1-1-satsningen på Österfärnebo skola F-9 gör nu ett uppehåll även om lärar- och elevdatorer med stor säkerhet kommer att gå varma även under sommarmånaderna. Med glädje och tillförsikt läser jag de reflektioner som personalen har gjort i anslutning till terminsslutet. Tendensen är klar. Datorerna har kommit för att stanna. Det pågår spännande skolutveckling i Österfärnebo.
Man tycker att man har gjort ett ”feltänk” när man inte hävdade 1-1 redan från förskoleklassen.
En lärare skriver:
Jag anser att det är av stor vikt att eleverna ända från F-klass får ”en till en”, så barnen kan råda över mer tid och upplägg på sin egen dator. Det skulle också bli mer naturligt att kunna använda datorn när som helst under dagen, när man just behöver den. Som det är nu så är det inte förrän barnen blir högstadieelever som det sker. Får datorn naturligt komma in i elevens utveckling från tidig ålder så stöter vi nog på mindre problem längre upp i åldrarna med datorhaverier.
----------
Det tror jag vi skulle slippa om den följer med från det att barnen börjar skolan och de lärs upp från tidig ålder vad datorn ska användas till.
Är datorerna separerade från lärande och pedagogik:
Att kunna söka fakta, just när du behöver den, är en utmaning för pedagogiken.
Den fortsatta pedagogiken bör vara undersökande. Frågorna eleverna skall reflektera över, behöver vara öppna. Eleverna behöver använda den snabba tillgängligheten av fakta, till att ge sina svar på sina reflektioner i ett forum där flera deltar. Eleverna bör reflektera tillsammans. Lärarrollen är viktig här.
Om att ”spela på datorn”:
Det är den personliga magkänslan hos eleverna som avgör när de tycker att det blir obehagligt. Många i min omgivning menar att barn inte kan skilja på fantasi och verklighet i lägre åldrar. Detta påstående står oemotsagt om man inte har någon kunskap om eventuell forskning. Allmänt tyckande finns det gott om. Jag kommer att fortsätta att söka efter forskningsresultat i detta ämne. Kollegor, föräldrar och ibland även samhället har åsikter i frågan om våldspel skapar våldsamma människor.
Idrottslärare och datorer:
Jag använder datorn dagligen och förmodligen gör jag fler saker än vad jag skrivit här. Trots att idrott och hälsa är ett ämne där man jobbar mycket fysiskt så blir datorn ett hjälpmedel som blir alltmer oumbärligt.
Språklärare med lång erfarenhet av arbete med IT-stöd:
Som med allt lärande finns det inget tak, vi är mitt i en process där vi bygger vidare på det vi redan kan och erfarenheter vi har, där man ständigt lär sig något nytt.
Nästa läsår kommer jag att jobba vidare med eget språkskapande (blogg kanske?) och användande av autentiska texter.
Lärare som arbetar med ensamkommande flyktingbarn som fått ett första boende i väntan på en kommunplacering:
Eleverna är positiva till att lära och har stor glädje av att använda datorn i det dagliga arbetet. Oberoende av elevernas tidigare skolerfarenhet så finns uppgifter som är anpassade till deras behov. Eleverna blir ofta mycket förtjusta i arbetsuppgifterna och vill gärna veta var de kan hitta dessa när de är hemma på ”boendet” Så här sporrade har inte alla elever varit tidigare. Det känns verkligen att vi hittat rätt och det ska bli spännande att arbeta vidare med datoranvändandet.
--------
Möjligheten till en egen dator har varit en värdefull förstärkning i lärandet för dessa elever. Eftersom de inte har några föräldrar som kan hjälpa dem så känns det extra viktigt att de har samma datortäthet som övriga elever i samma ålder.
---------
Min önskan hade varit att vi från projektets start på ett mera naturligt sätt hade haft möjligheten att använda datorn när eleven känner att behovet finns. Nu finns behovet och jag känner att det blomstrar (tråkigt att göra sommaruppehåll nu :-)
Svårigheter, då?
Behov av bättre struktur när det gäller sparande av arbeten.
Elever i behov av stöd klarar inte av allt som blir möjligt och tillgängligt. De måste få hjälp med struktur och en mer begränsad tillgång.
Svårighet med logistik när det gäller de 1-1 datorer som ska vara kvar på skolan över natten.
Supportfrågor hamnar ibland i ingenmansland.
Rektor om tilltro och attityder:
Elevers känsla av att vara respekterade när vi har satsat på dom märks så tydligt. Vår tilltro, även om den kanske är blåögd ibland, till att eleverna ska kunna hantera detta på ett ansvarsfullt sätt blir som en själuppfyllande profetia. Visst finns det dom som inte agerar med ansvar men dom gör inte det i något avseende och allra minst mot sig själva. Troligen är det så att det är fler som ”räddas” till att bli ansvarsfulla människor om dom möts av respekt och en självklar tilltro än de som vi ”räddar” genom att sätta upp staket, förbud och begränsningar.
Arbetslagsutveckling när sker den? När man tillsammans förflyttar sig till ett okänt rum. Där man utforskar och upptäcker tillsammans.
Man får bränsle av att andra är intresserade och frågar efter. Man höjer nivån från en trivial vardagslunk där många stigar redan utstakade, roller är givna både inom arbetslagen och i relation till chefen, förvaltningen, politikerna och inte minst IT avdelningen. En vi och dom känsla som jag också tycker speglar sig i relationen lärare /elever. Jag ser tecken i detta projekt som talar för att vi är på väg bort från detta rollspelande och i stället ser oss som ett team som drar åt samma håll.
Vi och eleverna växer när omgivningen har förväntningar.
Spännande höst blir det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar