Sommarresa 2015 3 juli

Värmeböljan består! Med lite sorg i tankarna lämnade vi vårt badparadis utanför Verdun och kastade oss ut i trafiken i den 30-gradiga morgonvärmen.

Målet denna förmiddag var Champ De Bataille De Verdun, en av dessa gigantiska kyrkogårdar som finns i de här områdena påminnande om de båda världskrigen. I det här fallet rörde det sig om första världskriget och resultatet av striderna under 1916 i Verdun-området.

I fantastiskt snörräta rader ligger här 16 000 (mest franska) soldater, många av dem anonyma. Vid varje vitt kors finns röda rosor planterade och skötta. Det magnifika monumentet ovanför gravarna inrymmer ännu fler gravar samt en vacker kyrka. Det är svårt för oss svenska (som förskonades från de båda krigen) att förstå hur man i stora delar av övriga Europa värnar minnet av dessa tragiska händelser. Alla områden som vi besökt vårdas minutiöst och det tyder på att man menar allvar med alla minnesmanifestationer.

Champ De Bataille De Verdun

Att nationalism ligger bakom dessa tragedier är svårt att missa. En nationalism som i våra dagar återigen växer sig starkare i Europa.

På vägen till Luxemburg stannade vi på en överfylld rastplats och käkade lunch. Orsaken till antalet människor och bilar var den billiga bensinen på rastplatsens luxemburgska tankställe.

Vi hittade en jätteparkering någon kilometer från Luxemburg Old Town. Vi checkade in där och tog ner cyklarna i den nu 36- gradiga värmen. Hur många grader det var i solen vågar vi inte tänka på. Det blev en halvannan timmes cykeltur genom huvudstaden, som var en ordinär stad bortsett från det parkområde som ligger i en djup sänka mitt inne centrum. Vid andra väder förhållanden hade vi säkert tagit oss ner i området, men nu orkade vi helt enkelt inte :-(

Sänkan i Luxemburg Town

P.g.a. värmen har vi slagit bort alla tankar om besök i stora städer. Paris har gått bort, Prag och Berlin lika så.

På kvällen hamnade vi på en camping ett stenkast från Mosel. Strax utanför campingområdet fanns ett bad dit vi drog direkt efter ankomst. Det var grymt med folk där, men vi fick i allafall vår svalka. Som höll i sig i tio minuter :-)

Våra planer nu är sålunda. Ett nytt stopp vid Mosel (underbara flod). En övernattning i Munster, en i Lubeck och sedan ut på Rugen. Det borde vara några tyska y:n på alla dess ställen, men jag orkar inte leta i datorn :-) Det är för varmt redan (skriver på morgonen). Det är 29,5 grader och klockan är 9.50.

Det talas i tidningarna om tropiska nätter i Sverige (20 grader under hela natten). Det har vi haft på i en vecka :-) och inte bara tjugo grader!!!

Positivhalare i Köln och Schönböcken i Lubeck

Att återkomma till campingen i Schönböcken i Lűbeck är som att komma hem. Campingen här är den första camping som vi övernattade vid på kontinenten. Jag kommer så väl ihåg hur glad jag blev när vi hittade den. Nu snackar vi före TomTom-tiden.

Campingen är inte anmärkningsvärd på något sätt, men är betydelsefull eftersom vi har varit här så ofta.
Speciellt kommer jag ihåg en vansinnesfärd i 160 km/h (vansinnesfärd för mig, inte för tyskar) från Prag och genom Berlin för att hinna checka in i Schönböcken före kl 22.00. Det var för två år sedan och bilen var en SEAT och boendet var tält. Jag kommer ihåg att jag fortsatte in på campingområdet i nästan samma fart som under vannsinnesfärden. Tältet restes på tio minuter. Mat åts och en vinflaska dracks under en halvtimme. Mycket fnitter och plötsligt var det god godnatt och tyst.

Tiden går.

En sak tycker jag inte om i Tyskland. Stau heter det på tyska och betyder trafikkö. Det händer speciellt på motorvägar och vid vägbyggen. I dag åkte vi från Köln till Lűbeck (ca 50 mil) och Astrid beräknade att det skulle ta ca 5 tim. Det tog åtta timmar och det var inte lunchens fel utan c:a 10 vägbyggen som sinkade. Ibland stod vi helt still. Detta händer inte så ofta i Sverige på våra ödsliga och lugna motorvägar. Bl.a. är det ytterst ovanligt att någon kör om en i över 200 km/tim. I Tyskland dyker dom upp med jämna mellanrum.

Mycket minnen från denna resa.

I Köln fäste jag mig vid en positivhalare. Vi var i centrum i fyra timmar och under den tiden spelade han oavbrutet utefter huvudgågatan. Oavbrutet! Hela tiden! Han åt och drack kaffe på positivet hela tiden spelande. Armen gick som en pistong. En fysisk prestation.för alla människor, men speciellt för denne positivhalare eftersom han var fysiskt handikappad. Armar och händer var förkrympta.
Reportoiaren var fantastisk. Rock, pop, schlagers och tyska marscher. Massvis med ABBA-låtar, Beatleslåtar och rock- och popklassiker, ingen ände på allt. Som IT-människa undrade man vem som programmerade och hur allt gick till. Allt var analogt.
Jag hade tusen frågor, men kunde för litet tyska och fick inte chansen att fråga positivhalaren eftersom han spelade hela tiden.

Tjänade han pengar? Gissa!!! Om jag inte vore ateist och humanist så skulle jag bli positivhalare i nästa liv.

I morgon Danmark/ Köpenhamn!