Utvärderingsmonstret

Så kallade Lena Lindgren sin bok som kom ut med för ett par år sedan. Där sammanställde hon forskning om effekter av kvalitets- och resultatmätning.

Det finns egentligen ingen tillförlitlig forskning som visar att kvalitetsmätning har bra eller dåliga sidor. Och ändå har det blivit en religion det här med utvärdering, säger hon.

Skolan har tagit till sig begrepp som produktivitet, effektivitet och kvalitet från näringslivet och det är begrepp som är svåra att använda i den komplexa verklighet som skolan är. När skolan blev målstyrd flyttades fokus automatiskt till utvärdering av resultaten. Nu tar skolan för givet att utvärderingar har goda effekter.

Lindgren ifrågasätter om den tid och de resurser som läggs ner på att mäta och värdera allt mellan himmel och jord verkligen ger utdelning i form av måluppfyllelse.

Hon säger också att man genom forskning vet att verksamheter tenderar sig att anpassa sig till det som mäts. För att få elever godkända i kärnämnena struntar man i annat skolutvecklingsarbete. (Källa: Lärarnas tidning nr 4 2009)

Det här borde vara något att tänka på när skolan alltmer tenderar att ensidigt fokusera på mätning av måluppfyllelsen. Är det kanske dags att göra en utvärdering i fall det enträgna arbetet med utvärderingar och kvalitetsredovisningar i sig verkligen ger högre måluppfyllelse bland eleverna?
När man nu ändå håller på!