Blogg om IT, jazz och husbilar

Barcelona 6

2011-12-31T14:22:00.012+01:00

Båda på benen igen och i väg med tåget från Placa dÉspanya till Montserrat. En timmes tågfärd inåt landet kändes perfekt. Påminde litet om färden till Sintra från Lissabon förra året.

Vi hade köpt combi-biljett så det var bara att hoppa ombord på bergbanan, som hisnande tog oss upp på berget och benediktslottet från 1205. Väl där imponerades man av utsikten (man såg både Medelhavet och Pyreneerna) och hur välbyggt allt var. Den svarta madonnan var oansenlig men trots det ringlade sig kön av människor dit för att man skulle få beröra henne. Men så är hon ju också en staty av Kataloniens skyddshelgon La Moreneta.

Nerfärden var om möjligt ännu mer spektakulär men genomfördes utan problem. (Allt annat skulla ha varit en stor besvikelse)!

Väl tillbaka till Barcelona gick vi till Poble Espanyol och hittade och köpte två vackra glasfåglar blåsta på plats, samt fikade. Det varma kaffet gjorde susen eftersom det hade varit kallt uppe i bergen under dagen och framåt kvällen började det också att blåsa ganska rejält.

Det fick många känna av när fontänen vid Pl. Carles Buigas väcktes vid liv vid sjutiden och de hundratals människor som stod för nära blev rejält duschade. Det var ett häftigt skådespel, som fick avsluta dagen för sandvikarna, som tog metron till Drassanes och vidare hem till hotellellet till fots.
I gång i elva timmar! Det tar på krafterna!

Barcelona 5

2011-12-29T17:06:00.018+01:00

Lämnade en magsjuk fru T med litet yoghurt och te från frukostmenyn på hotellet och styrde min kosa mot La Barceloneta.

Det var häftigt att komma ner till havet och se medelhavsvågorna slänga omkring med ett tjugotal surfare, som tydligen inte förstått att det är nyårsafton om några dagar. Härligt klarblå himmel och 10-15 grader och raska steg längs Platja de Barceloneta. Sämre kan man ha det.

Efter Port Oimpic trodde bloggaren att stranden skulle ta slut, men oj vad han bedrog sig. Det verkar vara där som den börjar, (och fortsätter upp mot Frankrike)?

Efter tillbakapromenad och en liten öl nere vid Passeig de Colom hann jag med att hitta julkrubban med den bajsande filuren innan det var dags att titta till fru T. Hon levde, men var inte pigg. Prognosen är att det kanske blir en stapplande promenad till kvällen. Vi får se?

Barcelona 4

2011-12-28T18:43:00.035+01:00

Efter en halvdag i sängen (magsjuk bloggare) var det dags för Camp Nou. I väg tidigt med tunnelbannan till Collblanc. Sedan en kort promenad till Camp Nou-området. Efter biljettköp lotsades man smidigt genom hela stadion från omklädningsrum via spelargång ut till planen och sedan upp till övre delen av läktaren och kommentatorsbåsen.

Jätteupplevelse (för ett läktarfreak), skulle vara ännu bättre om det var match, självklart! Vi får se om det går att ordna i framtiden.

Museet var en orgie i barcelonamål och barcelonastjärnor. En saknades dock. Zlatan. Det kostar på att sätta sig upp mot det (de) guddomliga :-(

Efter det så blev det en tur till olympiaområdet från 1992. En härlig upplevelse. Själva stadion var väl så där men olympiaområdet var magnifikt.

Promenaden däruppe avlöses av en smaskens middag på en restaurang något stenkast från Place de Toros de Arenas (en gammal tjurfäktningsarena, som blivit modern galleria).

Vi hade tänkt hålla oss ute hela dagen, men tyvärr var det fru T:s tur att bli magsjuk så runt sju på kvällen boade vi i vårt hotellrum. Där hade den nitiska städerskan städat bort WiFI-accessen, men det löste sig :-)

Bilförarna i Barcelona måste vara världens bästa fickparkerare. De får in en bil med tre centimeters uttrymme i fram och i bak. Själv behöver jag tre meter på varje ställe!

Barcelona 3

2011-12-26T18:02:00.012+01:00

En fantastisk Gaudi-dag. Åtta timmar tog den men den var värd varje stelhet i rygg och ben, även om vi fuskade en del med tunnelbanan.

Sagrada Familia, kyrkan som nästan aldrig verkar bli klar gällande exteriören. Men interiören, varför pratar inga människor om den? Det var nog bland det mest omtumlande och vackra som jag och fru T någonsin sett. Man blev nästan religiös (skojar bara!)

Och sedan La Pedrera eller Casa Mila. Huset som Gaudi ritade till sin välgörare Guell. Vilket mästerverk, vilket tak, vilken vind och vilken lägenhet. Vilken fantasi och kreativitet! I början på 1900-talet, fantastiskt!

Sedan tunnelbana upp till Parc Guell. Mosaik i kubik men även fantastiska formationer i vanlig sten. Man kan fråga sig hur alla stenar håller ihop? Lägg även till en magnifik utsikt över Barcelona så kan man förstå att de åtta timmarna gick av bara farten.

Nu ett vattenhål på hotellrummet innan ännu en tripp ut i den ljumma barcelonanatten! Det är kul att resa!

Åh, vilken dag! Jag bara älskar Gaudi. Det är svårt att förstå hur han kunde få tillåtelse att uppföra alla dessa märkliga byggnader. Det är så kreativt, så precis inom gränsen för det man skulle kunna kalla "det normala". Det slår aldrig över till att bli för " wild and crazy". Han måste ha varit en sann homo ludens! Jag kommer att tänka på det lång tid framöver.
Fru T.

Barcelona 2

2011-12-26T09:59:00.013+01:00

Härlig kvällspromenad i Katalonien:

La Rambla i juleljus

Hängmatteaffär grande

Kärt hotellåterbesök

Barcelona 1

2011-12-25T17:23:00.011+01:00

Vilken bra idé att sova över på Best Western i Arlanda. Visserligen blev det en lite udda julafton, men det kändes helt OK när Best Western-bussen skjutsade utvilade resenärer till terminal 2 kl.6 istället för att vi skulle hasta iväg i tretiden hemifrån.

En fantastisk flygtur med Norwegian tog oss till Kataloniens huvudstad. Det tog tre timmar men kändes kortare eftersom man hade WiFi i kärran och kunde surfa och uppdatera Facebook till några vänners gillande.

Hotellet är helt OK. Ligger ett stenkast från La Rambla där vi snabbt hamnade efter incheckningen. Det blev en helt underbar hamburgare och en halv liter öl ute på en gatuservering i sol och 16-gradig värme. Vilken kontrast till julen i Sverige.

Därefter tog vi en tre timmar lång promenad med början på La Rambla. Efter en viss frustration förstod jag var jag hade varit förra gången jag besökte Barcelona. Problemet var att jag då började gå på La Rambla norrifrån och inte som nu från söder.

Vad hann vi se idag, fru T?

1. En hel del trånga gränder där tvätten hängde i långa rader.
2. En trevlig stadspark där vi slumrade till en stund i solen.
3. En katedral som var stängd för siesta (mellan 13-17!).
4. En liten del av hamnen.

Mer hann och orkade inte ressällskapet denna första dag. Imorgon börjar vi beta av sevärdheterna på riktigt.

Inför julen 2011 och Barcelona nästa!

2011-12-23T09:13:00.008+01:00

Varför håller man upp i sitt bloggskrivande?

Det kan ju bero på att man är trött på att skriva eller att man inte har någonting att skriva om. Inget gäller denne bloggare.

I mitt fall har det berott på två saker. Den ena var att mitt mobila bredband togs ifrån mig. Snyft! Det innebar att jag inte har kunnat koppla upp mig via datorn när jag vill. Ersättningen hette Iphone och det hade väl funkat bra om man hade fått rätt version för uppkoppling mot nätet. Fick man det? Nej!

Den andra orsaken har varit att det hänt så mycket under hösten. I arbetet har den ena aktiviteten avlösts av den andra i en aldrig sinande ström. Mycket intressant har hänt, som jag gärna hade velat blogga om. Utdelning av 1-1-datorer, nationellt arbete rörande standardiserade lärobjekt, införandet av en ny lärplattform i kommunen och arbete med en IT-tjänstekatalog. Allt har dock krävt så mycket arbete under dagarna att det inte funnits plats att uppleva det på nytt gm bloggskrivande.

Slutarbetet med min självproducerade jazz-CD (klar i dagarna) och skrivandet av nya jazzalster notnoterade i Finale 2012 har också varit intressant och tidskrävande. Litet spelningar har det också blivit.

Under hösten fortsatte fru T och jag att resa i landet ända fram till månadsskiftet okt-nov. Det blev en sväng genom Värmland, en tur genom Örebro- Linköping och Eskilstuna, kulturhelg i Stockholm, skärgårdstur i Stockholm, kortfilmsfestival i Uppsala, Grisslehamnstur, barnbarnsturer till Dalarna två gånger. Glömmer säkert någon tur! Jätteroligt!

Nu skriver vi dan före dopparedan. Varje dag före jul är det träff med barn och barnbarn i olika konstellationer. I kväll blir det besök i Hagaström och i morgon bitti några timmar i Åshammar. Sedan drar fru T och jag järnet ner till övernattningshotell vid Arlanda för att i sjutiden på juldagsmorgonen lyfta söderut. Barcelona i en vecka! Härligt!

Och det kommer det att bloggas om (även om det blir i efterhand). Rumla på la Rambla, Caramba!

Så var sommaren!

2011-09-29T12:43:00.004+02:00

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…

…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.

Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.

Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)

Badexpedition i Dalom

2011-08-05T11:30:00.020+02:00

Vissa dagar är mera lämpade för bad än andra. Dagen efter spektaklet i Dalhalla var en sådan dag. Sol och 28 grader i luften. I husbilen glada barnbarn som på dalmål skanderade ramsan:
I Dalarna, i Dalarna finns de vackraste karlarna!

I sakta mak förflyttade vi motorhemmet på turistvägen genom Tällberg och gjorde vårt första badplatsstopp där. Varmt och skönt i vattnet och barnvänligt långgrunt! Barnbarnen är riktiga blötdjur. Morfar är en riktig blekfis. Omständigheter som beskrivs bra i följande bildillustration.

Ytterligare plus för badplatsen i fråga. Det fanns kiosk där och i och med det glass!

Efter detta blev det badstopp i Insjön, med lunchköttbullar och efterföljande jordgubbar doppade i strösocker!

Sista stoppet vid Främby utanför Falun med fika i deras härligt stora, kråkslottsliknande café. Och efteråt plums ner i dagens varmaste badvatten.

Hemkomst till glada föräldrar i åttatiden på kvällen. Man kan ha sämre dagar :-)

Familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna i Dalhalla.

2011-08-05T10:10:00.022+02:00

Att åka till Dalhalla och titta på familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna på samma dag som det är cruising i Rättvik kan tyckas oövertänkt. Man kommer liksom inte igenom centrala Rättvik under eftermiddagen om man kommer från Falu-hållet.

Men nu är det så att bloggaren och fru T har varit med förr och det innebar att en alternativ väg norr om Rättvik var förberedd. Visserligen på krokiga vägar, men det fungerade.

Vi anlände tillsammans med två femåriga barnbarn c:a halvannan timme före spektaklets början. För ett spektakel var det. Scenen var fantastisk, grön och blöt! Skådisarna vilda och roliga (piraterna). Många var dom som druttade i vattnet. Sjörövarskeppet bildade en magnifik bakgrund mot Dalhallas klippvägg. Det sjöngs och skojades. De två timmarna tog snabbt slut.

Litet rädda var nog våra femåringar för de galna piraterna ända tills de fick reda på att morfar Karl-Anton och pirathövdingen Rödskägg hade hittat på alltsammans för att morfars barnbarn och vänner skulle få en spännande upplevelse.

Sedan blev de litet spaka igen när de fick hälsa på skådisarna efter musikalen. Och det kan man ju förstå!

Och efter det blev det grillning och fricamping på en av Dalhallas parkeringar. Oj, vad trångt det var!
:-)

Generationsmöte i improvisationens tecken

2011-08-05T09:06:00.015+02:00

En stor fördel med musik i allmänhet och jazz i synnerhet är att man kan spela tillsammans oavsett ålder. Ett exempel på det var ett jazzmöte i veckan i Harkskär utanför Gävle. Initiativtagare Stefan Gyimothy och hans "Figaro" sedan många år.

Gubbarna Roffe, Stefan och jag själv mötte tre tonåringar på frisörens veranda och spelade så att fingrarna blödde under några timmar ivrigt påhejade av ett antal harkskärbor som tyckte att initiativet var finemang! Konstellationens namn under eftermiddagen var självklart Fifty-fifty.

Som man kan se på bilderna så hjälpte vädret till en hel del:

Vill också tillägga att ungdomarna var fantastiskt duktiga!! Och gubbarna skötte sig bra! Och läser Roffe detta så åkte han in på vägen till Lövåsen! Tack också för suverän spis!

Fortfarande sommar

2011-08-01T10:27:00.007+02:00

När man kommer hem från en längre tripp är det lätt att förleda sig att tro att sommaren är slut. Trots att det bara är i slutet av juli.

Efter några dagar på jobbet tog resandet åter fart. En tur med två 3-4-åringar till Uppsala och en vända till Värmland.

Båda aktiviteterna var jätteroliga. Barnens känsla av att de hade flyttat till husbilen för gott och Vansbro, Mårbacka, Karlstad och Grythyttan i fint väder var härlig semester i det lilla.

Nu har bloggaren jobbat en vecka, men planerar en del strödagar och halvdagar veckorna framöver med början idag. En halvdags jazzande i Harkskär, Dalhalla (Piratteater) tllsammans med två femåringar samt några dagar på Öland finns i planeringen innan fru T tar cykeln till sitt jobb om några veckor.

Dåligt med ventilation på jobbet fick relativt många erfara när fler och fler återvände till arbetet från semestern.

Nådendal, i väntan på home-sweet-home.

2011-07-09T20:58:00.001+02:00

Vi hann med en sväng på stan innan färden mot kusten startade. Joonas Haavisto Quartet hjälpte oss att tänka tanken att komma tillbaka om något eller några år och uppleva festivalen igen. Hela festivalen, för så trevligt har det faktiskt varit. Det kunde kanske vara slutet eller början på en tur runt Östersjön. Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark. En lockande tanke.

Nu fricampar vi i Nådendal inför överfärden till Kapellskär. Tre veckor har gått. Snabbt, fru T?

Både ja och nej. Det känns som mycket länge sen vi stannade vår första natt i Härnösandtrakten men samtidigt har tiden gått fort. Det ska bli skönt att landa hemma i Sandviken för några dagar. Ja, det är så det brukar var bli. Ganska snart börjar det suga i restarmen igen och vi sticker iväg på små äventyr hit och dit. Faktiskt är det ju så att många börjar sin semester ungefär när vi kommer hem men vi har kommit till ro och kan börja ta det lite lugnare.

Eftersom vi denna sommar har hållit till i mer välbekanta trakter så har vi vågat oss på att fricampa mer. Det har blivit åtta nätter sammanlagt utan campingplats och det går alldeles utmärkt. Man får bara tåla att vara lite lortigare och tänka mer på kylvaror och att ha telefonerna laddade Nu ska vi sova vår sista natt i Finland och sen hoppas vi på en fin båttur till Sverige imorgon så att man kan sitta på däck och läsa och sola. Återkommer med summerande tankar.

Fru T.

Linna Jazz

2011-07-09T08:52:00.002+02:00

En heldag vid jazzen!

Efter att ha transporterat oss från campingen till stadens centrum så” rekade” vi fricampingplats. Valet föll på parkeringen utanför Tavastehus Slott. Samtidigt passade vi på tillfället att besöka slottet. Måste säga att det var ett imponerande bygge, som funnits där sedan 1200-talet. Det har restaurerats med omsorg och i omgångar och var riktigt roligt att vandra och klättra omkring i.

Efter” lunch på stan” (första gången på tre veckor) bänkade vi oss återigen på stadens torg för två timmars gratiskonsert. Värmen var mördande speciellt för de jazzentusiaster som tvingades sitta helt oskyddade framför scenen. Själva hade vi rutinerat slunkit in under ett tälttak vid en uteservering där förutsättningarna var helt annorlunda.

Första gruppen var Tommi Varjolo Trio. Tre spännande toppmusiker som spelade Tommis material ? i litet Scofield-inspirerad stil. Det var bara att njuta! De avslutade med två standards, Satin Doll och Lady Bird som inte gjorde det hela sämre. Spelades klurigt och modernt.

Sedan följde ett ungdomsstorband, Sibop Big Band. Hela torget fylldes av anhöriga. Bandet var roligt att lyssna på med ett mycket kompetent komp, bas, trummor och piano och en racergitarrist som förmodligen själv kommer att stå på Linnas jazzscen om några år. Roligt också med den sprittande sångerskan Emmi Nieminen.

Efter hemkomsten till motorhemmet blev det picknick vid sjön nedanför Tavastehus Slott. Just som de sista tuggorna av ost och vindruvor hade landat där de var ämnade avbröts utflykten av ett tjugo minuters hiskeligt åskregn. Som tur var hade vi bara ett hundratal meter till husbilen. Jag blev dock dyngsur eftersom jag tvingades springa barfota på grus och då går det som bekant inte fort!

Sedan blev det ett kvällspass och in till centrum igen. Denna gång till Rantakasino och en konsert med Jussi Paavolo Paris Quintet. Formidabel modern bebop med förgrundsfiguren Jussi Pavolo, som nafsar vår världsartist Magnus Lindgren i hälarna. Härligt flöjtspel bl.a. Men resten av bandet gick heller inte av för hackor. Excellent tysk trummis, magnifik fransk basist, idérik dito pianist samt en galant finsk trumpetare. Det var bara att njuta i värmen.

Väl tillbaka till husbilen gällde det att få ut dagsvärmen och få in litet kvällsluft. Det innebar att fönstren måste öppnas och i och med det fick vi in en del ljud av stojande, finska ungdomar som inte ville gå och lägga sig i den ljuvliga sommarnatten. No niin, efter halvannan timme tystnade även dessa och vi kunde fridfullt somna in på parkeringen ett stenkast från det märkliga 1200-talsslottet.

Jazz och högsommar

2011-07-07T21:39:00.004+02:00

Ja, sannerligen riktigt hög sommar. Igår kväll innan jag hoppade i säng gjorde jag nåt jag aldrig gjort förr. Jag badade i månens sken klockan elva och vattnet var alldeles stilla och ljummet. Vid den tiden börjar också fiskarna komma till liv. De hoppar och nafsar efter flugor och jag känner att jag bara måste fånga dem. I morse medan H sov gick jag ut för att kasta en stund. Nåt blev fel och linan bara trasslade sig. Nu har jag har löst problemet och ska göra ett nytt försök i morgon bitti.

Efter lunch idag cyklade vi in till stan igen för att lyssna på jazz på torget. Det var trevligt och vi lyckades hitta en plats under parasoll på ett café intill. Det var tur för vi har haft 28 plusgrader idag och obetydlig vind.

Tillbaka på campingen grillade vi korv! Vi kan inte påminna oss att vi har gjort det förut. Det blir alltid så att vi kastar kött på grillen. Men det var riktigt mumsigt med en grekisk pastasallad till.

Klockan är nu 21.20. H har precis kommit upp ur sjön och nu är det min tur. Ljuvligt, ljuvligt…
God natt från de tusen sjöars land.
Fru T.

Från jazzen på torget. Oj, vad tråkigt dåligt spelad blues kan vara. Tacka vet jag ett knippe jazzstandardlåtar som framförs av kompetenta musiker. Som av den svensk-finska gruppen Fours t.ex!

Fantastisk kväll vid sjön!

På badsemester i Hämeenlinna (Tavastehus)

2011-07-06T19:50:00.002+02:00

När jag sov och fru T var uppe, tiden mellan 7.00 och 8.30 ändrades planerna för vidare resande drastiskt.

Hon hade nämligen upptäckt en ny jazzfestival (Linna jazz) i Hämeenlinna (Tavastehus). Inte nog med jazzen. Staden kan även visa upp ett pampigt slott vilket inte är helt fel när det aktuella husbilsfolket är ute på resa. Mer om detta senare.

Eftersom det bara är åtta mil mellan Tammerfors och Tavastehus så slank vi in till Iittila och besökte deras outlet och blev självklart deprimerade över priserna. Speciellt på fåglarna som är fantastiska men även fantastiskt dyra. Nu hittade vi dock två små flygfän som vi köpte. Flyg är kanske fel ord när det gäller pingviner. Fäna är av märket Arabia. Tänk vad invecklat det kan bli.

Efter några adressförbistringar hittade sedan vi fram till resans kanske vackrast belägna camping. Nere vid en trevligt trafikerad finsk sjö, fem meter från stranden har vi fällt ut markisen för att på ett värdigt sätt kunna ta emot den kvällssol som under dagen har jobbat upp temperaturen till behagliga 26 grader. Marvellous! Mucho bello!

Nu ligger kycklingen på grillen, inköpt i stadens centrum under vår cykelfärd fram och tillbaka för att skaffa information om jazzfestivalen som kommer att rulla på från 7.7 till 10.7. Vi får se hur länge vi blir kvar. En fördel med denna festival är att man anordnar många gratiskonserter på stadens torg.
Snart har vi varit på drift i tre veckor.

Keskiviikkon ilta.
Till staden var det fem kilometer men cykelvägen var hur vacker som helst så det kändes inte så långt. Däremot känns solen rejält idag. Jag har just flyttat möblemanget till skuggan så att vi kan äta kycklingen utan att förgås. Jag går ner en sväng i vattnet och svalkar benen då och då.

Tillbaka till i morse. Då lyckades vi navigera till huset där min farmor och farfar bodde. Jag kände igen gatan, gården och lekparken i närheten men allt var som vanligt mycket mindre än jag mindes det.

Nu när jag ser alla dessa härliga sjöar som slingrar sig fram överallt så får jag sån lust att åka någon tur med båt. Vi får se, jag ska kolla upp det.

Dags att duka bordet.
Fru T.

Tammerfors/Tampere

2011-07-05T19:17:00.002+02:00

En klassisk husbil/ cykeldag!

Så här ska det vara, vakna tidigt, göra sig färdig och ge sig i väg på en heldagscykeltur in till en ny stad. Spännande och trevligt! Vi har gjort det många gånger och i dag var det Tammerfors som gällde. En speciell stad för Fru T eftersom hon härstammar från Finland och har varit i Tammerfors den mesta delen av sin finska tid.

4 km in till staden. Sedan runt på olika ställen. En ortodox kyrka, ett konstcentrum, ett stadion med anor från olymiaden 1952?, Finlayson- området, Saluhallen, Stallbacken och slutligen nöjesparken i Särkänniemi.

Karuseller i massor och vi beslutade oss redan när vi stod vid Stallbacken och tittade ut över området att vi skulle åka attraktionen Tyrsky. En sorts snurr- och höjdkarusell som såg överkomlig ut…. från marken. Väl däruppe kändes det som om man skulle slungas ut över Näsijärvi. T.o.m. tuffa fru T blundade när det var som värst!

Avslutningen blev en hisstur upp till utsiktstornet Näsinneula och ett konstaterande att vi nu hade bra koll på Finlands i storlek andra stad.

Cykeltur tillbaka till campingen och en lyckad laxgrillning.

En kortis.
Nu ska vi snabbplanera inför morgondagen. Det enda som är helt klart är att vi ska ställa gps:en på gatan till farmors hus, sen får vi se.
Iltaa!

Jakten på……

2011-07-04T19:26:00.003+02:00

…Paavo Pajumäki.

Det var min morfar det. Jag åkte till Virrat för att vara med på hans begravning 1979. Sen dess har jag inte varit där och lyckades (därför) inte hitta till den gamla gården där jag lekt så många somrar. Däremot kände jag igen mig i samhället Virrat där jag också vistats en del. Vi gick till kyrkogården och jag hittade graven där mormor och en morbror också ligger begravda. Kyrkan är mycket fin och den var annorlunda och större än vad jag mindes.

Efter lunch begav vi oss av mot Tammerfors och jag valde en mindre väg förbi ett antal sjöar som jag sett och badat i många gånger som barn. Hade jag tänkt! Men så mycket till vatten såg vi inte. Det var mest skog.

Nåja, nu är vi här på en camping vid Pyhäjärvi. Vi har ätit och tagit en promenad på området. Snart är det sovdags. Imorgon ska vi göra stan och vi hoppas på bra cykelväder. Just nu är det ganska grått och runt 13 grader. Till centrum är det 4,5 km. Jag ska också försöka hitta farmor och farfars hus. Dit har jag i alla fall adressen.

