lördag 15 januari 2011

BETT, eftermäle

Give us a measure of the sparkle in the eyes of young people, not just the Pisa standard measures.

Så uttryckte sig professor Anne Bamford i ett uppskattad föreläsning vid DIU-seminariet om framtidens lärande den 13 januari 2011 på svenska ambassaden i London.

Ge oss ett sätt att mäta glöden i ögonen hos unga människor, inte bara mätningar av PISA-standard.
Mycket klokt sagt på BETT, kanske det här var bland det klokaste. Eller en sammanfattning av vad BETT handlar om och i och med det vad skola och lärande borde handla om. Att skapa motivation hos alla elever och goda förutsättningar för dem att hitta den motivationen.

Bilderna är elevarbeten fotograferade vid föreläsningar vid Adobe-montern på BETT.

Ja, då är det väl bara att sätta i gång, då. 2011 väntar.

BETT, torsdag e.m.

Seminarierna blev lyckade. DiU hade initierat förläsningarna tillsammans med Specialpedagogiska Skolmyndigheten, Internationella Programkontoret och Skolverket.

Herrarna Bonn, Alberyd och Andersson från SPSM kryssade lugnt och säkert igenom nyttan av alternativa verktyg och digitala läromedel. För många i publiken verkade mycket vara nyheter. Dock inte för lärarna från Sandviken, som vet att de alternativa verktygen finns planerade på alla 1-1-datorer som kommer att rullas ut underde närmaste åren.
Speciellt Österfärnebolärarna uttryckte tillfredsställelse över att man kände igen alla argument från SPSM och att man redan befinner sig på den nivå som föreslås från Specialpedagogiska Skolmyndigheten.

Vi i Sandviken har nästan haft en särställning när det gäller internationaliseringsarbete i samarbete med Internationella Programkontoret, vilket också bekräftades av en av informatörerna Angela Andersson. Från vårt håll har det i mångt och mycket handlat om Mona Wiklander och Agneta Björk, som drivit mångder av internationaliseringprojekt i kommunen i samarbete med olika enheter i skolverksamheten.
Det var Ann-Marie Degerström som sedan berättade om eTwinning. Ta in Europa i ditt klassrum.

Sista passet hade organiserats av min gamle diskussionpartner (alltid lika givande) Seth Norberg, nu på Skolverket och Rektorsprogrammet. Han hade trummat ihop ett gäng rektorer som berättade om sina erfarenheter hur digitala media bidrar till utvecklingen i olika avseenden. Som vanligt hamnar man ofta hos elver som givit upp skolan, men som kan fås tillbaka på banan igen via tillgänglighet till informationstekniken på olika sätt.

Alldeles i slutet av föreläsningarna fick jag genom en Carina Näslund-teaterviskning en fråga om någon rektor från Sandviken kunde bli intervjuad av två elever som finns med för att dokumentera BETT-dagarna. Jag frågade Christina Hjern, som ställde upp och säkert kommer att göra bra reklam för vår kommun på DiU:s hemsida.

Sedan blev det direktpromenad till hotellpuben och samtal med Marie Louise Härlin, IT-samordnare i Upplands-Bro, som ville veta allt om våra 1-1-planer. Nätverkandet är mycket viktigt på BETT, för mig kanske det viktigaste.

Kvällen avslutades med middagskryssning på Themsen med Dixie Queen under vilken nätverkandet fortsatte.

BETT, torsdag morgon

Skrivet efter hemkomst:

Det blev en mycket trevligt mingelparty på hotellet efter första dagen på Olympia. Många kända IT-ansikten dök upp bland dryck och små tilltugg. Peter Becker gick omkring och småmyste. Tacka för det, när DiU:s BETT-resor har blivit så populära på senare år. 350 deltagare i år.

Sandviksdelegation hade mycket att berätta från första dagen strövtåg på mässan. Många hade burit med sig mängder av broschyrer om intressanta applikationer, som vi ska sammanställa när vi har kommit hem.

Efter minglet rusade många deltagarna ut på stan. De flesta sandvikare tog det lugnt på hotellet efter en lång dag som började i den arla morgonen på Sandvikens station och slutade på ett gigantiskt stort hotell i London.

Tyvärr lyckades jag tänka fel gällande tidsomställningen så att jag och min rumskamrat Sören var uppe med tuppen och hängde på frukostlåset 6.30 i stället för som planerat 8.00. Bättring i morgon.

