Vi närmar oss Skottland

Som vanligt började dagen tidigt p.g.a. fru T som ofta är uppe och sätter på kaffe innan bloggaren vaknar. Aromen är underbar. Härligt uppvaknande.

Efter de vanliga morgonbestyren åkte vi till en Park and Ride utanför York. Bra idé eftersom vi sedan gårdagen visste hur dåligt York och en husbil passar ihop.

Tre timmar hade vi på oss eftersom vi fick parkera på Tesco- parkeringen (supermarket äntligen) i stället för att ställa oss på Park and Ride- parkeringen som uteslöt husbilar med en bom på 2,20 typ :-(

Dagen i York var helt OK. Vi vandrade omkring i en härligt gammal stad, som lever på att det var vikingarna som grundade staden. Att den är nummer 2 på listan (efter London) på besökta städer i Storbritannien är svårare att förstå. Vi hittade dock ett trevligt café med ett bra WiFi som kändes bra för att övriga världen ska få reda på vad vi håller på med och för att dämpa hungern.

Kommen tillbaka till Park and Ride-parkeringen gick vi loss bland mathyllorna på Tesco. Det kändes finfint eftersom husbilens kylskåp och skafferi betänkligt börjat tömmas. Tyvärr hade vi vid utfarten befunnit oss på parkeringen i tre timmar och fyrtio minuter. Mer än de tillåtna tre timmar alltså! Vi får väl se om det kommer en bötesräkning på 70 pund till Polhemsgatan som de hotade med på skyltar vid parkeringen.

Sedan blev det motorvägs- rally upp till Newcastle och Hexham för en titt på Hadrian´s wall. Två saker blev tydliga för oss. Muren är svår att hitta (förlåt Agneta) och engelsmän har förbålt svårt att lägga ut fungerande adresser till campingar. (Vi hittade dock en till slut, 6 miles från muren).

I morgon ska vi göra ett nytt besök med Hadrian´s wall och även få punkteringen på min cykel åtgärdad innan vi korsar gränsen till Skottland.

Tjena!På något sätt har nejderna här norrut fått mig på diktarhumör, så här kommer två drapor. Först en limerick:


There once was a motor home owner from Sweden
Who thought he had come to the garden of Eden
But when he arrived to the Hadrian wall
He said “I can´t see it, it´s terribly small
To say it doesn´t exist, is that forbidden?


Och sen en liten Emily Dickinson-pastish:

I never saw a wall
Though I´ve dreamt about it for ages
But I am pretty small
So I have to approach it in stages
I climbed the hills of England
And tried to find the path
But half the way to Scotland
I stopped to have a bath
I never saw the wall
But that´s not important at all!


Fru T.

Vägen till York var kantad av förtretligheter

Det började redan i går kväll. Min iPhone packade ihop och det innebar att den måste ominstalleras via iTunes, som naturligtvis inte fanns på campingen. WiFi alltså. Jag tror inte campingtanterna ens hade hört det ordet :-)
Sedan upptäckte vi att min cykel hade punkterat under gårdagens tur till Cambridge. Bakdäcket. Det innebar att vi behövde en cykelreparatör, eftersom varken bloggaren eller fru T är sådana.

Det skulle lösas i Stamford, som är staden där Burghley House ligger. WiFi hittade vi på Public Library, men gick det att ominstallera iPhonen? Nej! Det uppstod ett fel….? Arggggh!

Cykelreparatören hittade vi i alla fall och tog oss dit bara för att konstatera att han hade stängt på tisdagar. Den dag som idag var!!

Så det var bara att åka ut till Burghley House för att konstatera att jag hade glömt datorn på biblioteket!!!

Och det blev inte bättre av att åka till York för att upptäcka att campingar inte är lätta att hitta. Vi irrade omkring i två timmar innan vi äntligen hittade Manor Park på Bishopthorpe Road, som vi hade åkt förbi två gånger utan att upptäcka.

Nåväl nu sitter vi i alla fall mätta och belåtna och jag ska snart be fru T att berätta något positivt gällande denna förtretliga dag.

Hm, låt se…

Han missade visst att berätta att en lykta på husbilen pajade i Danmark. Det gör nu inte så mycket i England eftersom de inte har något krav på halvljus. Sen blev det nåt slags läckage på toaletten också. Men vi upptäckte att genom att vrida duschkranen i högerläge så upphörde det. Finemang!

Nu ska vi se om det finns mer negativt att berätta om. Jo alltså trafiken! Det finns vissa situationer som är riktigt otäcka. T.ex. om man ska ut på en motorväg. Då finns det ingen accelerationssträcka utan man måste bara ut fort som fan mellan bilarna som kommer i hög hastighet. Att accelerera med en husbil är nästan omöjligt! Ibland om man ska till höger så måste man först ut i det snabbaste högra körfältet för att göra en hastig inbromsning och ställa sig i en liten ficka och sen ta sig över mötande körfält! Det kan också komma både cyklister, fotgängare och hästar som ska korsa flera filer! De kan inte vara ett dugg intresserade av att hålla olycksstatistiken nere!

Positivt: Det var kul att se Burghley house som är en privategendom och inte ett traditionellt slott. Omgivningarna var mycket tjusiga med massor av hjorthagar. Det var också intressant att se Stamford som de påstår är Englands mest välbevarade stenstad. Varje hus var sandsstensfärgat vilket gjorde det väldigt speciellt. Det är också positivt att vädret är skapligt, även om det inte är högsommar. Vi har ätit oss mätta fast vi inte lyckades hitta någon affär på vår tur genom York. Vi har också druckit en Chateau de Mornag från 2009. Det låter tjusigt men fy fasen, det smakar inte så bra. Den har legat i ett skrymsle i husbilen i tre år och väntat på en krisens dag som denna. Skål!

Fru T.