Honken och Fru T:s reseblogg: 2014

onsdag 31 december 2014

Gran Canaria dag 7

Med litet träningsvärk i vaderna från bergsetappen tog vi det litet lugnt på förmiddagen. En promenad blev det dock ner till det erbarmeliga shoppingcentret där Fru T inhandlade en baddräkt och en solfjäder.

Det kan påpekas att en del resenärer hade det tufft på förmiddagen eftersom det var molnigt. Vad gör en soldyrkare då?

Efter siestan hoppade vi på en överfull lokalbuss till Maspalomas och Playa del Ingles.

Dunas de Maspalomas var imponerade. Det var som att vara i Sahara och eftersom det blåste friskt fick man också känslan av vad en sandstorm kan innebära.

Maspalomas 1

Maspalomas 2

Med knastrande tänder och sand i öronen tog vi oss tillbaka till centrum och ytterligare två shoppingcentra C.C.Cita och C.C.Yumbo. Likheten med en tunisisk souk är slående även om utbudet är annorlunda. Inga levande höns här inte men däremot ett stort utbud av penisölöppnare!

Vi hamnade på en trevlig restaurang och åt en finfin avslutningsmiddag, filet Mignon och ett utsökt vin ja, efterätt blev det också!

Det var tänkt att vi proppmätta skulle ta lokalbussen tillbaka till Puerto Rico, men tiderna passade dåligt och det blev taxi stället. Prisvärt och bekvämt. 25 euro!

God Natt (god nattsömn på ett väldigt tyst och behagligt hotell) och i morgon åker vi hem till kylan i Sandviken.

Ja det verkar som att ömma vader blev det enda onda efter vandringen. Minns tillbaka något år när vi besteg Ben Nevis i Skottland. Då tog det en hel vecka innan jag kunde kliva ur sängen utan att kroppen skrek. Det var härligt :)

Jag är glad att jag hittade en baddräkt som jag kan använda på vattengymnastiken. Det är ju ett mycket dåligt utbud av badkläder hemma den här årstiden. Det är egentligen märkligt eftersom väldigt många svenskar åker på solsemester året runt.

Dags att avrunda denna vecka med att säga:

Resan blev lugn och avkopplande.

Vi hade behagligt väder hela tiden.

Hotellet uppfyllde önskemålen så när som på att balkongräcket aningen skymde utsikten.

Alla människor är trevliga utom super marketpersonal. Man kan undra varför.

Jag är en aning chockerad över hur vissa turistområden ser ut men glad att jag upptäckte det så att man inte råkar köpa sig en resa dit.

Fru T.

tisdag 30 december 2014

Gran Canaria dag 6

Uppe med tuppen kl. 6.30!

Idag var det den stora bergsbestigardagen. Klockan åtta stod vi beredda nere vid posten och filosoferade hur reseledaren Björn skulle se ut och i vilken sorts bil vi skulle få åka i upp till Roque Nublo. En jeep? En gammal folkabuss?

Svaret kom fem minuter över åtta. Björn hette Fredrik och bussen var en grandios turistbuss körd av Carlos Santana. I bussen satt ett tiotal klättrare redan och efter kringelkrokar in i Playa del Ingles och Maspalomas var bussen full och vi åkte på slingrande vägar upp till vårt utgångsmål för vandringen.

Vi fick ännu en gång vänja oss att sitta i en buss och stirra 700- 800 meter rakt ner från klipphyllan (vägen). Det kändes dock bra eftersom Santana verkade mycket kapabel och vi fick reda på att han tidigare kört långtradare på dessa slingervägar, så vad är då en liten turistbuss!?

Svindel

Väl uppe fick vi låna promenadstavar och en extrayggsäck till fru T så att vi kunde fördela de medtagna bördorna (vatten, lunch och extrakläder). Dessa hade vi inte behövt ta med oss eftersom det var varmt och soligt hela dagen.

Gruppen delade upp sig i två. En grupp som skulle gå 9- 12 km och en som skulle spatsera 6 km. Vi valde den senare och det var tur det eftersom de första kilometrarna var ganska ansträngande och den fart som långgruppen satte hade inte varit speciellt trevlig att försöka hänga med i.

Pust!

Vi knallade uppåt de första kilometrarna anförda av Fredrik som gled framför oss utan ansträngning och stannade upp med jämna mellanrum och guidade litet om omgivningen. Mycket bra!

Till slut nådde vi foten av den gigantiska klippan Roque Nublo och vände vi blicken västerut ut över havet såg vi Teneriffa (förra årets julö) med sin snötäckta vulkan Tejde.

Teneriffa och Tejde i bakgrunden

Roque Nuble i bakgrunden.