Om en halvtimme är det informationsmöte angående seminarierna på eftermiddagen här på hotellet. Jag ska vara med och presentera dessa.

fredag 14 januari 2011

På BETT

Tyvärr har mobila bredbandet upphört att fungera och kostnaden for internetuppkopplingen pa hotellet ar omänskligt hög. Därav litet daligt med skrivande.

Samlade intryck kommer pa bloggen när jag är hemkommen vilket är i kvall. Flyget gar 17.40 lokal tid.

Just nu kör vi sista passet pa Olympia och många av sandvikarna ar obrutna i sin ambition att hinna med sa mycket som mojligt. Jag föreslog att vi skulle ta en sväng till Piccadilly, men detta nedröstades av dessa mässbesökargiganter.

I går var vi ute och akte båt pa Themsen, åt och umgicks och kom inte i säng förran vid ettiden. Trots det ar rumskamrat Sören och jag pigga och nytra och fulla av infall. Det galler aven de flesta andra.

Någon längtar hem, mest efter sin lille son!

onsdag 12 januari 2011

BETT 2011

Jätteroligt att vara här. Flygresan gick alldeles utmarkt. Visserligen fick vi snurra några varv innan vi fick flyga in till Heathrow, men det var bara ett tiotal minuter.

Att vi är sa många från Sandviken ar glädjande. Synd att några blev sjuka i natt och inte kunde följa med.

Efter incheckning pa hotellet (350 st reser med Datorn i Utbildningen) traskade vi till en pub for lunch. Sandvikarna holl ihop. Maten smakade mumma.

Sedan traskade vi till Olympia och BETT- show. Det tog en kvart. Vi registrerade in oss och började en ändlos vandring inom det stora omradet. Det ar mycket interaktiva skrivtavlor som alltid, men mjukvararna verkar ha utvecklats väldigt mycket.

Inovationslustan ar märkbar och de larare som ar med slänger sig over montrarna med stor iver.

Halv sex samlas vi för promenad tillbaka for en valkomstdrink pa hotellet. Det ska bli kul att träffa många gamla IT-vanner.

Vadret ar ljummet och regnet hanger i luften. M.a.o ar det som det ska vara i London.

tisdag 4 januari 2011

Hemma igen

Trots att en begynnande förkylning drog ner på takten för mig de sista dagarna blev resan till Lissabon en fullträff.
(För fru T. gjorde det nog inte så mycket att hon fick en heldag för sig själv vid det stora shoppingcentar i Benfica. Är det något som hon klagar på ibland så är det bristen på egen shoppingtid under våra resor. Nu fick hon det med råge, vilket resultarade i ett antal toppar i olika former och kulörer. Roligt för henne :-)

Varför blev det så bra då?

Vädret
Temperaturen låg mellan 13- 19 grader under vår nyårsvecka. Fem av sju dagar var det uppehåll och tre av dessa värmde en fantastisk vårsol.

Folket
Väldigt avspänd och vänlig stämning ute på stan. Inga jagande försäljare att hålla sig undan från. Man märkte dock att klyftorna mellan människor är stora, både ekonomiskt och förmodligen även utbildningsmässigt. Många tiggare och uteliggare ute på gatorna.

Transporter
Billiga och effektiva. Samma biljett gäller för tåg, spårvagn, tunnelbana och bussar. Det är bara att fylla på i automater vid tunnelbanestationerna (som är snygga och välstädade).

Områden och stadsdelar
Flera områden av monumental karaktär, Nationernas park och Belem som det är härligt att strosa omkring i. Stadsdelar med olika karaktär, men som har ett gemensamt. Man får vara beredd på backar och det i sin tur kräver väl ingådda promenadskor.

Tajo
Närheten till den breda floden Tajo innebär fantastiska vyer över mäktiga broar, bl.a. Vasco da Gama-bron, en av Europas längsta.

Jazzklubb
Häftig jazzkväll på jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7.

Nyårsfyrverkerierna
Fantastiska enligt fru T som såg dem från hotellbalkongen medan jag snörvlade i förkylningssängen.

TAP Air Portugal
Väl tilltagen utspisning både ner och hem. Ingen extra betalning för drycker bl.a.

Några (löjliga) minus:

Rostade kastanjer
Dessa rostades vid varje gatuhörn och det var väl pikant och så. Men röken och doften var inte av det angenämaste slaget.

Inköp av fåglar
Vi hittade två fantastiska och prisvärda fåglar i centrum sista kvällen när affärerna redan hade stängt. Nu blev vi i alla fall kompenserade genom inköp av två galna tuppar på flygplatsen.

