torsdag 20 maj 2010

Dag 1

Efter en god frukost på hotellet (inget konstigt hände i natt, apropå om väggarna kunde tala) så väntar buss 443 nere vid Slussens bussterminal. Nålet är Factory vid Nacka Strand där konferensen går av stapeln för andra året i rad. 800 personer är anmälda vilket är 200 st fler än förra året och redan då var det trångt. Vi får se hur det går. Själv har jag en del uppgifter att utföra. Jag ska bl.a. vara värd vid tre inspirationsmöten, vilket ska bli kul.

Morgondagens skola- en drömfabrik. Ung företagsamhet, Nacka.
LRC och Infokoll, Umeå
MIL, matematik IT och Lesson Study, mediacentrum, Umeå


Det blir också ett pass vid registreringen samt någon timme i DiU:s monter. Också roligt eftersom man känner så många personer efter en del år i branchen.

I går kväll hann jag också med ett styrelsemöte hos VLM-institutet. Vi håller på att planera en forskningskonferens rörande ett helhetsgrepp på lärplattformar och första steget är en mindre förkonferens på Pedagogikum i Uppsala den 18 aug i år.

Näe, nu är det dags för en kort promenad till bussen. Vädret? Strålande!

onsdag 19 maj 2010

IT-strategier

Mycket klokt sades under eftermiddagen på Globala gymnasiet på Söder. Etablerade IT-kommuner som Umeå, Nacka och Falkenberg berättade hur de arbetar med sina IT-frågor. Mycket handlar om olika 1-1-projekt. Vissa använder top-down och andra bottom-up och en del litet av båda.

Stenungsunds kommun profilerar sig något med sin IT-strategilösa variant som mera baseras på passion och "nu kör vi"!

Mycket har man hört förut, men jag tyckte att Mats Östling vände på några nya stenar när han filosoferade om nyckelorden alla, valfrihet och självklarhet.

Nu har alla rätten att få tillgång till det IT-stöd som 1-1 innebär.
Det finns ingen valfrihet. Man får inte välja bort IT-stödet längre. Valfriheten ligger i de metoder för lärande som uppstår ur detta IT-stöd.
Att alla ska ha tillgång till en dator kan inte längre diskuteras. Det är en självklarhet.

Sedan avslutades eftermiddagen med Öystein Johannessen från Kunnskapsdepartementet i Norge. Vad kan man säga? Åk till Norge Björklund och lär!

Efter det bjöd Globala gymnasiet på egenproducerad mat, som smakade smasken!

Sommar på Hornsgatan är en lisa för själen.

Anno 1647

Framme vid hotellet! Anno 1647 på Mariagränd 3 på Söder. Ett hotell, som enligt egen utsago inte är som alla andra. Rummen är inte lika varandra och trapporna är tunga, men om väggarna kunde tala skulle ni inte få en blund i ögonen i natt.

1647 uppfördes detta tegelhus av skräddarmästar Frantz Bock. 1873 genomgick stället en omfattande ombyggnad och 1897 inköptes det anrika huset av Stockholms sjömanshem, som började bedriva hotellrörelse och på den vägen är det.

Mycket trevligt rum är det!

Snart är det dags för den första aktiviteten, Kommunala strategier för skolutveckling med IT på Globala Gymnasiet, Hornsgatan 93.

Men först en lunch någonstans under promenaden dit. Ute lyser solen. Sämre kan man ha det :-)

Framtidens lärande

Visst är det många gånger tillfredställande att jobba med IT-frågor på hemmaplan. Som projektledare för ett antal mer eller mindre stora projekt måste man helt enkelt borra ner huvudet och driva frågorna dagligen, annars är faran stor att projekten tappar fart och till slut står stilla.

Men för att hänga med i utvecklingen behöver man input från andra. Det är vad jag hoppas få under dagarna tre på DiU:s konferens Framtidens lärande i Nacka. 800 andra har tänkt samma tanke och det ska bli intressant att se vad vi kan göra av dagarna tillsammans.

