Vår vistelse i Luc sur Mer och dess camping blev mycket lyckad. Vi fick bl.a. kvitto på att ebb och flod verkligen finns och i den omfattning som beskrivs. Campingen hade också trådlöst nät, som vi nyttjade någon timme på morgonen för att planera några dagar framåt och lägga ut litet text på bloggen. Många campingar har den servicen nu och det är tacksamt eftersom vårt mobila bredband har tagit en paus.
Dagen ägnades sedan åt att förstå innebörden av D Day. Normandiekusten var ju den kust som användes för den inledande attacken mot Hitler den 6 juni 1944.
Vi började med ett besök vid muséet i Arromanches där vi tittade på en 360 gradersfilm från landstigningen. Effektivt och skickligt producerat med illustrativt ljud som fick oss att förstå vilken anspänning det måste ha varit för de allierades soldater att hoppa ur båtarna och vada iland beskjutna av tyskarnas kanoner.
60 000 tyska och 40 000 allierade soldater dog vid sammanstötningarna. Många blev kvar på speciella kyrkogårdar efter normandiekusten. Vi besökte den amerikanska som ligger mäktigt ovanför Omaha Beach. 9000 soldaters gravar med marmorkors i snörräta led på perfekt skötta gräsmattor gjorde stort intryck på mig. Några mil därifrån finns en liknade tysk kyrkogård med 20 000 soldater. Det är också lätt att snudda vid tanken på alla människor som dog under andra världskriget utan att få en egen grav. Liv som bara utplånas och glöms bort. Krig är ett elände.
Det kändes både härligt och allvarsamt att promenera barfota på den milslånga Omaha Beach i det magnifika franska sommarvädret.
C:a tjugo mil senare rakt söderut checkade vi in på en prisvärd ställplats (70 kr) två kilometer från klostret Mont-St-Michel. Efter grillning tog vi cyklarna och rullade ut mot ön. Andäktigt, genom en klunga restauranger, förbi ett hundratal japaner och lika många husbilar. Dessa stod i rader på en avpassad parkeringsplats ett hundratal meter från det upplysta klostret. Hoppas att inte floden tar dem.
I morgon ska vi dit på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar