Gran Canaria dag 6

Uppe med tuppen kl. 6.30!

Idag var det den stora bergsbestigardagen. Klockan åtta stod vi beredda nere vid posten och filosoferade hur reseledaren Björn skulle se ut och i vilken sorts bil vi skulle få åka i upp till Roque Nublo. En jeep? En gammal folkabuss?

Svaret kom fem minuter över åtta. Björn hette Fredrik och bussen var en grandios turistbuss körd av Carlos Santana. I bussen satt ett tiotal klättrare redan och efter kringelkrokar in i Playa del Ingles och Maspalomas var bussen full och vi åkte på slingrande vägar upp till vårt utgångsmål för vandringen.

Vi fick ännu en gång vänja oss att sitta i en buss och stirra 700- 800 meter rakt ner från klipphyllan (vägen). Det kändes dock bra eftersom Santana verkade mycket kapabel och vi fick reda på att han tidigare kört långtradare på dessa slingervägar, så vad är då en liten turistbuss!?

Svindel

Väl uppe fick vi låna promenadstavar och en extrayggsäck till fru T så att vi kunde fördela de medtagna bördorna (vatten, lunch och extrakläder). Dessa hade vi inte behövt ta med oss eftersom det var varmt och soligt hela dagen.

Gruppen delade upp sig i två. En grupp som skulle gå 9- 12 km och en som skulle spatsera 6 km. Vi valde den senare och det var tur det eftersom de första kilometrarna var ganska ansträngande och den fart som långgruppen satte hade inte varit speciellt trevlig att försöka hänga med i.

Pust!

Vi knallade uppåt de första kilometrarna anförda av Fredrik som gled framför oss utan ansträngning och stannade upp med jämna mellanrum och guidade litet om omgivningen. Mycket bra!

Till slut nådde vi foten av den gigantiska klippan Roque Nublo och vände vi blicken västerut ut över havet såg vi Teneriffa (förra årets julö) med sin snötäckta vulkan Tejde.

Teneriffa och Tejde i bakgrunden

Roque Nuble i bakgrunden.

Sedan blev det mest utför innefattande en lunchrast innan vi hamnade i en liten by där Santana och bussen stod och väntade. Det kändes välkomnande och bra. Sprintgruppen hade då redan varit där och sedan knallat iväg de sista kilometrarna på sin 12 kilometerstur. Vi åt en glass och åkte sedan runt bergen för att hämta upp de övriga några kilometer bort. Vår tur runt bergen var säkert 2 mil. Det kändes konstigt men så fungerar kommunikationer här uppe bland klippväggarna.

Återstoden var tillbakafärd samma väg och vi var hemma i sextiden på kvällen. En heldag i aktivitetens tecken.

Dagens personligheter:

Santana, fantastisk busschaufför

Santana

Fredrik, duktig guide

Tonårig norrman, som gick 12 kilometersturen barfota!!

Dagens överraskningar:

Hur grönt landskapet var där uppe mitt på ön

Grönt och fint!

Att så många (60-tal) vill klättra i berg i stället för att leva playa-liv.

Tillägg:

Fantastiska pinjeskogar (har ett par fina kottar med hem)

Ansträngningen var precis lagom (hade omöjligt kunnat hänga med långdistansarna)

Vi börjar bli riktigt vana med att färdas på smala vägar vid avgrundsstup (tittar inte bort längre och har slutat hålla tummarna. Men strax efter att jag påpekat för H hur snygg bussen är utan ett enda skrapmärke, så gnisslar det till när Carlos styr den för nära ett räcke!)

Återstår att se hur träningsvärken blir.

Fru T.

Gran Canaria dag 5

Den femte dagen blev en båtdag. Efter morgonbestyren knallade vi ner till båthamnen och betalade en tur- och returbiljett till Puerto de Mogan. Vi åkte med Lineas Blue Bird och det var varken trängsel på ditresan eller på hemresan.

Semester

Turerna tog en halvtimme var och var njutbara. Vi satt på övre däck i solskenet och hade semester helt enkelt i det strålande solskenet och i den drygt tjugo grader varma havsbrisen. Vi passerade Playa de Amadores och Playa del Cura från utsidan så att säga innan vi kom till Playa de Mogan.

Hamnen var väldigt speciell och arkitekturen på hotellen annorlunda än vad vi sett hittills. Knappt några hotell var över tre våningar och det kändes familjärt och avslappnat. Bakom hotellen klättrade ett charmigt virrvarr av hus och bostäder upp efter bergssidorna. Där bodde de kanariska innevånarna.

Idyll

Virrvarr!

Vi åt en tapaslunch vid stranden och diskuterade genusfrågor med anledning av de barnfamiljer som satt på samma rastaurang som vi.

Tapas

Efter Mogan- aktiviteten hände inte så mycket mer än att vi köpte mat vid vår Super Marche, lagade den, lyssnade på en finfin musiker som uppträdde vid hotellets restaurang, tittade på ett avsnitt av Bröderna Cartwright (med Adam på utflykt till en annan stad) på TV:n.

Det blev tidigt sänggående inför bergsturen och klättringen till Roque Nublo i morgon.

Ja Playa de Mogan var verkligen en liten pärla precis som de lovat i broschyrerna. Det var också roligt att se kusten utifrån havet. Den är ganska dramatisk med branta klippor fulla av grottskrevor. Ändå såg vi en hel del äventryrare som tagit sig ner för att sola och bada, vissa för att kunna vara nakna.

Skönt att komma i säng tidigt. Jag hoppas verkligen att jag orkar med morgondagens vandring. Det är svårt att veta hur terrängen är och vilket tempo det blir.

Fru T.