Igår var det två veckor sen vi åkte iväg på semester. Det känns inte så, tiden går verkligen jättefort.
Ha dé!
Fru T

En dag med mycket sökande. Roligt att vi hittade mycket av det som var målet för vår jakt.
Dagens personlighet! Det måste vara kyrkvaktmästaren i Virrat som hade en liten mustasch strax under näsborrarna strax ovanför området där vanliga mustascher brukar vara belägna. Märkligt! För övrigt berättade han om kyrkan på svenska utan att kunna svenska!

Sov gott!

En dag i svenskbygder

2011-07-03T22:18:00.005+02:00

Efter ännu en trevlig cykeltur in till Uleåborg och ett glädjande möte med mujkor, som tillagades på stadens torg, drog vi söderut.

Målet för dagen var svenskbygderna från Karleby ner till Vasa. I dessa områden talar majoriteten svenska, på vissa ställen upp till 90 % av befolkningen.

Men vi började med att titta till Brahestads gamla träbebyggelse. Staden grundades på 1600-talet av Per ”i grevens tid” Brahe. Området har rustats upp under de senaste 10-15 åren och är nu ett attraktivt alternativ för boende i området runt den speciella stenkyrkan.

På vägen söderut överraskades vi av ett badeldorado söder om Kalajoki. Fantastiska dyner och sandstränder omringat av 5-6 hotell, en jättecamping och ett mäktigt äventyrsbad. Det fick oss att jämföra med Pite havsbad och man måste erkänna att den finska sidan avgick med segern. Ett grandiost område!

Efter detta gled vi igenom Karleby, Jakobstad och Nykarleby bara för att konstatera att alla pratade finlandssvenska och att alla skyltar var tvåspråkiga med de svenska namnen överst.
Det känns som att vi är långt söderut men man måste påminna sig att Vasa, som vi hamnade i till slut, har färjetrafik rakt över Bottenhavet till Umeå. Staden som ofta verkar oåtkomlig för oss gästrikar.

Fricamping i natt. Vi hittade en härlig parkering vid en båthamn på stadens norra strand.
Tiina gjorde en fantastisk fisk i folie! Inte av mujkor dock!

Hallå!
För några veckor sedan hade jag inte hört talas om mujkor men sen fick jag veta att det är samma sak som siklöja och det känner jag till (skitfisk vill jag minnas!).

Nu befinner vi oss som sagt i Vasa och vi kommer allt närmare trakter ”där som barn jag lekt”. Imorgon hittar jag förhoppningsvis mormor och morfars gamla bondgård och det ska bli intressant att upptäcka om jag får några feelings. Det är en plats som jag tror har präglat mig mycket. Pörtevarning alltså!

God natt/Fru T.

Twin City, HaparandaTornio

2011-07-02T18:54:00.005+02:00

Nu vet vi att tomten finns. Efter ett besök i Santa Village i 26 graders värme och efter att ha suttit på varsin sida om honom och småpratat på engelska om Sandviken (som han ofta besöker med sin vän Rudolf!) samt Lofoten (som han svävade mera på målet inför) är allt tvivel som bortblåst. Han finns och han vill skinna oss på pengar. Vi vägrade dock att köpa ett litet foto av oss och Santa för 280 kr. Vi gick heller inte i fällan att åka karuseller inne i Santa Park utan barn.

Annars är det säkert väldigt trevligt där under den mörka årstiden bland alla julgrejer, lampor och julmusik.

Sedan begav vi oss till kusten och upptäckte att Twin City, Haparanda Tornio är betydligt större än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Vidare snackas det väldigt mycket finska i Haparanda.
Nu var det dags för en natts fricamping och var ställer man sig då. Självklart på relativt nyöppnade IKEAS parkering tillsamman med ett tjugotal andra husvagnar och husbilar. Billigt och bra!

Efter kvällsvarden stack vi i duggregn och på cykel till Haparanda Folkets Hus i och 4 timmars jazz- och bluesfestival (Kalottjazz&Blues för 28:e gången). Festligt, folkligt och knökfullt! Mest blues denna kväll. Vi fäste oss mest vid luleåbandet The Musical Express med gitarristen och sångaren Andreas Norberg i spetsen. Vilket gäng, vilken spelglädje, vilken variation på temat blues!

Snark på IKEA park!

Vad gör man när man vaknar på en IKEA-parkering i Haparanda? Åker till Kukkolaforsen och tittar på forsränning och sikhåvning naturligtvis. ”Bastun är den fattiges apotek” kunde man också läsa i anslutning till Kukkulaforsens campingreceptionen. Här i norr är det inte brist på idéer minsann!

Tillbaka till det gamla torget i Tornio och en timmes härlig bebop tillsammans med ett gäng oslipade studeranden från Lappias Pop&Jazz Konsevatorium. Enligt reklamtexten borrar de sig in i bebopens djupaste existens. Lyckas de? Nästan!

Uleåborg nästa!

Så överraskande stort och det inbegriper även dess fantastiska sandstrand i Nallikari där vi befinner oss nu! Sommar och sol, nästan som i Frankrike i fjol!

Tillägg.
När vi var hos Tomten passerade vi polcirkeln igen. Tänk, nu när vi kommit ner till Bottenhavet så känns det väldigt söderut igen men vi är ju bara jämns med Luleå. Då märks det att man varit ganska långt norrut.
Jag gillade verkligen Musical Express på Folkets Hus igår och jag gillade också de unga killarna på torget idag. Det ska vara lite stökigt och skitigt, lite experimenterande, ja det tycker jag om!
Oulu (Uleåborg), får vänta tills imorgon på att bli upptäckt. Vi är ganska trötta och orkar bara läsa, slappa och grilla. Det tar på krafterna att turnera!
Fru T.

Till Finland via Tromsö och ett krig!

2011-06-30T15:44:00.004+02:00

De senaste dagarna har det blivit ganska långa turer.

Efter campingen utanför Tromsö återvände vi till staden som ligger så vackert vid en av dessa oräkneliga fjordar. För att ta sig till centrum måste man åka över en riktigt hög bro. Fördelen med den är att det fanns promenad- och cykelväg på båda sidorna. Nackdelen att den är så trång! Att möta turistbussar där kräver tungan rätt i mun.

Plötsligt var det sommar. Sol och tjugo grader. Vi strosade omkring och hade bara semester, hittade Vinmonopolet och inhandlade en 2-liters vinare. Svindyrt! Dubbla priserna jämfört med de vi har i Sverige.

På vägen ut ur staden tittade vi till Ishavskatedralen för det ska man ju göra.

Sedan blev det långkörning igen. Vi åkte genom Skibotndalen (härlig tur) via Kilpisjärvi in till Finland. Fru T började genast plugga användbara ord och fraser. Framåt kvällen var vi framme vid Karesuando på svenska sidan. Där hittades en fin fricamping nära skolan, biblioteket och Laestadianernas pörte. Allt väl dittills. Fru T får berätta resten.

Efter att vi ätit och cyklat genom byn (vilket tog ca.8 minuter) brakade ett rejält åskväder igång. Det avslutades med en hagelskur. Det började bli sent så vi kröp till kojs. Vi fick sova ostört i tre timmar, sen bröt kriget ut. Det blev en vådlig fajt, attack och reträtt, attack och reträtt, men efter en timme kände vi att vi gått segrande ur striden. Det blev stilla och vi slumrade åter in fast tankarna gick om ”hur fasen de hade lyckats inta fortet”. Ett par timmar senare kom nästa kanonad. ”Vilka konstiga typer som kan mobilisera så i det tysta”, tänkte vi samtidigt som vi var tvungna att besvara elden för att inte förgås. När vi hade krossat större delen av anfallarna bestämde vi oss för att fly. Slagfältet var blodigt och vår irritation pyrde ut genom öronen (sådär som det gör i seriestrippar).
Jävla mygghelvete!

Hals över huvud stack vi från samhället som vi helst vill glömma. Vi kom till Muonio kl 7!! på morgonen och där var redan K Market öppet. Vi inhandlade krigsmaterial för vidare bataljer med insektsligisterna. Gifter av olika slag! Tejp och plast! Vill inte gå in närmare på detta.

På milslånga, spikraka vägar forslade vi oss sedan vidare till julgubbens hem i Rovaniemi. Campingen ligger excellent där Kemi älv tar sin början. En västlig sunnanvind smeker våra kinder. Fru T ligger och läser Arto Paasilinnas bok ”Kollektivt självmord”. Jag har nyss avslutat den. Härlig läsning.

En del av er bloggläsare kanske undrar var Hammerfest och Enare Träsk och mujkorna har tagit vägen i vårt resande. Det blir inget Hammerfest och inget träsk heller! Vi har förstått de avstånd som Nordkalotten har att bjuda på och ska vi hinna hem i rimlig tid så blir det bäst så här!
Om allt går som det ska vankas jazz- och bluesfestival i Torneå i morgon.

Sommaren har kommit allt tydligare för varje mil vi har avverkat. Halvvägs till Rovaniemi tvingade jag H att stanna vid en sjö så att jag fick svalka mig i Raanujärvis friska vatten. När vi checkade in på campingen försökte värden prata engelska men jag sa ”nej, i Finland pratar vi finska”. Språket liksom flög in i mig när vi körde över gränsen. Mystiskt!

Nu ska här lagas god mat och drickas gott vin. Innan vi lägger oss ska H gå igenom varje tänkbart hål i bilen och försegla det med tejp. Nu är vi beredda. Inatt ska vi sova!

Fru T

Midnattssolen

2011-06-28T21:22:00.001+02:00

Det här blev en dag då allt föll på plats!

Det började med frukost på en bergsknalle med utsikt över Bodöfärjornas hamn och hela Vestfjorden. En liten klättring uppför, sicksackande mellan sovande maskar (människor inlindade i sovsäckar) och en timmes ätande och diskuterande i morgonsolen på vilket sätt bilar i olika storlekar bäst tar sig in i små färjor, framåt körandes eller backandes.

Sedan husbilade vi mot dagens mål där vi hoppades få se midnattssolen i all sin prakt. Eggum är en liten by som ligger en mil från stora vägen västerut. Just att den ligger på västsidan gör den lämplig eftersom det är där man har största chansen att få se midnattsolen. Öppet hav och fri utsikt.

Byvägen genom Eggum tog slut och en grusväg förde oss till Utmarka där flera husbilar och tältare redan hade samlats för att uppleva naturfenomenet. 100 kr kostade en plats som man betalade i den relativt nybyggda kiosken.
Det var tur att vi kom på eftermiddagen för framåt kvällen ökade trycket mot den lilla strandremsan. Vi hade en alldeles fantastisk plats där vi solade, läste och senare grillade inför det märkliga naturspektaklet.

En grundförutsättning för att se midnattssolen är att vädret är... just soligt! Många midnattssolsälskare har under årens lopp blivit snuvade på konfekten p.g.a. ”dumma moln” som dyker upp och förstör! Hur blev det då för oss som gjorde vårt första midnattssolförsök, fru T?

Gudarna måste älska oss! Fantastiska förutsättningar! Vi lindade in oss i filtar vid stranden och sen satte vi oss att vänta en timme före utsatt tid. Och se, solen gick ner och ner men aldrig ända ner till horisonten innan den vände. Sen somnade vi gott eftersom vi kan mörklägga bilen fullständigt.

När vi vaknade i morse var det mulet igen. Men vad gjorde det, vi skulle ju bara resa idag. H har varit pigg och glatt styrt uppemot femtio mil på kringelikrokiga vägar. Vi har bara stannat för lunch och lite mathandling. Sen hade vi tänkt övernatta på Tromsö camping men se där hade gudarna övergett oss. Det var fullt. Vi åkte vidare drygt två mil och hittade en annan mycket trevlig sådan. Här sitter vi ny efter att ha ätit resterna från midsommarafton (sill och flädersnaps). Allt är väl och imorgon vänder vi tillbaka för att titta på Tromsö.

Fru T. (Ps. Vi har hittat ett par havsörnar i en souvenirbutik i Henningsvaer, precis vad vi ville ha!)

Å, sista anhalten på Lofoten

2011-06-26T20:34:00.002+02:00

Efter en slö morgon med dusch och ”vatten i och ur” bilen så drog vi vidare mot Lofotens södra udde. Nu börjar det bli nog med alla superlativer om hur underskönt landskapet är så jag nöjer mig med att säga att det inte kan bli bättre. Innan vi åkte hit tänkte jag mycket på hur en del kunde tänka sig att bosätta sig här. Nu är det inte så särskilt få heller utan samhällena ligger som på pärlband utefter de små kustremsor som finns mellan hav och berg. Och jag förstår dem verkligen! Även om det sällan är högsommarvärme här så är vintrarna ganska milda. Man känner sig mycket liten som människa här, och det kan inte annat än vara nyttigt.

Vi vände där vägen tar slut (inte mycket annat att göra!) och tog in på en högt belägen camping i Moskenes. Elproblemen löstes av en tekniskt kunnig campingvärd. Alla Tv-kanaler är kodade här så vi ska titta på en film på dvd. Sen ska vi sova och imorgon, då…

Fru T.

Som chaufför hade jag en ganska picklig dag. Man vill titta på alla spektakulära scenerier samtidigt som man ska möte bilar, husbilar, husvagnar och turistbussar på smala och krokiga vägar. Går det ihop? Tydligen eftersom vi sitter och skådar ut över Vestfjorden och alldeles nyss tog en cykeltur ner till hamnen där färjorna till och från Bodö anländer och avreser.

Dagens personlighet? Självklart campingvärden som hjälpte oss med vårt kabeldilemma!

Ja, i morgon börjar vi dagen med att klättra upp för en bergsknalle bakom campingen och käka vår frukost …om gamlingarna klarar av bestigningen!

Dag 6 och 7 Björkliden till Kabelvåg

2011-06-25T18:48:00.005+02:00

Så tog vi då klivet över till Norge via Riksgränsen. Någon kilometer efter gränsen hade norrmännen byggt massor av hytter och rest mängder av stenpyramider i vanlig ordning. Naturen var karg, eftersom vi befann oss ovanför trädgränsen, men praktull i solskenet.

Malmbanan till Narvik följde oss troget hela vägen.

Det är midsommarafton, vilket inte märks i Norge. Där lägger man allt krut på ”syttende maj”. Vår målsättning för dagen var att fricampa på ett vackert ställe och äta sillunch där. Eftersom sillunch på midsommaraftonen ”kräva dessa drycker” så var det uteslutet att färden skulle gå vidare efter lunch.

Vi hittade ett drömställe en bit från bron över från Hinnöya. Där boade vi, käkade ”lunsj”, kollade båttrafiken, funderade över ebb och blod, sov en stund och grillade kvällsvard innan vi utmattade insomnade i dagsljuset från midnattssolen.

Som planerat, bortsett från en norsk ”pratekvarn” som dök upp från en annan fricampande husbil och ville berätta om alla småvägar på Lofoten som han hade besökt under trettio år. Bra tips vid hans första besök, litet mera ansträngt när han kom tillbaka och ville berätta för oss vilka filmer han tyckte vi skulle titta på på Youtube och vilka komediprogram som finns på norsk fjernsyn.

Natten blev lugn bortsett från ett planerat arbete att få över ett hundratal ihoppressade skrotbilar från en kaj i närheten till en båt som tuffade in vid sextiden på morgonen.

Sedan blev det en härlig tur mot Svolvaer. Upp och ner. Runt fjordar, över broar, genom tunnlar i ett svindlande landskap. Varför ska man ner till Alperna för att uppleva detta?
I Svolvaer gjorde vi värsta actiongrejen, vilket fru T med ett jätterött ansikte ska förtälja.

Okej!
Ja, i alperna kan man inte uppleva detta. Lofoten är Lofoten. Jag får lite ”Sagan om ringen”-feeling och undrar t.o.m. om det ska vara nödvändigt att åka till Nya Zeeland.

Röd i ansiktet är jag för att vi har åkt s.k. rib-båt i fjordarna runt Svolvaer. Det var ganska kallt och kapten lekte som en galning men vi hade världens bästa utrustning på oss så det gick ganska bra. Vi fick se havsörnar på nära håll. Man ska veta att jag är en snålis och hade kunnat gråta åt att det kostade sexhundra per man men det var värt varje norsk krone.

Jag vill som avslut för idag berätta om Lofotsvädret. Det kan vara hur soligt och skönt som helst den ena stunden för att plötsligt slå över till regn och kyla. Det är svårt att planera vad man ska göra. Man får helt enkelt vara beredd på snabba omslag. Men det är aldrig så varmt att det går att bada. På båtturen idag fick vi se många fina vita sandstränder men tyvärr håller vattnet som högst tio grader.

Klockan är 18.40 och jag måste gå ut en sväng för att mota bort John Blund. Så tröttande är det med frisk luft och äventyr!
Fru T.

dagens personlighet: Mannen som tokkörde rib-båten och berättade" how tall the mountains were"!
Camping med el i Kabelvåg! Vår skarvsladd har dött!

Dag 5, Gällivare till Björkliden

2011-06-23T21:29:00.004+02:00

Även om Gällivare inte är det vackraste samhället i Sverige så måste jag säga att stället överraskade på en punkt. Vi såg inte en mygga på hela tiden vi var där. Förvånande och glädjande!

Nåväl, efter en del bilservice som hör husbilar till, tömning av diverse illaluktande saker samt påfyllning av färskvatten ställde vi kosan norrut mot Kiruna.
Staden överraskade. Den var fräsch och trevligt kuperad. Träkyrkan mitt i byn var helt fantastisk vacker både på utsidan och på insidan. Staden kryddades vidare av en del andra speciella byggnader. Snötäckta berg tornade upp sig i bakgrunden. Sista utposten före vildmark och fjällområden.
En sista bunkring av bensin och mat och så i väg mot Torne Träsk.

Oj, vilken upplevelse det blev. Den avlånga och djupa sjön ringlade sig fram mellan snötäckta fjäll och dramatiska molnformationer. Solen tittade fram med jämna mellanrum och lurade oss att tro att det var varmt sommarväder. Icke, sa Nicke, när vi kom fram till Björklidens camping var det bara sju grader, vilket kändes när vi efter kvällsmaten tog en promenad för att föreviga Lapporten. Den kända bergsprofilen i Abiskos nationalpark.

I morgon är det midsommarafton!

Tillägg
Innan vi kom till Kiruna åkte vi in till den lilla byn Jukkasjärvi. Förutom att den ståtar med en bedårande liten kyrka där Bror Hjort har skapat altartavlan, så har de också sitt ishotell. Nu var det ju lite dåligt med isen (eller ”snisen” som de kallar den perfekta blandningen) men stället var intressant att se ändå.
Jag hade ju i min fantasi och okunnighet tänkt att vi skulle stanna i träskområdet över midsommar men ska det vara så här kallt så får det allt vara. Då far vi över gränsen till Norge imorgon. Fjället suger, så nu är jag rejält trött igen fast klockan bara är halv tio. Men solen skiner ännu.
Fru T.

Dag 3 och 4

2011-06-22T19:34:00.006+02:00

Oj, vad det kan regna i Norrland!

Dagen i Skellefteå började fint för fru T. Hon var som vanligt uppe tidigt och tog tillfället i akt att sätta igång bastun på campingen. Hon är inte finne för inte.

Sedan blev det en cykeltur in till centrum och där inköp av ett nytt regnställ till fru T, som hade glömt sitt hemma. Tur var väl det för när vi drog norrut började regnet.

REGNET!

Pite havsbad blev ingen sommarupplevelse.
Piteåbesöket en kamp mot vätan. Fin liten stad!
Vi tog oss till Luleå Gammelstad och satt på en parkering i en timme, gav upp i regnet och tog oss in till Luleå. Camping för 350 kr/dygn, näe, inte i det regnet! Vi tog en fricamping nere vid båthamnen för 40 kronor. Vi blev t.o.m. kollade av en parkeringsvakt.
Promenad i hällregn! Nu vet vi i alla fall hur Luleå ser ut i centrum!

Dagen efter, revansch för Gammelstaden. I hyfsat väder knallade vi omkring några timmar i en fantastisk liten by, som har funnits där i hundratals år. Bra gjort av Luleå kommun att man håller kyrkbyn så fräsch som man gör!

Sedan norrut efter den magnifika Lule älv. 45 mil är den. Nytta gör den! Harsprånget och Porjus! Södra Sverige bör tacka dem för att de finns!
I ett landskap som förändras drastiskt, träden blir lägre och smalare och myrarna ökar i antal, tog vi oss till Gällivare. Campingen ligger i närheten av Dundret, som man hört talas om men aldrig sett. Som så mycket annat på denna härliga semesterresa, som knappt har börjat!

Dagens personlighet:
Fru T som svängde sig med finska så att t.o.m. jag blev imponerad. Undrar vad hon sade?

Haha, ja det är lätt att vara imponerad när man inget begriper! Det låter bra ljudmässigt men ordförrådet är det si och så med. Kanske kommer jag igång lite mer sen när vi kommer till den finska sidan.
Nu börjat landskapet bli kargare och jag längtar efter stora öppna vidder, kala fjäll och samer med renhjordar. När jag var sju år köpte jag ett renhorn av en same i Rovaniemi som nu hänger hemma i Örta. Denna gång har jag tänkt köpa mig en kniv. De är dyra, sisådär fem-sexhundra. Men det är fint hantverk.
Imorgon, när vi angör Kiruna, ska vi börja ladda för midsommar. Köpa sill och färskpotatis. Snapsen inhandlade vi i Skellefteå. Förra året dansade H ”små grodorna” i Boulogneskogen i Paris. I år får han göra det i Abisko nationalpark. Lovar att visa bilder…
Fru T.

Glömde en sak. Vi höll på att köra över en hel rävfamilj som vinglade omkring på vägen till Harads. Men de klarade sig :-)

Dag 2

2011-06-20T20:11:00.006+02:00

Det blev en god natt vid Mosjön men när vi vaknade var himlen grå och regnet strilade. Vi packade ihop och drog till Umeå. Först blev det skulpturparken i Umedalen. Det var verkligen en överraskning. Hög klass på konsten i ett mycket vackert område. Därefter bar det av till det kända området Gammlia där man får se hur det var i Västerbotten på 1800-talet. Inte lika rafflande då man sett en hel del dylika boenden i sitt ”långa” liv. Men de hade även några samevisten som man inte är lika van vid. Sen blev det en tur i centrum genom björkarnas stad. I LIKE UMEÅ!

På väg mot Skellefteå gjorde vi en avstickare till, hör och häpna, Täfteå dansbana! Vaffö dådå? Jo vi har ju sett stället i TV-programmet och då det bara blev någon extra kilometer så ville vi kika. Det var ett mysigt place. Vi hamnade i ett segt vägbygge också men vi fördrev tiden med David Bowie på hög volym så det var okej.

Nu har vi checkat in på Skellefteå camping och solen skiner trots att alla väderleksrapporter sagt regn. Vi har fått in 46 kanaler på Tv:n fast vi behöver dem inte för vi ska ut på promenad. Igår fick vi in 0 kanaler när det bara regnade. Men vi tittade på Tv play istället. Vilket program? Final i Bachelorette!

Fru T.

Fin dag måste jag säga. Vi har tur med vädret hittills. När vi sover regnar det, när vi åker bil regnar det, när vi går ur bilen slutar det. Hoppas att det fortsätter så.
Dagens personlighet, självklart den unge smeden på Gammlia som står och producerar järnsaker i mörkret alldeles själv. Solen skiner, klockan är strax efter 20, man får inte dricka kranvatten i Skellefteå, men det är kul ändå!

Semester 2011 dag 1

2011-06-19T20:16:00.006+02:00

Första dagen på semestern är alltid speciell.

Ofta sover man litet dåligt eftersom fru T alltid säger att vi ska vara på väg strax efter klockan fem på morgonen. Då hon oftast vaknar!

Nu blev det inte så med denna avfärd heller (som alltid). Men runt tiotiden var vi dock färdigpackade och gav oss i väg norrut. Norrut förresten! Första gången någonsin! De senaste tio åren har vi dragit söderut, ofta med destination Europa av något slag. Förra årets värmebölja i Frankrike fick oss dock att fundera på Lofoten, Enare Träsk och midnattssolen. Och så blev det! Och så är det!

Jag brukar försöka utse en speciell människa eller företeelse varje dag på semestern och tänker inte frångå denna lysande idé.

Dagens människa är Kung Chulalongkorn och hans Thailändska paviljong i Utanede. Kungen, som blev kung i Siam 1868 fick en inbjudan att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm. Han tackade ja och hamnade även i mellersta Norrland med dess vackra natur och ståtliga vattenfall. Bl.a. övernattade sällskapet på Appelbergs i Sollefteå. Bara det att Appelbergs fanns redan då!

Kärlek uppstod och en väg i Utanede uppkallades efter kungen, Kung Chulalongkorns väg.
The rest is history!

