BETT 2011

Jätteroligt att vara här. Flygresan gick alldeles utmarkt. Visserligen fick vi snurra några varv innan vi fick flyga in till Heathrow, men det var bara ett tiotal minuter.

Att vi är sa många från Sandviken ar glädjande. Synd att några blev sjuka i natt och inte kunde följa med.

Efter incheckning pa hotellet (350 st reser med Datorn i Utbildningen) traskade vi till en pub for lunch. Sandvikarna holl ihop. Maten smakade mumma.

Sedan traskade vi till Olympia och BETT- show. Det tog en kvart. Vi registrerade in oss och började en ändlos vandring inom det stora omradet. Det ar mycket interaktiva skrivtavlor som alltid, men mjukvararna verkar ha utvecklats väldigt mycket.

Inovationslustan ar märkbar och de larare som ar med slänger sig over montrarna med stor iver.

Halv sex samlas vi för promenad tillbaka for en valkomstdrink pa hotellet. Det ska bli kul att träffa många gamla IT-vanner.

Vadret ar ljummet och regnet hanger i luften. M.a.o ar det som det ska vara i London.

Hemma igen

Trots att en begynnande förkylning drog ner på takten för mig de sista dagarna blev resan till Lissabon en fullträff.
(För fru T. gjorde det nog inte så mycket att hon fick en heldag för sig själv vid det stora shoppingcentar i Benfica. Är det något som hon klagar på ibland så är det bristen på egen shoppingtid under våra resor. Nu fick hon det med råge, vilket resultarade i ett antal toppar i olika former och kulörer. Roligt för henne :-)

Varför blev det så bra då?

Vädret
Temperaturen låg mellan 13- 19 grader under vår nyårsvecka. Fem av sju dagar var det uppehåll och tre av dessa värmde en fantastisk vårsol.

Folket
Väldigt avspänd och vänlig stämning ute på stan. Inga jagande försäljare att hålla sig undan från. Man märkte dock att klyftorna mellan människor är stora, både ekonomiskt och förmodligen även utbildningsmässigt. Många tiggare och uteliggare ute på gatorna.

Transporter
Billiga och effektiva. Samma biljett gäller för tåg, spårvagn, tunnelbana och bussar. Det är bara att fylla på i automater vid tunnelbanestationerna (som är snygga och välstädade).

Områden och stadsdelar
Flera områden av monumental karaktär, Nationernas park och Belem som det är härligt att strosa omkring i. Stadsdelar med olika karaktär, men som har ett gemensamt. Man får vara beredd på backar och det i sin tur kräver väl ingådda promenadskor.

Tajo
Närheten till den breda floden Tajo innebär fantastiska vyer över mäktiga broar, bl.a. Vasco da Gama-bron, en av Europas längsta.

Jazzklubb
Häftig jazzkväll på jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7.

Nyårsfyrverkerierna
Fantastiska enligt fru T som såg dem från hotellbalkongen medan jag snörvlade i förkylningssängen.

TAP Air Portugal
Väl tilltagen utspisning både ner och hem. Ingen extra betalning för drycker bl.a.

Några (löjliga) minus:

Rostade kastanjer
Dessa rostades vid varje gatuhörn och det var väl pikant och så. Men röken och doften var inte av det angenämaste slaget.

Inköp av fåglar
Vi hittade två fantastiska och prisvärda fåglar i centrum sista kvällen när affärerna redan hade stängt. Nu blev vi i alla fall kompenserade genom inköp av två galna tuppar på flygplatsen.

Gott Nytt År!

Shopping med förhinder

Idag skulle shoppingen ske! Vi åkte till Benfica där Iberiska halvöns största köpcentrum finns. 420 butiker och 50 restauranger. Men det var tji! Stället var stängt trots reseguidens löfte om att det alltid är öppet. Vi gick runt Benfica- stadion och tog tuben tillbaka till stan.

Vi beslutade oss för att istället ta tåget till Sintra, den lilla staden tre mil härifrån som skulle vara speciell. Det var den också. Ännu mer kuperad än Lissabon och väldigt lummig. Vi promenerade till palatset och gick omkring i gränderna. Sen blev det lunch på en trång och välbesökt restaurang innan vi åkte tillbaka till hotellet. Nu ska vi snart iväg för att äta middag. Men imorgon, då ska shoppingen bli av. För då är det öppet enligt den lilla skylten på den enorma byggnaden!

