Linna Jazz

En heldag vid jazzen!

Efter att ha transporterat oss från campingen till stadens centrum så” rekade” vi fricampingplats. Valet föll på parkeringen utanför Tavastehus Slott. Samtidigt passade vi på tillfället att besöka slottet. Måste säga att det var ett imponerande bygge, som funnits där sedan 1200-talet. Det har restaurerats med omsorg och i omgångar och var riktigt roligt att vandra och klättra omkring i.

Efter” lunch på stan” (första gången på tre veckor) bänkade vi oss återigen på stadens torg för två timmars gratiskonsert. Värmen var mördande speciellt för de jazzentusiaster som tvingades sitta helt oskyddade framför scenen. Själva hade vi rutinerat slunkit in under ett tälttak vid en uteservering där förutsättningarna var helt annorlunda.

Första gruppen var Tommi Varjolo Trio. Tre spännande toppmusiker som spelade Tommis material ? i litet Scofield-inspirerad stil. Det var bara att njuta! De avslutade med två standards, Satin Doll och Lady Bird som inte gjorde det hela sämre. Spelades klurigt och modernt.

Sedan följde ett ungdomsstorband, Sibop Big Band. Hela torget fylldes av anhöriga. Bandet var roligt att lyssna på med ett mycket kompetent komp, bas, trummor och piano och en racergitarrist som förmodligen själv kommer att stå på Linnas jazzscen om några år. Roligt också med den sprittande sångerskan Emmi Nieminen.

Efter hemkomsten till motorhemmet blev det picknick vid sjön nedanför Tavastehus Slott. Just som de sista tuggorna av ost och vindruvor hade landat där de var ämnade avbröts utflykten av ett tjugo minuters hiskeligt åskregn. Som tur var hade vi bara ett hundratal meter till husbilen. Jag blev dock dyngsur eftersom jag tvingades springa barfota på grus och då går det som bekant inte fort!

Sedan blev det ett kvällspass och in till centrum igen. Denna gång till Rantakasino och en konsert med Jussi Paavolo Paris Quintet. Formidabel modern bebop med förgrundsfiguren Jussi Pavolo, som nafsar vår världsartist Magnus Lindgren i hälarna. Härligt flöjtspel bl.a. Men resten av bandet gick heller inte av för hackor. Excellent tysk trummis, magnifik fransk basist, idérik dito pianist samt en galant finsk trumpetare. Det var bara att njuta i värmen.

Väl tillbaka till husbilen gällde det att få ut dagsvärmen och få in litet kvällsluft. Det innebar att fönstren måste öppnas och i och med det fick vi in en del ljud av stojande, finska ungdomar som inte ville gå och lägga sig i den ljuvliga sommarnatten. No niin, efter halvannan timme tystnade även dessa och vi kunde fridfullt somna in på parkeringen ett stenkast från det märkliga 1200-talsslottet.