För några dagar sedan satt jag i föreläsningssal 6 på Högskolan Dalarna och lyssnade på insiktsfulla människor som pratade om nästa generations lärande. Plötsligt slog det mig att nästa generation redan har funnits i svenska skolsalar i ett tiotal år. En märklig och litet skrämmande tanke.
Men ännu märkligare och mycket mer skrämmande är vetskapen att vi under de senaste fyra åren har haft en utbildningsminister som har hävdat att nästa generations elever är samma elever som fanns i svenska skolsalar redan på femtiotalet.
På hemvägen från Högskolan funderade jag på när den populism, som har varit förhärskande i skoldebatten i media de senaste åren ska bytas ut mot en kunskapsdebatt som handlar om alla elevers lärande. Vi ska ju ha fokus på kunskaper, enl. utbildningsministern.
Vissa viktiga frågeställningar har lyst med sin frånvaro. Att eleven skulle kunna lära sig något på egen hand betraktas som flum. Att lära sig att lära är flum. Trots att det är just det som så många elever sysslar med i sitt informella lärande utanför skolans murar.
Näe, nu pratar vi om inlärning igen. Överföringsmetaforen med en sändare (läraren) och en mottagare (eleven) verkar vara det enda sättet ett lära sig något. Myten om att alla elever lär sig samma sak när en lärare från katedern berättar den eviga sanningen frodas och lever ett behagligt liv skyddat av ett politiskt etablissemang som sneglar tillbaka på sin egen skolgång och det samhälle man levde i då.
Skoldebatten har varit lika grund som Orsasjön. Den har handlat om betyg och sortering. Problem i skolan orsakas alltid av elever. Det är dem som ska skärpa sig och det är dem som får ta konsekvenserna. Man ska visa ansvar, men får aldrig vara med och ta ansvar för sitt eget lärande. Sitt still, var flitig och plugga! Prov på måndag! Betyg på tisdag!
Vart tog Piaget vägen förresten? Vart tog debatten om elevens lärande vägen?
För några år sedan var den konstruktivistiska uppfattningen om lärande förhärskande och vital. Styrdokumenten baseras på detta tänkande. Det handlar om att människan genom varierad och mångfacetterad information själv konstruerar sin förståelse av omvärlden. Synsättet utesluter all teori om att lärande bara skulle vara en påfyllningsprocess där en lärare överför färdigheter och kunskaper till elever. Det som Paul Freire kallade för sparbössepedagogik.
Om detta skrev och tyckte den schweiziske biologen, psykologen och kunskapsteoretikern Jean Piaget. Hyllad i går, glömd idag! Han liksom de flesta andra som forskar och försöker förstå lärandets mysterium.
Många inom skolan tror att de nya styrdokumenten innebär slutet för den kunskapssyn som handlar om förförståelse och förståelse. Så mycket viktigare då att ta till sig de nya styrdokumenten i stället för att bilda sig en uppfattning om skolans framtid via journalister som går på populistiska presskonferenser.
Kommer rektorer och lärare att bli förtrogna med de nya styrdokumenten? Det finns tyvärr fog för oro. Skolinspektionen konstaterar att det finns tydliga indikationer på att det hos en hel del saknas kunskaper om kursplaner och andra styrdokument både bland huvudmän, rektorer och lärare. Betygssättning utgår inte från betygskriterierna och de nationella målen och skolorna förmår inte att analysera sina egna brister och göra något åt dem.
Efter femton år av samma styrdokument!
-
Det finns många problem som jag ligger sömnlös över men detta tillhör inte ett av dem, sade utbildningsministern angående skillnaderna i datortäthet i skolan. Tack och lov tar skol-Sverige inte lika lätt på tillgänglighetsfrågorna gällande ett modernt IT-stöd och moderna lärverktyg som han.
I Sandvikens kommun ger vi dessa signaler:
Genom en investering i Sandvikens skolors lärmiljö med en dator till varje elev och personal kan vi göra skillnad och bildar framtid.
Vi ökar elevers och pedagogers möjlighet till nya lärmiljöer och förutsättningar för bättre resultat och högre måluppfyllelse. IT erbjuder nya möjligheter att kunna anpassa och utveckla undervisning, pedagogiskt material, uppföljning av arbets- och redovisningssätt utifrån elevers olika förutsättningar och behov.
I Kunskapsnämndens beslut till inriktning för framtidens gymnasieskola i Sandviken står att: ” Datorn ska vara ett verktyg i vardagen, för både elever och medarbetare. Varje elev och medarbetare i gymnasieskolan ska ha en egen dator.” Arbetet med att uppnå detta påbörjas nu.
I september och oktober kommer elever och undervisande lärare i åk 1 att förses med var sin dator. Nästa höst får de nya eleverna i åk 1 vid gymnasieskolan datorer. Vidare planeras att Sandvikens samtliga lärare i grundskolan ska får varsin dator under 2011 samt att grundskolans elever successivt under 2012 och 2013 kommer att förses med var sin dator. Kommunens hela satsning tar sin utgångspunkt i Sandvikens kommuns Vision 2025 samt Kunskapsförvaltningens övergripande vision om att göra skillnad och bilda framtid.
Efter ett år av en dator till varje elev och personal på en F-9 skola i Sandvikens kommun reflekterar skolans rektor:
Elevers känsla av att vara respekterade när vi har satsat på dom märks så tydligt. Vår tilltro, även om den kanske är blåögd ibland, till att eleverna ska kunna hantera detta på ett ansvarsfullt sätt blir som en själuppfyllande profetia. Visst finns det dom som inte agerar med ansvar men dom gör inte det i något avseende och allra minst mot sig själva. Troligen är det så att det är fler som ”räddas” till att bli ansvarsfulla människor om dom möts av respekt och en självklar tilltro än de som vi ”räddar” genom att sätta upp staket, förbud och begränsningar.
Arbetslagsutveckling när sker den? När man tillsammans förflyttar sig till ett okänt rum. Där man utforskar och upptäcker tillsammans.
Man får bränsle av att andra är intresserade och frågar efter. Man höjer nivån från en trivial vardagslunk där många stigar redan utstakade, roller är givna både inom arbetslagen och i relation till chefen, förvaltningen, politikerna och inte minst IT avdelningen. En vi och dom känsla som jag också tycker speglar sig i relationen lärare /elever. Jag ser tecken i detta projekt som talar för att vi är på väg bort från detta rollspelande och i stället ser oss som ett team som drar åt samma håll.
Vi och eleverna växer när omgivningen har förväntningar.
Utbildningsministern, häng på nu när tåget går ute på svenska skolor! Stå inte kvar på femtiotalsperrongen! Skol-Sverige behöver en utbildningsminister som lever i nuet!
Men fint! 
Resan tillbaka blev betydligt lugnare. Båten var en modell större och havet inte hälften så argsint.
Inlägg