Fru T.

Belem och Gott Nytt År

Trots en begynnande förkylning hoppade vi på spårvagnen nere vid Figueira och ställde kosan mot Belem som ligger i den västliga delen av Lissabon vid Tajos mynning ut mot Atlanten.

Vi passerade Praca do Comercio, där man var i full gång med förberedelserna för kvällens nyårsfirande. Trots att det bara är några kilometer till Belem höll vi på att storkna av värmen och fukten i den överfulla spårvagnen. Väl framme i Belem slängde vi oss ut vid första bästa hållplats för att få en nypa luft. På nyårsaftonen, va!

Vi tog strandpromenaden mot Torre de Belem och hann både upptäcka ett antal husbilar (längtar) och inmundiga två rejäla glassar innan vi kom fram till det berömda vakttornet. Med dess perfekt avvägda proportioner är det emanuelstilens praktverk. Roligt att se, tillsammans med väldigt många andra turister. Hur är det på sommaren?

Sedan blev det en timme i kö in till Mosteiro dos Jeronimus. Det var det värt detta pampiga nationalmonument. Kloster från början som Manuel lät uppföra i början av 1500-talet i tacksamhet över Portugals upptäckter.

Sedan var tack och god natt för Honken, som inte orkade med att gå ner till torget och firandena där. Det blev samma fyrverkerier från hotellfönstret på åttonde våningen (för vissa).

(Jag var lite orolig för hur jag skulle klara den sena konserten på jazzklubben i förrgår men det gick bra. Ska erkänna att jag somnat på en del klubbar på andra ställen. Men det här uppträdandet var bara roligt och upplivande.)

Ja det var trevligt att vara i Belem-området och komma riktigt nära floden. I stan känner man inte riktigt av vattnet fast det är så nära. De kloster jag har varit i tidigare har varit mycket enkla. Jeronimus däremot är väldigt utsmyckat och vackert. Även klosterkyrkan var annorlunda i planeringen. Alldeles innanför porten hittade vi Vasco da Gamas grav. Tiden i kön hoppades vi skulle kompenseras med lite klosterlikör men det fick bli en öl efteråt istället.

Det var inte bara H som var för trött för att fira på stan. Jag kände mig också ganska sliten så vi sov gott strax efter tio. Klockan tolv vaknade jag av att fyrverkeriet brakade loss. Jag såg det från balkongen som är lika med första parkett. Det var långt, högt och tjusigt. H fortsatte att sova sött så jag hade ingen att säga gott nytt år till.

Fru T.

Häftig jazzkväll

I ett kraftigt regnväder tog vi oss via tunnelbana och promenad (nyinköpta paraplyer) ner till Alfama och jazzklubben Ondajazz på Arco de Jesus no 7. Vi hade beställt bord och käkade lamm och drack oförglömligt vin.

Jazzklubben fanns i gamla lokaler som för i tiden varit kaffemagasin. Det drivs för tillfället av två fransoser som verkar göra bra ifrån sig när man tittar på programmet.

Som gitarrist glädjs man åt att så många artister spelar guitara på detta jazzställe. Så även en av medlemmarna i den grupp som skulle uppträda på kvällen när vi var där

Vi åkte dit på vinst och förlust, men fick oss till livs en häftig musikkväll. Bandet hette Yami Convida och bandets ledare var till hälften portugis och till hälften afrikan. Han spelade bas och sjöng. Ibland lät han som en fadosångare och ibland som Stevie Wonder. Musikstilen var en blandning av afrojazz och samba. Yami Convida var en sällsynt gladlynt man och han och bandet spelade briljant. Det svängde så häftigt att vi glömde sista avgång för Metron, klockan ett.

Hitta fler artister som Yami på Myspace Music

Lyckligtvis är detta de billiga transporternas land så det var bara att sträcka upp näven i regnvädret så var vi hemma inom tio minuter.

Lisboa dag 3

Vädret var inte det bästa när vi vaknade. Det regnade kraftigt. Vi hade tänkt oss ett besök i Belém, men ändrade oss och drog österut i stället, till Nationernas Park. Där hölls den lyckade världsutställningen 1998 för att fira 500-årsjubileet av Vasco da Gamas resa till Indien.