I mitten av 1992 besökte en thailändsk dansgrupp Ragunda kommun och fick höra talas om vägen som var uppkallad efter deras kung. Det ena gav det andra och 1997 påbörjades bygget av paviljongen i Utanede.

2011 passerar jag och fru T stället och imponerades av byggnaden i guld som ligger där så fint i en litet flik av södra Jämtland.

Fin semesterbörjan. Sedan myggfri camping vid Mosjön. Vi hade tänkt oss komma till Umeå första dagen men hamnade 7-8 mil söder därom. Bra jobbat!

Halli hallo, Fru T här!
Klockan är 20.00 och det känns fint att bo här inklämd mellan Mosjön och E4. Magen är full av god grillning och vi har kunnat sitta ute och äta. Man måste passa på för nu sägs det att regnet är på väg. Det spelar ingen roll, då blir det bara regnställen på innan vi hoppar upp på cyklarna, så det så. Åh, vad trött man blir så här i början av semestern, jag måste typ sova…zzzzzz

Nedräkning semester

2011-06-17T10:51:00.014+02:00

Nu är det bara några ynka timmar kvar till semester.

Det har varit full fart på jobbet in i det sista. Självklart har det handlat mycket om datorer och beställningar av dessa men även om bortplockande av gamla datorer. Det går ju inte att nyinvestera i 1-1 datorer utan att begränsa antalet traditionella datorer.

Mitt uppe i allt detta så är kommunen framme vid beslut om att införa en lärarplattform om något år inom samtliga skolformer. Samtidigt har ett stort standardiseringsprojekt gällande lärobjekt kört igång med VLM-institutet som initiativtagare tillsammans med SIS och Umeå universitet.

Spännande saker som dock har inneburit att jag har producerat PM hela veckan. Tugga på, tugga på! Känner på mig att det kommer att ta några dagar att komma ner i varv och landa i motorhemmet tillsammans med fru T på väg norrut!

Norrut, som sagt denna sommar! Lofoten, Hammerfest, Enare träsk, jazzfestival i Pori.... Det kommer att bli härligt! Kanske inte lika varmt som i Frankrike förra året, men säkert lika vackert och intressant.

Fyra och en halv timme kvar, nu lunch!

Recept på trevlig långhelg

2011-06-05T15:04:00.011+02:00

Stuva in två pojkar i husbilen, 7-8-åringar.
Lägg till fru T och mig själv.
Utrusta bilen med spel, papper, nya färgpennor och två utlåningsbara Iphones.
Med omplaceringar då och då lura grabbarna att tro att vi kört 10 mil när vi egentligen kört 40 mil.
Norrut.
Övernatta på Norrfällsvikens Camping.
Ha överseende med att poolen är sönder och receptionen bara har öppet en halvtimme/ dag.
Acceptera myggen.
Grips inte av panik när en av grabbarna spyr ner hela mattan i husbilen.
Mitt i natten.
Misströsta inte, han kanske blir frisk till den stora klättringen.
Lägg om planerna och åk till Rövarbyn en dag för tidigt.
Ta kontakt med en gräsklippare.
Han som kör gräsklipparen, alltså.
Låna hans telefon för ett snack med Rövarbyns ägare som släpper in oss en dag för tidigt.

Hopp och studs och kryp i gångar.
Grillning andra dagen i rad.
Kämpa på trots att det är svårt att hitta Entre Nord till Skuleskogen.
Förbered hela gänget på en strapatsrik vandring rakt upp till himmelen, Helvetesgapet.
Mana på, mana på, mana på!
Härlig matsäck vid en av sjöarna, Tärnättvattnen.
800 meter kvar till Slättdalsskrevan.
Pust och stånk!
Lön för mödan!

Hur kunde Birk hoppa över till Ronja? Melon på vägen ner.
Tre belöningar utlovas.
1. Få åka i husbilssängarna på småvägar ut till stora vägen.
2. Hamburgare i Härnösand.
En sista natt på camping i Glada Hudik, Malnbadet.
3. Valfri glass och tidning i Tönnebro.

Hem till glada föräldrar!

1-1 seminarium i Sandviken 31 maj 2011

2011-06-01T11:39:00.002+02:00

Så genomfördes det planerade VLM-seminariet som handlade om 1-1 och som fokuserade på Sandvikens kommuns 1-1 satsning. Cirka 60 personer från 6 olika kommuner och Högskolan Dalarna hade hörsammat inbjudan. De fyra forskarna gjorde ett gediget jobb och lade genomgående fokus på vikten av pedagogik och skolutveckling. Datorerna i sig ägnades mindre tid och det kändes bra.

Artikel i lokalpress dagen efter.

Vi de efterföljande diskussionerna uppmanades de blandade grupper att beskriva förmodade positiva och negativa punkter som kan uppstå vid en 1-1-satsning. Plus och minus alltså:

+
Det är bra att kunna planera arbetet och utgå från att eleverna har en varsin dator.
Man kan skanna in arbetsmaterial så att man kan höra höra det man läser.
De tar nog mera ansvar för sina datorer.
Stava Rex, Vital, Spellright och andra kompensatoriska program.
God IT-kompetens hos eleverna.
De behöver aldrig spara på fel ställe så att allt försvinner, det kommer att sparas på datorn.
Mera etiska diskussioner.
Ett utvecklat samarbete.
Ger möjlighet för alla för utveckling.

_
Viktigt att tekniken sköts på ett bra sätt så att servicen fungerar.
Man måste lära sig rätt förhållningssätt så att inte ögonen och kroppen tar stryk.
Om alla har en varsin dator, förloras samarbetet då?
Att det blir för många (hämmande) regler omkring.
Oro för dålig källkritik.

+
Eleverna ligger långt fram i IT-tänket och kan vara med i uppbyggandet av arbetet.
Lättare att göra sammanställningar.
nationella prov via datorn- enklare.
Alla elever får samma förutsättningar.
Allt egentligen, men det känns som om tiden inte räcker till, se nedan.

_
Tidsbrist, utbildningen, den pedagogiska biten.
Mycket teknik som ska fungera.
Instabila nätverk när många är uppkopplade.
Detta (ovan) måste gå före innan man börjar använda datorerna.
Stillasittande elever för många inloggningar och nätverk.
För bråttom med barnens datorer- vi personal kunde ha haft våra datorer kanske något år innan.
Detta (ovan) måste vara klart innan man börjar arbetet.

+
Naturligt som äntligen kommer in i skolan i tillräcklig mängd.
Tillgänglighet
Närhet
Motiverande

_
Tekniska problem
Risk för övertro att datorn blir lösningen på allt.
Forskningen säger…
Svårt att stänga av vid missbruk
Diffusa gränser mellan arbete och fritid.

Allmän kommentar:
Lärarattityden är viktig/ källkritik
Elevattityden är viktig/ källkritik

+
Utbildning och process
Utveckling, pedagogik
Nyfikenhet, glädje och koncentration
Entreprenöriellt lärande
Delaktighet och lärande
Direkt feedback och ansvar
Alla synliga, våga uttrycka sig i ett forum i stället för fysiskt.
Källkritiskt granskande
Etik och moral på ett personligt plan.
Press på lärare.

_
Press på lärare, de som inte är…
Teknikstress
Mycket i datorn handlar om skriva, ensidigt (Word/xls)
Ergonomi, motorik, fysisk rörelse och inlärning.

+
Allt samlat på ett ställe
Att de har materialet med sig
Lugnare miljö
Bättre struktur, synliggörs vad eleverna ska göra.
Fler diskussioner, bättre arbetslagsdiskussioner.
Föräldrarna får större insyn
Lättare att individualisera lärandet
Gynnar elever med annat modersmål.
Elever i behov av stöd utmärker sig genom att alla har dator och specialverktyg.
Stärker elever att lyckas

_
Rättvisa, likvärdighet, alla har inte 1-1.
Missbruk , hur hanteras ordningsfrågan?

+
Lättillgänglighet (närvaro/ frånvaro)
Enklare att följa (lärare/ elev)
Skrivprocessen
Inkluderande arbetssätt
Likvärdighet

_
Tid och kompetensutveckling för lärare
Avstå andra projekt

Anthony Salcito: Enabling students of all abilities to realize their potential

2011-05-20T12:52:00.002+02:00

Med sedvanlig amerikansk effektivitet tog Anthony Salcito sig an ämnet Enabling students of all abilities to realize their potential. Som Vice President i Worldwide Microsoft Education har han åkt runt I ett trettiotal länder under tiotal år och tittat på vad som händer med lärandet i dessa.

I många länder står kampen mellan befintlig ekonomi och satsningar på utbildning. Ofta vinner bristen på ekonomi och satsningar på utbildning får stryka på foten. Man vill ofta individualisera lärandet i blandade miljöer med det finns inte tillräckligt med resurser och digital tillgänglighet.

Föredragshållaren upplevde att vissa skolor ofta har klassrum som kan visas upp medan andra klassrums dörrar är stängda och förseglade. Mr Salito menar att alla klassrum borde vara öppna för insyn så att alla elever kan få tillgång till det individualiserade lärandet.

Lösningen kanske måste bli ”More with less”.

De skolor som börjar med tekniken först misslyckas ofta enligt Salito. Utveckling måste börja hos människor. Lärare och elever. Det är dessa som ska beskriva sina behov. En åsikt som de flesta är överens om, men som vi inte alltid lyckas genomföra. Det ska vara In the hands of the teacher, enligt Salito.

Sedan ville föredragshållaren visa en del exempel på Microsoft-satsningar som tyvärr misslyckades pga av ett ansträngt trådlöst nät. Synd, litet jobbigt var det också att samtidigt titta på en del förenklade och dryga twitter-inlägg som dök upp på skärmen bakom. Håller multitasking- och anonymitetskulturen på att göra vuxna människor till ”olydiga elever”? Jag tror inte att någon lärare skulle acceptera att elever höll på detta sätt.

OK, nu blev den del saker att kolla upp i efterhand. Kinect, InterrorBANG, RIN, ATCS, Education competence wheels, School Research partners in learning…..

Simon Lindgren, professor Umeå Universitet

2011-05-20T12:49:00.002+02:00

Nät- och ungdomskulturer!

Det börjar bra det här. Mycket av de nya ungdomliga uttrycken kom fram under den halvtimme som Simon fanns på podiet. Han är sociolog och kulturvetare och angriper nutid och framtid som sådan. Han tycker inte att vi ska fastna i de risker som hela tiden dyker upp när vi talar om de nya sociala medierna. Konflikten mellan privat och offentligt samt beroenden av olika slag.

Näe, ta i stället och titta på allt nytt och kreativt som dyker upp i de nya mediernas spår.
Identitetsexperiment i de digitala onlinespelen.
Remixlogik när man piratkopierar Buffy och vampyrerna och Twilight för att finns med i jämställdhetsdebatten.
Nätverksrelationer i de sociala medierna.
Sökande i socialt baserade system.
Instruktionsfilmer på Youtube. Man kan bli en auktoritet på olika sminkläggningar.
Informella lärandet i olika gemenskaper. Dyker upp överallt. Deltagarkulturer blir lärandemiljöer.

Och visst ska jag läsa Steven Johnson som skriver om vad som skulle hända om innovationerna skulle ha kommit i en annan ordning. Onlinspel först och böcker sedan. Hur skulle de isolerande böckerna beskrivits? Intressant!

Framtidens lärande onsdag

2011-05-18T20:58:00.015+02:00

Första dagen av konferensen, som samlar så många människor som tycker att IT gör positiv skillnad i skolan.

Efter trevlig tågfärd från Sandviken och incheckning på Lilla Rådmannen i sällskap med Sveriges ende Robert Baron så begav vi oss till Globala Gymnasiet på Hornsgatan.

Hearingen avhandlade frågan "Vad händer när eleverna får tillgång till Internet och IT i skolarbetet". Formen för mötet var en panel och en moderator (Jan Hylén) som mötte representanter för aktörsperspektiv i Sverige kring skolutveckling med IT.

Sandviken representerades av Ami Lidén från Österfärnebo skola som gjorde ett jättebra jobb. Hon hävdade mycket viktiga saker som man har kommit fram till under 1-1 projektet där. Det har pågått i snart 1,5 år nu. Det är viktigt att skolor som har 1-1 från åk 1 blir synliga i debatten också. Inte bara "högstadiet" och gymnasiet.

Det var som vanligt roligt att träffa kollegerna inom DiU som under Beckers ledning tilldelades olika ad hoc-uppdrag :-) Jag fick bl.a. med Baronens hjälp gå och köpa 5 st blombuketter som skulle delas ut till "skriva sig till läsning"-föredragshållarna senare under kvällen. Bl. a. till vår egen Mona Wiklander. Undrar hur hon och Tragetorn kom överens :-)

Efter en smaklig buffé drog jag och mina kumpaner Sören och Robert ner på stan och slank in på Stampen för en öl och litet blues.

Tidig kväll dock, ut till Nacka i den arla morgonen dag 2.

Torkel Klingbergs Den lärande hjärnan

2011-05-08T22:05:00.004+02:00

Jag har läst Torkel Klingbergs Den lärande hjärnan, om barns minne och utveckling.

Inför en föreläsning på Manhattan 2007 tvekar plötsligt författaren. Han ska just föreläsa om Betydelsen av kognitiv neurovetenskap för utbildning när frågan plötsligt slår honom. Vad har egentligen all den här forskningen, min liksom andras, för relevans?

Jag kan också tycka att frågan är berättigad. Hur kan lärare och elever förstå alla tusentals neuroforskare som visar bilder av gråa hjärnor med gulröda fläckar som illustrerar vilka områden som är aktiva vid olika uppgifter. Hur kopplas neurovetenskap samman med pedagogik? Hur kan dessa fakta förbättra en lärares förmåga att undervisa i sin klass?

Det här är frågor som blir allt mera aktuella när kunskapsnivåerna i bl.a. Sverige har stagnerat och i vissa fall försämrats de senaste åren.

Jag är dock glad att Torkel Klingberg kände detta tvivel inför sitt framträdande i New York eftersom detta föranledde skrivandet av boken Den lärande hjärnan. Boken är spännande, underhållande och borde intressera många människor som arbetar med utbildning på olika nivåer i Sveriges avlånga land.

Exempel
Innan jag återkommer till om Klingberg lyckas komma till rätta med sina tvivel vill jag ge några exempel på det galleri av människor som direkt eller indirekt genom forskningen lämnar ifrån sig uppgifter till den kognitiva neurovetenskapen. Det är ju ändå om oss som det här handlar och som gör boken så konkret och läsvärd.

Exemplen från de rumänska barnhemmen, som efter diktator Nicolae Ceausescus fall blev kända för den övriga världen är både skakande och tydliga. Barn som i tidig ålder får minimalt med omsorg och uppmärksamhet påverkas under resten av livet. Den kognitiva utvecklingen minimeras och perioden mellan sex och tjugofyra månaders ålder verkar vara extra känslig. Brist på stimulans under en tidig, känslig period i utvecklingen får negativa konsekvenser som ofta inte kan repareras Ett fönster av möjligheter stängs.

De som hävdar att repetition är all kunskaps moder får verkligen vatten på kvarn när man läser om den polske mannen Piotr Wozniak som gjort spridningseffekten till den ledande principen för sitt liv. För att följa alla uppsatta repetitionsmål bär han ingen telefon, svarar inte på mejl och försvinner ofta i månader utan att någon kan kontakta honom. Trots att forskare anser att den praktiska användbarheten av spridningseffekten är uppenbar kanske Piotrs extrema hängivenhet inför en inlärningsmetod inte fungerar för alla.

Läs också om londonbon Daniel Tammets extrema förmåga att visualisera siffror som hjälp för att minnas dem, vilket bl.a. resulterat i det europeiska rekordet i att minnas flest decimaler av talet pi. 22 514!! Det tog honom fem timmar att rabbla upp alla decimaler han memorerat.

Eller varför inte tvillingparet, båda savanter och med ett IQ på 60, som har en särskild begåvning för siffror.
När Sacks (forskaren) tappar ut en ask tändstickor på bordet ropar de båda omedelbart: ”111”, och sedan ”37, 37, 37”. ”Hur kunde ni räkna stickorna så fort?” frågar Sacks. ”Vi räknade inte. Vi såg 111”, svarade de. När han räknar tändstickorna visar det sig också mycket riktigt vara exakt 111 stycken.
Vi vanliga människor tänker väl på filmen Rain Man med Dustin Hoffman i huvudrollen medan Torkel Klingberg funderar om det kan var en avvikelse i hjärnans utveckling som råkat ge deras minneskartor partialcortex en abnorm kapacitet. Detta skulle leda till att de omedelbart kan uppfatta 37, medan den normala gränsen ligger runt 4.

Jag märker att de senaste exemplen har blivit litet för mycket Guinness rekordbok, vilket i så fall är mitt fel. Boken är långt ifrån detta. Författaren kryssar förklarande och kunnigt via företeelser som arbetsminne, långtidsminne, ADHD, ”pruning”, gener, vit substans, klisterminne, teflonminne, hippocampus, dyslexi, dyskalkyli, läskod, epigenitik, flashbulb memories, mnemoteknik, feedback, inhibitionsförmåga…

Torkel Klingberg gör det bra. Han får mig, en vanlig normalstörd att i stort sett förstå allt som han skriver om.

Svar på tvivlet
Tvivlet, då? Hur kopplas neurovetenskap samman med pedagogik? Klingberg beskriver i slutet av boken fem teman där den kognitiva neurovetenskapen påverkar vår syn på barns utveckling och lärande:

Kartan
Hjärnforskningen har öppnat på motorhuven för att se motorns (hjärnans) olika delar. Det innebär att vi börjar veta vilka funktioner som ligger var i hjärnan. Det kan som exempel få oss att förstå varför ett barn som fötts mycket för tidigt kan ha problem med att subtrahera men inte att lära sig multiplikationstabellen utantill eftersom funktionerna ligger i olika områden i hjärnan.

Predikation
Kartan kommer också att kunna användas till predikation om vilka barn som är i riskzonen för olika svårigheter. För att kunna hjälpa barn behöver man hitta dem i tid, innan de har förlorat år av skolgång på grund av ouppmärksammade funktionshinder.

Intervention
Att identifiera barn i riskzonen är bara meningsfullt om det finns något sätt att hjälpa dem. För många svårigheter finns nu nya metoder. Framför allt när det gäller att träna arbetsminnet.

Skulpterandet
Hjärnan skapas genom decennier av växande och ansande. Barnets och tonåringens hjärna är inte en miniatyrvariant av den vuxna hjärnan och befinner sig i ett stadium av helt egna förutsättningar. Och är självklart då påverkbar.

Formbarhet
Det faktum att hjärnforskningen har visat hur formbar hjärnan är spelar en mycket stor roll. Det innebär inspiration och förhoppningar om att svårigheter kan kompenseras.

I framtiden
Jag välkomnar Klingbergs vidgade synsätt gällande lärande. Om vi lyckas att smälta samman forskningsfälten experimentell psykologi, kognitiv neurovetenskap, pedagogik och informationsteknologi kommer dessa att vara grunden för det framtidens lärande, som bara kommer att hittas via vetenskapliga metoder. Politikers och medias kunskapssyn baserad på anekdotisk evidens är en återvändsgränd.

Jag samtycker också med författaren när han hävdar att anpassning av undervisning efter individer inte bara betyder att i tid hitta och hjälpa barn som har svårigheter. Det handlar också om att ge resurser och rätt verktyg till de elever som har goda förutsättningar men som behöver extra stimulans så att de kan utveckla sin fulla potential.
Att skapa goda förutsättningar till dessa resurser är politikernas uppgift. Lämna över resten till pedagoger och forskare.

Gävle jazzclub

2011-04-28T15:59:00.010+02:00

Stefan Gyimothy Band svängde loss på Konserthuset i Gävle på tisdag kväll.

Foto: Tomas Palm

Trosa

2011-04-26T15:13:00.004+02:00

Det vackra vädret följde med oss till världens ände, Trosa. Väldens ände kändes relevant när man såg ett trettiotal husbilar som hade parkerat i hamnen precis där Trosa tog slut. Billiga ställplatser än så länge. Det blir väl dyrare framåt sommaren.

Vi fortsatte dock till campingen som låg vackert beläget därute på Öbolandet. Alla hus på vägen ut hör till Öbolandets Samfällighetsförening.

Man märkte av en temperaturskillnad när man kom ut till havsbandet. Tjugo grader förvandlades snabbt till femton och sjöbrisen tvingade oss att kränga på fleecejackorna. Av samma anledning inmundigade vi första sillen och snapsen för helgen inne i motorhemmet. Det gick bra det också.

Dag två gick i cyklingens tecken. 3 km in till Trosa och några timmars cyklande och promenerande inne i den lilla tätorten där Trosaån mynnar ut i Östersjön. Å och å förresten, den kändes mera som en kanal med promenadstråk på båda sidor. Vädret hjälpte till att göra dagen till en riktig fullträff.

Mätta på intryck från en av Sveriges äldsta städer cyklade vi ”hem” till campingen och en mycket lyckad grillning exekverad av grillmästaren själv.

Är man dagen efter (inte dagenefter) på hemväg till Sandviken via Stockholm är ett besök på Tullgarns slott ett gott förslag. Slottet, dammarna och varför inte VadblirdetförmatMorbergs hus?

I strålande sol, som det var denna påsk. I nådens år 2011.

Mot Trosa

2011-04-23T19:13:00.010+02:00

Efter några blindskär beroende på den mänskliga faktorn hamnade vi till slut i Mariefred och Gripsholms Slott.

Blindskären resulterade i alla fall i ett besök på Mälsåkers slott några kilometer från Stallarholmen. Luggslitet slott men vackert på något sätt. Riksantikvariatet verkar också tycka det eftersom man förlägger sina kurser där för blivande slottsrenoverare.

Jag vet inte vad travtränare Wallmann tycker om slott men han finns också där och tränar travhästar för 350 kr/ dygn. Lyckas gör han också. Giant Diablo är en av hästarna som slog världsrekord på en engelsk mil 2007.

Gripsholms slott, då? Fantastiskt! Härlig rundvandring med kunnig guide. Speciellt roligt eftersom man har ganska bra koll på alla kungligheter som nämns. Pampig avslutning i Gustav III:s Gripsholmsteater, som stått orörd sena 1775.

Mariefred är litet och idylliskt. Det är bara att konstatera.

Sedan begav vi oss till Trosa och Öbolandet där campingen ligger. Mellanlandning i Södertälje. En stad som överraskar om man bara har sett den från stationen där uppe i skyn på väg till Göteborg.

Husbilspåsk

2011-04-22T20:10:00.011+02:00

Snabbt iväg i motorhemmet efter en halvdag på Kontoret. En påsklovsledig Fru T väntade med förberedd packning.

Det kändes perfekt att bara trampa plattan i mattan (det går inte så fort) och sikta in sig på första anhalten, Strängnäs och ställplatsen vid hamnen.

Fördel med ställplats, billigt. Nackdel, ibland ingen el.

Måste säga att allt i Strängnäs var bättre än vad vi hoppades på. Vädret var fantastiskt (sommar)! Ställplatsen ett tiotal meter från vattnet.

Staden är pittoresk ut i fingerspetsarna. Domkyrkan vacker och majestätisk. Gränderna som tagna ur en saga. En jätteväderkvarn övervakar allt det dejliga. Precis lagom högt upp för att man ska orka snurra cykeltramporna ända upp till höjden. Anständig kändisfaktor med Willy Fixare skuttandes ner för en av gatorna. (Man förstår att det tog stopp i Let´s Dance). A-lagarna i hamnen spelade Pughs Låt oss alla ta i på lagom volym samt avlägsnade sig vid niotiden.

Precis när fru T och jag ville sova.

Wednesday in London

2011-04-08T14:13:00.003+02:00

Upp hyfsat i tid för avfärd via tunnelbanan till nästa skola, Anson Primary in Brent. En skola med rykte om att vara mycket framstående ICT- användandare.

Vi kom till en skola som det senaste året har byggts ut med en fantastisk matsal och ett musikrum (där vi blev informerade under en timme).

Om man tror att förutsättningarna att jobba med ICT ökar om skolan är homogen på elevsidan och föräldrarna är välbärgade får man en tankeställare. Här är 37 languages spoken och 34% av eleverna har free school meals.
Om man tror att invandrarfamiljer inte har Internetkoppling hemma tror man också fel. Dessa familjer håller kontakten med hemlandet via Skype och i och med det så har över 95 % av familjerna Internetuppkopplingar hemma.

Vi fick en presentation av användandet av ICT av miss Pennrose Brooke, som tillsammans med Simon Pile är ICT-coordinator på skolan. Pennrose härstammar från Australien, började på skolan för fem år sedan och har blivit kvar pga att hon är överförtjust i sitt jobb och i sin skola.

