Gräsänkling och Bryson igen!

Och den här gången sover Tiina över i Hudiksvall. Hon är där med elever och funderar på vad elevdemokrati och elevmedverkan är för något? Är det att ha formella klassråd och bestämma färgen på en vägg i cafeterian eller är det att ha inflytande över sitt eget lärande i skolan? Det ska bli intressant att höra i morgon när hon kommer hem.

Varande solokvist så blev det litet tv-tittande i den bekväma, röda fåtöljen i vardagsrummet. Eftersom inte programmen var så upphetsande, (trots många kanaler) kom jag att tänka på varför jag inte sjunker rakt ner i soffan och igenom golvet, ner till grannarna under och fortsätter ner i källaren. Det borde jag nämligen göra om man tittar helt objektivt på det som allt och alla består av, nämligen atomer.

Tur att man läser Bill Bryson. Så här skriver han om atomer:

Det är fortfarande ganska häpnadsväckande att tänka sig att atomerna till största delen är tomrum och att den fasthet som vi upplever runt om oss är en illusion. När två objekt stöter ihop i den verkliga världen- biljardbollar används ofta som illustration- krockar de egentligen inte med varandra. Timothy Ferris föklarar det så här: "Det är närmast så att de negativt laddade fälten stöter bort varandra...Om det inte vore för deras elektriska laddningar, skulle de, likt galaxer passera rätt genom varandra helskinnade." När du sitter i en fåtölj, sitter du faktiskt inte där, utan svävar ovanför den på en höjd av en ångström (en hundramiljondels centimeter). Dina elektroner och fåtöljens elektroner värjer sig oförsonligt mot ett större närmande.

Skönt att veta, eller hur!