lördag 8 juli 2017

Irland dag 16

Dagen började lite stressande. När vi skulle åka ner till färjan upptäckte vi att det blinkade oroväckande fort när vi satte ut blinkersen till höger. Mycket riktigt vid kontroll, den blinkade icke och det är ju en katastrof att åka utan blinkers i den här trafiken.

Om det är någon som inte är bilmekaniker så är det bloggaren, men han lyckades skruva loss lampan och till stor lycka kom Fru T på att i ett skåp i husbilen fanns det några reservlampor. En av dessa monterades och passade perfekt! Lycka :-)

Överfarten var angenäm. Dovers vita klippor försvann i horisonten och sedan var det bara att köra över på höger sida och börja brassa hemåt.
 
White Cliffs of Dover
Vi lyckades köra 50 mil innan vi gav upp och hittade en alldeles finfin ställplats vid en kanal i ett litet samhälle strax före Osnabruck, Riessenbrucke.
 
Riessenbruck
Som vanligt hade vi problem med mynt. Vi fick lägga en sedel i vindrutan med meddelandet No coins. Vi får se i morgon om det fungerar.

Vi grillade fläsk som var helt underbart att äta efter ihållande körning i 5 länder: England, Frankrike, Belgien, Holland och Tyskland!!

Grillmästaren
Det grillade :-)
I morgon hoppas vi vara tillbaka i gamla Svedala!

Irland dag 16

Tog det väldigt lugnt vid det tidiga uppvaknandet. Solsken och härligt. Pratade med några svenskar som varit på resa i tre veckor. Utbytte lite erfarenheter.

Både fru T och bloggaren blev kära i en hund vilket är oerhört ovanligt. En liten brun en.

Vi kastade ankar och drog till Maidstone där Fru T gjorde sin obligatoriska shoppingrunda. Denna gång utan resultat.

Sedan åkte vi till Leeds Castle, även där utan resultat. För dyrt!

Hamnade tyvärr på krångliga vita vägar innan vi anlände till Dover.

Vi tog en cykeltur i staden (hade inte gjort tidigare). Den var mycket större än vi trodde.

Sedan blev det Marin Parade med ett femtontal andra husbilar i väntan på färjan kl 8 i morgon bittida.

Marine Parade i Dover, hamnar alltid vid den kuren :-)
 

fredag 7 juli 2017

Irland dag 15

Vi vaknade till resans varmaste dag. Mitt på dagen var det 29 svettiga grader i Stratford upon Avon. Kommer till det.

Campingen vi var på andades prudentlighet. Många små regler på alla möjliga sätt gjorde den en aning steril. I all ordningsamhet.

Dagens första mål var The Iron Bridge, Det tog oss bara en dryg halvtimme att ta oss dit. Det var en fin upplevelse. Den lilla byn var vackert belägen vid floden Severn. Bron var imponerande. Stabil och fin. Den har ju i alla fall stått där sedan 1779, konstruerad i järn och är den industriella revolutionens största symbol.

Iron Bridge 1
 
På Iron Bridge

Efter det körde vi genom Birmingham till Stratford upon Avon, Shakespeares födelseort. Det var bra ordnat med parkering bakom ett Leisure Center bara några hundra meter från stadens centrum. Den var trevlig och småstadsangenäm och det var lätt att hitta till författarens födelsehus. Nu är det ju inte på riktigt eftersom huset är uppbrunnet och ersatt av ett nytt byggt i samma stil. Men ändå. Hela staden andas Shakespeare. Det spelas teater och böcker säljs i massor. Bloggaren var här för 48 år sedan men kom inte i håg någonting!! Däremot finns en bok hemma i bokhyllan med bibeltunna blad, Shakespeare´s Complete Works som påminner om besöket.

Nej, hon var där, ej Photoshoppad :-)
Bloggaren vill också vara med :-)
Vi fortsatte på tungt trafikerade M- vägar till området norr om London, M 40 och M 25. Vi stannade på en aning lättsammare och därför trevligare camping i Enfield.

