Dag 6 och 7 Björkliden till Kabelvåg

Så tog vi då klivet över till Norge via Riksgränsen. Någon kilometer efter gränsen hade norrmännen byggt massor av hytter och rest mängder av stenpyramider i vanlig ordning. Naturen var karg, eftersom vi befann oss ovanför trädgränsen, men praktull i solskenet.

Malmbanan till Narvik följde oss troget hela vägen.

Det är midsommarafton, vilket inte märks i Norge. Där lägger man allt krut på ”syttende maj”. Vår målsättning för dagen var att fricampa på ett vackert ställe och äta sillunch där. Eftersom sillunch på midsommaraftonen ”kräva dessa drycker” så var det uteslutet att färden skulle gå vidare efter lunch.

Vi hittade ett drömställe en bit från bron över från Hinnöya. Där boade vi, käkade ”lunsj”, kollade båttrafiken, funderade över ebb och blod, sov en stund och grillade kvällsvard innan vi utmattade insomnade i dagsljuset från midnattssolen.

Som planerat, bortsett från en norsk ”pratekvarn” som dök upp från en annan fricampande husbil och ville berätta om alla småvägar på Lofoten som han hade besökt under trettio år. Bra tips vid hans första besök, litet mera ansträngt när han kom tillbaka och ville berätta för oss vilka filmer han tyckte vi skulle titta på på Youtube och vilka komediprogram som finns på norsk fjernsyn.

Natten blev lugn bortsett från ett planerat arbete att få över ett hundratal ihoppressade skrotbilar från en kaj i närheten till en båt som tuffade in vid sextiden på morgonen.

Sedan blev det en härlig tur mot Svolvaer. Upp och ner. Runt fjordar, över broar, genom tunnlar i ett svindlande landskap. Varför ska man ner till Alperna för att uppleva detta?
I Svolvaer gjorde vi värsta actiongrejen, vilket fru T med ett jätterött ansikte ska förtälja.

Okej!
Ja, i alperna kan man inte uppleva detta. Lofoten är Lofoten. Jag får lite ”Sagan om ringen”-feeling och undrar t.o.m. om det ska vara nödvändigt att åka till Nya Zeeland.

Röd i ansiktet är jag för att vi har åkt s.k. rib-båt i fjordarna runt Svolvaer. Det var ganska kallt och kapten lekte som en galning men vi hade världens bästa utrustning på oss så det gick ganska bra. Vi fick se havsörnar på nära håll. Man ska veta att jag är en snålis och hade kunnat gråta åt att det kostade sexhundra per man men det var värt varje norsk krone.

Jag vill som avslut för idag berätta om Lofotsvädret. Det kan vara hur soligt och skönt som helst den ena stunden för att plötsligt slå över till regn och kyla. Det är svårt att planera vad man ska göra. Man får helt enkelt vara beredd på snabba omslag. Men det är aldrig så varmt att det går att bada. På båtturen idag fick vi se många fina vita sandstränder men tyvärr håller vattnet som högst tio grader.

Klockan är 18.40 och jag måste gå ut en sväng för att mota bort John Blund. Så tröttande är det med frisk luft och äventyr!
Fru T.

dagens personlighet: Mannen som tokkörde rib-båten och berättade" how tall the mountains were"!
Camping med el i Kabelvåg! Vår skarvsladd har dött!