Fyra nya stolar

Det är rustning på gång på Polhemsgatan. Femtioårig parkett ska slipas och nya möbler håller på att inköpas.

I veckan hämtades ett maffigt danskt matbord från en möbelaffär i Gävle. 2,60 m blir det utfällt. Tur att det är ovalt. Vitlackat och modernt med metallben. Jag hade träningsvärk i tre dagar efter bärandet upp till hemmet på andra våningen.

I helgen begav vi oss på stol-safari till uppsalaområdet, bla till Storvreta och EM och Våla-magasinet i Uppsala. Döm om vår förvåning när vi kom över fyra kartellstolar för halva priset. Fyra Thalya, som faktiskt hela tiden har varit vårt förstaval. Jätteroligt!

Efter detta kap sken solen ännu vackrare och vaktparadens musik lät ...hmmmm... uthärdlig på Vaksala torg.

Moderniseringen går vidare!

Ändra betyg, vem kan man lita på?

I går var frun på betyg och bedömningsutbildning tillsammans med skolledare från Sandviken under ledning av Steve Wretman. Mycket bra och informativt var ömdömet. Wretman är inte bara kunnig utan också ganska provocerande samt även en rolig prick.

Det är bara att hoppas att skolledarna kan dela med sig av kunskaperna i ämnet på hemmaplan så att vi inte fortsätter att irra omkring på stigar utanför den giltiga farvägarna, våra styrdokument!

Alla rektorer verkar dock inte ha gått och utbildat sig hos Wretman, eller också har han det, rektorn som höjde sin sons betyg ett antal steg.

Sonen till rektorn för Doctrinagymnasiet fick streck i betyg av sin lärare i ämnet projektarbete. Men rektorn har i efterhand ändrat till MVG, mycket väl godkänd. Rektorn motiverar det med att hans son uppfyller kraven för MVG. UNT, 28 aug

Redan 1972 spelade Hoola Bandoola Band in låten Vem kan man lita på?

...och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann....

Trubbigt verktyg verkar betyg i alla fall vara!

Dags att ta nya tag

Efter ett tags uppehåll i bloggandet är det dags att ta nya tag. Det är inte brist på händelser som har orsakat uppehållet utan snarare att det har hänt för mycket både på jobbsidan och privatsidan.

Ett axplock av jobbaktiviteter:

Upphandling nytt verksamhetssystem som ska vara klart 101231
Implementering av två en till en-projekt. Ett på gymnasiet och ett på grundskolan.
Implementering av digital IUP med vårdnadshavare inne i systemet via e-signering i kommunens Medborgarportal.
Implementering av e-tjänsten WebFörskola.
Samarbete utanför kommunen tar nyttig tid (VLM och DiU)

Mycket möten ska förberedas och genomföras. Hoppas på administrativ hjälp.

På fritiden har husbilen ställt angenäma prioriteringsfrågor. Svaren har utmynnat i en helg i Dalarna och en helg i Stockholm efter hemkomsten från Europa.
Träffar med barn och barnbarn är livgivande aktiviteter.
Musiken finns ständigt där. Nu i veckorna förbereds en inspelning av bloggarens egenhändiga jazzkompositioner. I kväll övas det vidare i Kungsfors. Tack musiker att ni ställer upp!
Lyssnar mycket på Bill Frisell.
Sedan måste också medges att det är svårt att slita sig från TV:n när Bolt blixtrar fram.

Uppfräschning av hemmet är planerat under september med slipning av femtioårig ekparkett och inköp av nya, härligt moderna möbler.

Så där, då var man i gång igen!

En vecka av musik

Efter semestern i Europa har det blivit mycket musik.

Det började med en intensiv musikhelg i Norrland (mitt i Sverige). Pontus Andersson hade under en tid närt en tanke att ta upp några spelpolare till sommarstället på Näset, en mil österut från Ånge. Så blev det och Stefan Gyimothy Band reste upp på fredag eftermiddag och umgicks och musicerade under hela helgen.

Vädret var fantastiskt, stället underbart vackert och människorna i byn bestod av en massa vänliga själar. Vi spelade för dem på gården på fredag kväll. Mycket uppskattat verkade det vara.

Lördagen lång repade vi sedan för en spelning på Borgsjö Hembygdsgård. Vi fick till ett bra program tillsammans med Pontus bror saxofonisten Pelle Andersson.

Spelningen på hembygdsgården gick finemang. Ett tiotal spelvänner från östersungsområdet slöt upp och hjälpte till att göra kvällen trivsam. Vädret var fortsatt fantastiskt och myggen lyste med sin frånvaro (tack och lov). Ett femtiotal människor satt i publiken och njöt av vädret och förhoppningsvis av vad de hörde.

