Vi var uppe tidigt (fru T:s förtjänst) som vanligt och gick igenom de nödvändiga morgonrutinerna.
Klockan åtta satt vi på bikarna och cyklade de 8 km in till Cambridge City. Turligt nog på cykelbanor hela vägen för engelsmän kör litet mera kontinentalt än oss svenskar. Det betyder fortare! Det tog inte lång tid för oss för detta är ett platt land so far och vi hade också medvind.
Väl inne centrum lokaliserade vi collageområdet och konstaterade snabbt att det var mera stängt och tight än vi hade trott. Att ta sig till the Backs, de stora gräsytorna som ligger mellan byggnadernas baksidor och floden Cam visade sig nästan omöjligt. Allt var privat och stängt och fru T började härskna till en del.
Som tur var fanns det en lösning på detta problem. Det kallas att punta på Cam och är Cambridges svar på Venedigs gondoler. Här stakar man långsamt den flatbottnade båten framåt med en lång stång medan passagerarna ligger och softar i båten. Antingen kan man hyra en puntare eller bli en puntare själv. För oss var det första alternativet en självklarhet. Ingen trodde att den andra(e) kunde stå och staka utan att trilla i. Det blev en student boende i Cambridge och studerande i Edinburgh som galant tog oss under alla broar. Bl.a. Bridge of Sighs som förbinder byggnaderna i St John´s College och sägs vara en kopia av en av broarna i Venedig. Nja….?
Av båtturen blev vi vrålhungriga och cyklade till en restaurang (Revolution) som hade måndagspriser (halva priset på allt). För de nyblivna puntarna från Sandviken blev det fantastiskt goda fish and chips och en varsin iskall lager. Ja, det var faktiskt så gott som det låter!
Cykelturen hem till campingen gick litet trögare. Vinden hade inte vänt och solen i ögonen, men det gick bra.
I morgon ska vi träffa the Duke of York!
Väldigt mycket trevliga och pratglada människor på campingen!
Hemlagade köttbullar med gräddsås och potatismos
7 timmar sedan
1 kommentar:
Sitter och läser ikapp lite medan lillan får sig nattmålet. Va härligt det låter med att se och uppleva nya saker! Om några år kanske vi också kan börja ge oss ut på lite mer äventyr. Just nu räcker äventyren som uppstår här hemma ;)
Kram kram från hela familjen (inkl lilla Viran som nu börjat le när man pratar med henne) :)
Skicka en kommentar