Så var sommaren!

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…

…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.

Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.

Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)

På badsemester i Hämeenlinna (Tavastehus)

När jag sov och fru T var uppe, tiden mellan 7.00 och 8.30 ändrades planerna för vidare resande drastiskt.

Hon hade nämligen upptäckt en ny jazzfestival (Linna jazz) i Hämeenlinna (Tavastehus). Inte nog med jazzen. Staden kan även visa upp ett pampigt slott vilket inte är helt fel när det aktuella husbilsfolket är ute på resa. Mer om detta senare.

Eftersom det bara är åtta mil mellan Tammerfors och Tavastehus så slank vi in till Iittila och besökte deras outlet och blev självklart deprimerade över priserna. Speciellt på fåglarna som är fantastiska men även fantastiskt dyra. Nu hittade vi dock två små flygfän som vi köpte. Flyg är kanske fel ord när det gäller pingviner. Fäna är av märket Arabia. Tänk vad invecklat det kan bli.

Efter några adressförbistringar hittade sedan vi fram till resans kanske vackrast belägna camping. Nere vid en trevligt trafikerad finsk sjö, fem meter från stranden har vi fällt ut markisen för att på ett värdigt sätt kunna ta emot den kvällssol som under dagen har jobbat upp temperaturen till behagliga 26 grader. Marvellous! Mucho bello!

Nu ligger kycklingen på grillen, inköpt i stadens centrum under vår cykelfärd fram och tillbaka för att skaffa information om jazzfestivalen som kommer att rulla på från 7.7 till 10.7. Vi får se hur länge vi blir kvar. En fördel med denna festival är att man anordnar många gratiskonserter på stadens torg.
Snart har vi varit på drift i tre veckor.

Keskiviikkon ilta.
Till staden var det fem kilometer men cykelvägen var hur vacker som helst så det kändes inte så långt. Däremot känns solen rejält idag. Jag har just flyttat möblemanget till skuggan så att vi kan äta kycklingen utan att förgås. Jag går ner en sväng i vattnet och svalkar benen då och då.

Tillbaka till i morse. Då lyckades vi navigera till huset där min farmor och farfar bodde. Jag kände igen gatan, gården och lekparken i närheten men allt var som vanligt mycket mindre än jag mindes det.

Nu när jag ser alla dessa härliga sjöar som slingrar sig fram överallt så får jag sån lust att åka någon tur med båt. Vi får se, jag ska kolla upp det.

Dags att duka bordet.
Fru T.