Den femte dagen blev en båtdag. Efter
morgonbestyren knallade vi ner till båthamnen och betalade en tur-
och returbiljett till Puerto de Mogan. Vi åkte med Lineas Blue Bird
och det var varken trängsel på ditresan eller på hemresan.
 |
| Semester |
Turerna tog en halvtimme var och var
njutbara. Vi satt på övre däck i solskenet och hade semester helt
enkelt i det strålande solskenet och i den drygt tjugo grader varma
havsbrisen. Vi passerade Playa de Amadores och Playa del Cura från
utsidan så att säga innan vi kom till Playa de Mogan.
Hamnen var väldigt speciell och
arkitekturen på hotellen annorlunda än vad vi sett hittills. Knappt
några hotell var över tre våningar och det kändes familjärt och
avslappnat. Bakom hotellen klättrade ett charmigt virrvarr av hus
och bostäder upp efter bergssidorna. Där bodde de kanariska
innevånarna.
 |
| Idyll |
 |
| Virrvarr! |
Vi åt en tapaslunch vid stranden och
diskuterade genusfrågor med anledning av de barnfamiljer som satt på
samma rastaurang som vi.
 |
| Tapas |
Efter Mogan- aktiviteten hände inte så
mycket mer än att vi köpte mat vid vår Super Marche, lagade den,
lyssnade på en finfin musiker som uppträdde vid hotellets
restaurang, tittade på ett avsnitt av Bröderna Cartwright (med Adam
på utflykt till en annan stad) på TV:n.
Det blev tidigt sänggående inför
bergsturen och klättringen till Roque Nublo i morgon.
Ja Playa de Mogan var verkligen en
liten pärla precis som de lovat i broschyrerna. Det var också
roligt att se kusten utifrån havet. Den är ganska dramatisk med
branta klippor fulla av grottskrevor. Ändå såg vi en hel del
äventryrare som tagit sig ner för att sola och bada, vissa för att
kunna vara nakna.
Skönt att komma i säng tidigt. Jag
hoppas verkligen att jag orkar med morgondagens vandring. Det är
svårt att veta hur terrängen är och vilket tempo det blir.
Fru T.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar