Vägen till York var kantad av förtretligheter

Det började redan i går kväll. Min iPhone packade ihop och det innebar att den måste ominstalleras via iTunes, som naturligtvis inte fanns på campingen. WiFi alltså. Jag tror inte campingtanterna ens hade hört det ordet :-)
Sedan upptäckte vi att min cykel hade punkterat under gårdagens tur till Cambridge. Bakdäcket. Det innebar att vi behövde en cykelreparatör, eftersom varken bloggaren eller fru T är sådana.

Det skulle lösas i Stamford, som är staden där Burghley House ligger. WiFi hittade vi på Public Library, men gick det att ominstallera iPhonen? Nej! Det uppstod ett fel….? Arggggh!

Cykelreparatören hittade vi i alla fall och tog oss dit bara för att konstatera att han hade stängt på tisdagar. Den dag som idag var!!

Så det var bara att åka ut till Burghley House för att konstatera att jag hade glömt datorn på biblioteket!!!

Och det blev inte bättre av att åka till York för att upptäcka att campingar inte är lätta att hitta. Vi irrade omkring i två timmar innan vi äntligen hittade Manor Park på Bishopthorpe Road, som vi hade åkt förbi två gånger utan att upptäcka.

Nåväl nu sitter vi i alla fall mätta och belåtna och jag ska snart be fru T att berätta något positivt gällande denna förtretliga dag.

Hm, låt se…

Han missade visst att berätta att en lykta på husbilen pajade i Danmark. Det gör nu inte så mycket i England eftersom de inte har något krav på halvljus. Sen blev det nåt slags läckage på toaletten också. Men vi upptäckte att genom att vrida duschkranen i högerläge så upphörde det. Finemang!

Nu ska vi se om det finns mer negativt att berätta om. Jo alltså trafiken! Det finns vissa situationer som är riktigt otäcka. T.ex. om man ska ut på en motorväg. Då finns det ingen accelerationssträcka utan man måste bara ut fort som fan mellan bilarna som kommer i hög hastighet. Att accelerera med en husbil är nästan omöjligt! Ibland om man ska till höger så måste man först ut i det snabbaste högra körfältet för att göra en hastig inbromsning och ställa sig i en liten ficka och sen ta sig över mötande körfält! Det kan också komma både cyklister, fotgängare och hästar som ska korsa flera filer! De kan inte vara ett dugg intresserade av att hålla olycksstatistiken nere!

Positivt: Det var kul att se Burghley house som är en privategendom och inte ett traditionellt slott. Omgivningarna var mycket tjusiga med massor av hjorthagar. Det var också intressant att se Stamford som de påstår är Englands mest välbevarade stenstad. Varje hus var sandsstensfärgat vilket gjorde det väldigt speciellt. Det är också positivt att vädret är skapligt, även om det inte är högsommar. Vi har ätit oss mätta fast vi inte lyckades hitta någon affär på vår tur genom York. Vi har också druckit en Chateau de Mornag från 2009. Det låter tjusigt men fy fasen, det smakar inte så bra. Den har legat i ett skrymsle i husbilen i tre år och väntat på en krisens dag som denna. Skål!

Fru T.

Puntanamera…..

Vi var uppe tidigt (fru T:s förtjänst) som vanligt och gick igenom de nödvändiga morgonrutinerna.

Klockan åtta satt vi på bikarna och cyklade de 8 km in till Cambridge City. Turligt nog på cykelbanor hela vägen för engelsmän kör litet mera kontinentalt än oss svenskar. Det betyder fortare! Det tog inte lång tid för oss för detta är ett platt land so far och vi hade också medvind.

Väl inne centrum lokaliserade vi collageområdet och konstaterade snabbt att det var mera stängt och tight än vi hade trott. Att ta sig till the Backs, de stora gräsytorna som ligger mellan byggnadernas baksidor och floden Cam visade sig nästan omöjligt. Allt var privat och stängt och fru T började härskna till en del.

Som tur var fanns det en lösning på detta problem. Det kallas att punta på Cam och är Cambridges svar på Venedigs gondoler. Här stakar man långsamt den flatbottnade båten framåt med en lång stång medan passagerarna ligger och softar i båten. Antingen kan man hyra en puntare eller bli en puntare själv. För oss var det första alternativet en självklarhet. Ingen trodde att den andra(e) kunde stå och staka utan att trilla i. Det blev en student boende i Cambridge och studerande i Edinburgh som galant tog oss under alla broar. Bl.a. Bridge of Sighs som förbinder byggnaderna i St John´s College och sägs vara en kopia av en av broarna i Venedig. Nja….?

Av båtturen blev vi vrålhungriga och cyklade till en restaurang (Revolution) som hade måndagspriser (halva priset på allt). För de nyblivna puntarna från Sandviken blev det fantastiskt goda fish and chips och en varsin iskall lager. Ja, det var faktiskt så gott som det låter!

Cykelturen hem till campingen gick litet trögare. Vinden hade inte vänt och solen i ögonen, men det gick bra.

I morgon ska vi träffa the Duke of York!

Väldigt mycket trevliga och pratglada människor på campingen!

Rule Brittania

Håhå jaja, ett sånt sjå! Ja, inte på båten alltså för där fick vi en skön morgon men sen på land i Harwich. När vi hade rullat av färjan möttes vi av ett rejält regnoväder. För chauffören H var det lugnande eftersom trafiken per automatik blev långsammare. Och det behövs när man i början måste tänka ”håll till vänster, håll till vänster”. Det gick fint och efter ett par mil rullade vi in på en rastplats och käkade lunch. Vi tog en liten omväg till Cambridge för att slippa dyra motorvägar men också för att träna lite extra på vänstertrafik.

När vi kört in i stan hamnade H på fel sida i en vänstersväng. Men som tur var så var korsningen tom på bilar. Den första campingen vi besökte hade ingen plats för oss. Det berodde på att det hade regnat enormt mycket de senaste dagarna och de kunde inte använda alla platser då det var risk för att man förstörde marken eller helst enkelt fastnade. Receptionsfrun var i alla fall behjälplig med information om andra platser i närheten och vi for vidare.


Nu är vi här på Highfield farm touring park trots att det egentligen var fullt! H körde ”charmoffensiven” (ni som känner honom förstår) och vi fick en plats på det regnmättade gräset ”om vi körde mycket lugnt”(vilket H inte gjorde som ni förstår ni som känner honom). Vi var mycket glada tills vi märkte att något var fel med elen. Tydligen hade en kabel gått sönder. Efter kontrollerande hit och dit konstaterade H att han måste skaffa en ny kabel. En ny charmoffensiv till damerna i receptionen som lyckades förmå sin gamle farfar ett leta efter en kabel långt in i egendomens skrymslen. Väl tillbaka kunde jag (fru T) konstatera att elsäkringen löst ut. Men då var kabeln inköpt och kunde enligt H ”vara bra att ha i framtiden”.
Nu har vi just ätit en stark och god chili con carne med ett utsökt vin som vi köpte på båten. En av damerna från receptionen var hit nyss och beklagade att hon varit lite stressad och ”rude” när vi anlände och därför glömt att visa var dusch, kök, toa etc var belägna. H försäkrade att det inte var någon fara alls. Ja ni som känner honom förstår!

Fru T.

I kväll tar sig England till semifinal. Har vi TV som fungerar? Nej :-)