onsdag 24 december 2008

God Jul!

God Jul och ett Gott Nytt År!
Tack Tomten för en fin insats!

Några timmar innan planet lyfter och styr kosan till Agadir, Marocko!
Sand mellan tårna, trevligt!

lördag 20 december 2008

En vecka i teknikens tecken

Att arbeta som IT-strateg för skolan innebär ganska ofta att man har den stora äran att få umgås med IT-tekniker. Mycket förkortningar och byte av namn på programvaror blir det. Men i det stora hela är dessa tekniker snälla människor som gör allt för att en gammal pedagog som jag ska förstå vad de pratar om. Bakom tekniksnack och förkortningar finns med jämna mellanrum embryon till nyttor, som kan få verksamheten att kliva framåt både administrativt och pedagogiskt.

I onsdags handlade det om virtualiserade klienter. Virtualiseringsjätten Vmware har lanserat Vmware View 3, en central virtualiseringslösning bestående av flera produkter som tillsammans låter IT-administratörer skapa och hantera virtuella skrivbord centralt. Det innebär att datorn inte behöver vara ny och fet. Äldre klienter duger gott eftersom det egentligen inte behövs någon hårddisk lokalt. PC:n ligger på en server centralt.

Det här innebär att alla applikationer körs centralt och att man därifrån får tillgång till dessa på det virtuella skrivbordet. Användarna kan komma åt hela sin arbetsplats från vilken dator som helst, även hemifrån. M.a.o. kan alla skolapplikationer köras från den egna hemmadatorn. Det öppnar möjligheter för elever som är behov av alternativa lärverktyg (Stava Rex, talsyntes) att alltid ha dessa tillgängliga. Sådana nyttor livar upp en IT-strateg!
Ett inledande försök planeras i början på nästa år.

I torsdags var det besök hos Stockholms Stad. De har precis som Sandviken ett samarbete med Nordic Edge. Företaget är specialister på säker identitetshantering, både vad gäller access, behörighet och användaradministration.

Sandviken är i behov av smartare och effektivare kontohantering när det gäller nyanställda och återanställda, lärarstuderande och vikarier. Kraven på att ge alla snabb och säker åtkomst till de digitala systemen ökar. Många kommuner löser detta via gruppinloggningar, men det rimmar illa med de säkerhetsregler som vi har i Sandvikens kommun.

Nu visade det sig att "Stadens" lösningar tillsammans med Nordic Edge föll vår medresande tekniker på den s.k. läppen. I förväg upplagda användaridentiteter kan snabbt och säkert aktiveras av verksamhetsansvarig så att vikarier omedelbart får tillgång till de digitala systemen.

Vidare visades nyttiga, tekniska lösningar på självadministration när det gäller byte av lösenord och utdelande av appliktioner. Där dök de alternativa lärvertygen upp igen som ett exempel. Fortsättning följer under nästa år. Effektivare och säkrare!

I fredags,vid VLM-institutets sista styrelsesammanträde för året handlade det mycket om produktionssystem och lärprocesstöd. Institutet har varit med om att ta fram Procapita Educations nya uppdaterade lärplattform som ska släppas v.5 nästa år.

Tur att det finns tårta att inmundiga mellan alla tekniska tankevändor. OBS, VLM-männen på bilden är pedagoger, inte tekniker :-)

Javisst, ja! Har väl i stort sett sagt ja till att vara projektledare för Sandvikens planerade införande av en e-tjänst för barnomsorgen. Det blir nog en del teknik där också!

måndag 15 december 2008

Gyimothy Band

Det har ju skrivits en del om Gyimothy Band i denna blogg. Nu är det dags att avslöja hur dessa soignerade gentlemen ser ut!

Honken, Pontus, Anders och Stefan själv! Vi hörs på Trettondagsjazzen i Gävle.

