Norrsätraskolan öppnade sina portar för elever i augusti 1968. Woodstock-festivalen hölls på ägorna till en mjölkfarm nära staden Bethel, New York 15-18 aug 1969. Att öppna en skola ungefär samtidigt som när historiens mest omtalade festival gick av stapeln påverkade säkert Norrsätraaskolans första år. Det såg man bl.a. på deltagarna klädsel i fredags vid 40-årsfesten till minne av skolans tillblivelse.
Att festivalen kom att kallas Woodstock trots att den var i staden Bethel berodde på att man egentligen tänkt anordna den i staden Woodstock, New York. När arrangörerna inte fick tillstånd där, upplät lantbrukaren Max Yasgur efter förslag från sin son mark åt festivalen.
Det kanske var ett överilat beslut.
Arrangörerna hade väntat sig en publik på upp emot 200 000 personer, men i stället kom mellan 400 000–500 000 personer – kanske ännu fler eftersom uppgifterna varierar. Ryktet spred sig blixtsnabbt och publiken strömmade till spontant utan någon som helst marknadsföring. Arrangörerna hade först tänkt ta betalning för inträde men gav snart upp den idén och lät alla komma in gratis. Vägarna runt festivalen fylldes med bilar, ungdomar och hippies som försökte ta sig till platsen. Då man inte hade väntat sig så extremt mycket folk rådde det brist på toaletter, sjuktält och andra faciliteter. Det var mycket trångt, och det regniga vädret gjorde marken lerig. Ändå har publiken på Woodstock beskrivits som mycket lugn och sansad. (Wikipedia)
Vid förfesten på Polhemsgatan (Tiina och jag :-) spelades bl.a. The Lovin´Spoonful, Creedence Clearwater Revival och Jimi Hendrix. De fanns alla med bland de artister som uppträdde på Woodstock. Dock ej Joni Mitchell med hennes fantastiska låt Big Yellow Taxi. Även om jag för länge sedan lämnat pop-spåret i mitt musikaliska utövande så ryser jag av välbehag när det svänger så infernaliskt med små medel. Och budskapet i texten går heller inte av för hackor.
Det handlar om en upplevelse som Joni hade när hon besökte Hawaii för första gången. Trött på Los Angeles-smogen anlände hon på natten till paradisön. Det var först på morgonen därefter som hon fick chansen att titta på omgivningarna från sin hotellbalkong. Hon tittade ner och där låg en fruktansvärt ful, asfalterad parkeringsplats. "They paved paradise and put up a parking lot".
They paved paradise
And put up a parking lot
With a pink hotel, a boutique
And a swinging hot spot
Dont it always seem to go
That you dont know what youve got
Till its gone
They paved paradise
And put up a parking lot
They took all the trees
Put em in a tree museum
And they charged the people
A dollar and a half just to see em
Dont it always seem to go
That you dont know what youve got
Till its gone
They paved paradise
And put up a parking lot
Hey farmer farmer
Put away that d.d.t. now
Give me spots on my apples
But leave me the birds and the bees
Please!
Dont it always seem to go
That you dont know what youve got
Till its gone
They paved paradise
And put up a parking lot
Late last night
I heard the screen door slam
And a big yellow taxi
Took away my old man
Dont it always seem to go
That you dont know what youve got
Till its gone
They paved paradise
And put up a parking lot (Joni Mitchell)
Lyssna och njut!
Parking lot, klimatkris eller finanskris. Är det inte olika sidor av samma mynt?
Svängde 40-årsjubileet? Så där!
Hemlagade köttbullar med gräddsås och potatismos
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar