Valborg och födelsedag

Engesberg blev min barndoms bad eftersom jag bodde i Gävle under den tiden. En gång i veckan under sommarlovet transporterade Konsumbussarna oss rännstensungar ut till Engesberg för att bada och äta den matsäck som våra mammor hade gjort i ordning. Läsk, mackor med saltkött och en godisbit fanns i den omsorgsfullt packade lilla väskan. Så var det i alla fall i min eftersom mamma Margot var pedant och alltid ville mig väl.

Lasse, Bosse, Tommy, Sture, Anders, Pär, Tord och Bertil var med. Namnen skvallrar om att detta var i slutet av 50-talet. Alla hade vi snagg och kommer förmodligen ihåg den mytomspunna och farliga getingsommaren. En öppnad läsk måste placeras en bit ifrån badfiltarna för att lura iväg de små randiga marodörerna. Man kunde ju dö enligt våra mammor. Året var 1959, samma år som Ingemar Johansson blev världsmästare. Jag var tolv år.

Femtioett år senare var jag på plats igen och firade Valborg och övernattade i motorhemmet tillsammans med fru och barnbarn, Lasse 10 år och Bosse 7 år. Näe, så heter dom ju inte nu för tiden. Gabriel och Noel är litet mer tidstypiskt men åldrarna och nyfikenheten förändras inte.

Badplatsen såg en aning sliten ut. Det kändes också som om nivån på vattnet var något lägre än den som jag kommer ihåg. Kunde det möjligtvis vara landhöjningen som så konkret gav sig till känna? Den som man både läst och undervisat om i skolan och som man aldrig riktigt trott att man skulle få se eftersom den handlar om halvannan meter på hundra år? Börjar man bli så gammal så att landhöjningen är en realitet?

Fascinerande och en aning skrämmande.

Två dagar senare fyllde jag sextiotre år. Tanken blev då ännu mera påtaglig att jag är ytterligare ett år närmare de hundra som utgör måttstocken för landhöjningen i Sverige. Plötsligt kändes det som om man var en del av hela evolutionshistorien med istider, fimbulvintrar och allt annat som man egentligen inte mår så bra av att fundera över när man ofrivilligt går på hundvakten någon natt då och då.

Men sedan kom hela gänget barnbarn och drack läsk, åt tårta och lekte kurragömma med sådan glädje att alla tankar på istid, fimbulvinter och landhöjning snabbt blåste bort.

When I get older losing my hair many years from now
will you still be sending me a valentine
birthday greeting, bottle of wine
If I'd been out till quarter to three would you lock the door
Will you still need me
Will you still feed me
When I'm sixty-four

Nästa år alltså…..

Födelsedag

Ja, då fyllde man år då för sextioandra gången. Tänk! I stället för att visa hur pigg bloggaren är så blir det årets suddigaste bild på dom som kom och grattade och bjöds på lättlunch och tårta.

Varför bilden blev så suddig? Det gäller att trycka snabbt för alla är på väg någonstans. Speciellt de små :-) Och många är dom som synes!

Största glädjen med en födelsedag är faktiskt att de som kommer är vid gott mod, mår bra och är glada och friska. En klyscha? Nix!

Och vad skulle man göra utan kvinnan i rutig sommarkjol i mitten av bilden? Vill inte tänka på det! Tack för GPS:en. Nu kommer vi aldrig att åka vilse. I alla fall inte i Western Europe :-)