Man kanske skulle tro att bandet skulle var trötta på umgänge och spelande efter helgen. Så var dock inte fallet, eftersom vi hade en maratonspelning på Sjöbacken i Ockelbo på onsdagen. Den gick bra även om man ibland undrar litet angående jazzens framtid i vårt kära fosterland. Av de övervägande 20-40-åringar som festade till denna kväll på Sjöbacken var de flesta mest vänligt överseende med den musik som vi spelar (och gillar). Trots att vi kanske rockade på litet mer än vanligt.

Resans slut

Förr om åren har vi bara rasat igenom Danmark för att få svensk mark under fötterna. Icke så i år. Vi hittade en stadscamping i Köpenhamn, 3 km från centrum. Asfalt, husbil på husbil men på cyklar vips inne i centrum.

Några reflektioner om vår grannhuvudstad:

Informell och livfull.
Öppen prostitution.
Sexkvarter.
Cykelvänligt.
Ett underbart Ströget.
Nyhavn med fylla och jazz.
Jazzfestival över hela staden under veckan
Stort jazzintresse bl.a. jazz for kids.
Ett alldeles underbart Tivoli.
Ett makabert Christiania. Hasch på öppen gata.
En övervärderad havsfrue.
Ett härligt kastell.
Underbart strosande högvakt på slottet. Där skulle Nordkorea kunna lära sig en del.

Och en sväng förbi Lousiana på väg upp till Helsingör:

Kultur, kultur, kultur i underbar miljö.
Modern konst.
Är den alltid bra?

Första campingen på svensk mark:
Hansagåprdens camping i Falkenberg.
Dyrast i Europa. Inget att skryta med!

Apropå dyrt:
Schweiz!!!!! :-(

Köpt fåglar under semestern?
Ja, tre par!

Positivhalare i Köln och Schönböcken i Lubeck

Att återkomma till campingen i Schönböcken i Lűbeck är som att komma hem. Campingen här är den första camping som vi övernattade vid på kontinenten. Jag kommer så väl ihåg hur glad jag blev när vi hittade den. Nu snackar vi före TomTom-tiden.

Campingen är inte anmärkningsvärd på något sätt, men är betydelsefull eftersom vi har varit här så ofta.
Speciellt kommer jag ihåg en vansinnesfärd i 160 km/h (vansinnesfärd för mig, inte för tyskar) från Prag och genom Berlin för att hinna checka in i Schönböcken före kl 22.00. Det var för två år sedan och bilen var en SEAT och boendet var tält. Jag kommer ihåg att jag fortsatte in på campingområdet i nästan samma fart som under vannsinnesfärden. Tältet restes på tio minuter. Mat åts och en vinflaska dracks under en halvtimme. Mycket fnitter och plötsligt var det god godnatt och tyst.

Tiden går.

En sak tycker jag inte om i Tyskland. Stau heter det på tyska och betyder trafikkö. Det händer speciellt på motorvägar och vid vägbyggen. I dag åkte vi från Köln till Lűbeck (ca 50 mil) och Astrid beräknade att det skulle ta ca 5 tim. Det tog åtta timmar och det var inte lunchens fel utan c:a 10 vägbyggen som sinkade. Ibland stod vi helt still. Detta händer inte så ofta i Sverige på våra ödsliga och lugna motorvägar. Bl.a. är det ytterst ovanligt att någon kör om en i över 200 km/tim. I Tyskland dyker dom upp med jämna mellanrum.

Mycket minnen från denna resa.

I Köln fäste jag mig vid en positivhalare. Vi var i centrum i fyra timmar och under den tiden spelade han oavbrutet utefter huvudgågatan. Oavbrutet! Hela tiden! Han åt och drack kaffe på positivet hela tiden spelande. Armen gick som en pistong. En fysisk prestation.för alla människor, men speciellt för denne positivhalare eftersom han var fysiskt handikappad. Armar och händer var förkrympta.
Reportoiaren var fantastisk. Rock, pop, schlagers och tyska marscher. Massvis med ABBA-låtar, Beatleslåtar och rock- och popklassiker, ingen ände på allt. Som IT-människa undrade man vem som programmerade och hur allt gick till. Allt var analogt.
Jag hade tusen frågor, men kunde för litet tyska och fick inte chansen att fråga positivhalaren eftersom han spelade hela tiden.

Tjänade han pengar? Gissa!!! Om jag inte vore ateist och humanist så skulle jag bli positivhalare i nästa liv.

I morgon Danmark/ Köpenhamn!

Att döpa kompositioner

Om man är ute efter namn pa jazzlatar sa är en resa efter Rhen helt OK. Namn pa byarna är fantasieggande.

Eftersom det blir en del pahittande när man far litet tid över i husbilen, sa har det blivit nagra nya bitar.

En ska heta Back to Bacharach (efter byn Bacharach!) Där vi för övrigt campade i natt.

En annan ska heta Bebop in Boppard (efter byn Boppard!) Nagra mil norr om Bacharach.

Just nu star vi parkerade hundra meter fran Deutsche Eck (där Mosel och Rhen möts). Känns ocksa som ett klatschigt namn.

Vädret?
Ombytligt, för tio minuter sedan stralande sol, nu ösregn!