Ebb och flod

Från Versailles reste vi norrut några mil till en camping vid Seine där vi tog semesterns första bad. Det var alldeles ljummet i vattnet och väldigt mycket folk. Det är inte lätt att hitta badställen för människorna här i landet om de inte bor vid havet. Varmt som sjutton även denna natt men vi lyckades få in en liten vindpust i husbilen så att vi kunde sova.

I morse sölade vi lite, sökte diverse saker på Internet och kom inte iväg förrän halv tolv. Det är lite tokigt för det innebär att man är sugen på lunch redan efter en timme. Som tar var hade vi bara en timmes resa hem till farbror Claude Monet där vi gjorde mat på parkeringen innan vi gick in till hans trädgård. Det blev en mycket angenäm promenad bland näckrosor och japanska broar. Hans hus var också fint och hemtrevligt.

Sen blev det en tur på knappt tjugo mil till atlantkusten norr om Caen. Vi befinner oss nu på en trevlig camping i en by som heter Luc sur Mer. Vi har grillat (vilket faktiskt inte är tillåtet på alla ställen i detta land) och nyss tog vi en cykeltur utefter stranden. Vattnet hade dragit sig tillbaka rejält (ebb) och vi började undra när det skulle återvända (flod). Vi vet inte så mycket om detta fenomen utan får helt enkelt försöka se vad som händer allteftersom. Jag blir kolossalt sugen på skaldjur när jag känner dofterna från den blottlagda havsbottnen.

För första gången på många dagar känner vi av en svalkande bris. Temperaturen har sjunkit till 19 grader nu när klockan närmar sig halv tio. Det kommer att bli en skön natt…

Fru T.

Versailles

Vilken praktfull dag!

Vi behövde bara åka tre och en halv mil så var vi där. Parkeringskulturen höll på att lura in oss på bussparkering. Det hade kostat oss fem hundra spänn så det blev en handbromsvändning och tillbaka in till staden och en parkering som var gratis(!) på söndagar. Ibland har man tur.

Besöket blev en fullträff. Vi tog oss in i de praktfulla salarna för relativt litet pengar. Sammanfattning: Har man sett detta så behöver man inte jaga andra slott! Punkt!

Sedan blev det en promenad i parken, så magnifik, så gigantisk, så vacker speciellt med tidstypisk musik spelandes i bakgrunden. Så oerhört varmt, plus 33 grader!

Kunde det bli bättre? Jo! Vi promenerade iväg till Marie Antoinette´s Estate bestående av Grand Trianon och Petit Trianon, några mindre slott som drottningen drog sig tillbaka till när salarna i der stora slottet blev för stora och konditionskrävande. Mindre och mysigare!

Därefter ännu längre österut där Marie Antoinette´s lilla by låg, som hon byggde upp för att påminna sig om sitt ursprung. Så vackert och så Sagan om Ringen-aktigt!

Promenaden blev väl halvannan mil lång, men det var det värt.

Paris, andra dagen

Fortfarande bedövande varmt för ovana nordbor, trettio plusgrader och en stekhet sol. Men man är ju inte i Paris varje dag så det är bara hoppa upp på cyklarna och hojja iväg.

Gårdagens cykeltur blev i runda svängar 2 mil och dagens i de södra delarna beräknas bli lika lång.

I dag hittade vi en bättre väg genom Bois de Bologne än i går. Riktigt hyfsade cykelvägar, tyvärr även här avbrutna av höga trottoarkanter. Paris och cyklande lirar inte ihop. Man är ofta som ett jagat villebråd på gatorna.

Tanken var att vi skulle upp på högsta nivån på Eiffeltornet. Men icke, den nivån var avstängd och köerna till de andra cirka tre timmar! Tre timmar i den värmen, nej, tack!

Så vi cyklade längs Seines södra kaj och över Pont Neuf i riktning med Notre Dame. Kyrkan som alltid är öppen var stängd pga av årets största prästvigning. Synd, men vad gör man?

Ger naturligtvis upp de kyrkliga drömmarna och besöker det bästa moderna museet i Paris, Pompidou, ett fantastiskt hus med härligt uppkäftig konst. Återkommer till detta.

Vi var där så länge att vi glömde att äta. Något som vi tog igen med en mumsig pizza på en restaurang i folkvimlet alldeles utanför museet.

