Resan till Bath var som en enda lång resa i en biltvättomat utan lödder. Heavy rain var ett understatement. På radion hörde vi intervjuer med folk som var strandsatta p.g.a. stigande vattenflöden i vattendrag. Det vanligaste ordet på BBC denna dag var FLOOD!
Nåväl, vi tog oss helskinnade och torrskodda till Bath och trodde väl att det skulle vimla av campingar i området, vilket det inte gjorde. Efter lite irrande på måfå upp och ner i det väldigt kuperade Baths närområde fick fru T (som vanligt) napp på Internet.
Ett nytt irrande tog vid och när vi hade tappat tron på att campingen skulle dyka upp (det finns nämligen inga skyltar till campingarna och inga nummer på gatuadressen, bara postkoder till området på gatan) så dök den upp som ett mirakel (kändes det då). Det fina var också att Marine and Caravan Park bara ligger några kilometer från centrum och vid en Park and Ride.
Receptionen visade sig vara stängd, men det fanns ett ”sinnrikt” system som beskrev hur vi skulle kunna lista ut vilka platser som var lediga genom att kolla de kuvert som fanns utlagda till bokade platser och titta på de platser som det redan stod ekipage på. Just som vi tänkte ta itu med den uppgiften släntrade en rastafari-man fram ur regnskyarna. Först verkade det som om han inte ens kunde engelska, men sedan blev det full fart. Han hade t.o.m. nyckel in till receptionen och listade snabbt ut att plats 64 skulle fungera för oss.
Det kändes riktigt bra att det löste sig igen! Det är nämligen jättesvårt att hitta någon plats att fricampa på i England. Varför kan engelsmän inte hänga med det senaste som hela Europa har anammat, koordinater!??
På kvällen blev det filmtajm (romantisk filmbagatell om Paris) och tidigt sänggående! Utanför pinkade det på obönhörligt! I morgon besöks Bath.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar