Colmar

Staden som är Alsaces hjärta och huvudstad. En liten idyll som vi tog oss till genom att cykla två kilometer från campingen på utmärkta cykelvägar. Det hör till ovanligheterna i detta land, trots att Tour de France pågår nästgårds. Ofta jagas man av något irriterade bilister som inte har någon förståelse för detta alternativa färdsätt. Men vi börjar bli vana och är uppmärksamma i varje gatukorsning.

Staden är mysig och pittoresk, men har ett fel som hör ihop med de fordon som nämnts ovan. Man får åka bil på alla gator i staden. Eftersom vi har blivit vana att strosa genom städer avstängda för biltrafik blir detta en jobbig påminnelse. Varje gång man beslutar sig för att ändra promenadriktning har man en bil i bakhasorna. Det blir lätt stressande.

Vinprovningen, då? För det första så ligger vingårdarna en bit utanför Colmar. Inte så långt, men avsevärt om man ämnar cykla i 35-gradig värme. Då återstår vinhusen i Colmar.

Vi hittade ett som heter Domaine Karcher. De har sina vingårdar någon mil utanför Colmar där man odlar och skördar de druvor som ska bli vita viner i olika smaker. Olika druvor används och blir till söta eller torra viner när de produceras i vinhuset i Colmar.

Varken fru T eller jag har någon större erfarenhet av vinprovning på detta sätt. Herr och fru Vinproducent tyckte nog att vi var i taffligaste laget. Eftersom vi mest dricker röda viner så hade vi inte så många krav och frågor. Men vi fick i alla fall med oss en Riesling som vi tillsammans med fru Vinproducent hämtade i husets vinkällare.

När vi cyklade hem hade temperaturen åter åkt upp över 35 grader. Lyckligtvis låg floden l’Ill och väntade på oss med sitt gröna vatten.
Plums i! Hem till bersån.

I kväll blir det palmhjärtan som resultat av ett översättningsfel när vi var i den närliggande Super marché. Vi trodde det var purjolök på burk, men gott ska det bli!

Förresten, dagens opersonlighet måste också utses och det utan konkurrens. Kvinnan som utan problem gav sin sjuåriga dotter en rejäl hurring i uppfostringssyfte bara för att dottern petade på en sak i affären som tönten till mamma inte tyckte att hon borde göra. Medeltidsstäder är trevliga, medeltidsuppträdande är osmakligt.

Genom Schweiz mot Alsace

Vi beslutade oss för att klämma 45 mil till Colmar i Alsace. Vi valde betalvägar och det gjorde vi rätt i. Annars hade vi aldrig hunnit fram innan kvällen. Bl.a. gick färden genom Schweiz och där köpte vi en vignette för 299 svenska kronor. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det betalade sig bra. För det första slapp vi de eviga stoppen som det blir på franka vägar när vägtullarna avlöser varandra. För det andra var hela färden genom Schweiz magnifique. Motorvägarna låg i öppna landskap vilket innebar att den ena fantastiska utsikten avlöste den andra. Bl.a. följde det vita berget, Mont Blanc, med oss en lång sträcka. Den gjorde sannerligen skäl för namnet. Hela toppen var vit av snö. Svårt att förstå eftersom vi färdades fram i 35-gradig värme på bara några mils avstånd.

Efter en ordentlig vägsnurr i Basel var vi tillbaka i Frankrike. Då hade vi bara sju mil kvar till Colmar. Tack vare en medhavd karta från Sverige hittade vi stadens enda centralt liggande camping vi floden Ill.

Vi fick en plats med en egen berså där vi boade ögonblickligen och blev kvar resten av kvällen. TV:n välsignade oss med 12 digitala kanaler, varav en visade Tyskland- Spanien från Sydafrika. Rättvis seger för spanjorerna trots att speciellt fru T hejar på Tyskland eftersom hon är litet tysklandsfrälst.

När dagen gick från ljus och värme och blev kväll med mörker och hyfsad svalka tog jag fram gitarren och påminde mig en del låtar som jag skrev månaderna före semesterresan. Det var hör och häpna första gången gitarren åkte fram under vår frankrikevistelse. Mycket på grund av att deckarna har avlöst varandra och det har varit för varmt i husbilen för strängaspel.

I morgon blir der vinprovning i Colmar.