Sedan blev det nonstopcykling hem till campingen och vi höll nästan inte på att ta oss hem eftersom det var hippodrome-tävlingar i Bois de Bologne. Hästar alltså, galopp!

Väl hemkomna hade vi vätskebrist och drack två liter vatten var.

Fru T, kom nu och skriv! Det blir inget i kväll. Hon har redan sovit en timme :-) I morgon ska vi till Versailles.

Midsommarafton 2010- i Paris

Efter en behaglig tur på 14 mil gps:ade vi oss fram till camping Bois de Bologne, behändigt situerad en halvmil från Paris centrum (vad nu det är)?

Redan vid ankomsten mitt på dagen började temperaturen klättra upp mot 30 grader, riktigt sommaraktigt med andra ord.

Dagens utsedda personlighet fru T hade planerat för ett traditionellt midsommarfirande med två sorters sill, gräddfil, hårt bröd, prästost, tyskt veteöl och tyskt snaps. Jag svarade upp med att sjunga små grodorna och hoppa som en sådan. Sedan åt vi och det var så himmelskt gott att alla franska adjektiv jag känner till inte räcker på långa vägar.

Där skulle man kunna tro att dagen skulle ta slut?

Men, nej!

Upp på cyklarna och iväg in mot den franska huvudstaden eftersom vi hade en tanke att den norra delen skulle utforskas. Genom Bois de Bologne och fram till Avenue de la Grande Armée. Vid korsningen hade alla trafikljus pajat och fotbolls-VM:s tutor stod sig slätt i jämförelse med de franska bilhornen. Vilket tutande!

Nåväl, efter en del snurrande tog vi oss via Triumfbågen upp till Montmartre och Sacré Caeur. Roligt att komma genom Montmartre och uppleva stadsdelen som den är för dess innevånare och inte via turiststråken. Det var mycket musik uppe vid basilikan och god stämning bland folk på trappan.

Sedan blev det fullt ös på cyklarna ner till Jardin des Tuileris och ett svalkande fotbad i en bassäng där och ätande av en vidunderligt god glass. Egentligen borde vi inte cykla som galningar bland de galna fransoserna men ibland blir man litet högmodig och glömmer hur gammal man är.

Efter Jardin des Tuileris hoppade vi på pedalerna igen och testade Tour de Frances avlutningsetapp på Avenues des Champs Elysées. Det gick inte lika fort som i touren. Mycket pga en skock portugiser som firade något i fotbolls-VM tillsammans med fransk kravallpolis.

På hemvägen hade prostituerade parkerat sina vans i Bois de Bologne och satt och väntade på kunder minimalt klädda. Människors liv är väldigt olika!

Cykelturen tog sex timmar, hur orkar vi?

Jo, man måste välja vad man vill orka med. Vi väljer i princip aldrig shopping eller att sitta på barer eller restauranger timme ut och timme in. Det är cyklande som gäller och gärna då i kvarter där s.k. vanligt folk bor. Sen gillar vi också allehanda kulturella platser som kyrkor, museer, kyrkogårdar och parker. Det blev inte så mycket av den varan idag men imorgon så… På hemväg från stan så tänkte jag att jag inte kommer att orka skriva något. Jag var helt slut och ville bara äta och lägga mig. Men livsandarna återvände och nu laddar jag för nästa etapp imorgon efter frukost.

Det förvånar mig att H inte skrev att han hittat 33 digitala kanaler på tv: n här i Paris. Äh, han tycker nog att turistande är roligare än fotbolls-VM.
Det är väldigt varmt här i Paris. Vet inte så noga men en bra bit över trettio grader. Jag är grisröd i ansiktet och torkar mig ständigt med våtservetter. Det känns lite skämmigt och jag skulle vilja vara så fräsch och chique som fransyskorna. De går omkring i fina klänningar och näpna högklackade skor och ser ut som att inget kan få dem ur balans. Vad är hemligheten? Tänk om jag vågade fråga någon!
Fru T.

Paris

Dalig uppkoppling i Paris. Vi hors!

Amiens

Vilken fantastisk dag!

Vädret har varit gudabenådande. Cykelturen in till Amiens från campingen utefter en kanal var en av de bästa cykelturer vi har gjort. Och vi har gjort många!

