Genomförande kontra resultat

Tyvärr har det blivit ett kontra mellan dessa ben i skolans verksamhet. I sin iver att uppnå kunskapsmålen har skolan tappat fokus på de aktiviteter som faktiskt är grunden för att man ska nå målen, pedagogiken och metoderna. Det finns ingen automatik i att man säger att måluppfyllelsen är viktig. Man måste göra något åt det också.

Jag tycker att Peter Thoreström uttrycker detta bra i Lärarnas Tidning i sin krönika På kanten:

Kärnverksamheten, den genuina didaktiken, tycks inte i det komplexa pusslet få det utrymme den kräver. Och föga överraskande, ett lärande verkar inte ske av sig självt bara för att eleverna har hög målkännedom. Visst vet de vad undervisningen ska leda till och visst är målkännedom en drivande komponent i kunskapandet, men det räcker inte för att fler poletter ska falla ner hos eleverna.

Lärare och elever må vara hur kursplanekompetenta som helst, men till sist hänger man ändå över eleven och river sig i skallen efter den där ultimata pedagogiska förklaringsmodellen som är så viktig för att ett lärande ska ske. (Lärarens tidning nummer 5, 2009)

Lärande är här och nu.
Lärande handlar om lust.