Det finns inga extra fundings utan här har man lyckats med sina investeringar pga av en sparsam och hela tiden närvarande rektor, Jeff. Det gäller att satsa på rätt hästar så att investeringarna blir använda.

Mycket av aktiviteterna på skolan finns beskrivna och presentationer och filmer ligger på hemsidan. Man har åsikten att skola ska vara rolig och kostar på sig aktiviteter som liknar populära TV-program. Man använder sig bl.a. av worder.net.
Skolan har också märkt att resultaten för eleverna går upp om föräldrarna loggar in på hemsidan för att få information om skolarbetet.

I stället för att blockera Internet har man byggt upp ett eget socialt nätverk där eleverna finns och känner säkra. Man har Fronter som lärplattform och har den filosofin att man börjar använda plattformen först och ser vad som händer. Därefter sätter man upp säkerhetsreglerna.

På Anson jobbar man med de nationella grunderna assessment, attendance och behaviour. Men här har man också lagt till have fun, inform, show work, help, include och discuss.Man gör små Screencorderfilmer för att informera föräldrarna, text services handlar mest om positiva saker och man använder twitter för att snabbt få ut meddelanden till familjerna.

E-learning fundation finns med på ett hörn för att organisera och implementera ICT. Det är dock väldigt få familjer som väljer att ha en 1-1-dator för sitt barn. Man tycker förmodligen att man får tillräckligt med ICT på skolan.

Vid rundvandringen besannades allt som vi hade hört om Anson Primary. Här var ICT embedded i alla klassrum hela tiden. Man hade också passerat det stadium när man använder ICT för sakens skull. Jag var både imponerad av dessa skickliga lärare och rörd över vad man såg i elevernas ansikten; glädje, vetgirighet och trygghet! Imponerad är ordet!

Tuesday in London

2011-04-08T14:11:00.002+02:00

Mycket intressant första dag i London. Med chaufför Barrys hjälp tog vi oss en timme norrut från London

Westfields Junior School
Där besökte vi en fantastisk liten skola, Westfields Junior School, Yately, Hampshire. En oerhört dynamisk och snabbtalande rektor tog emot och lotsade oss, med hjälp av pigga, artiga, roliga och duktiga elever genom skolverksamheten. Här vilade inga ledsamheter. Man testade olika IT-baserad pedagogik med friskt mod. Alla lärare var med på banan och jobbade energiskt med gemensamt tagna och genomdiskuterade mål.

Deras lokalt tagna curriculum lirade inte på alla punkter med de nationella överenskommelserna. Här pratade man mer om saker som i alla fall jag tycker är roligt att höra sägas och genomföras. Att elevers lärande inte bara består av enkelt mätbara kunskapsmål utan också innehåller annat lärande som kan utveckla eleven på ett individuellt plan.

För att hjälpa alla elever tar man till flera grepp som kanske inte skulle vara det lättaste att genomföra på svenska skolor. Bl.a. filmar man ständigt lektioner (automatiska filmning, ingen vid kameran) som blir till diskussionsmaterial när man försöker utveckla lärarens arbete eller analysera varför vissa elever inte fungerar i lärandesituationer. Diskussionerna utmynnar sedan i åtgärdsprogram både för lärare och elever.

Alla lektioner innehåller mycket IT. Skolprogram, digitalkamerors och videokamerors produktioner samsas på skolans lärandeportal dit även föräldrar har tillträde.

Man har mycket datorer och det liknar våra 1-1-projekt i Sverige dock med en stor skillnad. Här i England är föräldrar med och sponsrar med pengar till en fond, från vilken skolan sedan tar kapital för att använda till datorinköp till eleverna. Riktigt så går det ju inte till i våra skolor.

Skolan försöker involvera elever i allt. Bl.a. jobbar de i skolans reception under lunchrasterna. Ett roligt hedersuppdrag tyckte ett gäng tjejer som ansvarade för kontakten utåt vår besöksdag. Man belönar också flitiga, duktiga och framgångsrika elever med badges av olika slag.

Smolk i glädjebägaren är att man centralt blockerar Internet på ett ganska handgripligt sätt utan att skolan kan få påverka besluten.

Hopp in i bussen och färd till nästa skola. Under färden nynnades det på slagdängan Winchester Cathedral från 1966 (eftersom vi passerade nämnda katedral.)

Perins School, Pound Hill, Alresford
Den här skolan var en Secondary school med liknande kreativ personal som i Westfield. Här har man nyss byggt ett nytt trådlöst nätverk som invigs i veckan. 1-1-tanken är genomförd till 80-90 % och på samma sätt, genom föräldrars försorg. Man betalar pengar till en fond så att skolan kan förse eleverna med personliga datorer.

Känns litet främmande för oss svenskar, men fick det bra beskrivet och förklarat hur man tänker i England.

Vi fick även här en intressant rundvandring med skolans elev-IT-grupp som guider, som initierat svarade på alla våra frågor. Man trivdes verkligen på skolan och med sin roll som support både för elever och lärare.

Som lärplattform har man Moodle sedan 5-6 år. Man bygger och utvecklar plattformen själva men har även en leverantör som står för supporten. Ett nätverk av ansvariga utvecklare av Moodle finns i närliggande skolor. Dessa träffas regelbundet vilket underlättar utvecklingsarbetet.

På skolan finns två anställda tekniker som reparerar datorer och återställer stulna datorer via försäkringen.

Man har också en speciell plattform för föräldrar som vill följa med sina barns utveckling i skolan.

I morgon väntar skolor i London.

Till London

2011-04-04T11:28:00.010+02:00

Det var länge osäkert om jag skulle ta mig till London och VLM:s studieresa. Flunsan har jagat mig hela helgen, men den verkar ha beslutat sig för att släppa taget. I alla fall så att jag med vissa medikamenter i kroppen nu sitter på tåget till Arlanda.

Väderutsikterna verkar trevliga. Min iPhone säger sol och 19 grader på onsdag. Det är ju för sjutton sommar det. OK, det går ganska fort i Sandviken också. I går var fru T och jag och kollade husbilsplatsen i Vallhov och minsann det tar sig. Det var grus på hela ytan även om det var sumpblött. Få se hur det ser ut nästa helg, för då ska motorhemmet hem, äntligen!!

Vad väntar i London då. Vi har ett preliminärt program som ser ut så här:

VLM Institute School Visits
Provisional programme

Tuesday 5th April – depart hotel – 8:00 am

Visit primary and secondary schools in Hampshire
9:00 – 12:00 Westfields Junior School, Yately, Hampshire, GU46 6NN
http://www.westfields-jun.hants.sch.uk
Visit to include:
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT
• Discussions with ICT coordinator, curriculum coordinator and SEN coordinator
• Discussion with head teacher about future plans for redesigned space, home access and the role of school in training teachers

13:00 – 16:00 Perins School, Pound Hill, Alresford, SO24 9BS
http://hampshire.schooljotter.com/perins
Visit to include:
• Meet with head teacher
• Lunch
• Tour of school to see embedded and 1:1 use of technology
• Demonstration of the systems available for learners and parents outside of school
• Discussion with head teacher and notebook scheme manager about elearning foundation
• Discussion with staff about e-Learning development

Wednesday 6th April – depart hotel – 8:30 am

Visit London secondary school and 6th form
10:00 – 16:00 Seven Kings High School (Provisional)
10:00 – 12:00 Hosted workshop discussion on ICT in schools
Based on remodelling tools and self-review frameworks used in England
(Facilitated by Simon Shaw and Hans Persson)
12:00 – 13:00 Lunch
13:00 – 16:00
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT
• Visit 6th form and meet post-16 students
• Discussions with members of staff
• Discussion with management team about future plans for redesigned space, home access and the role of school in training teachers

Thursday 7th April – depart hotel – 9:00 am

Visit London primary school
10:00 – 12:30 Anson Primary School (Provisional)
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT and Learning Platform
• Discussion about teacher training and the role of universities and schools

Roligt och intressant ska det bli!

Plus och minus våren 2011

2011-03-29T13:47:00.022+02:00

Fru T! Plus!
Den inspelning som jag har gjort tillsammans med musikaliskt likasinnade verkar bli riktigt bra. Efter 2 dagars mixning i garaget i Kilafors. Plus!
IT-arbetet i Sandvikens kommun flyter på med överraskande stor kraft. Plus!
Trevliga och kunniga arbetskamrater. Plus!
Anna-Karin Hatt IT-minister. Plus!
Upphandlingar som verkar oändliga är plötsligt ett tuppfjät från att bli färdiga. Plus!
Gjorde den positiva upptäckten i helgen i Lindvallen att jag forfarande kan åka utförsskidor. Trots utrustningen, eller tack vare! Plus!
Våren och i och med den; husbilshämtning närmar sig. Plus!
På måndag nästa vecka lyfter planet till England för några dagars omvärldsspaning på skolor i London. Plus!
Tre duktiga döttrar! Plus!
Härliga barnbarn. Plus!
Två artiklar med i nästa nummer av Datorn i Utbildningen. Plus!
Japan och dess katastrofer. Minus!
Libyen och en maktgalning. Minus!
Att min iPhone svek mig när Viktoria vinkade bara till mig. Minus!
Att Söderhamn/Ljusne förmodligen harvar kvar i div 2-hockeyn nästa år. Minus!
Fru T har influensa. Minus!

”Att publicera, blogga och bara köra" Seminarium med Josef och Martin från Årstaskolan

2011-03-16T21:50:00.002+01:00

Att utsättas för en pedagogisk artillerield från herrarna Fernström och Sahlin är både kul och lärorikt. Måltavlorna vid ett seminarium 14 mars anordnat av DiU var ett sextiotal lärare från stockholmsområdet. Lokalen var samlingssalen i Tekniska Nämndhuset och där hukade också delar av DiU:s styrelse som just hade avslutat sitt årsmöte 2011.

Varför just Martin och Josef? Jo, de är årets vinnare av DiU:s Guldäpplet!

Är det som herrarna gör nytt och innovativt?
Nytt, nej! (Deras egna ord)
Innovativt, ja! (Mitt)

Allt som vi gör tillsammans med våra elever har gjorts av andra, enligt Martin. Man knycker friskt och återanvänder på egna sätt. Och varför inte, webben är fri och kryllar av idéer som kan hjälpa elever att få i gång lustfyllda lärprocesser. Experimentera, gör fel men/och plötsligt lyckas man.

En lättvindighet kan tyckas vila över dessa relativt unga lärares inställning vad skola och lärande egentligen innebär. Men där tror jag att skenet bedrar. Här finns ett renodlat engagemang för att alla elever ska lyckas i skolan. Och då tar man till alla upptänkliga sätt och metoder.

Varför då digitalt på webben? Svaret är enkelt. Här är det på riktigt. Här finns det inga påhittade läroboksfigurer. Man möter och kommunicerar med människor av kött och blod. Här blir alla arbeten interaktiva och på riktigt.
Teorier bakom? Nja, inte så mycket, enligt Martin. Vi är inga Ken Robinsons. Här är det pragmatism som gäller.

Och detta för dom långt. Mycket av deras arbete baseras på bloggar, exempelvis Tegelbobarnens blogg, Årstabokblogg och en blogg om livsåskådning och tro.
Men i arsenalen finns även wikis av olika slag, en del med struktur och en del helt utan.

Det roliga är att de arbetar på detta sätt utan speciellt stor datortillgänglighet. Man förlitar sig på att elever och föräldrar har datorer själva och är villiga att använda dessa för arbetet i skolan. Tveka inte att sätta igång digitala processer även om ni inte har några datorer, tycker jag är en härlig inställning. Dock litet äventyrlig!?

Martin och Josef tycker också att äldre kolleger som ger sig hän i dessa nya arbetssätt är ”råpoppis” och ”vassa”. De ger också exempel på dessa ”äldre” och ”ännu äldre kollegers” stjärnor och bloggar som de imponeras av.

Podcasts, inspelade mattegenomgångar och framrappade alfabet samt multiplikationstabeller hör också till guldäpplevinnarnas ammunition. För att inte tala om breadcrumb, voki, slides och slideshares. I salen glittrar åskådarnas ögon. Man flämtar och frågar, hur gör ni, är det lätt, kan alla göra det? Varpå Josef lägger upp en blogg, gör ett inlägg och lägger till en nytagen bild på tre minuter. Något lugnare blir man i bänkraderna när PIM, Länkskafferiet, Skolväskan, Twitter, Webbstjärnan, Google och Youtube nämns som användbara lärresurser. Något mera kända för den ”vanliga” läraren.

Men jag då, den gamla ärrade IT-strategen? Osökt tänker jag på PUL, nätvett, godkända inloggningar, föräldrareaktioner, jämlikhet och andra ”hinder” som man i denna bransch måste ha en strategi för att helskinnat ta sig an.

Visst, det får man handskas med på något sätt, säger Martin och knäpper glatt med fingrarna och slår ihop handflatorna. Men det ska inte sätta stopp för den nya skola som firma Sahlin/ Fernström står för.

Man kanske skulle bli lärare igen. Det verkar så jäkla kul!

Inspelning som vårtecken

2011-03-14T08:21:00.010+01:00

Jag vet inte om man allmänt kan kalla en inspelning för ett vårtecken. Men för mig var det det när musikkamrater och jag i helgen samlades i Kilafors för att spela in ett antal honklåtar.

Bengt E hade gjort i ordning sitt garage och inrett detta till inspelningsstudio. Ett projekt som varit på gång under en period, men som nu realiserades när jag frågade om han var intresserad av att producera albumet. Garaget och bemötandet hemma hos Bengt var en hit. Toppen helt enkelt! Det kommer att bli flera inspelningar där, var så säker!

Elva låtar blev inspelade under två dagar. Gitarr, trummor, bas, hammond och sax tävlade och samarbetade om uttrymmet. Stefan B, Anders L, Håkan J och Göran R gjorde sitt bästa för att göra mina låtar rättvisa. Lätta är dom inte och saxofonspelaren har fått kämpa med en del ovana tonarter och för klaviaturet har liksom notstrecken uppåt inte riktigt räckt till. Många hjälplinjer har det blivit.

Men som sagt, råmaterialet verkar lovande och nu är det upp tll Bengt E and myself att fixa till en del småfadäser och ljudnivåer i mixningen. Att mixa känns också som ett vårtecken för mig. Vår eminente trummis har också i uppgift att på hemmaplan göra en del percussionpålägg, speciellt på de låtar som doftar litet latin. OBS! latin, inte latrin!

Vad ska det bli av det här, då? Förhoppningsvis några spelningar antar jag, men i första hand är det så roligt att få höra de små trudelutterna, som är så lustfyllt att hitta på utförda av duktiga musikanter.

Man bör kanske också konstatera att jag för första gången på jättemånga år kom hem med antydningar till blåsor på fingrarna. Då har man spelat mycket :-)

(Skrivet på X2000 på väg till Stockholm och Datorn i Utbildningens årsmöte.)

Hets! En bok om skolan

2011-03-14T08:16:00.005+01:00

Det är lika bra att säga att jag under många år varit irriterad på den övertro skolan ofta har när det gäller att uttrycka en kvalitet med en siffra. Hur mycket ska man lita på ”sanningar” på hundradelar när, när man försöker beskriva skolans alla komplexa frågor. Går det att kvalitetssäkra med enkla kvantitetsuttryck. Jag har inte haft något uttryck för detta förrän jag i dagarna läste Sven- Eric Liedmans bok Hets! En bok om skolan.

Pseudokvantiter! Visst, där hade jag ordet.

En pseudokvantitet har en kvantitets alla yttre kännetecken men saknar dess avgörande positiva egenskap, att exaktare än varje försök till beskrivning med enbart ord karakterisera ett objekt eller en relation mellan objekt.
Liedmans egna ord.

En kvantitet med ovan nämnda positiva egenskaper är en tillgång. Med en pseudokvantitet förhåller det sig tvärtom. Den borde bytas ut mot ett kvalitativt omdöme som ger en bättre föreställning om företeelsen i fråga.

Man kanske kan stå ut med pseudokvantiteter när det gäller bio- och skivrecensioner med sina getingar och hörlurar. Allvarligare är det när skolbetygen blir pseudokvantiteter och rent funktionella, man rättar efter en mall, man vill mäta exakt, men man tar inte hänsyn till allt i mätningarna. Den levande människan hamnar utanför mallen.

I en tid när skoletablissemanget sjunger betygens lov i båda blåa, gröna och röda tonarter finns än stor fara att pseudokvantiteterna kommer att växa oavlåtligt.
Tycker Liedman och även jag.

Anekdotisk evidens
Hur har det blivit så här? Hur har Jan Björklunds smärtsamt enkla och grunda skolpolitik fått denna oemotsagda status. Liedman förklarar det med uttycket anekdotisk evidens. Med det menar han att det är lättvindigt att basera sin syn på skolan och dess utveckling genom sina egna upplevelser av skolan. Skolan är sådan mina barn, syskonbarn eller barnbarn upplevt den.

Att den anekdotiska evidensen präglar föräldrar och barn är en sak men när den politiska debatten också tar avstamp i dessa anekdoter om skolan är det oroande. För det är ju just det Björklund har lyckats med. Han har trummat ut den sortens skenbara självklarheter som i allt bär den ytliga bekantskapens prägel.

Ordning i skolan, kepsarna av och burkorna bort! Vem kan stå emot enkla krav som att det ska råda ordning och reda och att skolan ska förmedla kunskap? Skickligt politiskt agerat av Björklund, men kommer denna skolpolitik att gagna svenska elever i framtiden? Liedman tror inte det! Inte jag heller!

Tryck utifrån på skolan
Enligt Liedman är dagens skolas huvudinriktning i nyliberalismen tecken att utbilda entreprenörer ivrigt påhejade och kontrollerade av administratörer och inspektörer som byråkratiserar effektivitet och lönsamhetstänkande. Den komplexa lärandeprocessen beskrivs med enkla pseudokvantitativa siffror.

Man verkar ense om en allt striktare övervakning av lärarnas arbete. Administratörers hårdnande grepp över verksamheten betraktas som varande av godo. Ingen kritiserar den tidspillan som alla rapporter innebär. Pseudokvantiteterna får härska fritt.
Liedman hoppas och tror på glädjande tecken på olydnad mitt i likriktningen. Det finns människor som söker kunskaper som inte enbart är lönsamma. Studenter söker sig till utbildningar som inte leder till omedelbar anställbarhet. Forskare vågar forska om sådant vars lönsamhet ännu är osäker eller kanske osannolik.

Bildning och utbildning
Jag njuter ofta av att läsa Sven-Eric Liedmans böcker. Han bjuder alltid in till en bildningsresa i det han skriver. Han talar ofta gott om ordet bildning själv. Men den här gången sjunger han även utbildningens lov. Den är viktig. Den tar sin bestämda tid i motsats till att bilda sig, som är en livslång uppgift.

Båda begreppen inbegriper dock ett intresse av något slag. Det kan vara det genuina, det levande intresset, men det kan också vara ett instrumentellt intresse, en inre och en yttre motivation. Ett genuint intresse lyser i ögonen, ett instrumentellt ser man på hopbitna käkar. I lärandet behövs båda. Kunskaper kommer inte till elever av sig själv. Den enkla förmedlingspedagogiken göre sig icke besvär. Överföringsmetaforen med en sändare och en mottagare är ingen pedagogisk universalmetod. Lärandet kan vara en mödosam vandring. Den insikten ska skolan hjälpa eleven att få.

Skoldebatt
Skillnaden mellan den här boken och andra Liedmanböcker som jag har läst är att författaren denna gång är oroad och upprörd. Visserligen består även denna bok av matnyttiga och intressanta genomgångar av utbildningens historia, idéer och arv från grundskola och upp till universitetets forskarutbildningar, men det är inte det som jag i huvudsak tar med mig på min bildningsresa.

Liedman debatterar dagens skola och hans beskrivningar är mörka. Han tror helt enkelt inte på att den skola som i rekordfart har vältrats över lärare och elever de senaste åren kommer att fungera. Liedman skriver helt frankt att 2010 års skola kommer att misslyckas. Orsaken är att det är en skola som har linjerats upp av enkla slagord och baseras på anekdotisk evidens.

Orsaken är också att informationsflödet kommer att öka ytterligare sensationellt mycket och att elever kommer att röra sig obesvärat i den värld som för alltid varit deras. För att inte tala om dessa elevers barn som i princip kommer att ha hela världen i sin hand. Massan av information blir alltmer trivial, konstaterar Liedman.

Hur kan man då i skolan agera som om fakta vore kunskapens väsentligaste byggstenar? Det kommer att bli orimligt och bara leda till frustration.

Liedman målar i stället upp en skola där man förverkligar ett fördjupat kunskapsbegrepp. Kunskaper värda namnet kommer att ses som en integrerad del av människans personlighet och inte som något som snabbt och lätt kan avkodas i en lappskrivning. De meningslösa diskussioner som vi nu har om betyg i den ena eller andra årskursen kommer inte att vara aktuella om tjugo år. Finns betygen kvar kommer de inte att vara summeringar av resultat på diverse prov på snabbt förgängligt kunskapsstoff utan en värdering av mänsklig mognad och förmåga till fördjupad förståelse, enligt författaren.

Eftermäle
Det jag kommer att tänka på när jag läser Liedmans bok är att han i dag är så ensam om att stå upp mot den skolpolitik som byggts upp på populism, floskler och gamla fördomar (min anmärkning). Eller på anekdotisk evidens som nu har blivit mitt nya favoritord. Man undrar också var alla skolforskare finns i debatten?

Hallå, det känns så oerhört trist och fattigt att hegemonin rörande skola just nu befinner sig där den befinner sig.

Standards för lärobjekt

2011-03-01T12:41:00.006+01:00

VLM involverat i projekt som syftar till att underlätta utveckling, produktion och distribution av digitala lärresurser av olika slag.
Torsdagen den 10 mars inbjuder SIS (Swedish Standard Institute) och Utbildningsförvaltningen, Stockholms Stad i samarbete med VLM-institutet till ett informationsmöte om digitala lärresurser och lärplattformar.

Inbjudarna vänder sig till IT-ansvariga, användare, utvecklare, systemleverantörer, systeminköpare, pedagoger, förlag och andra informationsleverantörer som verkar inom utbildningsområdet, i första hand grundskola, gymnasium och vuxenutbildning men även andra skolformer kan vara aktuella.

Syftet med mötet är att informera om ett nytt projekt vars resultat ska bidra till att digitala lärresurser kan presenteras, integreras och kunna användas på ett enhetligt och säkert sätt i undervisning. Ett viktigt mål med projektet är att undvika en situation där varje kommun och leverantör skapar egna lösningar. Projektet syftar också till att underlätta utveckling, produktion och distribution av digitala lärresurser av olika slag. Utgångspunkten för detta arbete är att använda befintliga standarder och skapa de riktlinjer som behövs för att nå målet med en ökad tillgänglighet och användning av digitala lärresurser.Projektet söker deltagare som vill vara med i arbetet och bidra på olika sätt.

VLM-institutets styrelsemedlemmar ansvarar under eftermiddagen för en beskrivning av behovet av arbetet ur ett användar/kundperspektiv.

Under förmiddagen inleder Mats Östling, Stockholms Stad och Patrick Lindén, SIS och pratar om projektets nyttor.
Sedan gör Fredrik Paulsson, Umeå universitet en genomgång av relevanta standarder inom området för att ge en grund för det fortsatta arbetet samt beskrivning av de tekniska frågeställningarna.

Äntligen kanske det kan hända något inom ett område som länge har varit högintressant för skolans verksamhet.

Hearing i Sandviken 31 maj 2011

2011-03-01T11:00:00.003+01:00

Arbetat inom VLM har tagit en ny vändning, vilket innebär en spännande aktivitet i Sandviken i maj:

VLM-styrelsen har tagit beslut om att ändra litet i målsättningarna för 2011. Den konferens som var planerad byts nu ut och blir 3 Hearings. Den första kommer att förläggas i Sandviken och handla om kommunens 1-1-projektet.

Sandviken har tagit beslut om att förtäta antalet dator att gälla alla elever och all personal inom Grundskola och Gymnasium. Det innebär att man går från cirka 2000 datorer till drygt 6000 datorer på tre år. 2013 ska man vara klar.

2009 startades två pilotprojekt i kommunen. Österfärnebo skola F-9 och en SMSP-klass på Gymnasiet utrustades med 1-1 datorer. I pilotprojektet som fortfarande pågår ingår ett samarbete med Högskolan Dalarna som har anordnat en 22,5 poängs fortbildning där alla lärare i pilotprojektet medverkar. Ekonomin har ordnats via Lärarlyftet och en forskningsfond inom Högskolan.

I pilotprojektet ingår ett antal magistrander som koncentrerar sitt arbete på olika områden, Man forskar på multikommunikation, sociala medier, pedagogik och genusperspektivet. Arbetet leds av Gun-Marie Wetso, fil dr. i Specialpedagogik på Högskolan som också gör heldagsobservationer i fyra pedagogiska rum både i Österfärnebo och i gymnasieklassen.

Tanken är nu att magistranderna Robert Baron (SMSP), Ami Lidén (Österfärnebo), Margareta Berglund (Högskolan Dalarna) och Gun-Marie Wetso ska dela med sig av de iakttagelser som man har gjort i halvtid av pilotprojektet. Det kommer att ske vid ovan nämnda Hearing i Sandviken tis 31 maj 2011. Föredragen kommer att följas av diskussioner bland åhörarna.

Målgruppen är politiker, högre tjänstemän i VLM-kommunerna och personal från olika lärosäten.

Mot våren

2011-02-26T18:29:00.012+01:00

Efter en osannolikt kall vecka har det börjat droppa litet från taken idag. Våren?

Veckan som var handlade mycket om ett studiebesök från England. Två grupper med sammanlagt 27 härliga engelska lärare var här och förundrades över svensk skola (positivt) och riktigt vintrigt vinterväder.
Engelsmän i allmänhet vill ha kul samtidigt som de är är superseriösa. Gillar det!

Det blev en del skjutsande mellan olika aktiviteter, men även ett föredrag om vår kommunala IT-handlingsplan samt litet musik tillsammans med Tommy Riswall på måndag morgonen i KF-salen. Trivsamt!

Konstigt att lärare utifrån ser så positivt på svensk skola när Björklund & CO ser så mycket negativt.

Snart bara 14 dagar kvar till inspelningen av 10 honklåtar som ska bli till en CD som kan spridas till omvärlden :-) Bengt E:s garage i Kilafors är snart klart att ta emot mig och mina spelkamrater för två dagars inspelande. Ser verkligen fram emot detta. Jag tycker själv att låtarna är riktigt bra. Tröttnar liksom inte på dem. CD:n ska heta Hemlagat.

Jag har på grund av förstärkning på Kunskapskontoret fått mera tid över att komma i kapp med alla arbetsuppgifter som dyker upp i IT-satsningars kölvatten. Himla kul är det att så mycket är på gång! Väldigt roligt också med kompetenta människor i ens närhet.
Har också fått en Iphone i mina händer vilket kommer att effektiviserar mina arbetsdagar.

Som sagt, mot våren och efterlängtade dagar i husbilen, som kan få en att koppla av från upphandlingar, e-tjänster, skolapplikationer, lärplattformar och standardiserade lärobjekt.

Plusgrader, tack. Fru T håller redan på att planera rutten under påsken.

Furniture Fair

2011-02-12T19:39:00.009+01:00

Härlig dag på Stockholmsmässan.

Solig och kall tur till Furniture Fair från Ängby.

Var det värt besväret att åka till Stockholm för att titta på märkliga, färggranna och påhittiga möbler och andra spektakulära inredningsartefakter, fru T?

Vilket besvär? Lite slirigt väglag är bara spännande.
Sen tittar man ju inte på dessa saker för att eventuellt köpa dem utan för att uppleva människors kreativitet. Man kan tro att en stol är en stol och inte går att variera hur mycket som helst men så är det inte. Jag blir lika överraskad varje gång. Det mest spännande är ändå de unga elevernas lekfulla prototyper. Vad roligt de måste ha på sina designutbildningar.
Inget besvär alltså, utan hemåt med inspiartion i bagaget!

Så det så!

I gång igen

2011-02-11T19:33:00.010+01:00

Efter ett litet uppehåll i bloggandet är det dags att dra igång igen.

Varför gör man ett uppehåll? Ofta händer det efter någon större upplevelse, som tex efter BETT. Vardagshändelser blir litet futtiga, vilket är helt fel enligt vad jag oftast tycker. Jag brukar vanligtvis hitta glädje i både det lilla och det stora. Vad nu det stora är? Och det lilla?

Nåväl, just nu sitter fru T och jag i en stuga på Ängby Camping. En loftstuga. Där slutar det positivt romantiska.

Det är fruktanvärt med snö här. Vi pulsar omkring efter ett fantastiskt snödygn i Stockholm. Snöchock. Snökaos.

Köket är riktigt dåligt utrustat. Kökstrustningen år påver och en aning fet (dåligt diskad). TV-bilden är usel. Vinet dricks i militärgröna muggar. Vinet är average (vårt fel).

Men i morgon blir det designmässa i Älvsjö och övernattning i nybyggt hotell vid Kungens kurva. Är det synd om FruT och undertecknad?

Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

BETT, eftermäle

2011-01-15T15:09:00.017+01:00

Give us a measure of the sparkle in the eyes of young people, not just the Pisa standard measures.

Så uttryckte sig professor Anne Bamford i ett uppskattad föreläsning vid DIU-seminariet om framtidens lärande den 13 januari 2011 på svenska ambassaden i London.

Ge oss ett sätt att mäta glöden i ögonen hos unga människor, inte bara mätningar av PISA-standard.
Mycket klokt sagt på BETT, kanske det här var bland det klokaste. Eller en sammanfattning av vad BETT handlar om och i och med det vad skola och lärande borde handla om. Att skapa motivation hos alla elever och goda förutsättningar för dem att hitta den motivationen.

Bilderna är elevarbeten fotograferade vid föreläsningar vid Adobe-montern på BETT.

Ja, då är det väl bara att sätta i gång, då. 2011 väntar.

BETT, torsdag e.m.

2011-01-15T14:18:00.012+01:00

Seminarierna blev lyckade. DiU hade initierat förläsningarna tillsammans med Specialpedagogiska Skolmyndigheten, Internationella Programkontoret och Skolverket.

Herrarna Bonn, Alberyd och Andersson från SPSM kryssade lugnt och säkert igenom nyttan av alternativa verktyg och digitala läromedel. För många i publiken verkade mycket vara nyheter. Dock inte för lärarna från Sandviken, som vet att de alternativa verktygen finns planerade på alla 1-1-datorer som kommer att rullas ut underde närmaste åren.
Speciellt Österfärnebolärarna uttryckte tillfredsställelse över att man kände igen alla argument från SPSM och att man redan befinner sig på den nivå som föreslås från Specialpedagogiska Skolmyndigheten.

Vi i Sandviken har nästan haft en särställning när det gäller internationaliseringsarbete i samarbete med Internationella Programkontoret, vilket också bekräftades av en av informatörerna Angela Andersson. Från vårt håll har det i mångt och mycket handlat om Mona Wiklander och Agneta Björk, som drivit mångder av internationaliseringprojekt i kommunen i samarbete med olika enheter i skolverksamheten.
Det var Ann-Marie Degerström som sedan berättade om eTwinning. Ta in Europa i ditt klassrum.

Sista passet hade organiserats av min gamle diskussionpartner (alltid lika givande) Seth Norberg, nu på Skolverket och Rektorsprogrammet. Han hade trummat ihop ett gäng rektorer som berättade om sina erfarenheter hur digitala media bidrar till utvecklingen i olika avseenden. Som vanligt hamnar man ofta hos elver som givit upp skolan, men som kan fås tillbaka på banan igen via tillgänglighet till informationstekniken på olika sätt.

Alldeles i slutet av föreläsningarna fick jag genom en Carina Näslund-teaterviskning en fråga om någon rektor från Sandviken kunde bli intervjuad av två elever som finns med för att dokumentera BETT-dagarna. Jag frågade Christina Hjern, som ställde upp och säkert kommer att göra bra reklam för vår kommun på DiU:s hemsida.

Sedan blev det direktpromenad till hotellpuben och samtal med Marie Louise Härlin, IT-samordnare i Upplands-Bro, som ville veta allt om våra 1-1-planer. Nätverkandet är mycket viktigt på BETT, för mig kanske det viktigaste.

Kvällen avslutades med middagskryssning på Themsen med Dixie Queen under vilken nätverkandet fortsatte.

BETT, torsdag morgon

2011-01-15T13:53:00.002+01:00

Skrivet efter hemkomst:

Det blev en mycket trevligt mingelparty på hotellet efter första dagen på Olympia. Många kända IT-ansikten dök upp bland dryck och små tilltugg. Peter Becker gick omkring och småmyste. Tacka för det, när DiU:s BETT-resor har blivit så populära på senare år. 350 deltagare i år.

Sandviksdelegation hade mycket att berätta från första dagen strövtåg på mässan. Många hade burit med sig mängder av broschyrer om intressanta applikationer, som vi ska sammanställa när vi har kommit hem.

Efter minglet rusade många deltagarna ut på stan. De flesta sandvikare tog det lugnt på hotellet efter en lång dag som började i den arla morgonen på Sandvikens station och slutade på ett gigantiskt stort hotell i London.

Tyvärr lyckades jag tänka fel gällande tidsomställningen så att jag och min rumskamrat Sören var uppe med tuppen och hängde på frukostlåset 6.30 i stället för som planerat 8.00. Bättring i morgon.

Om en halvtimme är det informationsmöte angående seminarierna på eftermiddagen här på hotellet. Jag ska vara med och presentera dessa.

På BETT

2011-01-14T11:55:00.007+01:00

Tyvärr har mobila bredbandet upphört att fungera och kostnaden for internetuppkopplingen pa hotellet ar omänskligt hög. Därav litet daligt med skrivande.

Samlade intryck kommer pa bloggen när jag är hemkommen vilket är i kvall. Flyget gar 17.40 lokal tid.

Just nu kör vi sista passet pa Olympia och många av sandvikarna ar obrutna i sin ambition att hinna med sa mycket som mojligt. Jag föreslog att vi skulle ta en sväng till Piccadilly, men detta nedröstades av dessa mässbesökargiganter.

I går var vi ute och akte båt pa Themsen, åt och umgicks och kom inte i säng förran vid ettiden. Trots det ar rumskamrat Sören och jag pigga och nytra och fulla av infall. Det galler aven de flesta andra.

Någon längtar hem, mest efter sin lille son!

BETT 2011

2011-01-12T17:49:00.011+01:00

Jätteroligt att vara här. Flygresan gick alldeles utmarkt. Visserligen fick vi snurra några varv innan vi fick flyga in till Heathrow, men det var bara ett tiotal minuter.

Att vi är sa många från Sandviken ar glädjande. Synd att några blev sjuka i natt och inte kunde följa med.

Efter incheckning pa hotellet (350 st reser med Datorn i Utbildningen) traskade vi till en pub for lunch. Sandvikarna holl ihop. Maten smakade mumma.

Sedan traskade vi till Olympia och BETT- show. Det tog en kvart. Vi registrerade in oss och började en ändlos vandring inom det stora omradet. Det ar mycket interaktiva skrivtavlor som alltid, men mjukvararna verkar ha utvecklats väldigt mycket.

Inovationslustan ar märkbar och de larare som ar med slänger sig over montrarna med stor iver.

Halv sex samlas vi för promenad tillbaka for en valkomstdrink pa hotellet. Det ska bli kul att träffa många gamla IT-vanner.

Vadret ar ljummet och regnet hanger i luften. M.a.o ar det som det ska vara i London.

Hemma igen

2011-01-04T13:25:00.018+01:00

Trots att en begynnande förkylning drog ner på takten för mig de sista dagarna blev resan till Lissabon en fullträff.
(För fru T. gjorde det nog inte så mycket att hon fick en heldag för sig själv vid det stora shoppingcentar i Benfica. Är det något som hon klagar på ibland så är det bristen på egen shoppingtid under våra resor. Nu fick hon det med råge, vilket resultarade i ett antal toppar i olika former och kulörer. Roligt för henne :-)

Varför blev det så bra då?

Vädret
Temperaturen låg mellan 13- 19 grader under vår nyårsvecka. Fem av sju dagar var det uppehåll och tre av dessa värmde en fantastisk vårsol.

Folket
Väldigt avspänd och vänlig stämning ute på stan. Inga jagande försäljare att hålla sig undan från. Man märkte dock att klyftorna mellan människor är stora, både ekonomiskt och förmodligen även utbildningsmässigt. Många tiggare och uteliggare ute på gatorna.

Transporter
Billiga och effektiva. Samma biljett gäller för tåg, spårvagn, tunnelbana och bussar. Det är bara att fylla på i automater vid tunnelbanestationerna (som är snygga och välstädade).

Områden och stadsdelar
Flera områden av monumental karaktär, Nationernas park och Belem som det är härligt att strosa omkring i. Stadsdelar med olika karaktär, men som har ett gemensamt. Man får vara beredd på backar och det i sin tur kräver väl ingådda promenadskor.

Tajo
Närheten till den breda floden Tajo innebär fantastiska vyer över mäktiga broar, bl.a. Vasco da Gama-bron, en av Europas längsta.

Jazzklubb
Häftig jazzkväll på jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7.

Nyårsfyrverkerierna
Fantastiska enligt fru T som såg dem från hotellbalkongen medan jag snörvlade i förkylningssängen.

TAP Air Portugal
Väl tilltagen utspisning både ner och hem. Ingen extra betalning för drycker bl.a.

Några (löjliga) minus:

Rostade kastanjer
Dessa rostades vid varje gatuhörn och det var väl pikant och så. Men röken och doften var inte av det angenämaste slaget.

Inköp av fåglar
Vi hittade två fantastiska och prisvärda fåglar i centrum sista kvällen när affärerna redan hade stängt. Nu blev vi i alla fall kompenserade genom inköp av två galna tuppar på flygplatsen.

Gott Nytt År!

Shopping med förhinder

2011-01-01T19:24:00.002+01:00

Idag skulle shoppingen ske! Vi åkte till Benfica där Iberiska halvöns största köpcentrum finns. 420 butiker och 50 restauranger. Men det var tji! Stället var stängt trots reseguidens löfte om att det alltid är öppet. Vi gick runt Benfica- stadion och tog tuben tillbaka till stan.

Vi beslutade oss för att istället ta tåget till Sintra, den lilla staden tre mil härifrån som skulle vara speciell. Det var den också. Ännu mer kuperad än Lissabon och väldigt lummig. Vi promenerade till palatset och gick omkring i gränderna. Sen blev det lunch på en trång och välbesökt restaurang innan vi åkte tillbaka till hotellet. Nu ska vi snart iväg för att äta middag. Men imorgon, då ska shoppingen bli av. För då är det öppet enligt den lilla skylten på den enorma byggnaden!

Fru T.

Belem och Gott Nytt År

2011-01-01T19:04:00.002+01:00

Trots en begynnande förkylning hoppade vi på spårvagnen nere vid Figueira och ställde kosan mot Belem som ligger i den västliga delen av Lissabon vid Tajos mynning ut mot Atlanten.

Vi passerade Praca do Comercio, där man var i full gång med förberedelserna för kvällens nyårsfirande. Trots att det bara är några kilometer till Belem höll vi på att storkna av värmen och fukten i den överfulla spårvagnen. Väl framme i Belem slängde vi oss ut vid första bästa hållplats för att få en nypa luft. På nyårsaftonen, va!

Vi tog strandpromenaden mot Torre de Belem och hann både upptäcka ett antal husbilar (längtar) och inmundiga två rejäla glassar innan vi kom fram till det berömda vakttornet. Med dess perfekt avvägda proportioner är det emanuelstilens praktverk. Roligt att se, tillsammans med väldigt många andra turister. Hur är det på sommaren?

Sedan blev det en timme i kö in till Mosteiro dos Jeronimus. Det var det värt detta pampiga nationalmonument. Kloster från början som Manuel lät uppföra i början av 1500-talet i tacksamhet över Portugals upptäckter.

Sedan var tack och god natt för Honken, som inte orkade med att gå ner till torget och firandena där. Det blev samma fyrverkerier från hotellfönstret på åttonde våningen (för vissa).

(Jag var lite orolig för hur jag skulle klara den sena konserten på jazzklubben i förrgår men det gick bra. Ska erkänna att jag somnat på en del klubbar på andra ställen. Men det här uppträdandet var bara roligt och upplivande.)

Ja det var trevligt att vara i Belem-området och komma riktigt nära floden. I stan känner man inte riktigt av vattnet fast det är så nära. De kloster jag har varit i tidigare har varit mycket enkla. Jeronimus däremot är väldigt utsmyckat och vackert. Även klosterkyrkan var annorlunda i planeringen. Alldeles innanför porten hittade vi Vasco da Gamas grav. Tiden i kön hoppades vi skulle kompenseras med lite klosterlikör men det fick bli en öl efteråt istället.

Det var inte bara H som var för trött för att fira på stan. Jag kände mig också ganska sliten så vi sov gott strax efter tio. Klockan tolv vaknade jag av att fyrverkeriet brakade loss. Jag såg det från balkongen som är lika med första parkett. Det var långt, högt och tjusigt. H fortsatte att sova sött så jag hade ingen att säga gott nytt år till.

Fru T.

Häftig jazzkväll

2011-01-01T18:10:00.005+01:00

I ett kraftigt regnväder tog vi oss via tunnelbana och promenad (nyinköpta paraplyer) ner till Alfama och jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7. Vi hade beställt bord och käkade lamm och drack oförglömligt vin.

Jazzklubben fanns i gamla lokaler som för i tiden varit kaffemagasin. Det drivs för tillfället av två fransoser som verkar göra bra ifrån sig när man tittar på programmet.

Som gitarrist glädjs man åt att så många artister spelar guitara på detta jazzställe. Så även en av medlemmarna i den grupp som skulle uppträda på kvällen när vi var där

Vi åkte dit på vinst och förlust, men fick oss till livs en häftig musikkväll. Bandet hette Yami Convida och bandets ledare var till hälften portugis och till hälften afrikan. Han spelade bas och sjöng. Ibland lät han som en fadosångare och ibland som Stevie Wonder. Musikstilen var en blandning av afrojazz och samba. Yami Convida var en sällsynt gladlynt man och han och bandet spelade briljant. Det svängde så häftigt att vi glömde sista avgång för Metron, klockan ett.

Hitta fler artister som Yami på Myspace Music

Lyckligtvis är detta de billiga transporternas land så det var bara att sträcka upp näven i regnvädret så var vi hemma inom tio minuter.

Lisboa dag 3

2010-12-30T20:02:00.001+01:00

Vädret var inte det bästa när vi vaknade. Det regnade kraftigt. Vi hade tänkt oss ett besök i Belém, men ändrade oss och drog österut i stället, till Nationernas Park. Där hölls den lyckade världsutställningen 1998 för att fira 500-årsjubileet av Vasco da Gamas resa till Indien.

Området visade upp mycket av modern portugisisk arkitektur och var riktigt trevligt att vandra genom. Vi valde dock att inte knalla in i den portugisiska paviljongen med sin betongbaldakin som hänger som ett segel över gårdsplanen. Kändes faktiskt lite farligt.

Med nyinköpta paraplyer från Vasco da Gamas galleria tog vi emot de regnskurar som kom med små leenden. Varmt var det i alla fall, runt 15 grader.

Vi hamnade på en italiensk restaurang och åt god pasta för att möta mitt sockerfall som dyker upp med jämna mellanrum. Förmodligen promenerar jag för mycket, he, he!

Besöket på Oceanario avslutade den östliga turen. Det är världens näst största akvarium. Väldigt fräscht och informativt. Havsuttrarna, liggandes på rygg och halvslumrandes blev favoriterna.

Mina fötter hade inte riktigt återhämtat sig från gårdagen så jag har försökt promenera extra långsamt idag. Det har gått bra eftersom vi befunnit oss på ett begränsat område. Men visst blir man trött. Under en liten filmvisning på ocenariet höll jag på att somna.

Vi hade ju tänkt oss högst en halvdag men klockan hann åter bli halv fem innan vi var tillbaka på hotellet. Ingen fara dock, vi hinner vila före kvällens middag och konsert på jazzklubben.
Vi kanske måste ställa klockan sen så att vi inte missar frukosten imorgon. Utan den blir man helt upp- och nervänd. Planerar också lite shopping före nyårsfirandet. Vi får se, vi vet inget om helgens öppettider än.

Fru T.

Lisboa dag 2

2010-12-29T19:19:00.003+01:00

Det är svårt att fatta att solen skiner och temperaturen är strax under tjugo grader när vi dag 2 släntrar ner mot centrum. Målet för dagen är Alfama, den gamla staden.

Väl där får vi lön för mödan. Stadsdelen är inte vacker, men pittoresk i all sin folklighet. Inga anpassningar till turister här inte. Det skriks och tjoas och Lissabons alla drama queens verkade ha samlats vid torget framför Museu do Fado när vi inmundigade en hopplös pizza och ett väl tilltaget glas rött. Tur att man inte förstod vad de sa. Deras kroppsspråk räckte gott och väl.

Under vårt spatserande lokaliserade vi jazzklubben Ondajazz Bar på adressen Arco de Jesus 7. Dit ska vi i morgon!

Mycket trappor blev det på vägen upp till Bairro de Castelo. Det visade sig vara en relativt oansenlig ruin med härlig utsikt över hela Lissabon. Trädgården runt ”slottet” liknade Millesgården på Lidingö. Man förstår var Carl har fått inspiration till sitt praktfulla hem.

Sedan blev det långpromenad genom trendiga Chiado och Biarro Alto innan vi hamnade i den lokala mataffären för inköp av diverse bröd, ost och vin.

Sista metrarna till hotellet promenerades i ett begynnande regn, som nu på åttonde våningen på hotellet har utvecklats till halv storm.

Jo, i dag dök det upp en cyklist. Bilarna tutade ilsket på honom hela tiden.

Lite om frukosten på hotellet; den är inte märkvärdig men jag försöker äta så mycket som möjligt för att orka med alla promenader. I morse blev det äggröra, en smörgås med ost och en med salami, yoghurt med musli, ett rostat bröd med marmelad, en croissant, lite melon och apelsinskivor, juice samt två cappuccino. Det tycker H är mycket men jag tycker det är alldeles lagom.

Tänk att dag två blev som en svensk sommardag den också. Jag undrar just om vi kommer att klara hela resan utan att köpa paraplyer. Sån tur kan man väl inte ha! Jag är dock ganska öm under fotsulorna. Precis alla trottoarer är belagda med små gatstenar som masserar fötterna rejält så det bästa är grova skor vilket jag inte har.

Jag är glad och tacksam över att vara i en stad som är helt befriad från tjatiga och påträngande försäljare. Allt är lugnt, trevligt och belevat (ja, med undantag för de gapiga damerna i gamla stan). Men å andra sidan var det ett underhållande spektakel.

Imorgon blir det ett lite annorlunda upplägg. Eftersom vi ska på sent uppträdande på jazzklubb så ska vi försöka sova en stund på eftermiddagen. Man är ju ingen ungdom längre precis.

Fru T.

Lisboa dag 1

2010-12-28T20:55:00.001+01:00

Lissabon måste vara rena skräcken för alla holländare. Det finns nämligen ingen cykel, ingen cykelbana och i och med det ingen cyklist i hela den portugisiska huvudstaden. I alla fall såg inte vi någon under vår tio timmars långa vandring under den första portugaldagen.

Förklaringen är enkel. Ingen orkar cykla i denna bergochdalbana till stad. Backarna är långa och sega men också ettrigt knixiga. Det är svårt att beskriva, det måste upplevas. Vi var förberedda, men verkligheten överträffar sagan.

Som tur är finns det hjälpmedel, spårvagnar exempelvis. Ta turistspårvagn 28 och ge er ut på en hiskelig tur i den gamla staden i närheten av Castelo de Sao Jorge. Det är centimetrar till husväggarna och i uppförsbackarna frustar spårvagnen som en gammal ko i och ylar som en varg när bromsbackarna slår till i nedförsbackarna. Vilket äventyr! I morgon ska vi dit igen och knata omkring under hela dagen. Vi ser fram emot detta redan.

Vädret, den första dagen? Vi var inställda på regn men fick sol och 18 plusgrader. Det kändes litet overkill med vinterjacka, mössa och handskar. Hoppas på något liknande i morgon.

Vi hann med en hel del, bla ett besök på Museau Nacional de Arte Antiga. Höjdpunkten där? Hieronymus Boschs triptyk som skildrar en fruktansvärd och sällsam värld. Fantastiskt tyckte vi.
Utanför satt ett gäng gubbar och lirade kort i en grön berså, några dagar före nyårsaftonen!!

Nåväl, dagen blev lång, men fantastisk. Mycket pga av vädret men också av Lissabons inneboende karaktär. Det här är en stad att trivas i. Det ska vi göra sex dagar till.

Hotellet? Vi bor på åttonde våningen på toppen av en kulle och har en ljuvlig utsikt över stadens centrum och Tajo, den breda och härliga flod som förbinder Lissabon med Atlanten.

