måndag 30 december 2013

Teneriffa 7

Så hamnade vi äntligen med badkläder på playan i Los Cristianos. Vattnet var sådär 19- 20 grader och sanden behaglig och gå/sittvänlig. Både Fru T et moi slängde oss i. Ungefär 10 % av de som var på stranden gjorde detsamma, vilket innebar att de flesta tyckte det var för kallt i vattnet. Temperaturen i luften var det inget fel på, strålande sol och 24 anständiga plusgrader. 

Badpojke

Vi var kvar på playan i halvannan timme, vilket var duktigt av oss strandkrukor. Vi har liksom inte förstått varför man ska ligga timme ut och timme in på samma ställe relativt sysslolösa. 

När sanden var bortpetad mellan tårna tog vi en lunch med utsikt över hela härligheten, hav och strand och alla strosande människor. Härligt! 

Det var meningen att vi därefter skulle vara kvar nere i stan fram till kvällen. Så blev dock inte fallet, eftersom fru T inte fann något värt att shoppa och de affärer som fanns tyckte att det var bättre att sova siesta i stället för att locka in turister. 

Så vi traskade hem, köpte mat och vin och beslutade oss för att tillbringa sista eftermiddagen och kvällen på vår kära balkong på Mango Oasis. 

I morgon på nyårsaftonen flyger vi hem. Veckan här på Teneriffa har varit riktigt bra. Vädret svek oss bara några timmar under en dag då ljummet regn strilade ner. Annars har det mest varit sol och 20- 25 grader varmt.

Det går ju faktiskt att fördriva tiden här utan att ligga på badstranden hela dagarna. 

Gott Nytt År från fru T och bloggaren själv.

Fru T
Bloggaren själv
Glömde en sak. Oj, vad de byggde sandslott på stränderna!

Ett av sandslotten
 


Teneriffa 6

Sedan vi kom till Teneriffa har vi varit beslutna att ta oss till Playa de las Americas och på vår sjätte dag här lyckades vi. Vi tog den lokala bussen 467 till Las Americas busstation och därifrån gick vi raka spåret ner till playan. 

Det var ett mäktigt skådespel som väntade. Meterhöga vågor slog in från havet i väster och alla badare verkade trivas bland skum och vågtoppar. 

Häftigt!

Vi gick i sakta mak efter hela den långa stranden i strålande sol och det var hur vackert som helst. Mycket vildare än de mer lugna playorna i Los Cristianos. 

Det blev ett vätskestopp vid en av restaurangerna och roade betraktade vi alla dessa människor, korta och långa, tjocka och smala, vita och bruna som passerade förbi tjattrande på sina olika språk.

Någon kilometer längre bort vid den renodlade surfstranden käkade vi lunch och köpte resans två fåglar, kanariefåglar i alabaster. 

Vi fortsatte och svängde runt udden in mot Playa de las Vistas och Playa de los Cristanos. Massor av människor låg och stekte sig på stränderna. Ibland undrar man hur de vågar när man vet vad solen kan ställa till med på deras hudar. 

Plötsligt började stegen bli litet sega och det blev inte bättre av att vi hade vår sedvanliga klättring upp till Oasis Mango framför oss. Men det gick bra som det ofta gör om man är envis. 

De envisa

Efter ett svalkande dopp i poolen riggade vi om för restaurangbesök tillsammans med fru T:s bror och fru. Det blev en trevlig sittning på en uterestaurang med god mat och dryck och snack om en liten by i Sverige, Bergby. 

Nöjda kom vi hem i elvatiden, vilket var rekord för bloggaren och fru T under denna semestervistelse. 

När vi gick förbi playorna under dagen kom vi överens om att vi i morgon ska göra ett försök att vara som vanliga semesterresenärer, dvs sitta still på en strand några timmar!


söndag 29 december 2013

Teneriffa 5

Vi beslutade oss för att åka till Masca-dalen med lokalbus vilket innebar byten och tre olika bussar. Det gick bra bortsett från att vi åkte för långt vid första bytet. Svårt att förklara varför, lika svårt som att förklara busstidtabeller och hållplatser på Teneriffa. Hållplatserna innehåller nästan ingen information alls och gör den det så är texten alldeles för liten från fönstret i bussen. 

Nåväl, den andra bussen tog oss högt upp i bergen till Santiago de Teide. Utsikten från den slingrande vägen ner mot Atlantens blågrå vatten var väldigt vacker. När vi kom fram till Santiago stod en mindre buss och väntade på oss och vi förstod att de sista fem kilometrarna till byn Masca skulle bli extraordinära. 
Vanliga serpentinvägar i all ära men det här slog nog alla rekord. Det var högt och det var brant uppför och sedan brant nerför mot byn. Inte nog med det, vi tvingades möta ett antal andra bilar också eftersom många privatpersoner verkar gilla att utmana sig själva i sådana här strapatser.

Extraordinära serpentinvägar

Chauffören var dock säker och van och stora cementblock bildade gräns mot stupen så det kändes hyfsat lugnt i alla fall.  