Enfield ligger inte långt från Epping- North Weald där dotter Z var au pair för hundra år sedan :-)

På vägen dit letade vi efter en Lidl- butik, hamnade fel och kom in på en kyrkogård med rejält utrymme. Där fläskade vi på med hela husbilen både förfärade och nervöst fnittrande innan vi tog oss ut på gatan där Lidl- butiken låg. Puh!!

Vi satt ute och åt igen, andra gången under resan :-)

Imorgon ska vi enligt planerna ta os ner till Dover, övernatta på Marine Parade och åka med färjan över till Dunkirk kl 8 dagen efter.

onsdag 5 juli 2017

Irland dag 14

Efter mindre morgonbestyr än vanligt åkte vi till Llanberis där alla aktiviteter till Snowdon utgår. Där köper man biljetter till tågen som går upp till toppen. Det var vad vi också skulle göra när vi hade parkerat husbilen på en parkeringsplats där automaterna bara tog gamla engelska pund till många parkerares förtret.

Väl framme vid biljettluckan fick vi reda på att alla biljetter för dagen var slutsålda. Det kallas för att bita i det sura äpplet, vilket vi gjorde, gav upp och åkte vidare genom Snowdonia.

No tickets
Upplevelsen var magisk, bland det vackraste vi upplevt! Och vi har varit på många ställen genom åren. Vädret hjälpte naturligtvis också till.

Magiskt
Det enda som oroade lite var vägarnas bredd. Det var riktigt knixigt när man skulle möta en stor turistbuss.

Aktiviteterna var många. Människor paddlade, promenerade och klättrade. Vi åkte bara igenom det hela och njöt.

Vårt nästa mål var fantasistaden i Portmeiron skapad av arkitekten Clough Williams- Ellis. Allt var roligt och fint där förutom lilleputtåget som var på gränsen till löjligt.

Portmeirion1
Portmeirion2
Sen var det meningen att vi snabbt skulle ta oss till Shrewsbury för en övernattning. M-vägar hägrade men vi hamnade på ”vita” smala vägar i tio mil. Det var gps:ns fel.Vi klättrade upp för Cambrian Mountains och vägarna var jobbiga och krokiga. Det var visserligen vackert, men vi hade liksom tagit ut oss när det gäller det vackra och då blev det mest påtvingat.

Efter ett besök på COOP och mathandling hamnade vi på en fin camping. Vi grillade och käkade och drack gott innan natti- natti.

Irland dag 13

När vi vaknade och tittade ut över havet hade det varit ebb och ytterligare full flod igen. Naturen är både märklig och mäktig.
Gråvatten ur, disk utförd och så i väg söderut mot Dublin.
Vi tog ett första stopp vid den underbara Botanic Garden i Dublin. Fritt inträde till en fantastisk park och undersköna växthus i Victoriansk?! stil. I dessa fanns tusental växter och vi blev som oftast mest imponerad av kaktusar och växter med praktfull kutikula!

BG1
BG2
Sedan letade vi efter ett redwood- träd som skulle finnas i den öppna parken. Vi hittade det (trodde vi) och bloggaren fotades tillsammans med det gigantiska trädet. Men det visade sig i efterhand att det var fel träd, det var ett mammutträd. Men stort och vackert var det ocksåp och lite rött i barken.

Redwood ?
Vi fortsatte genom Dublin och ut till hamnen, där vi lunchade, ställde husbilen på en parkering och cyklade in till Dublins centrum. Det tog en kvart ungefär och vi upptäckte att Dublin inte är någon riktig cykelstad. Visserligen finns det cykelbanor, men slutar tvärt och trafiken är ganska hetsig. Dublin är ju i alla fall en miljonstad.
I centrum finns Trinity Collage, bl.a. känt för sina Harry Potter- interiörer. Det märktes eftersom många skolklasser var där. De fick äta lunch i HP- matsalen och det måste ju ha varit kul för ungdomarna.

Trinity_ biblioteket
Sedan cyklade vi in till Temple Bar- området och det är där man ska befinna sig ifall man vill uppleva Dublin. I staden finns inga spektakulära byggnader eller andra turistmål. Det är helt enkelt en härlig atmosfär man får när man besöker den irländska huvudstaden. Ett tips: Flyg hit och strosa runt i Temple Bar- området.

