Madeira 2018 dag 3

Uppe i ottan för att göra oss klara till levadavandringen i Sao Jorgeområdet på norra delen av ön.

Bilen kom punktligt och hämtade oss och även två andra par (engelsmän). Sedan blev det full fart runt ön via den östra sidan. Bla passerade vi flygplatsen och såg hur man har förlängt landningsbanan någon kilometer med hjälp av bastanta cementpålar ut mot havet. Både märkligt och imponerande.

Annat som imponerade var människors förmåga att med sina hus klättra uppför de spektakulära sluttningarna som finns på hela ön. Toppar och raviner avlöser varandra. Och överallt dessa hus för boende.

Efter en dryg timme var vi framme tillsammans med två andra bussar. Vi delades i två grupper och vi tilldelades en kvinnlig vägvisare som visade sig vara en fullträff. Hon var rolig, lakonisk och ironisk i en salig röra på både tyska, engelska och portugisiska. Det blev många oneliners som vi pratade om i efterhand.

Vägvisaren tittar fram :-)

Själva vandringen på 11 km var inte ansträngande (bara två hundra meters höjdskillnad). Vi gick längs en levada som ringlade flera hundra meter upp efter en bergsvägg. Ibland var stigen slipprigt hal och ibland smalnade den av till bara en cementstig på 2-3 decimeter. Hela tiden ett hundratal meter upp i luften. Som tur var växte träden höga på sluttningarna, det dämpade svindelkänslan. Någon gång balanserade vi också genom vattenfall.

Blött

Naturen var fantastisk. Det var som att gå genom en grön djungel, tack och lov utan att behöva vara rädda att några farliga djur skulle dyka upp. Det finns nämligen inga vilda djur på Madeira (bortsett från fåglar och insekter).

Ibland brukar man ju kalla Irland för den gröna ön, men vad ska man då kalla Madeira?

Rast, vila, grönt!

Efter halva sträckan var det rast och vi var väl förberedda med ordentlig matsäck.

Väl hemkomna tvättade vi mest skor innan vi utmattade åt och rasade i säng strax efter nio :-)