Sommarresa 2015 26 juni

Dagen började i Hurley väster om London och slutade i Henley några mil därifrån :-)

Tiden mellan vår närvaro i dessa små byar/ städer hann vi åka upp till Oxford och upptäcka att Park and Ride inte är något för husbilar. Höjdbarriärer på 2,10 m sätter stopp för det och att hitta en parkering i Oxford är i stort sett omöjligt. Så vi körde rakt in till centrum, såg vad som gick att se genom husbilets fönster och åkte sedan vidare till ett riktigt höjdarställe, Blenheim Palace, palatset där Winston Churchill växte upp.

Besöket blev en riktig hit trots att vi bara var utomhus och traskade i omgivningarna. Maken till park- och trädgårdsytor har vi inte sett tidigare. Alla delar var minutiöst planerade och skötta. Kolla på litet bilder:

Blenheim 1

Blenheim 2

Blenheim 4

Blenheim 4

Efter besöket åkte vi tillbaka söderut genom Oxford till Henley on the Thames för att ta in på deras camping. Vi anade en viss oråd när bilkön in till byn var kilometerlång och en del affischer berättade om en regatta som skulle gå av stapeln om några dagar. När vi i bilkön stötvis tog oss över Themsen såg vi att träningen till roddregattan redan var i gång. Hundratals roddare befann sig på floden. Full fart alltså. Invasionen var redan igång.

När vi rullade in på campingen Swiss Farm någon kilometer från centrum möttes vi av beskedet att campingen var fullbelagd. Det enda den vänlige mannen i receptionen kunde tipsa om var parkeringen utanför en supermarket (Tesco) i den andra änden av stan. Tack och godnatt, Molokna gick vi ut ur receptionen för att fundera över vad och hur vi skulle göra.

Plötsligt kom mannen i receptionen utspringande och sade att det kanske fanns en chans till en plats. Han skulle bara kolla några saker. Efter några minuters nervös väntan gav han klartecken att bloggaren var en lucky man :-)

Resten av kvällen gick i glädjens tecken. Vi åkte ner och tittade på roddarna och käkade pizza på restaurang. Första restaurangbesöket denna semester.

Regattaträning på Themsen

Slutet gott.....

Imorgon drar vi söderut igen.

Heavy rain

Med de allestädes närvarande skogsduvorna brunstigt brölande i skogsbrynet lämnade vi Formby med riktning mot Bath. På vägen ut till motorvägarna tog vi en tur förbi Liverpools och Evertons hemmaarenor, Anfield Road och Godisson Park. De låg ganska nära varandra i vanliga bostadskvarter. Kändes litet märkligt.

Resan till Bath var som en enda lång resa i en biltvättomat utan lödder. Heavy rain var ett understatement. På radion hörde vi intervjuer med folk som var strandsatta p.g.a. stigande vattenflöden i vattendrag. Det vanligaste ordet på BBC denna dag var FLOOD!

Nåväl, vi tog oss helskinnade och torrskodda till Bath och trodde väl att det skulle vimla av campingar i området, vilket det inte gjorde. Efter lite irrande på måfå upp och ner i det väldigt kuperade Baths närområde fick fru T (som vanligt) napp på Internet.

Ett nytt irrande tog vid och när vi hade tappat tron på att campingen skulle dyka upp (det finns nämligen inga skyltar till campingarna och inga nummer på gatuadressen, bara postkoder till området på gatan) så dök den upp som ett mirakel (kändes det då). Det fina var också att Marine and Caravan Park bara ligger några kilometer från centrum och vid en Park and Ride.

Receptionen visade sig vara stängd, men det fanns ett ”sinnrikt” system som beskrev hur vi skulle kunna lista ut vilka platser som var lediga genom att kolla de kuvert som fanns utlagda till bokade platser och titta på de platser som det redan stod ekipage på. Just som vi tänkte ta itu med den uppgiften släntrade en rastafari-man fram ur regnskyarna. Först verkade det som om han inte ens kunde engelska, men sedan blev det full fart. Han hade t.o.m. nyckel in till receptionen och listade snabbt ut att plats 64 skulle fungera för oss.

Det kändes riktigt bra att det löste sig igen! Det är nämligen jättesvårt att hitta någon plats att fricampa på i England. Varför kan engelsmän inte hänga med det senaste som hela Europa har anammat, koordinater!??

På kvällen blev det filmtajm (romantisk filmbagatell om Paris) och tidigt sänggående! Utanför pinkade det på obönhörligt! I morgon besöks Bath.

Vi närmar oss Skottland

Som vanligt började dagen tidigt p.g.a. fru T som ofta är uppe och sätter på kaffe innan bloggaren vaknar. Aromen är underbar. Härligt uppvaknande.

Efter de vanliga morgonbestyren åkte vi till en Park and Ride utanför York. Bra idé eftersom vi sedan gårdagen visste hur dåligt York och en husbil passar ihop.

Tre timmar hade vi på oss eftersom vi fick parkera på Tesco- parkeringen (supermarket äntligen) i stället för att ställa oss på Park and Ride- parkeringen som uteslöt husbilar med en bom på 2,20 typ :-(

Dagen i York var helt OK. Vi vandrade omkring i en härligt gammal stad, som lever på att det var vikingarna som grundade staden. Att den är nummer 2 på listan (efter London) på besökta städer i Storbritannien är svårare att förstå. Vi hittade dock ett trevligt café med ett bra WiFi som kändes bra för att övriga världen ska få reda på vad vi håller på med och för att dämpa hungern.

Kommen tillbaka till Park and Ride-parkeringen gick vi loss bland mathyllorna på Tesco. Det kändes finfint eftersom husbilens kylskåp och skafferi betänkligt börjat tömmas. Tyvärr hade vi vid utfarten befunnit oss på parkeringen i tre timmar och fyrtio minuter. Mer än de tillåtna tre timmar alltså! Vi får väl se om det kommer en bötesräkning på 70 pund till Polhemsgatan som de hotade med på skyltar vid parkeringen.

Sedan blev det motorvägs- rally upp till Newcastle och Hexham för en titt på Hadrian´s wall. Två saker blev tydliga för oss. Muren är svår att hitta (förlåt Agneta) och engelsmän har förbålt svårt att lägga ut fungerande adresser till campingar. (Vi hittade dock en till slut, 6 miles från muren).

I morgon ska vi göra ett nytt besök med Hadrian´s wall och även få punkteringen på min cykel åtgärdad innan vi korsar gränsen till Skottland.

Tjena!På något sätt har nejderna här norrut fått mig på diktarhumör, så här kommer två drapor. Först en limerick:


There once was a motor home owner from Sweden
Who thought he had come to the garden of Eden
But when he arrived to the Hadrian wall
He said “I can´t see it, it´s terribly small
To say it doesn´t exist, is that forbidden?


Och sen en liten Emily Dickinson-pastish:

I never saw a wall
Though I´ve dreamt about it for ages
But I am pretty small
So I have to approach it in stages
I climbed the hills of England
And tried to find the path
But half the way to Scotland
I stopped to have a bath
I never saw the wall
But that´s not important at all!


Fru T.