Belem och Gott Nytt År

Trots en begynnande förkylning hoppade vi på spårvagnen nere vid Figueira och ställde kosan mot Belem som ligger i den västliga delen av Lissabon vid Tajos mynning ut mot Atlanten.

Vi passerade Praca do Comercio, där man var i full gång med förberedelserna för kvällens nyårsfirande. Trots att det bara är några kilometer till Belem höll vi på att storkna av värmen och fukten i den överfulla spårvagnen. Väl framme i Belem slängde vi oss ut vid första bästa hållplats för att få en nypa luft. På nyårsaftonen, va!

Vi tog strandpromenaden mot Torre de Belem och hann både upptäcka ett antal husbilar (längtar) och inmundiga två rejäla glassar innan vi kom fram till det berömda vakttornet. Med dess perfekt avvägda proportioner är det emanuelstilens praktverk. Roligt att se, tillsammans med väldigt många andra turister. Hur är det på sommaren?

Sedan blev det en timme i kö in till Mosteiro dos Jeronimus. Det var det värt detta pampiga nationalmonument. Kloster från början som Manuel lät uppföra i början av 1500-talet i tacksamhet över Portugals upptäckter.

Sedan var tack och god natt för Honken, som inte orkade med att gå ner till torget och firandena där. Det blev samma fyrverkerier från hotellfönstret på åttonde våningen (för vissa).

(Jag var lite orolig för hur jag skulle klara den sena konserten på jazzklubben i förrgår men det gick bra. Ska erkänna att jag somnat på en del klubbar på andra ställen. Men det här uppträdandet var bara roligt och upplivande.)

Ja det var trevligt att vara i Belem-området och komma riktigt nära floden. I stan känner man inte riktigt av vattnet fast det är så nära. De kloster jag har varit i tidigare har varit mycket enkla. Jeronimus däremot är väldigt utsmyckat och vackert. Även klosterkyrkan var annorlunda i planeringen. Alldeles innanför porten hittade vi Vasco da Gamas grav. Tiden i kön hoppades vi skulle kompenseras med lite klosterlikör men det fick bli en öl efteråt istället.

Det var inte bara H som var för trött för att fira på stan. Jag kände mig också ganska sliten så vi sov gott strax efter tio. Klockan tolv vaknade jag av att fyrverkeriet brakade loss. Jag såg det från balkongen som är lika med första parkett. Det var långt, högt och tjusigt. H fortsatte att sova sött så jag hade ingen att säga gott nytt år till.

Fru T.