Under åren 91-97 arbetade jag som språklärare på Norrsätraskolan i Sandviken, bland framåt arbetskamrater och fräscha pedagogiska idéer. Det var good-bye till begränsande läroböcker och välkommen till informationsteknik och Internet. Fyra "rutiga skjortor" gjorde allt för att sätta Norrsätraskolan på kartan som den skola som kommit längst i användandet av datorer. Datorer som vid mitten av 90-talet hade hårddiskar med svindlande 500 mB. Det kändes som en digital evighet.
I går firade Norrsätraskolan sitt 40-årsjubileum med 40 meter rulltårta, modevisning, musikunderhållning och trumpetfanfarer. Många äldre kolleger och vapendragare hängde i korridorerna tillsammans med dagens elever eller tittade in i skolbiblioteket för att i nostalgins tecken undersöka alla gamla kataloger som fanns till beskådan. En och annan bild på bloggaren skymtade också förbi och visst hade tidens tand nött på utanpåverket. Det var nog bara att konstatera. Alla mina döttrar fanns också med på bilder då varande tonåringar. Nu är dom alla i 30-årsåldern och kommer på besök idag på e.m.
Nåväl, roligt var det men även litet sorgligt!
Tittar man ett halvår framåt så blir det tyvärr ännu känslosammare, eftersom detta var Norrsätraskolan sista jubileum. Till våren läggs skolan ner. Det har någonting med lokaler och kostnader att göra.
Nästa veckohelg blir det ytterligare en jubileumsträff. Då samlas vuxenvärlden till fest med middag och dans och ytterligare filosofiska tankar om vad tiden ändå går fort.
Nåväl, så är det. Men idag kommer nästa generation på besök. Hela gänget barnbarn med föräldrar ramlar in på Polhemsgatan för frossa på hemlagad pizza och för att fira äldsta dotterns 33-årsdag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar