Trelleborg- Berlin

Självklart är det hur trevligt som helst att färdas från Trelleborg till Rostock med färja och därifrån med husbilen via Border Shopen i Rostock till en overklig ställplats bara 2 km från Berlins Mitte.

Men det bestående intrycket för dagen är ändå vädret. Ombytligt är bara förnamnet.

Det började med ett ihållande nattregn i Trelleborg som under båtresan övergick till sol och 27- 28 grader (angenämt). På väg ner till Berlin ökade temperaturen till 34- 35 garder för att bryta ihop fullständigt med jordens åskregn vid tiotiden på kvällen.

Mitt uppe i detta hann fru T et moi med att sola på soldäck, köpa vin till kvarvarande semesterdagar, bryta ihop av värmeböljan i Berlin, laga mat och ta en cykeltur till Alexanderplatz innan ovädret bröt ut.

Ställplatsen, ja, vad säger man, några kilometer från centrum av en världsmetropol tillsammans med ett trettiotal andra husbilar. En viss likhet med Långholmens parkering för autocampers om några förstår vad jag menar.

Det kommer att bli svårt att sova i varma husbilen i natt.

I morgon är det midsommarafton med ett Berlin som exploderar av musik hela dagen  :-)

Genom Moseldalen på hemväg

Det var riktigt härligt att åka Moseldalen norrut och återuppleva dalgången och de små orterna utmed floden. Det här området måste höra till de campingplats- och ställplatstätaste området i Europa. Varannan kilometer hade nya erbjudanden. Den här gången hade vi dock ingen nytta av dessa.

Man skulle med lätthet kunna vara vid Mosel en vecka för cykelturer, promenader och vattenaktiviteter. Hela floden från Trier ner till Koblenz är ett litet smycke. Vädret denna gång hjälpte naturligtvis till.

Nåväl, vårt mål med dagen var att åka halvvägs till Puttgarden och det lyckades vi inte med i den fyrtiogradiga värmen. Vi hamnade vid en alldeles utsökt camping nära Kassel. Priset 150 kr för en natt med el kan man inte klaga på. Lägg därtill att vi fick in fotbollen på vår TV och fick uppleva Tysklands bronsmatchvinst. För varje tyskt mål tutade jag i en gratisvuvuzela som vi fått vid något inköp och fick svar av ”andra tyskar” på området. Barnsligt, javisst, men det är ju semester!

Just nu sitter vid på en Raststätte och lunchar och har drygt 20 mil till Puttgarden. Det är söndag och vi har varit på resande fot i tre veckor. Lastbilarna lyser med sin frånvaro. Tack för det!

”Om femtio meter håll till höger!” - Håll käften Astrid, vi äter!

Så satte sig H vid ratten igen för att fortsätta norrut. Jag sitter vid matplatsen och försöker skriva. Vägen är lite skumpig just nu och det blir många missar som jag måste rätta till.

Även om det är väldigt varmt idag också så får vi hjälp från en hel del moln att slippa se solen. Jag sjunger ”Moln, moln, moln, mera moln, och moln det kommer det att bli. Vi vill ha moln, moln, moln, mera moln, se upp, nu attackerar vi!”

Igår när det var som varmast satte jag ut underläppen för att dricka upp det som rann nerför mitt ansikte. Jag orkade inte sträcka mig efter vattenflaskan. Det kallas recycling. Brukar ni göra så? Nähä.

När vi kommer till färjeläget ska vi gå in på bordershop och hamstra lite drycker. Förutom de låga priserna så kan man glädja sig åt att det är svalt därinne.

Kan jag inte skriva om något annat än värmen? Tyvärr, inte just nu.

Fru T.

Avignon och Verdon

Det var skönt att lämna den knastertorra campingen vid Medelhavet. När det inte är någon genomströmning på campingen och den består av 95 % säsongscampare blir det ibland så att man betraktas som en inkräktare. Lägg sedan till den kvinnliga campingvärden som tidigare beskrivits så har vi en camping utan några stjärnor alls.

Nu över till något mera positivt, staden Avignon! Vi åkte dit för att se Palais des Papes, men blev helt betagna av den gamla staden bakom murarna. Inte bara för byggnaderna, utanför också för de livliga kulturella aktiviteter som staden kryllar av. Hur kunde man se det under den timme som vi strosade omkring där? Affischer i tusental, uppklistrade på kartong och fastknutna med snören i stort sett överallt. Som vi kunde se var utbudet brett. Musik, dans, konst, you name it, allt fanns där. Inte undra på att Avignon betraktas som Europas kulturhuvudstad! Tack också till den beboptrio som stod och spelade Charlie Parker-låtar i en av gränderna. Det fick mig att längta till en del musikaliska aktiviteter längre fram i sommar.