Temple Bar
Tillbaka till hamnen och avfärd med Irish Ferries till Holyhead i Wales. 3,5 timmar tog överfarten och vi anlände kvart över tolv på natten,
Efter vissa besvär hittade vi en parkering och stupadae bums i säng.
I morgon blir det Snowdonia- området.

måndag 3 juli 2017

Irland dag 12

Efter allt cyklande i går tog vi det lite lugnt på morgonen. Det blev småpysslande med allt möjligt innan vi begav oss söderut. Från vatten till tånaglar :-)

Förresten blev det inte söderut eftersom vi åkte norrut till Van Morissons house of birth vid 125 Hyndford Street i södra Belfast först. Gatan var trång, men det var kul att hitta adressen. Bloggaren lade ut litet bilder på sociala medier vilket var uppskattat, speciellt av initiativtagare Mr Beach :-)

Van Morrison 1
Van Morrison 2
Sedan blev det raka vägen (liten avstickare till Lidl för proviantering) till den lilla orten Rush vid Irländska sjön. På riktigt kringelkrokiga vägar hittade vi fram till campingplatsen som låg ett tiotal meter uppe ovanför det vackra havet. När vi kom fram var det ebb, men det ändrades under de 5-6 timmar det fortfarande var ljust. Fascinerande!

Ebbpanorama i Rush
 
Vi tog en timslång promenad längs stranden och upptäckte diverse strandmysterier som vi inte var kapabla att förklara. Inte ens med hjälp av snälla google :-)

Dagen slutade med tacos, dokumenterande och läsande. Det här var första "slappardagen" :-)

God natt
Tidig kväll. I morgon blir det Dublin och tillbaka till Wales.

söndag 2 juli 2017

Irland dag 11

Trots att vi befann på en obevakad ställplats fungerade sovandet helt OK. Man är ju lite utlämnad när man befinner sig nästan solo på en allmän parkeringsplats. Men oftast går det bra och det gjorde det den här natten också.

Efter frukost åkte vi ännu mera norrut, den här gången så långt norrut man kan komma i Nordirland. Målet var Giant´s Causeway med sina fantastiska stenformationer. En del säger att det är jätten Finn som har fått till det här. Geologer däremot har andra förklaringar. Vi tror mer på geologerna! En härlig upplevelse var det i alla fall. Ett tjugotal pund kostade den.

Giant´s Causeway 1
och 2
Före det hade vi varit in till det närliggande destilleriet Bushmills, trtos att vi visste att det var stängt på söndag f.m.

Bushmills
Sedan blev det Belfast för hela slanten. Vi åkte till en touring park åtta kilometer söder om Belfasts centrum. Den ligger i Dundonald. Vi var lite skeptiska till lokaliteten eftersom vi det senaste halvåret blivit alltmer negativ till allt som har med Donald att göra!!

Det trevliga med platsen var dock att det gick en cykelväg i lummig grönska hela vägen in till stadens centrum. Det kallas för en greenway. Mycket bra.

När vi väl var framme ville vi reda ut hur det står till med de förvecklingar som varit mellan protestanter och katoliker under årens lopp. Det ska ju vara ganska lugnt nu och på kartan fanns något som kallas för peace wall. Det lät ju lovande så vi cyklade dit. Nu visade det sig att den där peace wall var en lång mur som gick igenom hela västa Belfast i syfte att hålla grupperna åtskilda, Konstig ”peace” tyckte vi.

Peace Wall?
Vi kollade även in väggmålningar med politiska budskap som finns över hela Belfast.

Väggmålningar
Annars var staden trevlig med en del bestående av fina och trånga gränder. Där hittade vi en säreget pyntad reataurang där vi åt. Det var första måltiden utanför husbilen på hela semestern!! Fru T var helnöjd, bloggaren mindre nöjd. Hans kossa var en riktigt seg en.

Nöjd :-)
Sedan cyklade vi till husbilen. Mr Beachs förslag om att besöka Van Morrisons barndomshem på Hynford street blev ej av :-( Vi var helt enkelt för trötta. Men i morgon kanske :-)