Så vart det kväller den första dagen. Det känns bra att ha många dagar på sig och slippa känna stress. Man kan i lugn och ro orientera sig och lägga upp planerna för resten av semestern. Imorgon ska vi släntra genom varendaste liten gränd i den gamla stadsdelen Alfama.

Ja det är verkligen underligt att strosa runt i 18 plusgrader i en stad som de fyllt med vacker julbelysning. Jag har faktiskt tagit av mig yllekappan flera gånger idag och gått omkring i bara klänningen. Är det sant att det var massor med snö och svinkallt i Sandviken när vi for iväg? Nää, det måste ha varit i en annan värld!

Klockan är nio och vi halvligger i hotellsängarna med att glas vin och tittar på portugisisk TV. Alldeles snart kommer vi att somna gott. Men när fötterna vilat klart drar vi ut på äventyr igen. Det ska bli sååå kul.

Natti, natti. Fru T.

Arlanda

2010-12-27T16:58:00.005+01:00

Fru T här!
Nu hoppar jag in i bloggen några dagar igen eftersom vi är på resande fot. Vi har bara kommit till Arlanda men jag har redan fått en öl som smakar extra gott. Jag har nämligen varit sjuk under julen så det blev inte mycket till fest. Nu ska vi snart checka in. Återkommer från Lisboa imorgon.
Fru T.

Sagt och gjort. Jag har också en öl framför mig och ringer och fixar musikrep efter nyår samtidigt som fru T bloggar. New Orleans Bistro Bar är vårt kontor :-)

Ser fram emot en stad utan snö!

Det lackar mot jul!

2010-12-22T09:55:00.014+01:00

I dag tog tre av mina närmaste arbetskamrater under de senaste tio- femton åren farväl från skolkontoret genom att bjuda på en smaskig smörgåstårta. Tack för den och tack för alla år tillsammans.

För att kunna ta itu med de nya arbetsuppgifter som man nu har framför sig flyttar alla tre till stadens gymnasieskola. En jobbar med planerat teknikcollege, en med marknadsföring och en som IT-pedagog.

Alla tre har under åren gjort avgörande insatser i bygget av Sandviken som en av landets mest profilerade IT-kommuner inom skolan. Som IT-resursare under kommunens två IT-pedagogiska projekt KiU 1.0 och KiU 2.0 fortbildade vi och drev mängder av delprojekt från vårt högkvarter vITalen. En fantastikt rolig tid med en gruppsammanhållning som förändrade arbetsuppgifter aldrig kan ta ifrån oss.

Nästan alla IT-resursare finns kvar i verksamheten med nya arbetsuppgifter. Förutom de ovan nämnda är vi systemansvariga, projektledare av olika slag samt IT-strateg. Informationstekniken finns med som en bas för oss alla i skiftande former.

Det är lätt att jobba med IT i Sandvikens kommun för närvarande. Politiken och Kunskapsförvaltningens ledningsgrupp driver IT-frågorna på bred front. 1-1-satsningarna är massiva. 2013 ska all personal och alla elever inom skolan ha varsin dator i trådlösa nät. Det kommer att innebära omvälvande förändringar inom skolverksamheten. Både för lärare och elever.

Därför kanns avskedet i dag mindre dramatiskt. Våra vägar kommer att korsas även framöver :-)

Bok om digital kompetens

2010-12-13T19:30:00.003+01:00

Digital kompetens i undervisningen
Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen
Ulf Jämterud.

Om du är lärare och vill utveckla din användning av IT och digitala lärresurser i undervisningen har jag två råd. För det första kan du skaffa dig den här boken för i den har du mycket att hämta. För det andra tycker jag att du ska börja med att läsa slutordet i den.

Där tar nämligen Jämterud upp frågan "När ska jag hinna med allt detta?"

Jag tycker att frågan är berättigad eftersom boken innehåller så många idéer att risken för att genomsnittsläraren blir en aning matt är stor.

Enligt Jämterud har lärare inte all tid i världen att sitta ner i lugn och ro vid sin arbetsplats. Datorn har visserligen underlättat arbetet och minskat tidsåtgången. Mycket av administrationen görs nu via skolans lärplattform. Man fyller i närvaro/frånvaro, meddelar läxor, svarar på e-post från elever, föräldrar, kolleger och skolledning parallellt med att man förbereder lektioner i Word eller Power Point. Men den nya digitala kompetensen kräver så mycket mer. Man ska kunna och hinna med att blogga, twittra, delta i sociala nätverk, publicera filmer och bilder och hänga med i utvecklingen av ny teknik samt lära sig nya tjänster?

Hur gör man det?

Jämteruds svar är klokt. Lösningen ligger i att vi ställer rimliga krav på oss själva. Att börja med en eller två idéer, som man tror kan utveckla undervisningen och är värda tiden som man lägger ner.

Första delen
Boken är uppdelad i två delar. I första delen tar Jämterud upp frågeställningar och perspektiv kring IT i skola och undervisning. Man påminns om EU:s nyckelkompetenser och i och med det bokens huvudämne, digital kompetens. Ett begrepp som de senaste åren har vidgats i innehåll och som författaren utvecklar på ett bra och tydligt sätt.

Intressant är hur begreppen digitalt infödda och digitala invandrare under senare år har döpts om till digitala invånare och digital turister.

De flesta lärare har idag säkert bra koll på Web 2.0 och de sociala medierna. Hemsidor, bloggar, twitter, wikier, fildelning, RSS och poddsändningar är företeelser som vunnit mark inom den pedagogiska verksamheten. Har man ändå missat något av detta så finns bra information i bokens första del, som också avhandlar mobilt lärande och datorspel i skolan samt upphovsrätt för lärare.

Andra delen
Om man som jag har arbetat med IT under de senaste femton åren så är första delen välkänt stoff i stora delar. När man sedan kommer in i den andra delen måste jag erkänna att Jämteruds omvärldsspaning och beskrivande av resurser passerar mitt vetande på många områden. Han har dammsugit resurser på nätet och beskriver hur webben, digitala kartor, strömmande video, den sociala webben, mobilt lärande, datorspel och verktyg för plagiatkontroll kan bli en naturlig del av undervisningen.

Många länkar till Internet blir det. Det är bara att tacka och ta emot. Jag ska verkligen ge mig ut på upptäcktsfärd. Hoppas att alla länkar kommer att fungera. Det är ju en välkänd svårighet när webbplatser dyker upp och försvinner. Ett problem som Jämterud tar upp i sitt förord.

Som sagt, man blir imponerad av författarens sammanfattningar av nätets resurser. Lägg också till att han ger pedagogiska förslag om hur man kan använda dessa resurser och även tar upp farhågor gällande den övertro som kan finnas att tekniken ska lösa lärandets gåta.

Vem kan läsa boken?

Boken vänder sig i första hand till dig som undervisar i något eller några av de samhällsvetenskapliga ämnena på gymnasiet eller i grundskolan senare del.

Jag tycker nog att alla lärare kan hämta inspiration i denna bok. Läs den inte från pärm till pärm. Använd innehållsförteckningen och botanisera bland de delar som intresserar.

Mycket av innehållet passar alla ämnen i skolan men vänder sig mest till de samhällsvetenskapliga. Det är nog många mer än jag som anar att det finns ett visst behov av en liknade bok som tar ansats i de naturvetenskapliga ämnena i allmänhet och i matematik i synnerhet.

Vem skriver den?　

9 dec 2010

2010-12-06T15:45:00.014+01:00

Trots en smygande förkylning (med ryggont konstigt nog) som hämmade mina aktiviteter under helgen var jag på banan i morse. Två Ipren och så iväg. En aning stel fru T fanns med i bilen efter sitt heldagssläpäventyr till Kungsholmen under söndagen (nyförlovad son :).

Vissa dagar är tempot högt. De första två timmarna tog en grupp på tre personer och en del telefonkontakter beslut om en upphandling av datorer. Alltid svårt men vi kände oss nöjda med beslutet. Hoppas att alla involverade blir det också.

På vägen till kontoret svängde jag in och fixade litet fika till nästa aktivitet. Ett gäng från kommunen diskuterade och fick input från pedagoger kommande från söder om huvudstaden. Ämnet var Innovativa Skolprogrammet. Bra diskussion och tillika information om hur man kan få igång en på vissa håll slumrande pedagogisk IT-utveckling i Sandviken. Det kommer att behövas när "varsin dator-konceptet" slår till med full kraft inom Kunskapsförvaltningen de närmaste åren.

Full fart ner på stan igen och en härlig lunch med dotter nummer 2 och hennes två gulliga barn. En har just lärt sig att säga morfar Honken och en tappar tänder med jämna mellanrum. Vilken ynnest att få var med om detta.

Säg den lycka som varar beständigt. In i bilen och iväg till IT-kontoret och två timmar förevisning av en e-tjänsteportal. Upphandling på gång även där. KommunIT-strategen hade slagit till med saffransbullar. Välkommet!

Tillbaka till kontoret igen för summering, läsa och skicka mejl och säkra adressen till studiebesöket hos Vittra Väsby och deras 1-1 satsning i morgon.

Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man åker hem.

Köket

2010-11-20T12:35:00.010+01:00

Det var en gång ett kök som skulle rustas. På ytan var det fortfarande ganska fint, men lådorna fick öppnas med våld och spisen med en tång. Mattan var uppdelad i bitar som bestod av olika mönster. Kyl- och frysutrymmena var begränsade och suckade ofta när man krävde av dem att hålla kylan. Spisplattorna ville heller inte vara tillräckligt varma och när man verkligen vill laga mycket mat där så är inte det ultimat.

Så bort med det.

Och tomt blev det.

Och stökigt! Men fint!
Vad blir det för mat :-?

Riga

2010-11-18T15:51:00.007+01:00

På höstloven brukar fru T och jag åka till något trevligt ställe. Förra året blev det Sthlm och i år Riga.

Trots att vi bilade i väg i god tid från brukssamhället på onsdagen så blev det litet stressigt vid terminalen pga av Stockholmsköerna. Ett tag var vi också på väg åt fel håll med resväskorna släpande efter oss. Men det löste sig till sist.

Överfarten blev nästan i skumpigaste laget. Visst försökte vi dansa och hålla på men ibland klev man rakt ut i ett tomrum. Båtgolvet var inte där det borde befinna sig. Desto märkligare var det att showdansarna gjorde sina krumbukter och piruetter utan synbara problem.
Vid tretiden på natten var det som värst. Fru T vaknade av att hon befann sig i viktlöst tillstånd ovanför sängen.

Rigabukten blev räddningen. Då lugnade det ner sig och vi gled majestätiskt uppför floden Daugeva in i hamn vid tiotiden på förmiddagen. Terminalen ligger behändigt någon kilometer från den medeltidspräglade gamla staden så det var inga problem att korsa den och checka in på det fyrstjärniga hotellet i närheten av stationen.

Sedan blev det ett drygt dygns spankulerande i det härliga Riga i 9-10 plusgrader ofta med en höstsol som kikade fram. Jag tror vi hann med det mesta faktiskt från den gamla staden via marknaden i och runt de stora saluhallarna som ligger i de gamla hangarerna för zeppelinare och de fint bevarade Jugendkvarteren med vackert ornerade hus i art nouveau. Samt en del pråliga, nybyggda, av Rigaborna obesökta gallerior.
Ryska dockor, inte att förglömma.

Jättegod mat, härligt inhemskt öl till rimliga priser störde inte upplevelsen på något sätt. Och självklart en Black Balsam då och då.

Häng med, några bilder säger mer än tusen ord

Resan tillbaka blev betydligt lugnare. Båten var en modell större och havet inte hälften så argsint.

Snart november

2010-10-28T13:44:00.009+02:00

Strålande höstsol och 7-8 grader varmt! Fru T har fiskevecka på jobbet, vilket innebär att hon åker omkring med ett jättedyrt sonägt kastspö och försöker fånga någon fisk i vattnen runt Sandviken. Hittills har fiskelyckan varit noll. Ett ljus i mörkret är att eleverna under torsdagens fiske vid Bångs lyckades dra upp ett antal feta gäddor.

Hemma ser vi ljuset i tunneln ang. installationen av nytt kök. I går fick vi upp kaklet. Aquaglaskakel plattsatt av skicklig "Bullen". I dag skruvar "Janne" upp fläkten och gör takanslutningen klar. Förhoppningsvis! Skönt med duktiga hantverkare.

Apropå hantverkare så undrar man över vad som händer med vår husbil som har varit i Caravan & Marines våld i snart en vecka. Utan återkoppling, ingen telefonsignal, inget svar när man ringer. Kanske dags att byta reparatör.

Full fart på jobbet. E-tjänster, styrgrupper, dokumentation och strategier i en salig röra. Mycket, men oftast väldigt roligt.

"Höstlov" nästa vecka. Nya läroplanerna på måndag, tur till Skolforum på tisdag och utdelning av DiU:s Guldäpple. Björn Ranelid delar ut priset. Sedan tar restarmen över på riktigt. Några dagar i Riga tillsammans med fru T.
November börjar anständigt!

Brev till utbildningsministern

2010-10-25T11:34:00.001+02:00

För några dagar sedan satt jag i föreläsningssal 6 på Högskolan Dalarna och lyssnade på insiktsfulla människor som pratade om nästa generations lärande. Plötsligt slog det mig att nästa generation redan har funnits i svenska skolsalar i ett tiotal år. En märklig och litet skrämmande tanke.

Men ännu märkligare och mycket mer skrämmande är vetskapen att vi under de senaste fyra åren har haft en utbildningsminister som har hävdat att nästa generations elever är samma elever som fanns i svenska skolsalar redan på femtiotalet.

På hemvägen från Högskolan funderade jag på när den populism, som har varit förhärskande i skoldebatten i media de senaste åren ska bytas ut mot en kunskapsdebatt som handlar om alla elevers lärande. Vi ska ju ha fokus på kunskaper, enl. utbildningsministern.

Vissa viktiga frågeställningar har lyst med sin frånvaro. Att eleven skulle kunna lära sig något på egen hand betraktas som flum. Att lära sig att lära är flum. Trots att det är just det som så många elever sysslar med i sitt informella lärande utanför skolans murar.

Näe, nu pratar vi om inlärning igen. Överföringsmetaforen med en sändare (läraren) och en mottagare (eleven) verkar vara det enda sättet ett lära sig något. Myten om att alla elever lär sig samma sak när en lärare från katedern berättar den eviga sanningen frodas och lever ett behagligt liv skyddat av ett politiskt etablissemang som sneglar tillbaka på sin egen skolgång och det samhälle man levde i då.

Skoldebatten har varit lika grund som Orsasjön. Den har handlat om betyg och sortering. Problem i skolan orsakas alltid av elever. Det är dem som ska skärpa sig och det är dem som får ta konsekvenserna. Man ska visa ansvar, men får aldrig vara med och ta ansvar för sitt eget lärande. Sitt still, var flitig och plugga! Prov på måndag! Betyg på tisdag!

Vart tog Piaget vägen förresten? Vart tog debatten om elevens lärande vägen?

För några år sedan var den konstruktivistiska uppfattningen om lärande förhärskande och vital. Styrdokumenten baseras på detta tänkande. Det handlar om att människan genom varierad och mångfacetterad information själv konstruerar sin förståelse av omvärlden. Synsättet utesluter all teori om att lärande bara skulle vara en påfyllningsprocess där en lärare överför färdigheter och kunskaper till elever. Det som Paul Freire kallade för sparbössepedagogik.
Om detta skrev och tyckte den schweiziske biologen, psykologen och kunskapsteoretikern Jean Piaget. Hyllad i går, glömd idag! Han liksom de flesta andra som forskar och försöker förstå lärandets mysterium.

Många inom skolan tror att de nya styrdokumenten innebär slutet för den kunskapssyn som handlar om förförståelse och förståelse. Så mycket viktigare då att ta till sig de nya styrdokumenten i stället för att bilda sig en uppfattning om skolans framtid via journalister som går på populistiska presskonferenser.

Kommer rektorer och lärare att bli förtrogna med de nya styrdokumenten? Det finns tyvärr fog för oro. Skolinspektionen konstaterar att det finns tydliga indikationer på att det hos en hel del saknas kunskaper om kursplaner och andra styrdokument både bland huvudmän, rektorer och lärare. Betygssättning utgår inte från betygskriterierna och de nationella målen och skolorna förmår inte att analysera sina egna brister och göra något åt dem.
Efter femton år av samma styrdokument!

- Det finns många problem som jag ligger sömnlös över men detta tillhör inte ett av dem, sade utbildningsministern angående skillnaderna i datortäthet i skolan. Tack och lov tar skol-Sverige inte lika lätt på tillgänglighetsfrågorna gällande ett modernt IT-stöd och moderna lärverktyg som han.

I Sandvikens kommun ger vi dessa signaler:
Genom en investering i Sandvikens skolors lärmiljö med en dator till varje elev och personal kan vi göra skillnad och bildar framtid.
Vi ökar elevers och pedagogers möjlighet till nya lärmiljöer och förutsättningar för bättre resultat och högre måluppfyllelse. IT erbjuder nya möjligheter att kunna anpassa och utveckla undervisning, pedagogiskt material, uppföljning av arbets- och redovisningssätt utifrån elevers olika förutsättningar och behov.
I Kunskapsnämndens beslut till inriktning för framtidens gymnasieskola i Sandviken står att: ” Datorn ska vara ett verktyg i vardagen, för både elever och medarbetare. Varje elev och medarbetare i gymnasieskolan ska ha en egen dator.” Arbetet med att uppnå detta påbörjas nu.
I september och oktober kommer elever och undervisande lärare i åk 1 att förses med var sin dator. Nästa höst får de nya eleverna i åk 1 vid gymnasieskolan datorer. Vidare planeras att Sandvikens samtliga lärare i grundskolan ska får varsin dator under 2011 samt att grundskolans elever successivt under 2012 och 2013 kommer att förses med var sin dator. Kommunens hela satsning tar sin utgångspunkt i Sandvikens kommuns Vision 2025 samt Kunskapsförvaltningens övergripande vision om att göra skillnad och bilda framtid.

Efter ett år av en dator till varje elev och personal på en F-9 skola i Sandvikens kommun reflekterar skolans rektor:

Elevers känsla av att vara respekterade när vi har satsat på dom märks så tydligt. Vår tilltro, även om den kanske är blåögd ibland, till att eleverna ska kunna hantera detta på ett ansvarsfullt sätt blir som en själuppfyllande profetia. Visst finns det dom som inte agerar med ansvar men dom gör inte det i något avseende och allra minst mot sig själva. Troligen är det så att det är fler som ”räddas” till att bli ansvarsfulla människor om dom möts av respekt och en självklar tilltro än de som vi ”räddar” genom att sätta upp staket, förbud och begränsningar.

Arbetslagsutveckling när sker den? När man tillsammans förflyttar sig till ett okänt rum. Där man utforskar och upptäcker tillsammans.
Man får bränsle av att andra är intresserade och frågar efter. Man höjer nivån från en trivial vardagslunk där många stigar redan utstakade, roller är givna både inom arbetslagen och i relation till chefen, förvaltningen, politikerna och inte minst IT avdelningen. En vi och dom känsla som jag också tycker speglar sig i relationen lärare /elever. Jag ser tecken i detta projekt som talar för att vi är på väg bort från detta rollspelande och i stället ser oss som ett team som drar åt samma håll.
Vi och eleverna växer när omgivningen har förväntningar.

Utbildningsministern, häng på nu när tåget går ute på svenska skolor! Stå inte kvar på femtiotalsperrongen! Skol-Sverige behöver en utbildningsminister som lever i nuet!

Reaktioner på 1-1

2010-10-06T13:27:00.011+02:00

Det blev många positiva reaktioner på pressmeddelandet som gick ut om utrullning av de första 1-1-datorerna till gymnasiets elever.

Båda lokaltidningarna kom, Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Annonsbladet likaså samt TV 4.

Utdelningen flöt på bra. Avtalen fanns med och var påskrivna. Eleverna såg nöjda ut och artiklar och nyheterna på TV gick i positivitetens tecken.

– Bra och bekvämt att ha när man ska söka information på nätet, säger Cecilia Ilar som går på samhällsprogrammet. (AB)

– Jag ska vara extra aktsam och är lite rädd för att någon ska sno den, säger hon. (GD)

Här är TV 4:s reportage:

Sedan blev Arbetarbladet så taggade så att de följde upp med ett besök på Österfärnebo F-9 skola där man har haft ett 1-1 projekt under snart ett år.

– Datorerna har helt förändrat skolarbetet. Nu kan jag nästan inte förstå hur jag gjorde innan vi hade datorerna, säger Mariana Elfving, lärare för den internationella klassen på skolan där eleverna är i högstadieåldern. (AB).

M.a.o. positivt fokus på gott skolutvecklingsarbete.

Läs också Brockmans blogg!

Måndagen 4 okt 2010

2010-10-04T10:41:00.007+02:00

11.00
Då röstar riksdagen om vem som ska bli talman. Redan nu krigas det. Det verkar bli en intressant och het politisk höst i minoritetsregeringens kölvatten!

13.00
Tar emot lokalpressen och TV4 som visar intresse när kommunen delar ut 600 st 1-1 datorer till pesonal och åk 1-elever på Sandvikens Gymnasieskola. Äntligen ökar tillgängligheten till en acceptabel nivå för att IT-stödet ska bli en pedagogisk hörnpelare i skolan.

17.00
När vi kommer hem idag är det gamla köket urrivet och hantverkarna har förhoppningsvis även reglat upp för det nya. De nya skåpen är ihopskruvade och fräscha vitvaror står och väntar.
Säga vad man vill om IKEA, men dom har skärpt sig med antal skruvar och annat material. Inte en miss på alla skåp!

Kvällen
Första tillfället att laga mat utan spis, vi har ju gasolkök och vi är ju vana husbilsresenärer :-) Sedan blir det disk på toaletten. En erfarenhet i sig.

Vad jag vill säga med det här?
Det rör på sig...

Och så vill jag sända en tanke till Martin Ljung, som spelade en stor roll under min uppväxt på femtio- och sextiotalet!
Är det inte Fingal Olsson som sitter därborta? Näe, men därborta!
Ester?

Vila i frid!

Falun

2010-09-22T15:02:00.025+02:00

Sitter i föreläsningssal 6 på Högskolan Dalarna och lyssnar på idel för mig kända personer som pratar om nästa generations lärande.

Sofia Walter har varit först ut och sagt saker som jag håller med om till väldigt många procent. Det är bl.a. viktigt att vi verkligen tittar vad som står i de nya styrdokumenten i stället för att bilda oss en uppfattning om skolans framtid via journalister som tolkar Björklunds populism.

Hantera problem och planera efter möjligheter. Klokt tycker jag.

Vi gör skillnad och bildar framtid, var Lars Walters utgångspunkt när han tog över. Han förklarade Sandvikens kommuns 1-1-satsningar med jakten efter goda förhållningssätt och attityder, arbetssätt och metoder samt ökad tillgänglighet. Verksamhetsfokus i stället för teknikfokus.

Klarar vi av att....
Skapa nya och stimulerande lärmiljöer
Öka elevernas vilja och lust att lära
Öka möjligheterna till en likvärdig skola
Ha fokus på kunskapsresultat
Hantera krav på snabba och mätbara förbättringar

Ska vi.....
Ha fokus på att mäta eller på att bedöma
Kontrollera eller åtgärda

Vågar vi starta "top-down"-projekt
Har vi modet att våga göra skillnad, mod att våga satsa, (utan hängslen och livrem)?
När vet man att det är "rätt tid"?

Sedan var det Jan Svärdhagens tur att betona den pedagogisk utveckling med tekniken som stödjare.

Han fokuserade på ett antal F-words.

Förändring, pedagogisk analys vad vi har gjort under många och vad vi kan förändra
Förvånad över 12 000 online via Högskolan dalarna och mervärdet av detta
Forskning, hur bra är just in time och asynkront
Förunnad IT-stödet och att nyttja det för något bra.
Förbannad över att tekniken inte funkar
Förskönad bild, distans med barnet på armen
Förenklad modell, kan man räkna med det
Förutse, vad hände när man förändrade
Fri start.
Fri fart.

Jan kallade lärarna i Österfärnebo goda lärare, ej IT-experter. Dessa var uppkopplade online och ställde bra och adekvata frågor till panelen sista halvtimmen.

Tisdag

2010-09-14T15:31:00.009+02:00

Började dagen med att åka till yngsta dottern i Gefle och hjälpa henne med att få hennes lilla dottern till förskolan. Man är inte så kry och rörlig när man har opererat diskbråck. Litet framåtlutad hela tiden och inte så snabb i vändningarna och definitivt ingen bärare av barn.

Kopplade upp mig i ett meeting med Ale kommun samt med konsult på förmiddagen och delade erfarenheter angående 1-1, lärplattformar och upphandling av verksamhetssystem. Bra med samarbetskommuner som har kommit ungefär lika långt som vi.