Gott Nytt År!

lördag 1 januari 2011

Shopping med förhinder

Idag skulle shoppingen ske! Vi åkte till Benfica där Iberiska halvöns största köpcentrum finns. 420 butiker och 50 restauranger. Men det var tji! Stället var stängt trots reseguidens löfte om att det alltid är öppet. Vi gick runt Benfica- stadion och tog tuben tillbaka till stan.

Vi beslutade oss för att istället ta tåget till Sintra, den lilla staden tre mil härifrån som skulle vara speciell. Det var den också. Ännu mer kuperad än Lissabon och väldigt lummig. Vi promenerade till palatset och gick omkring i gränderna. Sen blev det lunch på en trång och välbesökt restaurang innan vi åkte tillbaka till hotellet. Nu ska vi snart iväg för att äta middag. Men imorgon, då ska shoppingen bli av. För då är det öppet enligt den lilla skylten på den enorma byggnaden!

Fru T.

Belem och Gott Nytt År

Trots en begynnande förkylning hoppade vi på spårvagnen nere vid Figueira och ställde kosan mot Belem som ligger i den västliga delen av Lissabon vid Tajos mynning ut mot Atlanten.

Vi passerade Praca do Comercio, där man var i full gång med förberedelserna för kvällens nyårsfirande. Trots att det bara är några kilometer till Belem höll vi på att storkna av värmen och fukten i den överfulla spårvagnen. Väl framme i Belem slängde vi oss ut vid första bästa hållplats för att få en nypa luft. På nyårsaftonen, va!

Vi tog strandpromenaden mot Torre de Belem och hann både upptäcka ett antal husbilar (längtar) och inmundiga två rejäla glassar innan vi kom fram till det berömda vakttornet. Med dess perfekt avvägda proportioner är det emanuelstilens praktverk. Roligt att se, tillsammans med väldigt många andra turister. Hur är det på sommaren?

Sedan blev det en timme i kö in till Mosteiro dos Jeronimus. Det var det värt detta pampiga nationalmonument. Kloster från början som Manuel lät uppföra i början av 1500-talet i tacksamhet över Portugals upptäckter.

Sedan var tack och god natt för Honken, som inte orkade med att gå ner till torget och firandena där. Det blev samma fyrverkerier från hotellfönstret på åttonde våningen (för vissa).

(Jag var lite orolig för hur jag skulle klara den sena konserten på jazzklubben i förrgår men det gick bra. Ska erkänna att jag somnat på en del klubbar på andra ställen. Men det här uppträdandet var bara roligt och upplivande.)

Ja det var trevligt att vara i Belem-området och komma riktigt nära floden. I stan känner man inte riktigt av vattnet fast det är så nära. De kloster jag har varit i tidigare har varit mycket enkla. Jeronimus däremot är väldigt utsmyckat och vackert. Även klosterkyrkan var annorlunda i planeringen. Alldeles innanför porten hittade vi Vasco da Gamas grav. Tiden i kön hoppades vi skulle kompenseras med lite klosterlikör men det fick bli en öl efteråt istället.

Det var inte bara H som var för trött för att fira på stan. Jag kände mig också ganska sliten så vi sov gott strax efter tio. Klockan tolv vaknade jag av att fyrverkeriet brakade loss. Jag såg det från balkongen som är lika med första parkett. Det var långt, högt och tjusigt. H fortsatte att sova sött så jag hade ingen att säga gott nytt år till.

Fru T.

Häftig jazzkväll

I ett kraftigt regnväder tog vi oss via tunnelbana och promenad (nyinköpta paraplyer) ner till Alfama och jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7. Vi hade beställt bord och käkade lamm och drack oförglömligt vin.

Jazzklubben fanns i gamla lokaler som för i tiden varit kaffemagasin. Det drivs för tillfället av två fransoser som verkar göra bra ifrån sig när man tittar på programmet.

Som gitarrist glädjs man åt att så många artister spelar guitara på detta jazzställe. Så även en av medlemmarna i den grupp som skulle uppträda på kvällen när vi var där

Vi åkte dit på vinst och förlust, men fick oss till livs en häftig musikkväll. Bandet hette Yami Convida och bandets ledare var till hälften portugis och till hälften afrikan. Han spelade bas och sjöng. Ibland lät han som en fadosångare och ibland som Stevie Wonder. Musikstilen var en blandning av afrojazz och samba. Yami Convida var en sällsynt gladlynt man och han och bandet spelade briljant. Det svängde så häftigt att vi glömde sista avgång för Metron, klockan ett.

Hitta fler artister som Yami Myspace Music


Lyckligtvis är detta de billiga transporternas land så det var bara att sträcka upp näven i regnvädret så var vi hemma inom tio minuter.