Kanon och pensum

1999 skrev Bengt-Erik Andersson boken Spräng skolan. Då tyckte han måttet var rågat och kom med detta drastiska förslag. Förnyelsen skulle spränga bort konserveringen en gång för alla. Kanske en del trodde på detta bokstavligt och såg fram emot när murarna skulle falla och släppa in tillvarons förändringar i skolans värld.

Snart har det gått tio år och en del av opponenterna mot Andersson finns kvar lika starka i själen som de var då. Skolan ska förmedla traditionen till kommande släkten. Det finns inget gott att hämta i nuet och i en framtid som vi ändå inte vet något om. Vi ska vara tacksamma mot de många generationer som har hjälpt oss att komma fram till det bästa. Låt det så vara.

De som får lida för detta är de som oftast inte får vara med och påverka sitt eget lärande. Eleverna. Varför skulle dessa okunniga varelser få vara med och påverka den klassiska kanon som vi vuxna så förtjänstfullt kan välja ut? Det måste väl ändock finnas ett obligatoriskt pensum som alla ska läsa. Annars kan det ju gå alldeles åt pipan för vårt ärofyllda land.

Men nu är det ju faktiskt så att elever inte nöjer sig med detta pensum. Man vill ha något mer. Annan kunskap lockar. Det informella lärandet har väl aldrig varit så starkt och livaktigt som idag i Internets spår. Det sägs att åttio procent av vad elever lär sig lär de sig utanför skolans väggar. Visserligen är lärandet ibland bara ett rent nöje och en lek eller ett uppslukande intresse, men som sådant en livsfarlig motståndare till det ibland tunga och färglösa obligatoriska lärandet.

Att gå tillbaka till ännu mera kanon och pensum måste vara ett gigantiskt misstag. Det enda sättet att genomdriva detta fatala försök att vrida tillbaka tiden femtio år är ett fullgott disciplineringsverktyg i en 6-7 steg. Betyg heter det och är hiskeligt odjur som kommer att bli svårt att besegra för de barn, elever och ungdomar som ska tvingas in i tvång och plugg.

Varför finns det inte en tilltro till elevers kapacitet och vilja i stället för denna misstro? Varför får det inte vara så här för alla elever:

Jag tänkte mycket på eleverna på YBC som gång på gång slår mig med häpnad. Det var inte länge sedan de osnutna gick ut 9:an, sökte sig till nya, oprövade YBC men som nu denna första gymnasietermin redan börjat lägga världen för sina fötter. Det tog bara fjorton dagar, sedan hade alla elever gjort egna hemsidor, alla hade lärt sig navigera i vårt helt digitala skoluniversum, med kurssajter, nyhetsflöden, mm. Och vi hade massor av olika spontana elevgrupper som växte upp som svampar ur jorden: Skolidrottsförenimg, fotbollslag, Amnestygrupp, skolkör, luciagrupp, studygroups, studentkommitté, skoltröjsgrupp, teaterförening, bokklubb, resa till Indien-grupp, skidresa till Alperna-grupp, osv, osv. - De bara gör! - Och det med en elegant och positiv självklarhet, fulla av GO och ambitioner. - Det är helt grymt! Blogg:Hans Renman, rektor för YBC

Det är nog så att det viktigaste för en alternativ skola är att den besjälas av ett stort engagemang och målmedvetenhet. Det är denna anda mer en pedagogiken som ger resultat.

OK, litet tradition då :-)

söndag 14 december 2008

Lille John och prinsessan

Dop igen! De duggar tätt i år! Den här gången var det Lille Johns tur. Han skötte sig fantastiskt bra. Skrattade åt alla som tittade på honom och tyckte att det här med dop var riktigt kul. Hans mamma berättade dock att han somnade i bilen efter fikat på Birgittagården och sov som en drucken, totalt utslagen i en timme i soffan i vardagsrummet efter hemkomsten.

Sedan följde Prinsessan med hem till Polhemsgatan för litet lek, samtal om livet:-), lördagsgodis, Wilbur och övernattning.



