Nedräkning semester

Nu är det bara några ynka timmar kvar till semester.

Det har varit full fart på jobbet in i det sista. Självklart har det handlat mycket om datorer och beställningar av dessa men även om bortplockande av gamla datorer. Det går ju inte att nyinvestera i 1-1 datorer utan att begränsa antalet traditionella datorer.

Mitt uppe i allt detta så är kommunen framme vid beslut om att införa en lärarplattform om något år inom samtliga skolformer. Samtidigt har ett stort standardiseringsprojekt gällande lärobjekt kört igång med VLM-institutet som initiativtagare tillsammans med SIS och Umeå universitet.

Spännande saker som dock har inneburit att jag har producerat PM hela veckan. Tugga på, tugga på! Känner på mig att det kommer att ta några dagar att komma ner i varv och landa i motorhemmet tillsammans med fru T på väg norrut!

Norrut, som sagt denna sommar! Lofoten, Hammerfest, Enare träsk, jazzfestival i Pori.... Det kommer att bli härligt! Kanske inte lika varmt som i Frankrike förra året, men säkert lika vackert och intressant.

Fyra och en halv timme kvar, nu lunch!

Jimmy Rosenberg

Tittade i kväll på dokumentären Fadern, sonen och talangen på TV1. En film om det holländska gitarrfenomenet Jimmy Rosenberg. Uppvuxen i en romsk familj, var annars när man influerats av Django Reinhardt. Redan som 15-åring spåddes Jimmy en lysande karriär, som dock gick i stöpet när hans far fick avtjäna ett långt fängelsestraff för mord. Då började problemen för Jimmy med droger och intagningar på olika ställen för vård av hans psykiska ohälsa.

Att se och höra Jimmy spela gitarr är obeskrivligt. Han uppvisar en sanslös, teknisk ekvilibrism samtidigt som han spelar oerhört vackert. Tekniken i plektrumhanden känns gränslös och brutal. Det höga tempot i vissa låtar finns inte för mig. Jag vill helst inte höra folk spela så fort. Det är frustrerande när man själv håller på och gnider på en gura mer i vardagstempo.

Två scener fick mig att förnöjt skratta till. Vid ett tillfälle spelar bröderna (dom är många) så fingrarna glöder. Samtidigt står mamman gäspande och tittar ut genom fönstret. Inget att hetsa upp sig över. Hon har hört det förut.
Den andra scenen är utomhus och en alldaglig "gubbe" tar en gitarr och i kretsen av några andra "gitarrgubbar" gör han ett intro som svänger så infernaliskt att låten som följer går av sig själv i flera korus. Spelar alla gitarr i dessa familjer?

Jimmy då, hur mår han nu? Fram och tillbaka verkar det som. Såg dock på hans hemsida att han hade varit och spelat på Bimhuis i Amsterdam sommaren 2007 och varit bättre än någonsin. Samma Bimhuis som jag och Tiina besökte i somras under en oförglömlig kväll lyssnande på en annan av jazzgitarrgiganterna, modell äldre, nämligen Pat Martino.

Länge leve strängaspelen!