Sedan blev det mest utför innefattande en lunchrast innan vi hamnade i en liten by där Santana och bussen stod och väntade. Det kändes välkomnande och bra. Sprintgruppen hade då redan varit där och sedan knallat iväg de sista kilometrarna på sin 12 kilometerstur. Vi åt en glass och åkte sedan runt bergen för att hämta upp de övriga några kilometer bort. Vår tur runt bergen var säkert 2 mil. Det kändes konstigt men så fungerar kommunikationer här uppe bland klippväggarna.

Återstoden var tillbakafärd samma väg och vi var hemma i sextiden på kvällen. En heldag i aktivitetens tecken.

Dagens personligheter:

Santana, fantastisk busschaufför

Santana

Fredrik, duktig guide

Tonårig norrman, som gick 12 kilometersturen barfota!!

Dagens överraskningar:

Hur grönt landskapet var där uppe mitt på ön

Grönt och fint!

Att så många (60-tal) vill klättra i berg i stället för att leva playa-liv.

Tillägg:

Fantastiska pinjeskogar (har ett par fina kottar med hem)

Ansträngningen var precis lagom (hade omöjligt kunnat hänga med långdistansarna)

Vi börjar bli riktigt vana med att färdas på smala vägar vid avgrundsstup (tittar inte bort längre och har slutat hålla tummarna. Men strax efter att jag påpekat för H hur snygg bussen är utan ett enda skrapmärke, så gnisslar det till när Carlos styr den för nära ett räcke!)

Återstår att se hur träningsvärken blir.

Fru T.

Gran Canaria dag 4

Efter de vanliga, trevliga bestyren, frukost, blogga och diska morgondisk släntrade vi vid gott mod ner mot busstationen i tiotiden. Dagens mål var huvudstaden på ön, Las Palmas.

Vi köpte en combi- biljett i luckan vid busstationen, vilket innbar tur och retur till Las Palmas, men även fri tillgång till en dubberldäckad turistbuss som åker en snitslad tur i staden. Man kan hoppa på och hoppa av så många gånger som helst vid ett tiotal stationer. Hop on, hop off alltså. Ett mycket gott beslut av reseledare fru T, eftersom Las Palmas är en riktigt stor stad, i Göteborgs storlek.

Turister

Vädret stod oss bi under dagen. Vi trodde att det skulle vara kyligare här uppe i de norra delarna av ön, men det var det inte. Klart över tjugo grader och strålande sol.

Ganska snart hamnade vi på den klassiska Playa de las Canteras. En litet ruffigare och mindre organiserad strand som verkligen tilltalade oss. Kanariska innevånare blandades med turister av alla slag i en härlig mix. Själv kände jag att man med lätthet skulle kunna träffa på olika personligheter från boken jag läser, Bolanos De vilda detektiverna. Ett gott betyg till playan och staden.

Canteras

Canteras 2

Vi intog lunch alldeles vid stranden och iakttog alla olika sorters människor som spelade med i skådespelet. Fantastico! En av höjdpunkterna under julsemestern (hittills).

Sedan blev det långpromenad längs playan till Auditorio Alfredo Kraus (konserthuset) och hop on på bussen som sedan tog oss till busstationen San Telmo, via Pueblo Canarie, Casa Colon (Columbus hus) och Catedralen.

Casa Colon

CatedrL

Vi fikade vid San Telmo, en speciell företeelse, som jag hoppas att fru T beskriver nedan.

I kvällsskymningen blev det ilfart tillbaka till Puerto Rico och en enkel soppa på balkongen innan det var dags att dra ner rullgardinen för dag 4.

Ja herre mon diu! I cafeterian på busstationen förflyttades man från verkligheten till en filminspelning. Jag var övertygad om att Roy Andersson med team fanns i närheten och just hade förberett scenen ”En svensk kvinna och man tar en fika i väntan på bussen och tappar talförmågan inför åsynen av den fängelseliknande, kala och ekande interiören med människor som likt robotar, utan en min, serverar gästerna, vilka förutom kvinnan och mannen verkar vara ute i tvivelaktiga ärenden”. Hände det verkligen?

Till Las Palmas kan jag för övrigt tänka mig att återvända. Det kändes lite ruffigt och genuint och inte så tillrättalagt för turister. Här i Puerto Rico finns (liksom i flera andra sol- och badvikar) ett anskrämligt Shopping center: krimskramsbutiker och restauranger i en salig röra. Trist, trist, men utanför dessa är det fint.

Fru T.

måndag 29 december 2014

Gran Canaria dag 5

Den femte dagen blev en båtdag. Efter morgonbestyren knallade vi ner till båthamnen och betalade en tur- och returbiljett till Puerto de Mogan. Vi åkte med Lineas Blue Bird och det var varken trängsel på ditresan eller på hemresan.