Efter att ha sovit som en stock i 12 timmar ville hon titta på Wilburs äventyr igen!

Jag förstår inte hur man kan se så fräsch ut utan någon morgontoalett. Men det kanske är så när man är en prinsessa.

fredag 12 december 2008

Det flummiga djuplärandet

En miljonpublik följde framgångarna för 9A på Johannesskolan. Nu har tv-kändisarna börjat gymnasiet. Deras resultat i diagnostiska prov vid gymnasiestarten tillhör Malmös sämsta. (Sydsvenskan)

Tänk vad överraskande då! Tänk att svenska folket genom en miljonpublik och TV-priser inte fick leva på drömmen att man på några veckor kan höja kunskapen hos ett antal elever med betygshöjningar som morot!

Tro och vetande!

Att höja ett betyg handlar om att höja kunskapskvaliteterna i ett ämne. Det handlar inte om att enbart prestera mer antal rätt på ett antal kunskapsfrågor. Sådant kallar forskare ytlärande. Man lär sig för att komma ihåg fakta som står i en text. Ju fler fakta, desto bättre betyg. Delar av svenska folkets och folkpartiets uppfattning om kunskap.
Vad är det för problem egentligen?
Sitt still och plugga så får du ju dina betyg!

Att höja kunskapskvaliteterna i ett ämne kräver något helt annat. Det handlar om förförståelse, förståelse, egna tankar och reflekterande. Det tar tid och det handlar om det som forskare kallar för djuplärande. Med ytlärandet kan man säkert klara av något prov då och då med rätten att glömma allt dagen efter. Med djuplärande höjs kunskapskvaliteterna och följer måhända människan/eleven livet ut.

Oj, vad det där lät flummigt då! Men om detta är flum, så leve flummet i tid och evighet!

onsdag 10 december 2008

IT i praktikenseminarium 11 dec

I morgon är det dags igen för ett IT i praktikenseminarium i Stockholm. Det ska handla om "skriva sig till läsning". Glädjande stort intresse! Vi blir ca 35 deltagare vid träffen på Åsö Vuxengymnasium på söder i Stockholm.

Arne Trageton, grundaren till denna skriv- och läsinlärningsmetod visar också intresse för seminariet. Vid kontakt mejlledes vill han att vi ska påminna om hans brev till Björklund, som han överlämnade personligen vid årets Skolforum. Läs brevet i nr 7/2008 av Datorn i utbildningen.

Trageton vill att vi ska diskutera användning av dator eller penna i de nya nationella proven i svenska för årskurs 3. Han hävdar att det skulle ge oss möljigheter att att sätta och mäta mål för elevernas digitala kompetens och möjlighet till mer forskning kring att skriva sig till läsning. En mängd studier har nämligen visat att datorklasser har långt bättre resultat på skrivproven än sina penn-kollegor. De nationella skrivproven vore ett gyllene ögonblick för oss i Sverige att undersöka detta.

Han vill få till en undersökning i svenska tidningar (tidningar som Björklund läser :-) där läsare får tillfälle att svara på frågan:
Bör skolorna få välja om eleverna ska skriva på dator eller för hand vid de nationella skrivproven i 3:e klass?

Vad tycker seminariet i morgon?

tisdag 9 december 2008

Vart tog Piaget vägen?

Man tvingas konstatera att skoldebatten har svängt å det snabbaste sedan alliansen tog över rodret för två är sedan. Vissa begrepp lyser med sin frånvaro. Vi pratar inte längre om elevens lärande. Att eleven skulle kunna lära sig något på egen hand betraktas som flum. Att lära sig att lära är flum. Trots att det är just det som som så många elever sysslar med i sitt informella lärande utanför skolans murar.

