Å, sista anhalten på Lofoten

Efter en slö morgon med dusch och ”vatten i och ur” bilen så drog vi vidare mot Lofotens södra udde. Nu börjar det bli nog med alla superlativer om hur underskönt landskapet är så jag nöjer mig med att säga att det inte kan bli bättre. Innan vi åkte hit tänkte jag mycket på hur en del kunde tänka sig att bosätta sig här. Nu är det inte så särskilt få heller utan samhällena ligger som på pärlband utefter de små kustremsor som finns mellan hav och berg. Och jag förstår dem verkligen! Även om det sällan är högsommarvärme här så är vintrarna ganska milda. Man känner sig mycket liten som människa här, och det kan inte annat än vara nyttigt.

Vi vände där vägen tar slut (inte mycket annat att göra!) och tog in på en högt belägen camping i Moskenes. Elproblemen löstes av en tekniskt kunnig campingvärd. Alla Tv-kanaler är kodade här så vi ska titta på en film på dvd. Sen ska vi sova och imorgon, då…

Fru T.

Som chaufför hade jag en ganska picklig dag. Man vill titta på alla spektakulära scenerier samtidigt som man ska möte bilar, husbilar, husvagnar och turistbussar på smala och krokiga vägar. Går det ihop? Tydligen eftersom vi sitter och skådar ut över Vestfjorden och alldeles nyss tog en cykeltur ner till hamnen där färjorna till och från Bodö anländer och avreser.

Dagens personlighet? Självklart campingvärden som hjälpte oss med vårt kabeldilemma!

Ja, i morgon börjar vi dagen med att klättra upp för en bergsknalle bakom campingen och käka vår frukost …om gamlingarna klarar av bestigningen!