Sedan blev det elevavtalsskrivande för hela slanten gällande de 600 1-1-datorerna som ska rullas ut på gymnasiet i slutet av september. I en ny plattform, i nybyggt trådlöst nät med nypaketerade applikationer. En del att tänka på? Gissa!

Allt tyder nu också på att vi upphandlar leverantör av Macdatorer som ska bli 1-1-datorer på gymnasiets Mediaprogram. Tar tag i det i morgon!

Ibland blir man grymt trött på de stora drakarna, typ Tieto :-(

Vid hemkomsten idag läggs sista handen vid ett antal jazzkompositioner som tillkommit det senaste halvåret. När den förhoppningsvis goda kvällsmaten har inmundigats.

Ett litet uppehåll

2010-09-13T15:53:00.010+02:00

Ibland tappar man fart i bloggandet. I mitt fall har det berott på att jag känt en viss uppgivenhet gällande riktningen i svensk politik inför valet om en vecka.

Tänk att plånboken skulle ta vid när tankar om jämlikhet, jämställdhet, rättvisa och solidaritet inte platsar längre.
Tänk att högerpolitikerna har lyckats övertyga svenska folket om att vissa ungdomar inte är ämnade att läsa på högskolan.
Tänk att det nu är helt OK igen att vissa människor ska städa åt andra och att staten subventionerar detta.
Tänk att vi har en skolminister vars hela värld består av ordning och reda, straff och burkor.
Tänk att samma skolminister pratar om ökade kunskapskrav, men bara för vissa.
Tänk att Sveriges största dagstidningar driver valkampanj för alliansen på nyhetsplats.
Tänk att Reinfeldts högerpolitik och han själv applåderas på en nivå som i det närmaste framstår som löjlig och att Sahlins tankar om ett samhälle för alla förlöjligas.
Tänk att fyra år med den hyllade arbetslinjen har resulterat i flera arbetslösa och en katastrofal ungdomsarbetslöshet.
Tänk att fyra år med Björklund har resulterat i de sämsta resultaten i svensk skola någonsin.

Tänk att stora delar av befolkningen i Tyskland tror att Thilo Sarrazin, socialdemokrat och direktör i den tyska riskbanken har rätt sin rasistiska bok där han anklagar muslimer för att fördumma Tyskland.
Betänk att fler och fler i Sverige tror samma sak.

Annars då, går bilen bra?

Eftersläckare 2 och 3

2010-08-16T20:36:00.010+02:00

Sommaren ger sig inte. Varm och solig inspirerar den oss att ta små turer med motorhemmet. Förra helgen blev det en repa ner till Hallstahammar och campingen där. Cyklarna var med och vi skulle cykla längs Strömsholms kanal. Nog försökte vi allt, men cykelbanan gick mest några hundra meter från kanalen och Kolbäcksån så litet överreklamerat var det.

Nåväl, vi tog en underbar promenad längs Skantzsjön på kvällen och såg en spektakulär slussning vid Norlings sluss på morgonen därpå. Sedan bar det iväg till Västerås och ett trevligt dygn i gurkstaden innan hemfärd och barnbarnsumgänge. Den här helgen blev det kuturfestival i Stockholm för andra året i rad. Som vanligt utgick vi från Långholmen där husbilen placerades under Västerbron. Vädret var sagolikt och en del jazz på Brunkebergstorg made my days. Fru T var också nöjd både med aktiviteterna och sin nyservade cykel á 600 kr. Oj, vad bra den gick!

Ska vädret fortsätta att sparka oss i ändan även nästa veckohelg? Vi får se!

Inför hösten 2010

2010-08-04T10:07:00.013+02:00

Sakta men säkert börjar maskineriet gå igång inför en höst som kommer att innebära många förändringar inom förskola och skola i Sandviken. Jag tänker på den digitala skolutvecklingen som äntligen börjar ta fart på allvar.

Alla åk 1-elever och lärare på gymnasiet får tillgång till en egen bärbar dator som kan nyttjas i ett trådlöst nätverk med hög kapacitet över hela gymnasiecampus.
Den lyckade 1-1-satsningen i Österfärnebo fortsätter i samarbete med Högskolan Dalarna.
Skriva sig till läsning blir äntligen en accepterad läsinlärningsmetod. På bred front fortbildas lärare i detta. Alla elever från åk 1 till gymnasiet får tillgång till de alternativa lärverktygen.
Kontakten med vårdnadshavare utvecklas vidare digitalt genom e-tjänster för IUP och barnomsorg/skolbarnomsorg.
På minussidan finns fortfarande brist på planering och genomförande av relevant kompetensutveckling av lärarna inom IT-pedagogik.

Tittar man internationellt pågår mycket utveckling på området i många länder Omvärldsbloggen: Stefan Pålsson IT i skolan.

I Danmark har man på regeringsuppdrag jobbat fram rekommendationer som består av tio punkter som finns samlade i rapporten Fremtidens folkeskole – én av verdens bedste. En av punkterna är:

Valfriheten för eleverna och den pedagogiska användningen av it och digitala medier ska öka. Det krävs både relevant kompetensutveckling av lärarna och en genomtänkt utveckling av digitala lärresurser för att detta ska fungera.

I New York vill man förändra skolan genom att skapa en flexibel modell för att kunna hantera komplexa och varierande utvecklingsprocesser:

Individuell anpassning med hjälp av IT. Genom att anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov vill man höja deras motivation och prestation.
Undervisning online. Ständig tillgång till vägledning och lärresurser på nätet kan förhoppningsvis bidra till att individanpassa undervisningen och ge bättre möjligheter för eleverna att få den hjälp och vägledning som de behöver. Samtidigt förändras lärarrollen för dem som undervisar online, från en förmedlande till en mer coachaktig roll.

Amerikanska utbildningsdepartementet arbetar med att ta fram en federal IT-strategi för skolan. Det finns en stark medvetenhet om att utvecklingen går snabbt och att det därför gäller att handla nu. Skolan måste helt enkelt ta till sig de digitala möjligheterna i sin undervisning och i sina kunskapsmål för att kunna försvara sin roll och uppgift i samhället. Och det handlar om att tänka på helt andra sätt än under 1900-talet, eftersom världen helt enkelt inte längre ser ut och fungerar som den gjorde då.

Satsningarna kommer att ske inom tre stora områden. Det första rör hur den konkreta undervisningen ser ut och hur den kan finna nya didaktiska former och möjligheter med teknikens hjälp. Det andra området utgörs av mer systemövergripande satsningarna som syftar till förnya och förbättra en hel skolas samlade verksamhet genom målmedvetna it-satsningar. Och det tredje området rymmer insatser som ska se till att förnyelsearbetet och förändringar kan utvecklas och leva vidare på längre sikt. Här kan det också handla om utvärderingsarbete och forskningsprojekt som kan både kan ge större perspektiv och förslag på konkreta förbättringsåtgärder.

Trevlig läsning! Sverige, då?

Skolk i betygen och förslag på att förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Håhå, jaja!

Näset och Borgsjö

2010-08-02T15:04:00.025+02:00

För andra året i rad anordnades samvaro och musik på Näset och i Borgsjö. The Andersson Family stod för arrangemanget och minstingen Pontus passade också på att fylla 50 år. I dagarna tre åt, drack, diskuterade och skrattade ett femtiotal människor.

Och så spelades det jazz och liknande musik som avslutningsvis framfördes i konsertform både i Borgsjö kyrka och Borgsjö hembygdsgård.

Några bilder säger mera än tusen ord sägs det :-)

Fortsättning nästa år? Den som lever får se!

Tågresa

2010-07-26T08:14:00.013+02:00

Dagen före börjajobbadagen blev det en tur med Jädraås-Tallås Järnväg.

Tre vuxna och sju barnbarn gav sig iväg i ösregn till det gamla fina ångloket med dito vagnar. Sedan 1968 är Jädraås centrum för den ideella föreningen Museisällskapet Jädraås - Tallås Järnväg, i vardagslag förkortat till JTJ.

Vi trodde att vi skulle vara ensamma på tåget p.g.a. vädret, men aj, vad vi bedrog oss. Det var fullt. En hel vagn var reserverad för PRO bl.a.

Barnen i vårt gäng hade åldrarna 6, 4, 4, 3, 2, 2 och 2 vilket blev en kostnad på 40 riksdaler vilket kändes överkomligt :-) Det var bara sexåringen som kostade, övriga var gratis. Alla fick en biljett som konduktören klippte i två gånger (tur och retur). En tvååring åt nästan upp hela sin biljett och en annan vägrade när konduktören skulle klippa i biljetten.

Vi fick äta vår medhavda matsäck (tack fru T) i Tallås väntsal, eftersom PRO på snabba och lätta steg ockuperade cafeterian. De är duktiga att förse sig de där pensionärerna!

I morgon börjar jag arbeta!

Millesgården och Waldemarsudde

2010-07-21T19:23:00.009+02:00

Upp och iväg i det fina stockholmsvädret, 25-30 grader och snustorrt.

En mil ut på Lidingö och besök på Millesgården. Tänk att varken fru T eller jag har varit där. Skäms! Det var ju helt enormt. Vilket område! Vilken blandning Sverige och Italien. Synd bara att man inte hade med sig kameran denna dag, men man kan ju återkomma. Skatten finns ju i Sverige.

Sedan kajkade vi iväg till Waldemarsudde. Det var fint där också. Prins Eugen var väl inte världens bästa målare och konstnär men vissa ljusa stunder hade han. Det gamla slottet skulle man gärna ha på väggen hemma i Örta :-)

25 km på cykel blev det idag. På ABC-nyheterna fick vi reda på att det hade brunnit på Långholmen pga torkan. Inget som vi märkt av på Autocamper-parkeringen. Tack och lov!

Nu blir det mat :-)

Eftersläckare

2010-07-21T09:57:00.009+02:00

Efter några dagars mental landning efter frankrikeäventyret och umgänge med nära och kära tog restarmen tag i oss igen. Speciellt när mina semesterdagars antal minskar dramatiskt. Eftersläckaren blev den kungliga huvudstaden. Ställplatsen på Långholmen, perfekt bas för cykelturer i Europas vackraste huvudstad.

Väl framme åt vi litet kex och ost, tog ett glas vitt, hoppade upp på våra röda pärlor och klättrade upp på söderns höjder. Vilken ljuvlig stadsdel! Lugn och avspänd, i alla fall denna tisdag rekordsommaren 2010. Vädret gudomligt med sol och en anings svalkande vind. Vi tittade in i Katolska Domkyrkan, cyklade i Sofo, hamnade på Nytorget för glassätande. Kämpade oss uppför backen till Fogelströms terass och den vidunderliga utsikten över Strömmen och Saltsjön. Uppe på Skansen såg vi massor av folk som redan förberedde sig allsången. Sedan gled vi nerför Fjällgatan och Katarinavägen ner till Slussen där vi mellanlandade för litet matinköp på Gallerian.

Med solen rätt in i ögonen tog vi oss till Långholmen via Söder Mälarstrand.

Som om detta inte skulle vara nog tog vi efter kvällsmaten en promenad runt Långholmen. Vilken idyll! Klockan var i niotiden och temperaturen jättebehagliga 25 grader. Vi var inte ensamma. Jättemycket människor njöt av kvällen vid klippor och bad och förundrade små japaner tittade in i Långholmens koloniträdgårdar och trodde säkert att de hade kommit upp till himmelen.

När vi kom tillbaka till husbilen blev det läsning under magnifika Västerbron. Jag läser fortfarande deckare. Oroväckande! Till slut var det mörkret som tvingade oss in för några timmars vila.

Tisdag 13/7

2010-07-13T22:35:00.003+02:00

Vi har varit borta i tre veckor och vi har kört 630 mil. Vad är det för tempo? Det är ett perfekt tempo för oss! Vi har båda två, som tur är, ett behov av att köra på som om vi vore på turné. Man ska ligga i, man ska jaga. Vakna på nya platser mest varje dag och undra vad som kommer att hända. Ligga på stranden och slappa är inte vår melodi. Det betyder att när vi väl kommer hem så behöver vi vila från semestern. Men såna är vi. Det är ingenting konstigt med det. (Tycker vi.)

Höjdpunkter på resan:

Första övernattningen i Filipstad. Fin camping vid vattnet. Åh, vad Sverige är fint!
Versailles. Större än jag trott men faktiskt mindre pråligt.
Amerikanska kyrkogården vid Normandiekusten. Flaggan ständigt på halv stång. Hur länge ska vi minnas?
Grottmålningar. Vad var det egentligen de ville berätta?
Naturparken Verdon. Hisnande vyer och härlig färg på vattnet.
Mont Blanc-massivet.
Trevliga människor.
Billig camping.
En duktig chaufför (H).
Transportsträckan Helsingborg- Sandviken. Åh, vad Sverige är fint!

Mindre bra på resan:

Att man inte får grilla på franska campingplatser.
Att man måste betala för att åka på de bästa vägarna.
Att det är dåligt med badställen. Det hade verkligen behövts denna varma sommar.

Nu ska vi gå ner i varv ett tag. Träffa barnen och leka med barnbarnen. Umgås lite med vänner. Så småningom tar arbetet vid igen. Men innan vintern gör sitt intåg blir det många tillfällen till små utflykter med husbilen. Till Stockholm ska vi några dagar som vanligt. Kanske blir det Dalarna, kanske Åland, vi får se…

Men nu tackar jag för mig och lämnar över bloggen till H igen.

Fru T.

Hemma

2010-07-13T11:14:00.009+02:00

Efter att ha bunkrat upp vinförrådet i Puttgarden inför kalla vinterdagar togs färjan över till dansk mark. Vi övernattade i ett litet samhälle några kilometer från färjelägret som heter Maribo. Jag fick så positiva vibbar direkt och förstod först inte vad det var. Men efter en halvtimme insåg jag att det var var gräsmattan och vad som fanns i den. Klöver!

Är det sådant som kallas igenkännande och hemlängtan?

På kvällen avgjordes VM-finalen i fotboll och jag var säker på att den danska atmosfären skulle fixa fin bild på TV:n. Men aj, vad jag bedrog mig! Inte en kanal hittades, så det var bara att traska iväg till ett överfullt TV-rum på campingen och uppleva matchen på en liten TV tillsammans med ett femtiotal holländare.

Matchen var hård, ful och tråkig. Rätt lag vann! Spanien! Den lille vampyren Iniesta avgjorde. Mycket bra tyckte jag eftersom han är en av mina absoluta favoriter inom fotbollen. Holländarna i TV-rummet, då? Jo, dom tog det bra. Suckade och kröp in i sina campingutrymmen och började vänta på vinterns skridskosäsong! Då, jäklar!

Upp tidigt dagen efter och sträckkörning hundra mil till Örta i Sandviken. Tolv timmar tog det! Skönt att vara hemma! Reflektioner och bilder kommer!

Genom Moseldalen på hemväg

2010-07-12T21:50:00.004+02:00

Det var riktigt härligt att åka Moseldalen norrut och återuppleva dalgången och de små orterna utmed floden. Det här området måste höra till de campingplats- och ställplatstätaste området i Europa. Varannan kilometer hade nya erbjudanden. Den här gången hade vi dock ingen nytta av dessa.

Man skulle med lätthet kunna vara vid Mosel en vecka för cykelturer, promenader och vattenaktiviteter. Hela floden från Trier ner till Koblenz är ett litet smycke. Vädret denna gång hjälpte naturligtvis till.

Nåväl, vårt mål med dagen var att åka halvvägs till Puttgarden och det lyckades vi inte med i den fyrtiogradiga värmen. Vi hamnade vid en alldeles utsökt camping nära Kassel. Priset 150 kr för en natt med el kan man inte klaga på. Lägg därtill att vi fick in fotbollen på vår TV och fick uppleva Tysklands bronsmatchvinst. För varje tyskt mål tutade jag i en gratisvuvuzela som vi fått vid något inköp och fick svar av ”andra tyskar” på området. Barnsligt, javisst, men det är ju semester!

Just nu sitter vid på en Raststätte och lunchar och har drygt 20 mil till Puttgarden. Det är söndag och vi har varit på resande fot i tre veckor. Lastbilarna lyser med sin frånvaro. Tack för det!

”Om femtio meter håll till höger!” - Håll käften Astrid, vi äter!

Så satte sig H vid ratten igen för att fortsätta norrut. Jag sitter vid matplatsen och försöker skriva. Vägen är lite skumpig just nu och det blir många missar som jag måste rätta till.

Även om det är väldigt varmt idag också så får vi hjälp från en hel del moln att slippa se solen. Jag sjunger ”Moln, moln, moln, mera moln, och moln det kommer det att bli. Vi vill ha moln, moln, moln, mera moln, se upp, nu attackerar vi!”

Igår när det var som varmast satte jag ut underläppen för att dricka upp det som rann nerför mitt ansikte. Jag orkade inte sträcka mig efter vattenflaskan. Det kallas recycling. Brukar ni göra så? Nähä.

När vi kommer till färjeläget ska vi gå in på bordershop och hamstra lite drycker. Förutom de låga priserna så kan man glädja sig åt att det är svalt därinne.

Kan jag inte skriva om något annat än värmen? Tyvärr, inte just nu.

Fru T.

Transporteringsdag och ett kärt återseende

2010-07-09T21:08:00.001+02:00

Från Colmar åkte vi mot Mosel. På vägen in mot Strasbourg råkade vi ut för vår första riktiga köbildning. En och en halv timme tog den och resulterade i stela leder hos mig eftersom jag fick sitta och använda koppling, broms och gas oavbrutet under stoppet.

Vi kom dock iväg och styrde kosan mot vår lilla kärlek på europakartan, Mosel. Det var fem år sedan sist. Då var vi där med personbil och tremannatält. Det gick bra det också.

Då bländades vi av den slingriga floden, de vilt klättrande vinodlingarna och mängden slott och ruiner. Kanske beroende på att vi då var ute på vårt första europaäventyr.

Nu är vi här igen och ligger vid en camping några kilometer utanför Bernkastel- Kues. Omgivningarna är lika vackra som senast. Vädret gör sitt till även om det är tryckande varmt under dagarna.

Vi hann med en sväng in till samhället under eftermiddagen, men kom för sent att betala in oss på vin-muséet i Kues. Där kan man botanisera och avsmaka i stort sett alla viner som produceras i Moseldistriktet. 15 euro/ pers kostar det och vi hade säkert betalat in oss ifall vi hade kommit litet tidigare.

Nu blev det en flaska rött i stället och en härlig kycklinggryta några få meter från Mosel. Flodpråmar smög med jämna mellanrum fram på vattendraget och gjorde vår upplevelse ännu mera rik.

Annars börjar fru T och jag att känna en viss aktivitetströtthet. Sverige hägrar.

Colmar

2010-07-08T20:18:00.004+02:00

Staden som är Alsaces hjärta och huvudstad. En liten idyll som vi tog oss till genom att cykla två kilometer från campingen på utmärkta cykelvägar. Det hör till ovanligheterna i detta land, trots att Tour de France pågår nästgårds. Ofta jagas man av något irriterade bilister som inte har någon förståelse för detta alternativa färdsätt. Men vi börjar bli vana och är uppmärksamma i varje gatukorsning.

Staden är mysig och pittoresk, men har ett fel som hör ihop med de fordon som nämnts ovan. Man får åka bil på alla gator i staden. Eftersom vi har blivit vana att strosa genom städer avstängda för biltrafik blir detta en jobbig påminnelse. Varje gång man beslutar sig för att ändra promenadriktning har man en bil i bakhasorna. Det blir lätt stressande.

Vinprovningen, då? För det första så ligger vingårdarna en bit utanför Colmar. Inte så långt, men avsevärt om man ämnar cykla i 35-gradig värme. Då återstår vinhusen i Colmar.

Vi hittade ett som heter Domaine Karcher. De har sina vingårdar någon mil utanför Colmar där man odlar och skördar de druvor som ska bli vita viner i olika smaker. Olika druvor används och blir till söta eller torra viner när de produceras i vinhuset i Colmar.

Varken fru T eller jag har någon större erfarenhet av vinprovning på detta sätt. Herr och fru Vinproducent tyckte nog att vi var i taffligaste laget. Eftersom vi mest dricker röda viner så hade vi inte så många krav och frågor. Men vi fick i alla fall med oss en Riesling som vi tillsammans med fru Vinproducent hämtade i husets vinkällare.

När vi cyklade hem hade temperaturen åter åkt upp över 35 grader. Lyckligtvis låg floden l’Ill och väntade på oss med sitt gröna vatten.
Plums i! Hem till bersån.

I kväll blir det palmhjärtan som resultat av ett översättningsfel när vi var i den närliggande Super marché. Vi trodde det var purjolök på burk, men gott ska det bli!

Förresten, dagens opersonlighet måste också utses och det utan konkurrens. Kvinnan som utan problem gav sin sjuåriga dotter en rejäl hurring i uppfostringssyfte bara för att dottern petade på en sak i affären som tönten till mamma inte tyckte att hon borde göra. Medeltidsstäder är trevliga, medeltidsuppträdande är osmakligt.

Genom Schweiz mot Alsace

2010-07-08T20:16:00.001+02:00

Vi beslutade oss för att klämma 45 mil till Colmar i Alsace. Vi valde betalvägar och det gjorde vi rätt i. Annars hade vi aldrig hunnit fram innan kvällen. Bl.a. gick färden genom Schweiz och där köpte vi en vignette för 299 svenska kronor. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det betalade sig bra. För det första slapp vi de eviga stoppen som det blir på franka vägar när vägtullarna avlöser varandra. För det andra var hela färden genom Schweiz magnifique. Motorvägarna låg i öppna landskap vilket innebar att den ena fantastiska utsikten avlöste den andra. Bl.a. följde det vita berget, Mont Blanc, med oss en lång sträcka. Den gjorde sannerligen skäl för namnet. Hela toppen var vit av snö. Svårt att förstå eftersom vi färdades fram i 35-gradig värme på bara några mils avstånd.

Efter en ordentlig vägsnurr i Basel var vi tillbaka i Frankrike. Då hade vi bara sju mil kvar till Colmar. Tack vare en medhavd karta från Sverige hittade vi stadens enda centralt liggande camping vi floden Ill.

Vi fick en plats med en egen berså där vi boade ögonblickligen och blev kvar resten av kvällen. TV:n välsignade oss med 12 digitala kanaler, varav en visade Tyskland- Spanien från Sydafrika. Rättvis seger för spanjorerna trots att speciellt fru T hejar på Tyskland eftersom hon är litet tysklandsfrälst.

När dagen gick från ljus och värme och blev kväll med mörker och hyfsad svalka tog jag fram gitarren och påminde mig en del låtar som jag skrev månaderna före semesterresan. Det var hör och häpna första gången gitarren åkte fram under vår frankrikevistelse. Mycket på grund av att deckarna har avlöst varandra och det har varit för varmt i husbilen för strängaspel.

I morgon blir der vinprovning i Colmar.

Hisnande och hiskeligt

2010-07-08T09:38:00.002+02:00

Så var det dags att ge sig på kanjonen i Verdon. Rätt upp på slingervägar och bara efter några minuter bjöd naturen på ett fantastiskt panorama. Långt, långt där nere i kanjonen ringlade sig floden fram mot den sjö som vi alldeles nyss hade lämnat. Människor i kanoter såg ut som prickar. Vattnet därnere var blankt djungelgrönt. Vädret gjorde sitt till för att utsikten skulle bli storartad och grandios.

Det enda som oroade en del var att vi hela tiden var på en klipphylla ett tusen meter upp i luften och att staketet mot detta fria fall var små halvmetersstenar. Lägg också till att vi mötte bilar hela tiden och att vi hade yttersväng. Men man måste bortse från vissa saker om man vill ligga på topp!

De 4 milen till Castellane tog några timmar eftersom det fanns gott om ställen där man kunde stanna och fota. Bilder som man kan ta fram under mörka vinterkvällar om man vill påminna sig en extremt vacker plats i det fagra Provence.

Frågan var sedan om vi skulle bli kvar vid en av de många campingarna i Castellane eller om färden norrut skulle ta sin början direkt. Vi valde det senare alternativet och började en ny klättring över de höga bergen. Efter några mil förstod vi att husbilsekipaget var inne i Alperna. Några mil österut tornade snöbetäckta kolosser som Mont Blanc och Matterhorn upp. Vidunderligt vackert.

Vi satte Grenoble som etappmål utan att ha en aning om någon camping. Lite chockade blev vi när vi kom in i staden och insåg att vi var i en jättestad. Vi trodde att Grenoble var en skidort. Dåligt researchat av oss, men det blir lätt så i slutet av semestrarna, mindre av förplanering och mera av improvisation.

Fru T stirrade efter campingskyltar eller skyltar så vi i alla fall skulle ta oss ut ur staden i rätt riktning. Vid trafikljusen programmerade jag om gps:en ett antal gånger för att vi skulle hitta lämpliga mindre vägar som förhoppningsvis kunde ge oss en campingplats. Vi hade också börjat få tidsnöd eftersom receptioner i Frankrike stänger betydligt tidigare än i Sverige. Efter några mil dök campingskylten som vi längtat efter upp. La Terrasse du Lac.

High five och incheckning och mat, fotboll och skön sömn eftersom nätterna här i Alperna är något kallare än nere vid Medelhavet.

I morgon drar vi oss upp mot Colmar i Alsace.

En kortis bara från mig för vi måste komma iväg. H har ju tagit beslutet att köra uppemot femtio mil idag och helst så mycket som möjligt av det innan det blir för varmt. Igår var jag lite trött och hade tänkt sova medan H körde men det gick inte. Det fanns alldeles för mycket vackert att titta på. Just nu känner jag att jag vill bo i Alperna. Igår kände jag att jag ville bo i Provence. Jag kan också tänka mig att leva på farmen i Versailles. Men det går ju inte, så man kan lika gärna bo i Sandviken.

Okej, turnén drar vidare. Om det är svalare i Colmar så ska jag ta en shoppingtur där. Fatta tjejer! På sexton dagar har jag inte varit in i en enda affär!!

Fru T.

Avignon och Verdon

2010-07-08T09:35:00.001+02:00

Det var skönt att lämna den knastertorra campingen vid Medelhavet. När det inte är någon genomströmning på campingen och den består av 95 % säsongscampare blir det ibland så att man betraktas som en inkräktare. Lägg sedan till den kvinnliga campingvärden som tidigare beskrivits så har vi en camping utan några stjärnor alls.

Nu över till något mera positivt, staden Avignon! Vi åkte dit för att se Palais des Papes, men blev helt betagna av den gamla staden bakom murarna. Inte bara för byggnaderna, utanför också för de livliga kulturella aktiviteter som staden kryllar av. Hur kunde man se det under den timme som vi strosade omkring där? Affischer i tusental, uppklistrade på kartong och fastknutna med snören i stort sett överallt. Som vi kunde se var utbudet brett. Musik, dans, konst, you name it, allt fanns där. Inte undra på att Avignon betraktas som Europas kulturhuvudstad! Tack också till den beboptrio som stod och spelade Charlie Parker-låtar i en av gränderna. Det fick mig att längta till en del musikaliska aktiviteter längre fram i sommar.

I vår jakt på vägar som inte är avgiftsbelagda hamnade vi i en helt osannolik by när vi sedan åkte till Verdon. För att tjäna mil tog gps-Astrid oss över ett berg. På toppen av berget låg Villemus, eller Ville-Mus som vi kallade den. Den bestod av tjugotal hus med en krokig bygata som tvingade oss att ta i backspeglarna för att komma igenom. Ibland undrar vi vad vi håller på med. Håller andan gör vi i alla fall en del!

Verdon kallas ofta Europas Grand Canyon. Vi kom till området precis i tid för att checka in på en riktigt härlig campingplats, Petit Lac, Här är det god genomströmning av olika campare och äventyrare. Området lockar till klättring, cykling, promenader och kanoting. Husbilar och husvagnar blandas friskt med tält i alla storlekar samt stugor som det ser ut som vår gamle vän Erskine har ritat.

På vägen hit passerade vi en del hiskeliga serpentinvägar på så där 15% lutning. Uppför är det tvåan som gäller och nerför motorbromsen. Jag har märkt att mitt favoritord när det gäller att beskriva våra bergsäventyr är hiskeligt. Men det just vad det är, hiskeligt.

Nästa etapp blir att utforska områdets kanjondel.

Igår när vi kom hit till Petit Lac var det som vanligt över trettio grader. Man tar en dusch och har glömt bort den fem minuter senare. Men natten! 16 grader! Det var mysigt att dra på sig täcket för första gången. Och därmed erkännes att jag blivit fixerad vid temperaturen (och känslig för temperaturväxlingar. En sänkning från 32 till 29 är mycket tydlig.)

Idag har vi en lite vådligare färd framför oss. Jag har lovat H att vi ska hålla oss ifrån de värsta ställena, t.ex där de tycker att man inte ska framföra husvagn. Blir vi ändå sugna på att komma riktigt nära kanjonkanten så tar vi ner cyklarna.

Sista temperaturrapport: klockan är 9.48 och det är redan 29 grader. Puh!

Fru T.

Medelhavet

2010-07-04T22:19:00.001+02:00

Det tog oss ett tag att komma iväg från campingen i Carcassonne. Nattsömnen hade inte varit den bästa p.g.a.värmen. Vi läser om värmeböljan i Sverige med 25 grader. Här i södra Frankrike pendlar temperaturen upp mot 40 grader och den ligger kvar långt in på natten och är svår att få ut ur husbilen. Jag låg någon timme utanför husbilen i en vilstol i natt.

Nåväl, vi ställde Astrid på en camping nära Medelhavet och kom dit på några timmar på fina gratisvägar. När vi såg campingen fick vi en smärre chock. Den såg ut som ett område för försäljning av husvagnar modell äldre. Tack och lov hittade vi en ny camping några kilometer därifrån.

Värmen dallrade i luften. Det kändes som om vi hade kommit till ett stekhett, torrt, kaktusaktigt Mexiko. Plötsligt hörde vi åskan mullra och inom en halvtimme strilade regnet ner och sänkte temperaturen tio grader.

Det fick oss att kvickna till för en cykeltur ner till det blå Medelhavet. Det var ganska mycket folk där trots att timmen var sen. Det var bara att konstatera att fransmän fiskar mera än badar.

I morgon drar vi norrut.

Det är inte bara platsen som är torr och kaktusaktig, det är Madame campingvärdinnan också. Hon är faktiskt den första människan vi träffat på två veckor som inte varit trevlig.

Klockan är tio och just nu fläktar en skön bris, fast det är fortfarande 27 grader varmt. I natt får vi hoppas att den fläkten tar sig in i husbilen. Det är jobbigt att inte kunna sova ordentligt. Man blir lätt lite grinig dagen efter. Vi har sett på väderleksrapporten att värmen blir kvar.

H har inte utnämnt någon personlighet på sistone men jag utnämner H till gårdagens. När han skulle tanka i närheten av Toulouse svor han en halvtimme över att tanklocket inte gick att öppna. Problemet var bara att han använde fel nyckel. Det är inte så lätt, vi har ju bara haft husbilen i tre år…
Fru T.

Oväder, grottor och medeltida städer

2010-07-04T10:11:00.001+02:00

Mitt i värmeböljan fick vi vara med om ett hiskeligt oväder med regn, blåst men framförallt åska. På kvällen såg vi fronten närma sig oändligt sakta. Det blixtrade ungefär var femte sekund utan uppehåll. Det var bara att krypa in i husbilen och vänta på urladdningen. Och den kom!

I över en timme hängde väderodjuret över vår lilla campingkulle. Blixtnedslagen kändes som granatträffar som detonerade. Hela himlen var som ett eldhav. När det hela var över kunde vi öppna fönstren i husbilen och släppa in kyligare och mera syremättad luft. Det var välkommet och vi somnade och sov som stockar.

Dagen efter var resdag. Vi började med att besöka Bara-Bahaugrottan i Le Bague. Att vi valde den i den stora mängd grottor som finns i detta område var för att den kunde visa upp originalmålningar utan en massa tjafs runt om.

Det var fantastiskt att se hur våra gamla släktingar hade ritat en fresk bestående av allehanda djur, där en grottbjörn tog första priset. Att möta en sådan beväpnad men liten flintayxa kan inte ha varit roligt.

Nästa mål var medeltidsstaden framför alla, Carcassonne. På vägen från grottområdet ner till motorvägen körde vi tio oförglömliga mil på byvägar. När vi trodde att vägen inte kunde bli smalare och krokigare svängde vi tvärt vänster in på en grus- och lerväg lika bred som husbilen. Lyckligtvis närde ingen samma tanke att åka på denna slingerväg samtidigt som oss!

Carcassonne var en upplevelse! Fru T hade fixat en citycamping endast 2 km från den enorma, dubbla ringmuren. Det blev cykel upp till staden och väl där inne åt vi en fransk trerätters, bestående av löksoppa, lasagne och en chokladdessert. Till detta blev det en flaska rött och hela kalaset gick på 420 kronor. Prisvärt vill jag lova.

Att sedan vandra omkring i staden innanför murarna var storslaget. Tack Frankrike för att ni tar beslut om att allt bjäfs är förbjudet på sådana här ställen. Det var bara genuint och trevligt!

Cykelturen tillbaka till campingen med Carcassonnes upplysta ringmur som bakgrund var en upplevelse i sig!

Vi har ett litet problem. Det är så jäkla varmt på nätterna!

Vi hinner läsa litet också mellan varven. Jag läser deckare och fru T läser Alain de Bottons Lyckans arkitektur.

En dag vid poolen, nästan!

2010-07-02T22:20:00.002+02:00

Vi startade dagen med en cykeltur ner till Sarlat, medeltidsstaden. Det blev tre bekväma kilometrar ner för 10 % lutande serpentinvägar. Redan då förstod vi att återfärden skulle bli Tour de Franceaktig.

Men innan dess insåg vi genom att spankulera genom Sarlats gränder att denna stad utklassar Visby som medeltidsstad bortsett från ringmuren som var ganska ynklig och på många ställen helt frånvarande.

Annars är stadens signum gäss, som både äts och avporträtteras på alla möjliga sätt.

Tillbakafärden, då? Tufft, tufft i den 35-gradiga värmen men campingens pool hägrade. Dit kom vi också och sedan blev vi kvar i detta stadium hela dagen, vila och bad i poolen. Vi kunde helt enkelt inte göra något annat i den tryckande värmen.

Nu är det dock kväll och vi har dragit in markisen och sitter och väntar på ett oväder som campingvärden kallade tornado (på franska) när han gick runt och varnade.

I morgon ska vi gå under jorden.

Slott och Sarlat

2010-07-02T00:26:00.004+02:00

Upp i den arla morgonen. Nattsömnen var god eftersom vi öppnade allt vi hade husbilen, som utifrån såg ut som en igelkott.

Apropå dagens personlighet så gick den till den idoge fiskare som under gårdagskvällen stod nedanför campingen och använde utrustning för tiotusentals kronor och fick noll fisk. Stukad såg vi honom traska hem i pannlampans sken. Fiskare är ett tålmodigt släkte.

Vi drog i full fart till ett av områdets fantastiska slott, Chateau de Chenonceaux som ligger vid och på floden Cher. Slottet har blivit känt som kvinnornas slott. Där placerade mäktiga män sina älskarinnor för att de skulle veta var dessa befann sig och därför förmodligen ha en viss kontroll. Slottet innehöll därför ett tjugotal sängkammare och var byggt som en bro över floden. Under första världskriget användes slottet som sjukhus och under andra världskriget låg byggnaden mitt på gränsen mellan de allierade och tyskarna och var hela tiden i farozonen att förstöras. Det märkliga var att uppskattningsvis ett tusental besökare fanns på slottet under eftermiddagen.

I 35 graders värme äntrade vi vårt kära motorhome och körde ett trettiotal mil söderut till medeltidsstaden Sarlat. Eftersom vi försöker undvika betalvägar blev de sista tre milen en hiskelig färg över nationalparken på smala och krokiga bergsvägar. Den i vanliga fall lugna och rallyvana fru T bad chauffören H att sänka hastigheten och det hör inte till vanligheterna. De sista kilometrarna upp mot camping Terrssses du Perigord kändes vi oss nästan uppgivna. Var vi på rätt väg eller skulle vägen sluta i intet?

Men Gps-Astrid kan man alltid (nästan) lita på och efter en 270 graders högersväng hamnade vi utanför en stängd reception. En halvtimme för sent visade det sig. Frustration efter fyra timmar i bilen, men vem kom om inte Jacques Durres som öppnade och gav oss en plats som han kallade ”panorama fantastique”, en av tio sådana på campingen. Vilken utsikt, det bästa vi någonsin varit med om på en campingplats.

Så nu sitter vi nyätna och väldigt glada och tittar ut i mörkret och lyssnar på vårt nya favorithusdjur: cikadan! Det måste vi göra någon timme till eftersom det fortfarande är 28 grader varmt vid sovkuddarna.

Dagens andra personlighet: Fru T som varje dag, trots värmen i köket lagar gudomlig mat. Hon är bäst, ingen protest!

Ja, jag måste tillstå att köket är min favoritplats på jorden. Om jag skulle förpassa mig till slottet Chenonceaux, typ sextonhundratal, så hade jag velat vara första köksa. Vilka sällsamma regioner med massor av skinande kopparkastruller och nyhängt vilt vid slaktarbänkarna!
Jag vill utlysa en liten tävling; Vi befinner oss alltså i medeltidsstaden Sarlat . I närheten finns en plats som heter Lescaux. Där ska vi titta på något som är mycket äldre. Vad är det? Den första som svarar rätt kommer att få en flaska lokalproducerat vin!
Nu är klockan snart tolv. Platsen är underbar, vädret perfekt och livet underbart!
Fru T.

Mont-St-Michel och Loire-dalen

2010-07-01T21:42:00.002+02:00

Emaintenant: Saint Martin de la place. Un camping au bord de la Loire. 22 heure, 28 degrees.

Men innan dess: Vi vaknade till vad vi trodde en lite mulen dag, men när vi cyklade iväg mot ön var det uppe i + 26 igen och full sol. Vi gick svettandes genom gränderna men nådde så småningom kyrkan och klostret där det blev allt svalare. Det var en speciell upplevelse. Det var större än vi hade trott och man fick se mer än vi hade trott. Tre timmar tillbringade vi på denna lilla ö som faktiskt är en egen kommun. Vi fick se såväl gendarmerna som den lokala brandkåren i aktion.

Eftersom klockan bara var två när vi återkom till husbilen så beslutade vi oss för att dra vidare mor Loiredalen. Det var hett som attan, nu visade termometern + 32. Vi hade på slutet Loire på vår högra sida och slotten dök upp allt tätare. Vi sa nyss god natt till dagen, och det sista vi fotograferade var några luftballonger som flög förbi och en bedårande röd solnedgång.
H skrev inget om det igår men han köpte en affisch över landstigningen i Normandie. Jag har sagt att det är okej att sätta upp den på ”lilla toaletten”. Så den som vill får komma och titta. Intresseflagg!!

Bonne nuit mes amis!
Fru T.

Operation Overlord

2010-07-01T21:37:00.001+02:00

Vår vistelse i Luc sur Mer och dess camping blev mycket lyckad. Vi fick bl.a. kvitto på att ebb och flod verkligen finns och i den omfattning som beskrivs. Campingen hade också trådlöst nät, som vi nyttjade någon timme på morgonen för att planera några dagar framåt och lägga ut litet text på bloggen. Många campingar har den servicen nu och det är tacksamt eftersom vårt mobila bredband har tagit en paus.

Dagen ägnades sedan åt att förstå innebörden av D Day. Normandiekusten var ju den kust som användes för den inledande attacken mot Hitler den 6 juni 1944.

Vi började med ett besök vid muséet i Arromanches där vi tittade på en 360 gradersfilm från landstigningen. Effektivt och skickligt producerat med illustrativt ljud som fick oss att förstå vilken anspänning det måste ha varit för de allierades soldater att hoppa ur båtarna och vada iland beskjutna av tyskarnas kanoner.

60 000 tyska och 40 000 allierade soldater dog vid sammanstötningarna. Många blev kvar på speciella kyrkogårdar efter normandiekusten. Vi besökte den amerikanska som ligger mäktigt ovanför Omaha Beach. 9000 soldaters gravar med marmorkors i snörräta led på perfekt skötta gräsmattor gjorde stort intryck på mig. Några mil därifrån finns en liknade tysk kyrkogård med 20 000 soldater. Det är också lätt att snudda vid tanken på alla människor som dog under andra världskriget utan att få en egen grav. Liv som bara utplånas och glöms bort. Krig är ett elände.

Det kändes både härligt och allvarsamt att promenera barfota på den milslånga Omaha Beach i det magnifika franska sommarvädret.

C:a tjugo mil senare rakt söderut checkade vi in på en prisvärd ställplats (70 kr) två kilometer från klostret Mont-St-Michel. Efter grillning tog vi cyklarna och rullade ut mot ön. Andäktigt, genom en klunga restauranger, förbi ett hundratal japaner och lika många husbilar. Dessa stod i rader på en avpassad parkeringsplats ett hundratal meter från det upplysta klostret. Hoppas att inte floden tar dem.

I morgon ska vi dit på riktigt.

Ebb och flod

2010-06-29T09:35:00.004+02:00

Från Versailles reste vi norrut några mil till en camping vid Seine där vi tog semesterns första bad. Det var alldeles ljummet i vattnet och väldigt mycket folk. Det är inte lätt att hitta badställen för människorna här i landet om de inte bor vid havet. Varmt som sjutton även denna natt men vi lyckades få in en liten vindpust i husbilen så att vi kunde sova.

I morse sölade vi lite, sökte diverse saker på Internet och kom inte iväg förrän halv tolv. Det är lite tokigt för det innebär att man är sugen på lunch redan efter en timme. Som tar var hade vi bara en timmes resa hem till farbror Claude Monet där vi gjorde mat på parkeringen innan vi gick in till hans trädgård. Det blev en mycket angenäm promenad bland näckrosor och japanska broar. Hans hus var också fint och hemtrevligt.

Sen blev det en tur på knappt tjugo mil till atlantkusten norr om Caen. Vi befinner oss nu på en trevlig camping i en by som heter Luc sur Mer. Vi har grillat (vilket faktiskt inte är tillåtet på alla ställen i detta land) och nyss tog vi en cykeltur utefter stranden. Vattnet hade dragit sig tillbaka rejält (ebb) och vi började undra när det skulle återvända (flod). Vi vet inte så mycket om detta fenomen utan får helt enkelt försöka se vad som händer allteftersom. Jag blir kolossalt sugen på skaldjur när jag känner dofterna från den blottlagda havsbottnen.

För första gången på många dagar känner vi av en svalkande bris. Temperaturen har sjunkit till 19 grader nu när klockan närmar sig halv tio. Det kommer att bli en skön natt…

Fru T.

Versailles

2010-06-28T10:46:00.002+02:00

Vilken praktfull dag!

Vi behövde bara åka tre och en halv mil så var vi där. Parkeringskulturen höll på att lura in oss på bussparkering. Det hade kostat oss fem hundra spänn så det blev en handbromsvändning och tillbaka in till staden och en parkering som var gratis(!) på söndagar. Ibland har man tur.

Besöket blev en fullträff. Vi tog oss in i de praktfulla salarna för relativt litet pengar. Sammanfattning: Har man sett detta så behöver man inte jaga andra slott! Punkt!

Sedan blev det en promenad i parken, så magnifik, så gigantisk, så vacker speciellt med tidstypisk musik spelandes i bakgrunden. Så oerhört varmt, plus 33 grader!

Kunde det bli bättre? Jo! Vi promenerade iväg till Marie Antoinette´s Estate bestående av Grand Trianon och Petit Trianon, några mindre slott som drottningen drog sig tillbaka till när salarna i der stora slottet blev för stora och konditionskrävande. Mindre och mysigare!

Därefter ännu längre österut där Marie Antoinette´s lilla by låg, som hon byggde upp för att påminna sig om sitt ursprung. Så vackert och så Sagan om Ringen-aktigt!

Promenaden blev väl halvannan mil lång, men det var det värt.

Paris, andra dagen

2010-06-28T10:43:00.002+02:00

Fortfarande bedövande varmt för ovana nordbor, trettio plusgrader och en stekhet sol. Men man är ju inte i Paris varje dag så det är bara hoppa upp på cyklarna och hojja iväg.

Gårdagens cykeltur blev i runda svängar 2 mil och dagens i de södra delarna beräknas bli lika lång.

I dag hittade vi en bättre väg genom Bois de Bologne än i går. Riktigt hyfsade cykelvägar, tyvärr även här avbrutna av höga trottoarkanter. Paris och cyklande lirar inte ihop. Man är ofta som ett jagat villebråd på gatorna.

Tanken var att vi skulle upp på högsta nivån på Eiffeltornet. Men icke, den nivån var avstängd och köerna till de andra cirka tre timmar! Tre timmar i den värmen, nej, tack!

Så vi cyklade längs Seines södra kaj och över Pont Neuf i riktning med Notre Dame. Kyrkan som alltid är öppen var stängd pga av årets största prästvigning. Synd, men vad gör man?

Ger naturligtvis upp de kyrkliga drömmarna och besöker det bästa moderna museet i Paris, Pompidou, ett fantastiskt hus med härligt uppkäftig konst. Återkommer till detta.

Vi var där så länge att vi glömde att äta. Något som vi tog igen med en mumsig pizza på en restaurang i folkvimlet alldeles utanför museet.

Sedan blev det nonstopcykling hem till campingen och vi höll nästan inte på att ta oss hem eftersom det var hippodrome-tävlingar i Bois de Bologne. Hästar alltså, galopp!

Väl hemkomna hade vi vätskebrist och drack två liter vatten var.

Fru T, kom nu och skriv! Det blir inget i kväll. Hon har redan sovit en timme :-) I morgon ska vi till Versailles.

Midsommarafton 2010- i Paris

2010-06-28T10:41:00.002+02:00

Efter en behaglig tur på 14 mil gps:ade vi oss fram till camping Bois de Bologne, behändigt situerad en halvmil från Paris centrum (vad nu det är)?

Redan vid ankomsten mitt på dagen började temperaturen klättra upp mot 30 grader, riktigt sommaraktigt med andra ord.

Dagens utsedda personlighet fru T hade planerat för ett traditionellt midsommarfirande med två sorters sill, gräddfil, hårt bröd, prästost, tyskt veteöl och tyskt snaps. Jag svarade upp med att sjunga små grodorna och hoppa som en sådan. Sedan åt vi och det var så himmelskt gott att alla franska adjektiv jag känner till inte räcker på långa vägar.

Där skulle man kunna tro att dagen skulle ta slut?

Men, nej!

Upp på cyklarna och iväg in mot den franska huvudstaden eftersom vi hade en tanke att den norra delen skulle utforskas. Genom Bois de Bologne och fram till Avenue de la Grande Armée. Vid korsningen hade alla trafikljus pajat och fotbolls-VM:s tutor stod sig slätt i jämförelse med de franska bilhornen. Vilket tutande!

Nåväl, efter en del snurrande tog vi oss via Triumfbågen upp till Montmartre och Sacré Caeur. Roligt att komma genom Montmartre och uppleva stadsdelen som den är för dess innevånare och inte via turiststråken. Det var mycket musik uppe vid basilikan och god stämning bland folk på trappan.

Sedan blev det fullt ös på cyklarna ner till Jardin des Tuileris och ett svalkande fotbad i en bassäng där och ätande av en vidunderligt god glass. Egentligen borde vi inte cykla som galningar bland de galna fransoserna men ibland blir man litet högmodig och glömmer hur gammal man är.

Efter Jardin des Tuileris hoppade vi på pedalerna igen och testade Tour de Frances avlutningsetapp på Avenues des Champs Elysées. Det gick inte lika fort som i touren. Mycket pga en skock portugiser som firade något i fotbolls-VM tillsammans med fransk kravallpolis.

På hemvägen hade prostituerade parkerat sina vans i Bois de Bologne och satt och väntade på kunder minimalt klädda. Människors liv är väldigt olika!

Cykelturen tog sex timmar, hur orkar vi?

Jo, man måste välja vad man vill orka med. Vi väljer i princip aldrig shopping eller att sitta på barer eller restauranger timme ut och timme in. Det är cyklande som gäller och gärna då i kvarter där s.k. vanligt folk bor. Sen gillar vi också allehanda kulturella platser som kyrkor, museer, kyrkogårdar och parker. Det blev inte så mycket av den varan idag men imorgon så… På hemväg från stan så tänkte jag att jag inte kommer att orka skriva något. Jag var helt slut och ville bara äta och lägga mig. Men livsandarna återvände och nu laddar jag för nästa etapp imorgon efter frukost.

Det förvånar mig att H inte skrev att han hittat 33 digitala kanaler på tv: n här i Paris. Äh, han tycker nog att turistande är roligare än fotbolls-VM.
Det är väldigt varmt här i Paris. Vet inte så noga men en bra bit över trettio grader. Jag är grisröd i ansiktet och torkar mig ständigt med våtservetter. Det känns lite skämmigt och jag skulle vilja vara så fräsch och chique som fransyskorna. De går omkring i fina klänningar och näpna högklackade skor och ser ut som att inget kan få dem ur balans. Vad är hemligheten? Tänk om jag vågade fråga någon!
Fru T.