Näe, nu pratar vi om inlärning igen. Överföringsmetaforen med en sändare (läraren) och en mottagare (eleven) verkar vara det enda sättet ett lära sig något. Myten om att alla elever lär sig samma sak när en lärare från katedern berättar den eviga sanningen frodas och lever ett behagligt liv skyddat av ett politiskt etablissemang som bara sneglar tillbaka på sin egen skolgång och det samhälle man levde i då.

Skoldebatten är lika grund som Orsasjön. Den handlar om köpt extra läxläsningshjälp åt de redan bemedlade. Tillika avdragsgillt! Det handlar om betyg och sortering. Problem i skolan orsakas alltid av elever. Det är dom som ska skärpa sig och det är dom som får ta konsekvenserna. Man ska visa ansvar, men får aldrig vara med och ta ansvar för sitt eget lärande. Sitt still, var flitig och plugga! Prov på måndag! Betyg på tisdag!

Vart tog Piaget vägen? Vart tog debatten om elevens lärande vägen?

För några år sedan var den konstruktivistiska uppfattningen om lärande förhärskande. Styrdokumenten baseras på detta tänkande. Det handlar om att människan genom lärande och kunskap själv konstruerar sin förståelse av omvärlden. Synsättet utesluter all teori om att lärande bara skulle vara en påfyllningsprocess där en lärare överför färdigheter och kunskaper till elever. Det som Paul Freire kallade för sparbössepedagogik. Om detta skrev och tyckte den schweiziske biologen, psykologen och kunskapsteoretikern Jean Piaget. Hyllad i går, glömd idag!

Han beskrev också lärandet som en jämviktsprocess. Som individ och elev strävar man alltid efter jämvikt i samspelet med omgivningen genom en aktiv anpassningsprocess, adaptation. Däremot omgivningens anpassning till individen sker genom assimilation. Här infogas sinnesintrycken från omgivningen som ett tillägg till redan existerande kunskapsstrukturer. Det handlar om ett additivt lärande. Båda dessa former av lärande behövs. Det lugnare vardagslärandet och det lärande som krävs när allt som man tidigare varit med om ställs på sin spets.

Eller uttryckt på annat sätt genom den hermeneutiska cirkeln som syftar på att lärande växer fram i en cirkulär rörelse mellan elevens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer. Detta leder till ny förförståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningar.

Förförståelse är nyckelordet. I den nya skolan är det bäst för alla elever att ha samma förförståelse när den nya kunskapen ska överföras. Annars finns risken att det blir oändligt tråkigt för vissa eller oändligt svårt för andra. Undervisningsklockan ringer ut! Föreläsningen är slut.
Prov på måndag!
Betyg på tisdag!
Tur för vissa elever att man kan köpa läxhjälp!

Piaget vänder sig i sin grav :-(

söndag 7 december 2008

Det lackar mot jul

Och utan att jag har förstått hur det har gått till så pratar alla om var alla ska fira jul. Alldeles nyss ställdes husbilen in för vinterförvaring. Om drygt tre månader ska den ut på vägarna igen. Glädjande och overkligt på något vis. Vart tar tiden vägen?

Vad är tid och hur ska man förhålla sig till den? Följer vi med i dess lopp som på en timmerflotta nedför en flod eller befinner vi oss som Augustinus i vila medan tiden passerar genom honom (oss)?

En sak är säker, för att vara något som ibland går med snigelfart så går den väldans fort. Denna höst är ett bra exempel. Fel, alla årstider är ett bra exempel. Vardagarnas antal är alltid desamma, men räcker sällan till. Fredag kväll dyker upp med blixtens hastighet och blir till söndag kväll med vittring på måndag morgon med startblocken redo för en vanligtvis fullspäckad arbetsvecka.

Vad gör man en helg och varför? Den här helgen till exempel:

Kommunens julfest på Folkets Hus?
För att äta god mat och se en del arbetskamrater dansa i stället för att diskutera IT-frågor. Testa om foxtrotstegen sitter som dom ska och att svettporerna inte har talkat igen så här på ålderns höst. Släntra hem i sakta mak genom bruksnatten.

