Midsommartur 2024 (2)

 Torsdag 20 juni

Efter midnatt var det helt lugnt och vi sov gott. 

Vi fortsatte vår färd inåt landet och första stopp blev Långhuset i Viskan, känt från bl.a. en filminspelning med Lassgård (Miraklet i Viskan) 2015. Lite spännande och mystiskt hur nu ett långt och väldigt risigt gammalt hus kan vara det? Kanske är det det, som är miraklet, att vi kan fångas av vad som helst som har en historia att berätta. 

Nästa stopp blev vikbron i Fränsta som är Sveriges längsta träbro. Vi parkerade vid vägen och gick den fina och spikraka vägen ner till bron som var kul att se. Men framförallt är omgivningarna fina.

Sedan valde vi så att säga bakvägen till Ånge, där vi gjorde lunch på parkeringen vid COOP och medan bloggaren vilade handlade Fru T några förnödenheter.

För att få se nya vägar vi inte kört tidigare åkte vi via Ytterhogdal till Laforsen där Mellanljusnans naturreservat börjar. Planen var att övernatta där men efter att ha tittat ner till såväl Hoppströmmen och Kölströmmen tyckte vi att det var lite väl ödsligt och Ljusnan var lite på avstånd så vi åkte vidare till Färila och tog in på idrottsplatsens camping. Det var fint, lugnt och trevligt och kvällen blev toppen med grillning och strålande sol :-)

Långhuset i Viskan

Vikbron i Fränsta

Färila

En vecka av musik

Efter semestern i Europa har det blivit mycket musik.

Det började med en intensiv musikhelg i Norrland (mitt i Sverige). Pontus Andersson hade under en tid närt en tanke att ta upp några spelpolare till sommarstället på Näset, en mil österut från Ånge. Så blev det och Stefan Gyimothy Band reste upp på fredag eftermiddag och umgicks och musicerade under hela helgen.

Vädret var fantastiskt, stället underbart vackert och människorna i byn bestod av en massa vänliga själar. Vi spelade för dem på gården på fredag kväll. Mycket uppskattat verkade det vara.

Lördagen lång repade vi sedan för en spelning på Borgsjö Hembygdsgård. Vi fick till ett bra program tillsammans med Pontus bror saxofonisten Pelle Andersson.

Spelningen på hembygdsgården gick finemang. Ett tiotal spelvänner från östersungsområdet slöt upp och hjälpte till att göra kvällen trivsam. Vädret var fortsatt fantastiskt och myggen lyste med sin frånvaro (tack och lov). Ett femtiotal människor satt i publiken och njöt av vädret och förhoppningsvis av vad de hörde.

Man kanske skulle tro att bandet skulle var trötta på umgänge och spelande efter helgen. Så var dock inte fallet, eftersom vi hade en maratonspelning på Sjöbacken i Ockelbo på onsdagen. Den gick bra även om man ibland undrar litet angående jazzens framtid i vårt kära fosterland. Av de övervägande 20-40-åringar som festade till denna kväll på Sjöbacken var de flesta mest vänligt överseende med den musik som vi spelar (och gillar). Trots att vi kanske rockade på litet mer än vanligt.