Semester

Turerna tog en halvtimme var och var njutbara. Vi satt på övre däck i solskenet och hade semester helt enkelt i det strålande solskenet och i den drygt tjugo grader varma havsbrisen. Vi passerade Playa de Amadores och Playa del Cura från utsidan så att säga innan vi kom till Playa de Mogan.

Hamnen var väldigt speciell och arkitekturen på hotellen annorlunda än vad vi sett hittills. Knappt några hotell var över tre våningar och det kändes familjärt och avslappnat. Bakom hotellen klättrade ett charmigt virrvarr av hus och bostäder upp efter bergssidorna. Där bodde de kanariska innevånarna.

Idyll

Virrvarr!

Vi åt en tapaslunch vid stranden och diskuterade genusfrågor med anledning av de barnfamiljer som satt på samma rastaurang som vi.

Tapas

Efter Mogan- aktiviteten hände inte så mycket mer än att vi köpte mat vid vår Super Marche, lagade den, lyssnade på en finfin musiker som uppträdde vid hotellets restaurang, tittade på ett avsnitt av Bröderna Cartwright (med Adam på utflykt till en annan stad) på TV:n.

Det blev tidigt sänggående inför bergsturen och klättringen till Roque Nublo i morgon.

Ja Playa de Mogan var verkligen en liten pärla precis som de lovat i broschyrerna. Det var också roligt att se kusten utifrån havet. Den är ganska dramatisk med branta klippor fulla av grottskrevor. Ändå såg vi en hel del äventryrare som tagit sig ner för att sola och bada, vissa för att kunna vara nakna.

Skönt att komma i säng tidigt. Jag hoppas verkligen att jag orkar med morgondagens vandring. Det är svårt att veta hur terrängen är och vilket tempo det blir.

Fru T.

lördag 27 december 2014

Gran Canaria dag 3

Som fru T nämnde igår har bloggaren åkt på en liten förkylning. Men skam den som ger sig, med litet Alvedon löser sig det mesta.

Efter en härlig balkongfrukost begav vi oss iväg mot Playa Amadores. Det blev en halvtimmes svindlande promenad efter bergväggarna ovanför den blå Atlanten. En del människor traskade och en del joggade men jag tror att alla njöt av det fantastiska vädret. Strålande sol och 25 grader.

Mot Amadores

När vi kom fram till playan dealde vi upp oss. Fru T gick och badade och den förkylde satte sig på en indisk restaurng, läste och drack en öl. Efter en halvtimmes separata aktiviteter sammanstrålade vi igen och käkade en mycket god fish and chips.

Nöjd badare :-)

Sedan blev det samma tur tillbaka till hotellet och siesta några timmar. Tänk vad fort man lär sig.

Nu blev siestan längre än några timmar. Det var meningen att vi skulle bege oss till Maspalomas på kvällen men ovan nämnda förkylning fick chansen att bli bättre. Vi knallade ner i centrum och köpte middag som inmundigades på balkongen. Inte fel det heller.

Vid promenaden ner till centrum och tillbaka hittade vi en ny väg som avslutades med hotellets hiss. På så sätt tjänade vi in några flåsningar. Man får inte vara dum i dessa berg.

Jag kan erkänna att jag också var ganska slut igår kväll så det var okej att stanna hemma. Men redan halv sju i morse var jag beredd att ge mig ut på äventyr igen. Jag fick vänta till halv nio innan H avslutat sin skönhetssömn. Nu ska jag släpa med honom till Las Palmas!

Fru T.

fredag 26 december 2014

Gran Canaria, dag 2

Det bästa med Kanarieöarna är vädret. Man kan alltid lita på det, 22- 23 grader varmt och sol varje dag. Att jämföra med sandvikenvädret som i dessa dagar fixade en riktig köldknäpp. 15- 20 minusgrader enligt samstämmiga Fb- vänner.

Vi började dagen med en rejäl frukost på balkongen samtidigt som solen snabbt steg upp över bergskammen på andra sidan viken. Nere vid hotellets pool samlade sig de girigaste hotellgästerna och lade ut badhandukar på de madrasserade stolarna och gick därifrån. Märkligt beteende.

Nöjd!

Själva klättrade vi ner till den riktiga stranden och satt där någon timme. Det visade sig att två tredjedelar av viken bestod av stora otrevliga stenar i ett område cirka femton meter ut i vattnet. Märkligt att ingen skrivit om det på nätet. Tack och lov var en en tredjedel förskonad från dessa elaka stenbumlingar.

Inga badbyxor här inte!

Det gäller att sola med förstånd så när lunchtarmen började hojta klättrade vi tillbaka till Maracaibo och en Super Marche ett stenkast från hotellingången. Mycket lämpligt och bra.

Sedan hann vi träffa en dansk apolloreseledare på hotellet och vi skrev upp oss på en Rocky Adventure på måndag nästa vecka. Klättring på stigar uppe i bergen, 2000 meter över havet.

En norrman framför oss i kön var en riktig parodi på klagande turist. Han hade varit på hotellet lika länge som oss (ett dygn) och hade redan en lista på 10-15 saker som det var fel på. Från glödlampor via sneda dörrar till vinglande transferbuss. Stackarn!

Efter en utsökt lunch på rummet blev det läsning och siesta. Fru T:s siesta tillbringades nere vid poolen läsandes Modiano. Själv satt jag på vår balkong och insöp Roberto Bolanos fantastiska De vilda detektiverna.

När solen gick ner var vi nere vid vattnet igen och kollade en båt, Lineas Blue Bird som bla går till Puerto de Mogan. Den ska vi ta om några dagar.

Kvällen avslutades med thai- buffé i centrum, gott och billigt, innan vi åter klättrade upp till Maracaibo för några timmars vederkvickande sömn. Kvällstemperatur, tjugtre grader! Plus!!

Är det så att man tycker något saknas i H:s inlägg så stämmer det. Att lägga in bilder tar för lång tid så det sparar vi tills vi kommit hem. Jag kan bli lite irriterad om han blir sittande vid datorn alltför länge så det är ett bra val.

För övrigt är jag inte lättirriterad utan tycker att det mesta är finemang. H har åkt på en liten förkylning men jag proppar i honom alvedon och föser honom framför mig ut på äventyr. Nu ska vi promenera till grannstranden Amadores. Där kan han ta ett vederkvickande bad så att han orkar gå tillbaka.

Fru T.

torsdag 25 december 2014

Gran Canaria, dag 1

Upp tidigt på julaftonsmorgonen (4.45) för avfärd till Arlanda.

Transfern gick bra och i god tid ställde vi ifrån oss bilen vid arlandeparkeringen. Många av bilarna såg litet frostnupna ut.

Efter litet kontantuttag och jättedyr frukost (ockrare!) trängde vi oss in och ner i flygsätena (och då menar jag TRÄNGDE). Smalt och trångt och vi kände på oss att det skulle bli sega sex timmar ner till Gran Canaria.

God mat och litet vin gjorde dock flygresan (6 tim) hyfsat acceptabel. En del av medresenärerna klunkade i sig ansenliga mängder spirituosa och de blev lika fulla som toalettankarna, som fick stängas sista timmen av resan. Där vätska går in måste även vätska ut.

Dis väntade oss under inflygningen och det var en mäktig syn att se vulkanen Tedje på Teneriffa dyka upp ur skyarna.

Teneriffa och Tejde i dimma

Ja, det blev en Gran Canarie- applåd när vi landade!

25 minuter transfer i buss tog oss till vårt hotell Maracaibo, på lagom avstånd till centrum och strand i Puerto Rico. Fin havsutsikt och underbart ljumma vindar mötte oss.

Fru T

Efter att ha boat in och intagit litet mellanmål knallade vi ner till stranden och vidare till centrum. Det blev snabbt mörkt, men vindarna var ljumma och temperaturen underbart behaglig.

Vi intog en god julmiddag (fru T åt en fantastisk fiskrätt)

Mums!

och stapplade sedan nöjda och belåtna uppför maracaibobacken, upptäckte att vi inte hade någon tandkräm, bortsåg från det, störtade i säng och sov tio timmar.

Så bra har jag inte sovit på flera veckor. Det var tyst och sängarna är jättesköna. Nu ska här slappas, läsas och ätas gott i många dagar. Ja, och motioneras lite också förstås!

Fru T.

söndag 2 november 2014

Höstlov 2014

Bloggaren väntade på en parkering i Borlänge. Inga problem eftersom han satt i husbilen, läste och spelade gitarr. Fru T var på föreläsning och föreläste själv på Teknikparken.

16.00 begav vi oss söderut och hamnade till slut på campingen i Ånnaboda. Det var mörkt och kallt när vi kom fram, men Truman funkade bra och vi fick in några användbara TV-kanaler, som vi tittade på under den goda middagen.

Dagen därpå traskade vi upp på Kilsberget.

Uppe

Utsikt över hela Närke.

Härlig promenad i underbart höstväder.

Efter detta bilade vi mot Örebro och Gustavsvik. Ner med cyklarna och in i staden. Wadköing besöktes, alltid lika trevligt.

Spankulera

Skådespela

Fyra timmar var vi ut i det relativt kalla vädret. Efter det boade vi i motorhemmet medan stadens polis jagade kriminella några kilometer bort. T.o.m. med helikopter!

Nästa dagsetapp blev Eskilstuna och Parken Zoo (fin camping). Vi gick inte in i parken för att träffa djuren utan cyklade in till centrum och tittade på stadens ljusspel.