Söderut 29 juni 2019

Upp sju och i väg 9. Lite snabbare denna dag alltså.

Alldeles utanför Suomisalmi ligger ”Den sjungande skogen”. Konstverket består av 15 musikinstrument som gjorts av några folkmusiker. Området var härligt att gå i, tallmo med sandbankar ner till den fina sjön. Instrumenten höll hög kvalitet och vi spelade på alla. Intill fanns också en stor och välbyggd sommarteater. Scenen hade många dörrar (fars) och bloggaren försökte skådespela lite genom att springa ut och in i dörrarna. Finns på film :)

Buskis



Vi reste vidare genom Kajani och i Kuopiotrakten beslutade vi oss att skippa den storstan ochi stället ta oss till Varkaus för att besöka ”The museum of mechanical music”. Vi hann dit i god tid innan stängningsdags och fick en guidning av 3 herrar (en våning var).

Mekanisk musik

Det var roligt, intressant och tokigt. Det höll högre klass än vad vi trodde, mycket glada att vi tog oss dit. Rekommenderas, åk dit ni också!

Sedan var det dags att leta sovplats för natten. Vi hamnade i ett samhälle som heter Rantasalmi. Åh, alla dessa naturbeskrivande namn! De är verkligen svåra att komma i håg för en brynäsare på vift. Lättare då för en finskfödd fru T, som länge i livet pratade finska.

Vi hamnade på ett lugnt ställe nära båthamnen. Enda faran var att vi stod jämte en frisbeegolfbana som det varnades för:-) Ingen var dock där och spelade!

Sedan åt vi laxpudding gjord på resterna av laxgrillningen i förrgår.

Fru T ordnade med färjeförbindelserna till Sverige på onsdag. Då har vi varit ute på vift i två veckor:-)

Söderut 28 juni 2019

Vi har blivit allt slöare. I dag iväg efter kl 11. Men det är ju klart, vi hade stordisk och vattenbyte. Oj, hon blev 11.35!!

Vi nådde polcirkeln i Finland och tog en selfie.

Sen kom vi till Ruka som är en stor vintersportanläggning där världscupen i längdskidor startar varje år. Kollade in stadion. Vi köpte glass i den väldigt mysiga hotell- och restaurangbyn. Sedan körde vi förbi Kuusamo som inte har nåt speciellt att se enligt fru T (reseledaren).

Skidstadion utan snö

Tre mil före Suomussalmi stannade vi vid ett märkvärdigt kulturuttryck. Det heter ”Det stilla folket” och består av nästan ett tusen ”människor/dockor/statyer”? Gjorda av störar och grästuvor som har kläder på sig. Det såg både roligt och intressant ut. Han som har gjort dem är dansare och två gånger om året får han hjälp med att byta kläder på dem. Håhåjaja sa vi och var både imponerade och roade.

Så kul!

Klockan började bli mycket och vi behövde hitta en plats för natten. Först ställde vi in oss på småbåtshamnen i Soumossalmi och det var fint och trevligt. Men vi drogs ändå till att kolla in den enkla lilla skogscampingen vid sjön. Vilken pärla!

Vi fick en plats någon meter från vattnet och grillade middag vid 20.30-tiden. Äntligen fick vi också se den beryktade midnattssolen även om den gick ner en sväng precis kl 24.00.

Idyll

Potatistvätt i det fria

I morgon är slutmålet Varkaus, som är en finsk stad och icke ett sammanträdesrum i stadshuset i Sandviken :-)