Efter de vanliga, trevliga bestyren,
frukost, blogga och diska morgondisk släntrade vi vid gott mod ner
mot busstationen i tiotiden. Dagens mål var huvudstaden på ön, Las
Palmas.
Vi köpte en combi- biljett i luckan
vid busstationen, vilket innbar tur och retur till Las Palmas, men
även fri tillgång till en dubberldäckad turistbuss som åker en
snitslad tur i staden. Man kan hoppa på och hoppa av så många
gånger som helst vid ett tiotal stationer. Hop on, hop off alltså.
Ett mycket gott beslut av reseledare fru T, eftersom Las Palmas är
en riktigt stor stad, i Göteborgs storlek.
|
Turister |
Vädret stod oss bi under dagen. Vi
trodde att det skulle vara kyligare här uppe i de norra delarna av
ön, men det var det inte. Klart över tjugo grader och strålande
sol.
Ganska snart hamnade vi på den
klassiska Playa de las Canteras. En litet ruffigare och mindre
organiserad strand som verkligen tilltalade oss. Kanariska innevånare
blandades med turister av alla slag i en härlig mix. Själv kände
jag att man med lätthet skulle kunna träffa på olika
personligheter från boken jag läser, Bolanos
De vilda
detektiverna. Ett gott betyg
till playan och staden.
|
Canteras |
|
Canteras 2 |
Vi
intog lunch alldeles vid stranden och iakttog alla olika sorters
människor som spelade med i skådespelet. Fantastico! En av
höjdpunkterna under julsemestern (hittills).
Sedan
blev det långpromenad längs playan till
Auditorio Alfredo
Kraus (konserthuset) och
hop
on på bussen som sedan tog oss
till busstationen
San Telmo, via
Pueblo Canarie, Casa Colon (Columbus hus) och Catedralen.
|
Casa Colon |
|
CatedrL |
Vi
fikade vid San Telmo, en speciell företeelse, som jag hoppas att fru
T beskriver nedan.
I
kvällsskymningen blev det ilfart tillbaka till Puerto Rico och en
enkel soppa på balkongen innan det var dags att dra ner rullgardinen
för dag 4.
Ja herre mon diu! I cafeterian på
busstationen förflyttades man från verkligheten till en
filminspelning. Jag var övertygad om att Roy Andersson med team
fanns i närheten och just hade förberett scenen ”En svensk kvinna
och man tar en fika i väntan på bussen och tappar talförmågan
inför åsynen av den fängelseliknande, kala och ekande interiören
med människor som likt robotar, utan en min, serverar gästerna,
vilka förutom kvinnan och mannen verkar vara ute i tvivelaktiga
ärenden”. Hände det verkligen?
Till Las Palmas kan jag för övrigt
tänka mig att återvända. Det kändes lite ruffigt och genuint och
inte så tillrättalagt för turister. Här i Puerto Rico finns
(liksom i flera andra sol- och badvikar) ett anskrämligt Shopping
center: krimskramsbutiker och restauranger i en salig röra. Trist,
trist, men utanför dessa är det fint.
Fru T.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar