Så var sommaren!

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…

…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.

Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.

Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)

Badexpedition i Dalom

Vissa dagar är mera lämpade för bad än andra. Dagen efter spektaklet i Dalhalla var en sådan dag. Sol och 28 grader i luften. I husbilen glada barnbarn som på dalmål skanderade ramsan:
I Dalarna, i Dalarna finns de vackraste karlarna!

I sakta mak förflyttade vi motorhemmet på turistvägen genom Tällberg och gjorde vårt första badplatsstopp där. Varmt och skönt i vattnet och barnvänligt långgrunt! Barnbarnen är riktiga blötdjur. Morfar är en riktig blekfis. Omständigheter som beskrivs bra i följande bildillustration.

Ytterligare plus för badplatsen i fråga. Det fanns kiosk där och i och med det glass!

Efter detta blev det badstopp i Insjön, med lunchköttbullar och efterföljande jordgubbar doppade i strösocker!

Sista stoppet vid Främby utanför Falun med fika i deras härligt stora, kråkslottsliknande café. Och efteråt plums ner i dagens varmaste badvatten.

Hemkomst till glada föräldrar i åttatiden på kvällen. Man kan ha sämre dagar :-)

Familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna i Dalhalla.

Att åka till Dalhalla och titta på familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna på samma dag som det är cruising i Rättvik kan tyckas oövertänkt. Man kommer liksom inte igenom centrala Rättvik under eftermiddagen om man kommer från Falu-hållet.

Men nu är det så att bloggaren och fru T har varit med förr och det innebar att en alternativ väg norr om Rättvik var förberedd. Visserligen på krokiga vägar, men det fungerade.

Vi anlände tillsammans med två femåriga barnbarn c:a halvannan timme före spektaklets början. För ett spektakel var det. Scenen var fantastisk, grön och blöt! Skådisarna vilda och roliga (piraterna). Många var dom som druttade i vattnet. Sjörövarskeppet bildade en magnifik bakgrund mot Dalhallas klippvägg. Det sjöngs och skojades. De två timmarna tog snabbt slut.

Litet rädda var nog våra femåringar för de galna piraterna ända tills de fick reda på att morfar Karl-Anton och pirathövdingen Rödskägg hade hittat på alltsammans för att morfars barnbarn och vänner skulle få en spännande upplevelse.

Sedan blev de litet spaka igen när de fick hälsa på skådisarna efter musikalen. Och det kan man ju förstå!

Och efter det blev det grillning och fricamping på en av Dalhallas parkeringar. Oj, vad trångt det var!
:-)

Generationsmöte i improvisationens tecken

En stor fördel med musik i allmänhet och jazz i synnerhet är att man kan spela tillsammans oavsett ålder. Ett exempel på det var ett jazzmöte i veckan i Harkskär utanför Gävle. Initiativtagare Stefan Gyimothy och hans "Figaro" sedan många år.

Gubbarna Roffe, Stefan och jag själv mötte tre tonåringar på frisörens veranda och spelade så att fingrarna blödde under några timmar ivrigt påhejade av ett antal harkskärbor som tyckte att initiativet var finemang! Konstellationens namn under eftermiddagen var självklart Fifty-fifty.

Som man kan se på bilderna så hjälpte vädret till en hel del:

Vill också tillägga att ungdomarna var fantastiskt duktiga!! Och gubbarna skötte sig bra! Och läser Roffe detta så åkte han in på vägen till Lövåsen! Tack också för suverän spis!

Fortfarande sommar

När man kommer hem från en längre tripp är det lätt att förleda sig att tro att sommaren är slut. Trots att det bara är i slutet av juli.

Efter några dagar på jobbet tog resandet åter fart. En tur med två 3-4-åringar till Uppsala och en vända till Värmland.

Båda aktiviteterna var jätteroliga. Barnens känsla av att de hade flyttat till husbilen för gott och Vansbro, Mårbacka, Karlstad och Grythyttan i fint väder var härlig semester i det lilla.

Nu har bloggaren jobbat en vecka, men planerar en del strödagar och halvdagar veckorna framöver med början idag. En halvdags jazzande i Harkskär, Dalhalla (Piratteater) tllsammans med två femåringar samt några dagar på Öland finns i planeringen innan fru T tar cykeln till sitt jobb om några veckor.

Dåligt med ventilation på jobbet fick relativt många erfara när fler och fler återvände till arbetet från semestern.

