För ett antal år sedan skrev jag en artikel,
Elever som levande antenner som publicerades i några tidsskrifter bl.a. i
Datorn i Utbildningen.Några axplock:
Tekniken har blivit ett mode och en del av den mänskliga arkitekturen. När dagens mobiltelefoner med SMS kom trodde den vuxna världen att börsnyheter skulle vara det som skulle vara mest intressant. Not! På trehundrade plats blev det! Ingen trodde väl att ringsignaler skulle bli den stora grejen! Men så blev det!
Hur ska vi handskas med de elever som vi har i skolan i dag, som blott är en knapptryckning från kontakt med samhället utanför skolan? Elever, som är som levande antenner ut mot världen!
Ja, inte är det att bara ge dem mer av den gamla skolan och det gamla lärandet. Det lärande som är hänvisat till en viss tidsperiod i livet, är bundet till etablerade utbildningsställen och som har ett begränsat innehåll.
Nej, det måste vara bättre för skolan att följa med i förändringarna. Roligare att bygga något nytt än att reparera något som ändå kommer att förfalla. Bättre att fokusera på elevernas framtid än på skolans historia. Det nya lärandet pågår hela tiden, finns överallt, berör alla sinnen och handlar om hela människan.
Blir väl litet konfunderad när jag upptäcker att det har gått sex år sedan jag skrev detta. (2004)
För min del har det varit sex år av roligt men ibland tröstlöst arbete med passiva och försiktiga ledningsgrupper, rektorer som hoppats och önskat att man kunde få vara ifred och arbeta som man alltid har gjort, lärare som varit livrädda att ta tag i frågorna pga av bristande digital kompetens, nämnder som har bestått av personer som grävt sig fast i sina egna skolminnen.
Därför känns det nu tillfredsställande att konstatera att proppen äntligen har gått ur. Genom kommunens nyvaknade och överlevnadsinriktade intresse och beslut gällande 1-1 har det blivit fokus på tillgänglighets- och likvärdighetsfrågorna och i och med det även intresse för nya arbetsformer och arbetsmetoder. Man har också förstått att digital kompetens är en nödvändighet både bland elever och lärare . Det ena föder det andra! Synergier kan man också kalla det.
Vilka är framgångsfaktorerna? Gör man en lista kan den kanske se ut så här:
Före införandetEn plan förankrad i nämnden med pedagogstöd, pedagogik/fortbildning, resurser och ledningsstöd.
Kräver en digitalt kompetent nämnd som har en fot i nuet och en på väg in i framtiden.En grupp av engagerade lärare/utvecklare, skolledare, it-samordnare i kommunen, förvaltningschef.
Utan förvaltningschefens insikt och kejsarbrev är risken för digital stiltje stor.Fortbildning av lärare och skolledning, PIM.
Grunden för digital skolutveckling är en digitalt kompetent personal. (En av EU:s nyckelkompetenser för ett livslångt lärande).Lärresurser.
Dessa måste finns standardiserade och lätt åtkomliga i "molnet" eftersom 1-1 projekt och dess datorer ofta står och faller med dessa resurser. Kom även ihåg de alternativa lärverktygen.
InförandetTrådlöst nätverk och internetaccess i skolan.
Satsa på kraftfulla nätverk som klarar av streamat material.Lärardatorer till alla lärare.
Alltför länge har lärare fått stå i kö för att komma åt en arbetsdator. Vansinne, speciellt när dokumentationskraven ökar i skolan. Tänk tanken att administrativ personal skulle få tillgång till en dator två timmar per dag, schemalagt!!Elevdatorer
Samma som för lärare men tiofalt värre!Klassrum med projektorer och med högtalare, kanske med interaktiva tavlor.
En självklarhet när man vet vilka medier i elevernas vardag som skolan har att jämföras med.Uppföljning
Forum för erfarenhetsutbyte och belöningar, inkl löner påverkas av utvecklingsarbete kring IT.
På nätet kryllar det av communities för samarbete och erfarenhetsutbyte. Finns lärarna där med sina frågor och funderingar. Nja! Det är klart att man ska högre lön om man jobbar på ett sätt som kan liknas med det samhälle vi har idag.Österfärnebo Det var feststämning när sista gänget elever fick sina datorer i Österfärnebo skola. TV (GävleDala) var där och dokumenterade. (
Foton: Ann-Catrin Brockman)
Reportaget blev så bra att det även sändes på Rapports riksnyheter. Förmodligen för att glädjen var så stor och stämningen så hög. De mindre eleverna hade döpt sina datorer till fantasifulla namn. Digitala tårtor hade bakats.
Men framförallt var der lärares och elevers sätt att svara på frågorna som gjorde intryck:
Om att få en egen dator....
Att man får det ansvaret och att dom tror att vi kan ta hand om den också (elev)Om att det ställs nya krav....
Att man har rena fingrar (elev :-)
Om resultatet av projektet...
Den traditionella undervisningen är ingen garanti för lärande heller (lärare)
Muta?
I samma takt som kommuner bygger ut för lärare och elever att ha tillgång denna enastående artefakt så pågår som vanligt argumenten för att stoppa utvecklingen. Nu kallas det för att muta eleverna med egna datorer och mutor vet vi ju alla vad vi tycker om.
Muta eller ej :-( Se datorn som det nödvändiga arbetsredskap det är! Ett redskap som man även kan använda till nöje om man så vill. Att barn och elever redan i grundskolan ska ha en egen dator är lika självklart som att man ska ha tillgång till annat kvalitativt skolmaterial.
Skolverket har inga synpunkter på hur skolorna väljer att marknadsföra sig men Jan Schierbeck skulle gärna se en ökad fokus på utbildningens innehåll.
– Är det det viktigaste? Att få en dator? Vi tycker att kvalitén måste komma först och att till exempel kompetenta lärare ska vara ett konkurrensmedel. (Aftonbladet 13 feb)
Hallå Skolverket! Snacka om ett konstruerat och löjligt argument. Har ni inte funderat över vad en kompetent lärare skulle kunna göra tillsammans med de elever som för sex år sedan kallades för levande antenner! Vi är snart där!
.jpg)
Inlägg