När vi kom fram började det regna och det höll i stort sett i sig under de tre timmarna som vi var där. Vi hann i alla fall äta på en rustik restaurang och gå på nästan alla vägar som fanns i den lilla byn. Eftersom det kuperade Masca ligger i en dal omgiven av höga berg så behövdes ledstänger på många av gatorna för att man överhuvud taget skulle kunna ta sig fram.

Fru T njuter av utsikten

Vi undrade varför man börjar bo på ett sådant ställe från första början. Wikipedia gav svaret, återkommer med det! 


Masca är en liten apelsinby som ligger i Teneriffas nordvästra hörn. Byn byggdes av Guancherna - Teneriffas urinvånare. De levde helt utan kontakt med den övriga delen av ön väldigt länge. Byn är uppbyggd i en ravin med 600 meter höga bergväggar. År 1496 intog conquistadorerna dalen och dräpte befolkningen som bodde där.
Byn har varit helt gömd för den resterande delen av ön fram till 1927. Då fick de telefon men de kunde fortfarande inte ta sig därifrån utan flera dagars vandring till fots eller med åsna. 1991 byggdes en smal slingrig väg som gick ner till dalen.
Idag bor 120 invånare kvar i de gamla vita stenhusen med terrakottatak. Det kommer massor av turister och vandrare till Masca varje dag, det sägs att det är ett paradis eller ett Mekka för vandrare med alla sina fina vyer och utsikter. Byn är uppbyggd runt en kyrka som ligger på ett palmkantat torg. Det finns också ett museum som visar utställningar av deras enkla men smarta föremål som användes i den avlägsna byn för att göra livet lättare. Wikipedia

 
Nu sysslar i alla fall de 120 personer som bor här enbart med turism och det lever de säkert gott av eftersom turisterna varje dag på året kommer i en strid ström till platsen, ofta i bil och buss men lika mycket vandrande. Det finns vandringsleder ner till och från havet åtta kilometer bort. 

Vi avslutade med en stark kopp kaffe och ett glas cognac innan vi bytte de tre bussarna igen på väg hem till hotellet och middag på balkongen. Då hade det slutat regna. 

Det är trevligt här!

lördag 28 december 2013

Teneriffa 4

När vi vaknade såg vi att vi skulle få vår första molniga dag. Värmen var det inget fel på och att solen lyste med sin frånvaro gjorde inget eftersom vi hade planerat en busstur (lokal) till huvudstaden Santa Cruz. 

Efter en viss kökalabalik (är det bara svenskar som bildar köer i världen?) begav vi oss iväg. Huvudstaden ligger cirka sex mil norrut och bussturen gick bra på en fin motorväg längs med havet. Naturen är ganska bergig och marken lava- och grusaktig. Träd finns knappt, däremot mycket buskar och kaktusar. 

Santa Cruz visade sig vara en ganska stor stad. Den hade en kolonial charm och det var befriande att se riktiga kanarier och inte bara turister. Plötsligt blev vädret fantastiskt, solen visade sig och temperaturen steg uppåt 25 grader. Vi hade hört att det skulle vara kallare ju längre norrut man kom på Teneriffa men så var inte fallet denna dag.

Santa Cruz

Vi strosade omkring några timmar och åt grillad kyckling på en uteservering. Nere vid hamnen såg vi många färjor som förmodligen transporterat över de relativt många husbilar som vi ser här på Teneriffa. Vi ska ta reda på varifrån färjorna utgår ifrån. 

Vid hamnen

När vi skulle hem var det många som skulle med den lokala bussen (110) igen men den här gången hade man faktiskt bildat en kö som höll hela tiden. 

Efter utflykten blev det klättring upp till Oasis Mango igen och en pasta och litet vin på balkongen innan fru T gjorde en tidig kväll och jag själv inte kunde sluta läsa Keplers Sandmannen. 

I morgon blir det mera lokalbuss. Mascka är inplanerad.

fredag 27 december 2013

Teneriffa 3

Vi trodde att vi skulle hitta en genväg till Montana Guaza genom att gå längs med bergskammen från vårt hotell. Men där drog vi en nitlott. Efter att ha stapplat omkring i ett område utan riktiga stigar hamnade vi till sist där alla turistande bergsklättrare börjar sin klättring. 

Klättringen var medelsvår även om stigarna innehöll en massa oregelbundna stenar som gjorde att man var tvungen att vara på sin vakt hela tiden. Det tog någon timme ta sig upp och belöningen var en härlig utsikt över Los Cristianos med omnejder. Man såg t.o.m. den snötäckta toppen på Teide.
 
Montana Guaza och Teide i bakgrunden
Klättringen ner gick bra. Med litet ont i benen och med svullna händer traskade vi sedan förbi en husbilsparkering (de finns överallt) innan vi satte oss på en engelsk sylta och drack en immig öl var. Vilken belöning! Engelsmännen på syltan pratade en sådan bred dialekt att vi inte förstod ett ord.
 
