Norrut 22 juni 2019

Det blev en lång bildag.

Vi startade i strålande sol vid Kukkolaforsen och landade ett femtiotal mil norrut genom att fricampa i ihållande regn vid Gievdnjeguoikka vid Kautokeinoelva. Nu snackar vi riktigt sameland. Kautokeino är ju samernas inofficiella huvudstad.

Fricampa i sameland

Det är konstigt vad lätt man kör femtio mil i dessa trakter. Det beror förmodligen på den mycket sparsamma trafiken och man aldrig behöver stoppa för vägarbeten och rondeller.

De enda gångerna som vi behövde sakta ner var när vi fick loja renar framför bilnosen. Vackra, harmoniska djur!

Det blev både Sverige, Finland och Norge denna dag.

På vägen fick vi skruva fast den andra vindrutetorkaren som höll på att lossna.

I bilen diskuterade vi von Struwes meridian. Ett 1800-tals vetenskapligt mästerverk.

Dagen avslutades med ett fint köttstycke och en fuskgratäng. Regn, regn!!

I morgon blir det Hammerfest :-)

Norrut 21 juni 2019

Efter en god natts sömn vaknade vi i strålande sol nere vid Luleå båthamn. Eftersom ställplatsen var så välutrustad passade de båda reskamraterna på att duscha och fräscha upp sig.

Fru T tog en promenad i centrum och bloggaren kliade på medhavd gitarr.

Sedan begav vi oss norrut. Vi tog en sväng in i Kalix (överraskande stort) och kollade Kalix bandylags hemmaaréna. På bloggarens inrådan (lite konstig är han).

Kalix :-)

 

Fru T överraskades av de fina och raka vägarna upp mot Haparanda där vi provianterade lite på ICA Maxi.

Sedan blev det Kukkolaforsen resten av dagen. När vi anlände träffade vi på resans första myggor. Vi blev lite skrajsna, smörjde in oss rikligt med mygglotian. Det visade sig att det inte var så farligt. Vi kunde sitta ute och traditionellt käka sill, mandelpotatis och dricka snaps.

Glad midssommar!

Efter det gick vi och firade vid midsommarstången med ett hundratal andra besökare. Det blev stångresning, dans, spika-tävling, kasta stövel och andra lekar. Trevligt och amatörmässigt. Vi köpte med oss en nyhåvad och nyrökt sik som vi käkade på tunnbröd framåt kvällen.

Kukkolaforsen

Oj, vad folk bastade här under kvällen. Det är ju Kukkolaforsens signum.

Medan dimman lade sig över området slappade vi med läsning och förberedande av morgondagen.

Så var sommaren!

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…

…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.

Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.

Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)

Twin City, HaparandaTornio

Nu vet vi att tomten finns. Efter ett besök i Santa Village i 26 graders värme och efter att ha suttit på varsin sida om honom och småpratat på engelska om Sandviken (som han ofta besöker med sin vän Rudolf!) samt Lofoten (som han svävade mera på målet inför) är allt tvivel som bortblåst. Han finns och han vill skinna oss på pengar. Vi vägrade dock att köpa ett litet foto av oss och Santa för 280 kr. Vi gick heller inte i fällan att åka karuseller inne i Santa Park utan barn.

Annars är det säkert väldigt trevligt där under den mörka årstiden bland alla julgrejer, lampor och julmusik.

Sedan begav vi oss till kusten och upptäckte att Twin City, Haparanda Tornio är betydligt större än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Vidare snackas det väldigt mycket finska i Haparanda.
Nu var det dags för en natts fricamping och var ställer man sig då. Självklart på relativt nyöppnade IKEAS parkering tillsamman med ett tjugotal andra husvagnar och husbilar. Billigt och bra!

Efter kvällsvarden stack vi i duggregn och på cykel till Haparanda Folkets Hus i och 4 timmars jazz- och bluesfestival (Kalottjazz&Blues för 28:e gången). Festligt, folkligt och knökfullt! Mest blues denna kväll. Vi fäste oss mest vid luleåbandet The Musical Express med gitarristen och sångaren Andreas Norberg i spetsen. Vilket gäng, vilken spelglädje, vilken variation på temat blues!

Snark på IKEA park!

Vad gör man när man vaknar på en IKEA-parkering i Haparanda? Åker till Kukkolaforsen och tittar på forsränning och sikhåvning naturligtvis. ”Bastun är den fattiges apotek” kunde man också läsa i anslutning till Kukkulaforsens campingreceptionen. Här i norr är det inte brist på idéer minsann!

Tillbaka till det gamla torget i Tornio och en timmes härlig bebop tillsammans med ett gäng oslipade studeranden från Lappias Pop&Jazz Konsevatorium. Enligt reklamtexten borrar de sig in i bebopens djupaste existens. Lyckas de? Nästan!

Uleåborg nästa!

Så överraskande stort och det inbegriper även dess fantastiska sandstrand i Nallikari där vi befinner oss nu! Sommar och sol, nästan som i Frankrike i fjol!

Tillägg.
När vi var hos Tomten passerade vi polcirkeln igen. Tänk, nu när vi kommit ner till Bottenhavet så känns det väldigt söderut igen men vi är ju bara jämns med Luleå. Då märks det att man varit ganska långt norrut.
Jag gillade verkligen Musical Express på Folkets Hus igår och jag gillade också de unga killarna på torget idag. Det ska vara lite stökigt och skitigt, lite experimenterande, ja det tycker jag om!
Oulu (Uleåborg), får vänta tills imorgon på att bli upptäckt. Vi är ganska trötta och orkar bara läsa, slappa och grilla. Det tar på krafterna att turnera!
Fru T.