Danmark Holland 2024

 Onsdag 1/5 2024

Vi vaknade till en solig och fin dag. Efter sedvanligt morgonplock avresa till Göteborg. Lugnt på vägarna. Fikapaus utanför Vänersborg sen över stora bron i Trollhättan och raka spåret till Masthuggskajen. Sommar i Göteborg. Riktigt varmt  men också mycket blåsigt.

Efter lunch cyklade vi i mot vinden till stadsdelen Haga som vi inte kände till sedan tidigare. Det är en av Göteborgs äldsta delar och därför fanns det många trähus, fina gator med kullersten och många mat- och fikaställen.

Eftersom det var 1.a maj stötte vi på flera demonstrationståg som var ganska långa. Sossarna höll till på Götaplatsen dit vi inte tog oss. Magdalena Andersson skulle tala men vi hann inte dit. 

Efter ett tag blev vi sugna på glass, men i Haga fanns inga kiosker så vi kom ner mot vattnet igen innan vi hittade en 7-eleven vid Järntorget.

Resten av dagen tillbringade vi mest runt husbilen på Masthuggskajen. Vädret var toppen. På något sätt gick timmarna och i tiotiden rullade vi vidare till incheckningen. Vi var verkligen inte många ekipage som skulle åka med denna nattfärja.

Vid Masthuggskajen

 

1 Maj och fru T fick en röd ros

Borås (2) 2022

4 juni

Vi vaknade till en härlig sommardag och körde raka vägen till akvedukten i Håverud där vi också varit tidigare. Som vanligt lär man sig något nytt vid det andra besöket. Till exempel hur långt upp från Vänern kanalen går. 28 mil!

Sedan gick färden till ett samhälle (stad:) där vi aldrig varit: Vänersborg. Att stanna där var inte att tänka på som vi hade planerat. man hade stor

Vänersborg

Håverud

festival (Aqua- blå) och det var enormt med folk vid hamnområdet där ställplatsen finns.

Vi ställde oss utanför stationen och tog en promenad genom centrum som är utan spektakulära inslag. Vi tog beslut om att boka campingen i Borås för två nätter och körde dit via Vårgårda. Från campingen var det knappt två kilometer till centrum. Bra!

Vi var framme till kvällen och grillade flinta innan vi somnade gott på en lugn och tyst camping inte långt frän Borås Djurpark och Ryavallen (som det hette förr).

Studiebesök i Vänersborg

21 timmar tog det men det var det värt!

Tillsammans med nämndspolitiker, lärare, IT-samordnare (GY) och IT-tekniker ställdes kosan till Fridaskolan i Vänersborg. Tåg för de flesta, bil för någon. Det övergripande syftet var att titta på deras 1-1 projekt, men det kom självklart också att handla om pedagogik, arbetssätt, överenskommelser och förväntningar. All heder till Lin Education som hade planerat besöket åt oss.

Ingen av de politiker i Kunskapsnämnden som är emot det självklara att lärare och elever i våra dagars skola alltid är i behov av en egen uppkopplad dator, visade intresse av att följa med. Alla var inbjudna, ingen nappade! Det borde oroa de människor som fortfarande vill ha elever kvar i Sandvikens skolor de närmaste åren. Konkurrensen ökar! Vi skriver år 2009 nu, inte 1982.

Utvecklingschefen Tomas Borgvall berättade inledningsvis om skolans ambitioner att göra alla elever till "tågluffare". Begreppet tågluffare innebär kortfattat att lära sig ta ansvar och att se utmaningar som ett tillfälle att utvecklas såväl när det gäller studier som i det sociala samspelet.

Självklart förväntas elever och personal att göra de saker som man har kommit överens om i verksamhetsbeskrivningarna. Detta finns med i lärarnas anställningsavtal! Det innebär att friheten är stor för lärare och elever på den pedagogiska sidan men att det finns en mycket fast och medveten struktur och viljeinriktning i botten.

Mycket möda har lagts på gestaltning av målen i styrdokumenten. Därför vet eleverna vad som krävs av dem. De slipper famla runt och göra en massa onödigt kvantitativt arbete som inte ökar deras kvalitativa kunskaper. Tiden kan i stället läggas på annat kvalitativt lärande. Helt enligt skolans styrdokument.

Mitt bland alla bärbara datorer vittnar eleverna om att det som upplevs som bäst på Fridaskolan är kontakten och kommunikationen med deras engagerade lärare. Mentorstid och ringsamtal är viktiga och ofta återkommande ingredienser i arbetet. Där kan allt tas upp, där finns stöd för lärande att hämta både bland andra elever och lärare. Det går också bra för en elev att beställa individuell tid med lärare.

I denna smältdegel av lärande bär då varje elev och lärare på en vit Mac-dator. Alltid uppkopplad, alltid redo. Dokument sparas, försvinner aldrig, finns alltid till hands. Datorn tröttnar aldrig. Den står ut med hur många fel som helst, tills det bli rätt. Den ställer alltid upp på nya idéer och infall. Erfarenheter delas genom den. Fronter är plattformen.

Arbeten sparas i portföljer. Individuella utvecklingsplaner dokumenteras och används. Bilder tas och läggs in i olika sammanhang. Filmer redigeras och läggs lokalt. Blir de av allmänt intresse läggs de ut på Google Earth och Youtube. Muntliga framställningar filmas, tittas på och reflekteras runt. Avslutningslåtar inför den första studentkullens avsked från skolan spelas in i GarageBand. Känslosamt och vackert och med kvalitet.

Do I need to say more?

Miljön är fantastisk (ett gammalt infanteriregemente).

Pedagogiska ledare har inget personalansvar. Fokus läggs på pedagogik!

Kompetensutveckling rörande den digitala kompetensen (workshops) går av stapeln varje onsdag mellan 14-16. Där visas nya innovationer och idéer som lärare, elever och de outtröttliga Mac-datorerna har hittat på tillsamman.

Sorgset jämför jag med Sandvikens kommuns fortbildningssatsning inom området som under de senaste två åren helt nedmonterats. :-(

När jag lyssnade på gymnasieelevernas berättelser om sitt görande och lärande blev jag upprymd, rörd och frustrerad i en salig blandning. Men mest "nu jäklar"!!

Vid en vandring över till grundskolan påträffades några tjejer som satt i ett träd och gärna ville visa att det är kul att sitta i ett träd också :-)

Jag lovade att båda skulle få vara med på bild så här kommer båda två.