Belöning!
Sedan stapplade vi upp till Oasis Mango igen och vilade oss igenom eftermiddagen. Vädret var stabilt runt 23- 24 grader och sol hela dagen.

Det märkliga var att värmen höll i sig hela kvällen när vi gjorde en ansats att ta oss till Playa de las Americas till fots. Vi gick på den västra sidan av Montana Chayofita, men lyckades inte utan hamnade återigen på Playa de las Vistas. Det är verkligen långt till Americas. Vi får göra ett försök senare i veckan med hjälp av en taxi. 

På hemväg åt vi en bit och klättrade för andra gången denna dag upp till vårt hotell. 

Fru T somnade direkt medan jag kämpade med min ischiasnerv.

 

torsdag 26 december 2013

Teneriffa dag 2

Los Christianos hälsade oss god morgon med ett strålande väder. Efter en underbar frukost på balkongen skrev jag litet i bloggen och knallade ner till receptionen och ett halvhyfsat WiFi och lade ut texten och några bilder på nätet.
Under tiden hade fru T somnat om trots tio timmars sömn (det är ju semester). 

Vi beslutade oss för att gå ner till en av playorna för att bada och läsa. Det blev varken eller, men vi vadade litet i strandkanten i alla fall.

Juldagsbad
Ett antal pensionärer, mest engelsmän, hade samlats vid stranden och iförda tomteluvor och andra jullika attiraljer hinkade de champagne så att det stod härligan till. Vi tittade på gänget och undrade om detta är vår framtid? Njaää, roligt verkade de ha men vi får nog fundera på andra alternativ.

Juldagschampagne
 Trots den rikliga frukosten började magen göra sig gällande och vi slog oss ner i skuggan vid ett restaurangbord och inmundigade varsin pizza med tillhörande öl. Härligt! 

Sedan tog vi oss ut på piren mellan Playa de los Cristanos och Playa de las Vistas och tittade på när en av färjorna lade till. 

Promenaden tillbaka till Oasis Mango blev tung. Bara uppför hela tiden och jag kände av en livaktig ischiasnerv som har spökat några dagar. Men även fru T var trött så vi ställde in kvällens promenad, köpte ost, bröd och vin och boade på balkongen och beskådade en underbar solnedgång.
 
I morgon ska vi knalla på litet bergsstigar om ischiasen tillåter .

onsdag 25 december 2013

Julafton på Teneriffa

Efter trevlig danföredopparedansamvaro i Skutskär var det bara att bita i det sura äpplet kl. 3.00 julaftonsmorgonen. Dags att vakna eftersom flyget till Teneriffa gick kl. 8.

Bilfärden till Arlanda gick som den skulle även om vädret minst sagt var bedrövligt. 2 plusgrader och ihållande regn. På parkeringsplatsen Alfa träffade vi en av Fru T:s bröder och fru som fått samma utsökta idé som vi.

Flygplanet från Thomas Cook var det största som vi någonsin flugit med. 390 resenärer och det var fullt till sista plats. Man undrar hur dessa kolosser kommer upp i skyn. Men det gjorde det och sex timmar senare landade på Teneriffa. Inflygningen var magnifik i solskenet. Vi såg Teide hela tiden, för dagen vit på toppen efter stormarna för fjorton dagar sedan.

Av det dåliga vädret såg vi inget. Värmen och solskenet förvånade som vanligt när man lämnar ett kallt och blött Sverige och hux flux befinner sig i sommarvärme bara genom att resa några timmar.
Vings bussar tog och till olika hotell och vi fick kliva av först eftersom vårt hotell Oasis Mango ligger ganska högt i Los Christianos. Boendet är en juste lägenhet med fri sikt ner mot Atlanten. På dess balkong skrivs nu dessa rader.
Vi gick och handlade och åt litet mellanmål, hoppade i poolen, fixade till oss och knallade ner på stan. Det blev en varm och skön promenad längs Playa de los Cristanos och Playa de las Vistas. Det enda som påminde om att det var julafton var några försäljare som ville att vi skulle köpa tomteluvor som blinkade. Vi avböjde vänligt men bestämt.
Berömda sandslott
Efter några timmars trevligt spankulerande hamnade vi på en restaurang vid Playa de los Cristanos. Vi inmundigade en väl tilltagen köttbit, en flaska rödvin och lite glass innan vi klättrade tillbaka upp till  Oasis Mango.
Mums!
 Där somnade vi ovaggade efter en händelserik julafton utan skinka och lutfisk.

måndag 23 december 2013

Teneriffa

Klockan är nu 21:40.

4.00 i morgon bitti drar vi ner mot Arlanda för att i åttatiden flyga till Teneriffa. Kl 13.00 är vi framme och det ska visst vara några grader och tjugo när vi kommer fram. Julafton är det också! Avnjuts på bästa sätt på en strand med litet medhavd picknick hör vi hört!

Skönt ska det bli. Vädret i Sandviken har ju inte varit det allra bästa de senaste dagarna.

Det blir säkert litet rapporter om livet där ute i Atlanten. Här i denna blogg alltså.