Nådendal, i väntan på home-sweet-home.

Vi hann med en sväng på stan innan färden mot kusten startade. Joonas Haavisto Quartet hjälpte oss att tänka tanken att komma tillbaka om något eller några år och uppleva festivalen igen. Hela festivalen, för så trevligt har det faktiskt varit. Det kunde kanske vara slutet eller början på en tur runt Östersjön. Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark. En lockande tanke.

Nu fricampar vi i Nådendal inför överfärden till Kapellskär. Tre veckor har gått. Snabbt, fru T?

Både ja och nej. Det känns som mycket länge sen vi stannade vår första natt i Härnösandtrakten men samtidigt har tiden gått fort. Det ska bli skönt att landa hemma i Sandviken för några dagar. Ja, det är så det brukar var bli. Ganska snart börjar det suga i restarmen igen och vi sticker iväg på små äventyr hit och dit. Faktiskt är det ju så att många börjar sin semester ungefär när vi kommer hem men vi har kommit till ro och kan börja ta det lite lugnare.

Eftersom vi denna sommar har hållit till i mer välbekanta trakter så har vi vågat oss på att fricampa mer. Det har blivit åtta nätter sammanlagt utan campingplats och det går alldeles utmärkt. Man får bara tåla att vara lite lortigare och tänka mer på kylvaror och att ha telefonerna laddade Nu ska vi sova vår sista natt i Finland och sen hoppas vi på en fin båttur till Sverige imorgon så att man kan sitta på däck och läsa och sola. Återkommer med summerande tankar.

Fru T.

Linna Jazz

En heldag vid jazzen!

Efter att ha transporterat oss från campingen till stadens centrum så” rekade” vi fricampingplats. Valet föll på parkeringen utanför Tavastehus Slott. Samtidigt passade vi på tillfället att besöka slottet. Måste säga att det var ett imponerande bygge, som funnits där sedan 1200-talet. Det har restaurerats med omsorg och i omgångar och var riktigt roligt att vandra och klättra omkring i.

Efter” lunch på stan” (första gången på tre veckor) bänkade vi oss återigen på stadens torg för två timmars gratiskonsert. Värmen var mördande speciellt för de jazzentusiaster som tvingades sitta helt oskyddade framför scenen. Själva hade vi rutinerat slunkit in under ett tälttak vid en uteservering där förutsättningarna var helt annorlunda.

Första gruppen var Tommi Varjolo Trio. Tre spännande toppmusiker som spelade Tommis material ? i litet Scofield-inspirerad stil. Det var bara att njuta! De avslutade med två standards, Satin Doll och Lady Bird som inte gjorde det hela sämre. Spelades klurigt och modernt.

Sedan följde ett ungdomsstorband, Sibop Big Band. Hela torget fylldes av anhöriga. Bandet var roligt att lyssna på med ett mycket kompetent komp, bas, trummor och piano och en racergitarrist som förmodligen själv kommer att stå på Linnas jazzscen om några år. Roligt också med den sprittande sångerskan Emmi Nieminen.

Efter hemkomsten till motorhemmet blev det picknick vid sjön nedanför Tavastehus Slott. Just som de sista tuggorna av ost och vindruvor hade landat där de var ämnade avbröts utflykten av ett tjugo minuters hiskeligt åskregn. Som tur var hade vi bara ett hundratal meter till husbilen. Jag blev dock dyngsur eftersom jag tvingades springa barfota på grus och då går det som bekant inte fort!

Sedan blev det ett kvällspass och in till centrum igen. Denna gång till Rantakasino och en konsert med Jussi Paavolo Paris Quintet. Formidabel modern bebop med förgrundsfiguren Jussi Pavolo, som nafsar vår världsartist Magnus Lindgren i hälarna. Härligt flöjtspel bl.a. Men resten av bandet gick heller inte av för hackor. Excellent tysk trummis, magnifik fransk basist, idérik dito pianist samt en galant finsk trumpetare. Det var bara att njuta i värmen.

Väl tillbaka till husbilen gällde det att få ut dagsvärmen och få in litet kvällsluft. Det innebar att fönstren måste öppnas och i och med det fick vi in en del ljud av stojande, finska ungdomar som inte ville gå och lägga sig i den ljuvliga sommarnatten. No niin, efter halvannan timme tystnade även dessa och vi kunde fridfullt somna in på parkeringen ett stenkast från det märkliga 1200-talsslottet.