Redan nu på eftermiddagen ska jag vara med på ett seminarium som handlar om kommuners IT-strategier. Tack och lov lever dessa tankar på kommunal nivå i motsats till den nationella dito där Björklund sin vana trogen mest håller på med ordningsfrågor och betyg. Tyvärr :-(

onsdag 12 maj 2010

1-1 igen!

I dag var det styrgrupp för 1-1-projektet på Österfärnebo skola F-9 och SMSP på gymnasiet. Ett utvärderingsdokument från magistranden på grundskolan hade skickats till mötet. Det var både intressant och positiv läsning.

Österfärnebo skola
Inledningsvis skriver hon att det har gått tre månader sedan 1-1-projektet startades på Österfärnebo skola och redan nu har man konstaterat att det skulle vara svårt att vara utan datorerna som inlemmats som ett naturligt arbetsredskap. På många plan har skolan blivit bättre.

Det har blivit lugnare på lektioner och i korridorer och i och med det lättare att arbeta för eleverna. FirstClass (skolportalen) nyttjas till 100 %. Man har gjort lyckade implementeringar av de alternativa lärverktygen Vital, Stava Rex och Spell Right, som beskrivs som fantastiska hjälpmedel! Fördjupningsarbetena har blivit bättre. Eleverna är stolta över vad de producerar.

Men det finns förbättringsområden också, som man tror att en gemensam lärandeplattform kan hjälpa till att lösa.

De barn som har strukturella svårigheter behöver hjälp med ett anpassat utbud på sin dator. Att spara externt betyder att man måste kunna behärska att göra ett antal moment i en viss ordningsföljd. Allt som oftast händer det något på vägen och man måste backa ett steg för att kunna gå vidare. De flesta ger dessa kommandon till datorn utan att reflektera över hur många moment man utför. Har man svårigheter att själv strukturera blir det övermäktigt. Detta tar mycket kraft av de här barnens energi. Magistrandens text

SMSP på gymnasiet
Magistranden på gymnasiet beskrev ett väl fungerande 1-1-projekt på SMSP. En klar fördel är att man vet att eleverna alltid har tillgång till en dator. Man slipper ett evigt jagande efter datorerna vilket var vanlig vardagsstress före 1-1. När eleverna har fri tillgång till nätet utvecklas informationskompetensen och man blir mera källkritiska eftersom man har tid att vara det. Vem lägger tid på källkritik om man vet att man bara har datorn i 20-30 minuter?

Att man använder två "konkurrerande" lärplattformar, iGoogle och FirstClass upplevs ibland som problematiskt.

De sociala medierna fungerar som ett vägskäl i pedagogiken. Antingen tillåts dessa, eller så börjar man som lärare en hopplös kamp att ha koll på vilka sidor alla elever har framme. Den kampen vinner aldrig läraren och därför har de sociala medierna på SMSP släppts snudd på helt fritt. Användandet av dessa upplevs nu så intressant av gymnasiets magistrand att det är just detta som blir hans forskningssyfte.
En intressant match är traditionella genomgångar vs. sociala medier på nätet. Kan dessa företeelser någonsin lira ihop?

Till sist, ett kort utdrag ur en intervju (i samarbete med Högskolan Dalarna) som gjordes 12 mars på Österfärnebo skola med några elever.
Är det något annat ni tänkt på med datorerna, det sista ni vill säga till oss, något som vi har glömt att fråga?
-Det är ett väldigt bra projekt.
-Fler borde tillgång till det. Man borde satsa på det för fler skolor.
-Det är väldigt bra.
-Det har varit så att det har varit lite av en dröm förut, men nu har vi det.
-Och nu är det bara bra.
-Sen första dagen har man haft i huvet, tänk om vi får dom och när vi får dom.
-Nu har vi dom.

Nu kommer det antagligen fler som vill intervjua er, hur ställer ni er till det?
-Det är det verkligen värt efter det vi fått.
-Ja då kan vi visa att det funkar så kan andra få det också.
-Jag tycker det är bra jag att vi får visa att det funkar.

