Midsommartur 2026 (5)

Fre 19 juni 2026

Vi gjorde oss midsommarfina innan vi körde till Delsbo. Vi tyckte mycket om att fira där för två år sedan och gjorde därför ett nytt besök.

Den här gången stod vi på grusparkeringen med el i stället för på gräsytan. Smask och slurp så hade sillen och snapsen åkt ner i magen och upp i huvudet. 

Klockan ett bars midsommarstången fram och dansen kunde börja. De är bra att hålla i gång i Delsbo och det blev tre ringar. Lekledaren är mycket bra, sträng och rolig. Så småningom ebbade det ut och folk lämnade forngården. 

Då cyklade vi en sväng till kyrka och till centrum. Det var heldött, alla samlades tydligen hemmavid. Trötta somnade vi tidigt.

Lör 20 juni 2026

Ihoppackning och hemfärd. Planen var via Orbaden men vägarbete gjorde att vi valde E 4:an i stället. Fika vid Alebosjön och hemma vid lunch.

Långfredag

Tänk att man snörar på sig skidor för första gången denna säsong på långfredagen. Och i Vasaloppsspåret. Och i ett ljuvligt morgonkvistväder. Vi utgick ifrån Mora skidstadion och gled i sakta mak mot Eldris. 6 km är det dit. Vi åkte 2,5 km innan vi vände. Sammalagt blev det en halvmil. Inte illa första gången. Vi kom överens om att i morgon blir det åktur nr. 2.

Efter den fysiska aktiviteten blev det påsklunch i solskenet. Sill med nubbe till! Hårt dinkelbröd. Cypriotisk färskpotatis. Fläderbrännvin. Öl. Hur gott kan det bli efter den långa åkturen?

Det var mycket nära att det blev en lur efter det kulinariska. Vi stod dock emot och vandrade in till Mora för att hitta en ugnsform. Den ska se till att sötpotatisen och de övriga rotfrukterna blir galant rostade till kvällens fläskkarré. Ja, det är sant! Jag ska grilla för första gången i år.

Tupplur? Jo, det blev en i solen efter ugnsformsturen.

Vi äter inte bara utan läser också. Jag plöjer Sven- Erik Liedmans Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper. Ett citat:

Det är inte lätt i en tid då så många hurtiga röster talar om kunskapen som en förbrukningsvara och så många skol- och universitetsbyråkrater ägnar sin främsta möda åt att målintrikta utbildningar och befria dem från allt som kan synas onödigt.
En huvudtes i denna bok gäller kunskapens nödvändiga omväg. Kunskapen ligger aldrig framför näsan på oss.

Skönt att läsa. I bland undrar jag varför jag håller på att skriva tio jazzlåtar. (Återkommer om detta, eftersom jag snart är klar.). Men nu vet jag. Kunskapens nödvändiga omväg!

Vad Tiina läser? Jo, Jörn Donner och John Vikströms brevväxling Att leva är att dö.

De omnibus est dubitandum- allt bör göras till föremål för tvivel och kritisk prövning.

Grillen väntar!