En bok är slut!

Det trettionde och sista kapitlet i Bill Brysons magnifika bok En kortfattad historik över nästan allting heter Farväl. Tack och adjö själv både till författaren och till de rader han förmodligen med en viss möda har satt på pränt. Noter och litteraturhänvisningar är på 45 sidor!

Boken har upptagit min tankeverksamhet och mina funderingar en hel del under den tid det nu har tagit att läsa de nästa 500 sidorna. Det kanske har märkts i bloggen.

Det är ledsamt att läsa sista kapitlet som varande en Homo sapiens. Varför beter vi oss som vi gör? Vi är i alla fall den enda arten på jorden som är kapabel att avslöja himlarnas djupaste hemligheter samtidigt som vi, utan någon som helst mening dödar och utplånar den sista dronten på jorden.

Dronten, den berömda fågeln, som inte kunde flyga och inte heller var särskilt snabbfotad och dessutom var ganska korkad och tillitsfull, blev därigenom förstås ett tämligen oemotståndligt mål för uttråkade unga killar på landpermission. (på ön Mauritius). Miljontals år i fridfull isolering hade inte förberett dronten för människors nyckfulla och djupt oroande beteende.

Detta är bara ett av flera smärtsamma exempel på människors övergrepp på andra varelser på jorden. ”En planet, ett experiment”.

Kan vi fortsätta så här, Bill?

Om den här boken har något att lära ut är det att vi har en jäkla tur som finns här- och med ”vi” menar jag allt levande. Att över huvud taget uppnå någon form av liv i detta vårt universum tycks vara en rätt stor bedrift. Som människor är vi förstås dubbelt tursamma. Vi åtnjuter inte bara privilegiet att existera utan även den unika förmågan att uppskatta det
och rentav göra livet bättre på en mängd olika sätt. Det är något vi precis har börjat fatta.

Vi har nått fram till vår höga ställning på en otroligt kort tid. Beteendemässigt har moderna människor inte funnits till mer än omkring 0,0001 % av jordens historia. – nästan ingenting med andra ord- men bara att existera denna korta tid har krävt en nästan obruten tur.

Vi står i själva verket i början på alltsammans. Knepet är förstås att se till att vi aldrig når till slutet. Och det kommer nästan helt säkert att kräva mer än tur.

Något att tänka på när jag rattar bilen mot huvudstaden i morgon bitti. Nypåsatta vinterdäck. Kommits först tisdag- onsdag och sedan ett IT-i-praktikenseminarium på onsdag eftermiddag uppe på ”Söderns höjder”.

Uj, vad det blåser ute! Hösten är här. Läs en bok!