På eftermiddagen informerades Kunskapsnämnden om arbetet i projektet och de flesta verkade mer än nöjda!

söndag 9 maj 2010

Bicycle race

I vårt vardagsrum hänger en tavla, som många besökare har stått framför en stund och funderat över vad den egentligen föreställer. Så här ser den ut:

Javisst, det är ett cykellopp och dom fläskar på åt höger. Många är dom och det känns svettigt och varmt.

Hur är det då i verkligheten? Ja, är man med i Skandisloppet, som gick av stapeln för etthundraandra året i oavbruten följd var det definitivt annorlunda. Det var kallt och det var blåsigt och man cyklade 19 mil på Uppsalas gator med start och mål nedanför slottet åt Botaniska trädgårdens håll.

Så här såg det ut in real life:

Oj, vad de över ett hundra deltagarna gnodde på. En dansk gnodde på bäst. Philip Nielsen, 22 slog fem andra i en klungspurt. Efter 19 mil i kyla, blåst, något regn och allmänt rusk. Inte undra på att han huttrade så att han hoppade minuterna efter målgång. Vi som var i Uppsala på utflykt i motorhemmet hade också cyklar med och och matsäck :-)

Det blev väl fyra kilometer cykling för oss, men så har vi ju inte lika många växlar heller!

måndag 3 maj 2010

Valborg och födelsedag

Engesberg blev min barndoms bad eftersom jag bodde i Gävle under den tiden. En gång i veckan under sommarlovet transporterade Konsumbussarna oss rännstensungar ut till Engesberg för att bada och äta den matsäck som våra mammor hade gjort i ordning. Läsk, mackor med saltkött och en godisbit fanns i den omsorgsfullt packade lilla väskan. Så var det i alla fall i min eftersom mamma Margot var pedant och alltid ville mig väl.

Lasse, Bosse, Tommy, Sture, Anders, Pär, Tord och Bertil var med. Namnen skvallrar om att detta var i slutet av 50-talet. Alla hade vi snagg och kommer förmodligen ihåg den mytomspunna och farliga getingsommaren. En öppnad läsk måste placeras en bit ifrån badfiltarna för att lura iväg de små randiga marodörerna. Man kunde ju dö enligt våra mammor. Året var 1959, samma år som Ingemar Johansson blev världsmästare. Jag var tolv år.

Femtioett år senare var jag på plats igen och firade Valborg och övernattade i motorhemmet tillsammans med fru och barnbarn, Lasse 10 år och Bosse 7 år. Näe, så heter dom ju inte nu för tiden. Gabriel och Noel är litet mer tidstypiskt men åldrarna och nyfikenheten förändras inte.

Badplatsen såg en aning sliten ut. Det kändes också som om nivån på vattnet var något lägre än den som jag kommer ihåg. Kunde det möjligtvis vara landhöjningen som så konkret gav sig till känna? Den som man både läst och undervisat om i skolan och som man aldrig riktigt trott att man skulle få se eftersom den handlar om halvannan meter på hundra år? Börjar man bli så gammal så att landhöjningen är en realitet?

Fascinerande och en aning skrämmande.

Två dagar senare fyllde jag sextiotre år. Tanken blev då ännu mera påtaglig att jag är ytterligare ett år närmare de hundra som utgör måttstocken för landhöjningen i Sverige. Plötsligt kändes det som om man var en del av hela evolutionshistorien med istider, fimbulvintrar och allt annat som man egentligen inte mår så bra av att fundera över när man ofrivilligt går på hundvakten någon natt då och då.

Men sedan kom hela gänget barnbarn och drack läsk, åt tårta och lekte kurragömma med sådan glädje att alla tankar på istid, fimbulvinter och landhöjning snabbt blåste bort.

When I get older losing my hair many years from now
will you still be sending me a valentine
birthday greeting, bottle of wine
If I'd been out till quarter to three would you lock the door
Will you still need me
Will you still feed me
When I'm sixty-four

Nästa år alltså…..