Väl inne i Amiens var det lätt att hitta katedralen eftersom man ser den oavsett var man befinner sig. Den var vacker både utanpå och inuti, väldigt luftig däruppe i toppen. Mycket information fanns att tillgå både vid den närliggande turistbyrån och inne i kyrkan, men nästan allt var på franska och handlade om själva byggnaden. Det tillfredsställde inte fru T som hade andra frågor angående katedralen.

Vi var nära att köpa två kivifåglar i glas med de uppfyllde inte kriterierna!

Sedan lyckas vi hitta en mataffär och köpte lunchmat bestående av ost, skinka, bröd och vin, vad annars? Detta tog vi med oss till Parc Saint-Pierre och inmundigade och tänkte tillbaka på en resa till Rom för några år sedan när vi gjorde samma sak men då på Palatinen.

I samma park glömde jag att jag är 63 år och åkte med racerfart nerför en nivellerad gräsmatta, som resulterade i en kraschad sadel. För detta utser jag mig själv till dagens personlighet.

Hem via mataffären och inköp av grillfläsk som grillades och åts av semesterresans varaner. Glupskt alltså!

I morgon far vi till staden som blir sirap baklänges!

Hahaha… ja han är rolig den Honken. Trodde inte att han skulle köra så hårt i den backen. Jag hoppas att ni hängde med på mitt skämtande om köttet igår. Det är sant att jag älskar kött men jag skulle kunna tänka mig att bli våldsam mot galningarna som föder upp monstertjurar.
Jag förundras över hur gott man kan sova i denna husbil med inte alltför stort utrymme. Jag sover djupt från det att jag lägger huvudet på kudden tills det har gått åtta timmar. Men det beror nog på att dagarna är fulla av nya intryck. Det har dock varit skönt att dra ner på tempot en aning och stanna här i Amiens två nätter.
Fransosernas bilkörande hade oroat mig en aning men de är riktigt vänliga i trafiken. Jag hoppas det fortsätter så i Paris också.
Fru T.

Ibland blir det inte som man har planerat.

Det började på morgonen.

Vi hade glömt att tömma vattenavloppstanken, så den hade svämmat över och bildat pölar på parkeringen. De andra parkeringscamparna tyckte säkert inte det var så fräscht.

Jag hade också skjutit in våra stolar under bilen……mitt under vattenavloppstanken! Inte fräscht!

Sedan hittade inte gps-Astrid vår planerade camping i Amiens. Adressen var som bortblåst i systemet. Vi navigerade till citykärnan Amiens och staden är stor, men var ligger campingen?

På vägen till Amiens försökte vi undvika vägtullar vilket resulterade i 5 mils omväg och dubbelt så hög vägtull.

När vi kom in till tidigare nämnda stad (trångt, trångt) blev det till att köra rakt in och hålla korpgluggarna öppna efter en campingskylt. (the old way). Och det lyckades faktiskt!

Ankomsten blev några timmar efter beräknad tid. Upp på cyklarna och iväg i grannskapet på jakt efter en mataffär, som hittades men för sent. Så nu blir det en spetsad Chili con carne i stället för grillning.

33 digitala kanaler har helt plötsligt blivit 4 analoga kanaler i Amiens! Inge fotboll i kväll!

Litet stökig dag med andra ord!

Men campingen är härlig, vädret formidable, omgivningarna merveilleux; Tiina nyduschad och alldeles nyss tog vi ett beslut att stanna här i två nätter innan vi drar till Paris.

Ja duscha behövde jag sannerligen efter denna pärs. Det var mitt fel att vi inte hittade rätt gratisväg till Amiens. Fast å andra sidan är man ju utbytt mot en Astrid som inte heller alltid gör sitt jobb. H har gått iväg för att diska och jag håller på med spetsandet av burkmaten. Jag tillsätter lök, vitlök, chili och jalapeno. H blir säkert nöjd. Han älskar starkt. Men imorgon… då ska en köttbit hamna på grillen. När vi åkte genom Belgien fantiserade jag om en saftig bit belgian blue. Ja, jag är en snuskig köttälskare. Men jag älskar också grönsaker, sås, frukt, ost, bröd, glass, vin…

Fru T.