Dags att blogga igen!

Sommarens fröjder!

Efter ett låååååååååååååååångt upphåll i bloggen är det dags att ta tag i den igen. Den främsta anledningen är att semestern börjar närma sig och då ska fru T och jag ta skuttet över till de brittiska öarna. Det är ju så skojigt :-) att dela med sig av sina upplevelser som husbilsglobetrotter till andra.

Jag blev litet chockad över designen i publiceringsverktyget efter det långa uppehållet. Nu verkar man ju befinna sig i Blogger när man skriver. OK, skit i det, jag får se vad som händer när jag trycker på publicera.

Tanken med sommarens resa med det kära motorhemmet (hänger med fortfarande) är att ta oss till Skagen på midsommaraftonen. Snaps och små grodorna och förundras över när Kattegatt och Skagerack möts. Sedan ska vi skutta vidare till Esbjerg för 18 timmars överfärd till Harwich.

Efter det är det meningen att vänstertrafiksresan ska ta oss till Skottland och många förlustelser där. Sedan tillbaka på andra sidan så att säga ner till Cornwall och Land´s End. Vidare via sydkusten till Dover. Brighton och Hastings ska återses efter 30-40 åt.
Spännande ska det bli :-)

Fru T har läst hela Streifferts reseguide STORBRITANNIEN. Om trädgårdar, katedraler, mat, pubar, historia, gallerier och promenader. Så´n är hon!

Själv har jag försökt påminna mig hur det var att köra vänstertrafik med en DKW, vilket jag gjorde något år innan det blev högertrafik i Sverige. Så´n är jag!

Varför inte hänga med redan nu, om ni inte har något annat för er :-)

Så var sommaren!

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…

…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.

Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.

Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)