Bada på Parkbadet med 3-årigt barnbarn?
För att påminna sig om hur det var när man själv hade barnen små och var på det gamla nedbrunna badhuset. Få smaska i sig en hel bägare mjukglass med strössel utan att känna något samvetskval. (Man gör det ju för att barnbarnet vill det). Se glädjen och tilliten i tre-åringens ansikte. Få åka hem till dukat bord och bjuda det lilla barnet på Korv Stroganoff och ris och leka litet kurragömma.

Titta på Dansbandskampen på TV?
Ibland måste man få göra saker som man egentligen skäms över.

Läsa Pedagogiska magasinet och Skolportens magasin 360?
Det är så intressant att se att Lärarförbundets tidskrift för utbildning med en viss envishet hävdar att den ”flumskola” vi har nu har vissa fördelar. En debattör påstår att Sverige behöver en modern utbildningspolitik som grundar sig på forskning och beprövad erfarenhet, inte på personliga minnen från den egna skoltiden. Är det möjligtvis en passning till utbildningsministern?
Och för att få veta att nu ska vi tillbaka till undervisningen, fast nu på ett nytt sätt!

Att sitta med sin Gibson och fila på ett tiotal jazzlåtar?
Det gäller att veta vad och hur man gör eftersom det nya bandet har 3-4 spelningar inbokade i början på nästa år.

Att ha Tiina omkring sig hela helgen?
För att utan henne skulle livet vara så ofantligt mycket tråkigare.

Monday, Monday….

torsdag 4 december 2008

En hållbar lärarutbildning

Jag hade tid fundera över och sammanfatta en del tankar när jag i snöglopp och nollgradigt bilföre banade väg 15 mil norrut till fiendens högkvarter DINA Arena i Edsbyn. Ja, just det, den kända bandyladan, bandyns Mekka i Sverige. Än så länge! Nästa år är Göranssons Arena klar i Sandviken och då kommer bandyhistorien att skrivas om.

I går fick vi kännedom om den nya lärarutbildningen som är planerad. En hållbar lärarutbildning. Redan skarpt kritiserad av Mikael Alexandersson i Göteborg.

Min läsning av förslaget indikerar tyvärr inga konstruktiva förändringar som innebär en lösning på de problem som lärarutbildningen kritiseras för. Snarare känner jag oro för att förslaget, som känns antikverat, kan förstärka de problem som de facto finns idag. Förstår inte riktigt varför en kompetent utredare lägger fram ett förslag där grundvalar och idéer förefaller hämtade från 1950- och 1960-talen när de lärare som kommer att utbildas via den föreslagna utbildningen skall verka som lärare på 2040-talet. (Mikael Alexandersson)

Mycket av hans kritik håller jag med om, men kan ändå inte låta bli att glädjas åt den uppenbara och tydliga satsningen på IT.

Fyra perspektiv ska genomgående prägla all lärarutbildning: ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt, ett historiskt och ett internationellt perspektiv samt IT som utbildningsresurs. En gemensam kärna av kunskaper och färdigheter ska garantera att lärarna blir väl förberedda att möta de krav som yrket ställer. Tydliga inriktningar gör lärarna specialister på olika åldersgrupper och ämnen. (Ur pressmeddelandet)

Vidare kommentarer i IDG:

IT som utbildningsresurs är en helt nödvändig del av en lärarutbildning i fas med den digitala utvecklingen i samhälle och skolväsende.

Det konstaterar regeringens utredare Sigbritt Franke i sitt förslag till en ny lärarutbildning. Därför ska synen på IT som hjälpmedel i undervisningen vara ett övergripande perspektiv som genomsyrar framtidens lärarutbildning.
Utredningen slår fast att IT-användning är avgörande för att på bästa sätt använda nya undervisnings- och inlärningsmetoder. Dessutom att läraren spelar viktig roll i informations- och kommunikationssamhället, för att med kompetens och auktoritet stödja barn och ungdomar på väg ut i samhället.