Området visade upp mycket av modern portugisisk arkitektur och var riktigt trevligt att vandra genom. Vi valde dock att inte knalla in i den portugisiska paviljongen med sin betongbaldakin som hänger som ett segel över gårdsplanen. Kändes faktiskt lite farligt.

Med nyinköpta paraplyer från Vasco da Gamas galleria tog vi emot de regnskurar som kom med små leenden. Varmt var det i alla fall, runt 15 grader.

Vi hamnade på en italiensk restaurang och åt god pasta för att möta mitt sockerfall som dyker upp med jämna mellanrum. Förmodligen promenerar jag för mycket, he, he!

Besöket på Oceanario avslutade den östliga turen. Det är världens näst största akvarium. Väldigt fräscht och informativt. Havsuttrarna, liggandes på rygg och halvslumrandes blev favoriterna.


Mina fötter hade inte riktigt återhämtat sig från gårdagen så jag har försökt promenera extra långsamt idag. Det har gått bra eftersom vi befunnit oss på ett begränsat område. Men visst blir man trött. Under en liten filmvisning på ocenariet höll jag på att somna.

Vi hade ju tänkt oss högst en halvdag men klockan hann åter bli halv fem innan vi var tillbaka på hotellet. Ingen fara dock, vi hinner vila före kvällens middag och konsert på jazzklubben.
Vi kanske måste ställa klockan sen så att vi inte missar frukosten imorgon. Utan den blir man helt upp- och nervänd. Planerar också lite shopping före nyårsfirandet. Vi får se, vi vet inget om helgens öppettider än.

Fru T.

Lisboa dag 2

Det är svårt att fatta att solen skiner och temperaturen är strax under tjugo grader när vi dag 2 släntrar ner mot centrum. Målet för dagen är Alfama, den gamla staden.

Väl där får vi lön för mödan. Stadsdelen är inte vacker, men pittoresk i all sin folklighet. Inga anpassningar till turister här inte. Det skriks och tjoas och Lissabons alla drama queens verkade ha samlats vid torget framför Museu do Fado när vi inmundigade en hopplös pizza och ett väl tilltaget glas rött. Tur att man inte förstod vad de sa. Deras kroppsspråk räckte gott och väl.

Under vårt spatserande lokaliserade vi jazzklubben Ondajazz Bar på adressen Arco de Jesus 7. Dit ska vi i morgon!

Mycket trappor blev det på vägen upp till Bairro de Castelo. Det visade sig vara en relativt oansenlig ruin med härlig utsikt över hela Lissabon. Trädgården runt ”slottet” liknade Millesgården på Lidingö. Man förstår var Carl har fått inspiration till sitt praktfulla hem.

Sedan blev det långpromenad genom trendiga Chiado och Biarro Alto innan vi hamnade i den lokala mataffären för inköp av diverse bröd, ost och vin.

Sista metrarna till hotellet promenerades i ett begynnande regn, som nu på åttonde våningen på hotellet har utvecklats till halv storm.

Jo, i dag dök det upp en cyklist. Bilarna tutade ilsket på honom hela tiden.

Lite om frukosten på hotellet; den är inte märkvärdig men jag försöker äta så mycket som möjligt för att orka med alla promenader. I morse blev det äggröra, en smörgås med ost och en med salami, yoghurt med musli, ett rostat bröd med marmelad, en croissant, lite melon och apelsinskivor, juice samt två cappuccino. Det tycker H är mycket men jag tycker det är alldeles lagom.

Tänk att dag två blev som en svensk sommardag den också. Jag undrar just om vi kommer att klara hela resan utan att köpa paraplyer. Sån tur kan man väl inte ha! Jag är dock ganska öm under fotsulorna. Precis alla trottoarer är belagda med små gatstenar som masserar fötterna rejält så det bästa är grova skor vilket jag inte har.

Jag är glad och tacksam över att vara i en stad som är helt befriad från tjatiga och påträngande försäljare. Allt är lugnt, trevligt och belevat (ja, med undantag för de gapiga damerna i gamla stan). Men å andra sidan var det ett underhållande spektakel.

Imorgon blir det ett lite annorlunda upplägg. Eftersom vi ska på sent uppträdande på jazzklubb så ska vi försöka sova en stund på eftermiddagen. Man är ju ingen ungdom längre precis.

Fru T.