I vår jakt på vägar som inte är avgiftsbelagda hamnade vi i en helt osannolik by när vi sedan åkte till Verdon. För att tjäna mil tog gps-Astrid oss över ett berg. På toppen av berget låg Villemus, eller Ville-Mus som vi kallade den. Den bestod av tjugotal hus med en krokig bygata som tvingade oss att ta i backspeglarna för att komma igenom. Ibland undrar vi vad vi håller på med. Håller andan gör vi i alla fall en del!

Verdon kallas ofta Europas Grand Canyon. Vi kom till området precis i tid för att checka in på en riktigt härlig campingplats, Petit Lac, Här är det god genomströmning av olika campare och äventyrare. Området lockar till klättring, cykling, promenader och kanoting. Husbilar och husvagnar blandas friskt med tält i alla storlekar samt stugor som det ser ut som vår gamle vän Erskine har ritat.

På vägen hit passerade vi en del hiskeliga serpentinvägar på så där 15% lutning. Uppför är det tvåan som gäller och nerför motorbromsen. Jag har märkt att mitt favoritord när det gäller att beskriva våra bergsäventyr är hiskeligt. Men det just vad det är, hiskeligt.

Nästa etapp blir att utforska områdets kanjondel.

Igår när vi kom hit till Petit Lac var det som vanligt över trettio grader. Man tar en dusch och har glömt bort den fem minuter senare. Men natten! 16 grader! Det var mysigt att dra på sig täcket för första gången. Och därmed erkännes att jag blivit fixerad vid temperaturen (och känslig för temperaturväxlingar. En sänkning från 32 till 29 är mycket tydlig.)

Idag har vi en lite vådligare färd framför oss. Jag har lovat H att vi ska hålla oss ifrån de värsta ställena, t.ex där de tycker att man inte ska framföra husvagn. Blir vi ändå sugna på att komma riktigt nära kanjonkanten så tar vi ner cyklarna.

Sista temperaturrapport: klockan är 9.48 och det är redan 29 grader. Puh!

Fru T.

Medelhavet

Det tog oss ett tag att komma iväg från campingen i Carcassonne. Nattsömnen hade inte varit den bästa p.g.a.värmen. Vi läser om värmeböljan i Sverige med 25 grader. Här i södra Frankrike pendlar temperaturen upp mot 40 grader och den ligger kvar långt in på natten och är svår att få ut ur husbilen. Jag låg någon timme utanför husbilen i en vilstol i natt.

Nåväl, vi ställde Astrid på en camping nära Medelhavet och kom dit på några timmar på fina gratisvägar. När vi såg campingen fick vi en smärre chock. Den såg ut som ett område för försäljning av husvagnar modell äldre. Tack och lov hittade vi en ny camping några kilometer därifrån.

Värmen dallrade i luften. Det kändes som om vi hade kommit till ett stekhett, torrt, kaktusaktigt Mexiko. Plötsligt hörde vi åskan mullra och inom en halvtimme strilade regnet ner och sänkte temperaturen tio grader.

Det fick oss att kvickna till för en cykeltur ner till det blå Medelhavet. Det var ganska mycket folk där trots att timmen var sen. Det var bara att konstatera att fransmän fiskar mera än badar.

I morgon drar vi norrut.

Det är inte bara platsen som är torr och kaktusaktig, det är Madame campingvärdinnan också. Hon är faktiskt den första människan vi träffat på två veckor som inte varit trevlig.

Klockan är tio och just nu fläktar en skön bris, fast det är fortfarande 27 grader varmt. I natt får vi hoppas att den fläkten tar sig in i husbilen. Det är jobbigt att inte kunna sova ordentligt. Man blir lätt lite grinig dagen efter. Vi har sett på väderleksrapporten att värmen blir kvar.

H har inte utnämnt någon personlighet på sistone men jag utnämner H till gårdagens. När han skulle tanka i närheten av Toulouse svor han en halvtimme över att tanklocket inte gick att öppna. Problemet var bara att han använde fel nyckel. Det är inte så lätt, vi har ju bara haft husbilen i tre år…
Fru T.