"Läraren kan genom sin utbildning och erfarenhet varna för faror på Internet, hjälpa till med såväl sökningsmetoder som strukturering av funnet material och stimulera till innovativt tänkande. Läraren kan också vägleda i etikfrågor på nätet, ta upp frågor om mediehantering, ge sakkunniga råd om ord- och bildbehandling samt skapa förståelse för matematiska samband genom animerade förklaringar", skriver Sigbritt Franke i utredningen.
Hon tillägger att "läraren kan återfå en del av sin förlorade auktoritet och även på IT-området bli en positiv, kunnig och stödjande kraft för eleverna".

Det räcker inte att i lärarutbildningen ta upp IT som någon tillvalskurs med särskild IT-inriktning, anser utredningen. Det skulle isolera IT som företeelse och lämna många lärarstudenter med bristande kunskaper. I stället ska alltså IT som utbildningsresurs genomsyra all lärarutbildning.


Utredningen rekommenderar nu att samtliga lärarutbildningar undersöker hur IT kan integreras i utbildningen för att ge de blivande lärarna den IT-kompetens som läraryrket kräver.
(Marcus Jerräng, Computer Sweden)

Trevligt, trevligt! Vi som idogt har jobbat med IT-frågor i Sandvikens kommun har hävdat detta i många år. Med ens känns det lättare att andas. Fortsättning följer förhoppningsvis i de nya läroplanerna som är på väg. Digital kompetens inskrivet både i läroplanen och i alla kursplaner, om man får be!

Edsbyn, då! Ladan var fin, isen välpolerad och vädret var magnifikt vintrigt. VLM-institutets styrelsemöte funkade bra. Träffen på eftermiddagen med skolchef och alla rektorer i Ovanåkers kommun genererade behov av fler möten!

I jul åker Tiina och jag till Agadir! (Packat) och klart!

måndag 1 december 2008

Jimmy Rosenberg

Tittade i kväll på dokumentären Fadern, sonen och talangen på TV1. En film om det holländska gitarrfenomenet Jimmy Rosenberg. Uppvuxen i en romsk familj, var annars när man influerats av Django Reinhardt. Redan som 15-åring spåddes Jimmy en lysande karriär, som dock gick i stöpet när hans far fick avtjäna ett långt fängelsestraff för mord. Då började problemen för Jimmy med droger och intagningar på olika ställen för vård av hans psykiska ohälsa.

Att se och höra Jimmy spela gitarr är obeskrivligt. Han uppvisar en sanslös, teknisk ekvilibrism samtidigt som han spelar oerhört vackert. Tekniken i plektrumhanden känns gränslös och brutal. Det höga tempot i vissa låtar finns inte för mig. Jag vill helst inte höra folk spela så fort. Det är frustrerande när man själv håller på och gnider på en gura mer i vardagstempo.

Två scener fick mig att förnöjt skratta till. Vid ett tillfälle spelar bröderna (dom är många) så fingrarna glöder. Samtidigt står mamman gäspande och tittar ut genom fönstret. Inget att hetsa upp sig över. Hon har hört det förut.
Den andra scenen är utomhus och en alldaglig "gubbe" tar en gitarr och i kretsen av några andra "gitarrgubbar" gör han ett intro som svänger så infernaliskt att låten som följer går av sig själv i flera korus. Spelar alla gitarr i dessa familjer?

Jimmy då, hur mår han nu? Fram och tillbaka verkar det som. Såg dock på hans hemsida att han hade varit och spelat på Bimhuis i Amsterdam sommaren 2007 och varit bättre än någonsin. Samma Bimhuis som jag och Tiina besökte i somras under en oförglömlig kväll lyssnande på en annan av jazzgitarrgiganterna, modell äldre, nämligen Pat Martino.

Länge leve strängaspelen!