torsdag 30 december 2010

Lisboa dag 3

Vädret var inte det bästa när vi vaknade. Det regnade kraftigt. Vi hade tänkt oss ett besök i Belém, men ändrade oss och drog österut i stället, till Nationernas Park. Där hölls den lyckade världsutställningen 1998 för att fira 500-årsjubileet av Vasco da Gamas resa till Indien.

Området visade upp mycket av modern portugisisk arkitektur och var riktigt trevligt att vandra genom. Vi valde dock att inte knalla in i den portugisiska paviljongen med sin betongbaldakin som hänger som ett segel över gårdsplanen. Kändes faktiskt lite farligt.

Med nyinköpta paraplyer från Vasco da Gamas galleria tog vi emot de regnskurar som kom med små leenden. Varmt var det i alla fall, runt 15 grader.

Vi hamnade på en italiensk restaurang och åt god pasta för att möta mitt sockerfall som dyker upp med jämna mellanrum. Förmodligen promenerar jag för mycket, he, he!

Besöket på Oceanario avslutade den östliga turen. Det är världens näst största akvarium. Väldigt fräscht och informativt. Havsuttrarna, liggandes på rygg och halvslumrandes blev favoriterna.


Mina fötter hade inte riktigt återhämtat sig från gårdagen så jag har försökt promenera extra långsamt idag. Det har gått bra eftersom vi befunnit oss på ett begränsat område. Men visst blir man trött. Under en liten filmvisning på ocenariet höll jag på att somna.

Vi hade ju tänkt oss högst en halvdag men klockan hann åter bli halv fem innan vi var tillbaka på hotellet. Ingen fara dock, vi hinner vila före kvällens middag och konsert på jazzklubben.
Vi kanske måste ställa klockan sen så att vi inte missar frukosten imorgon. Utan den blir man helt upp- och nervänd. Planerar också lite shopping före nyårsfirandet. Vi får se, vi vet inget om helgens öppettider än.

Fru T.

onsdag 29 december 2010

Lisboa dag 2

Det är svårt att fatta att solen skiner och temperaturen är strax under tjugo grader när vi dag 2 släntrar ner mot centrum. Målet för dagen är Alfama, den gamla staden.

Väl där får vi lön för mödan. Stadsdelen är inte vacker, men pittoresk i all sin folklighet. Inga anpassningar till turister här inte. Det skriks och tjoas och Lissabons alla drama queens verkade ha samlats vid torget framför Museu do Fado när vi inmundigade en hopplös pizza och ett väl tilltaget glas rött. Tur att man inte förstod vad de sa. Deras kroppsspråk räckte gott och väl.

Under vårt spatserande lokaliserade vi jazzklubben Ondajazz Bar på adressen Arco de Jesus 7. Dit ska vi i morgon!

Mycket trappor blev det på vägen upp till Bairro de Castelo. Det visade sig vara en relativt oansenlig ruin med härlig utsikt över hela Lissabon. Trädgården runt ”slottet” liknade Millesgården på Lidingö. Man förstår var Carl har fått inspiration till sitt praktfulla hem.

Sedan blev det långpromenad genom trendiga Chiado och Biarro Alto innan vi hamnade i den lokala mataffären för inköp av diverse bröd, ost och vin.

Sista metrarna till hotellet promenerades i ett begynnande regn, som nu på åttonde våningen på hotellet har utvecklats till halv storm.

Jo, i dag dök det upp en cyklist. Bilarna tutade ilsket på honom hela tiden.

Lite om frukosten på hotellet; den är inte märkvärdig men jag försöker äta så mycket som möjligt för att orka med alla promenader. I morse blev det äggröra, en smörgås med ost och en med salami, yoghurt med musli, ett rostat bröd med marmelad, en croissant, lite melon och apelsinskivor, juice samt två cappuccino. Det tycker H är mycket men jag tycker det är alldeles lagom.

Tänk att dag två blev som en svensk sommardag den också. Jag undrar just om vi kommer att klara hela resan utan att köpa paraplyer. Sån tur kan man väl inte ha! Jag är dock ganska öm under fotsulorna. Precis alla trottoarer är belagda med små gatstenar som masserar fötterna rejält så det bästa är grova skor vilket jag inte har.

Jag är glad och tacksam över att vara i en stad som är helt befriad från tjatiga och påträngande försäljare. Allt är lugnt, trevligt och belevat (ja, med undantag för de gapiga damerna i gamla stan). Men å andra sidan var det ett underhållande spektakel.

Imorgon blir det ett lite annorlunda upplägg. Eftersom vi ska på sent uppträdande på jazzklubb så ska vi försöka sova en stund på eftermiddagen. Man är ju ingen ungdom längre precis.

Fru T.

tisdag 28 december 2010

Lisboa dag 1

Lissabon måste vara rena skräcken för alla holländare. Det finns nämligen ingen cykel, ingen cykelbana och i och med det ingen cyklist i hela den portugisiska huvudstaden. I alla fall såg inte vi någon under vår tio timmars långa vandring under den första portugaldagen.

Förklaringen är enkel. Ingen orkar cykla i denna bergochdalbana till stad. Backarna är långa och sega men också ettrigt knixiga. Det är svårt att beskriva, det måste upplevas. Vi var förberedda, men verkligheten överträffar sagan.

Som tur är finns det hjälpmedel, spårvagnar exempelvis. Ta turistspårvagn 28 och ge er ut på en hiskelig tur i den gamla staden i närheten av Castelo de Sao Jorge. Det är centimetrar till husväggarna och i uppförsbackarna frustar spårvagnen som en gammal ko i och ylar som en varg när bromsbackarna slår till i nedförsbackarna. Vilket äventyr! I morgon ska vi dit igen och knata omkring under hela dagen. Vi ser fram emot detta redan.

Vädret, den första dagen? Vi var inställda på regn men fick sol och 18 plusgrader. Det kändes litet overkill med vinterjacka, mössa och handskar. Hoppas på något liknande i morgon.

Vi hann med en hel del, bla ett besök på Museau Nacional de Arte Antiga. Höjdpunkten där? Hieronymus Boschs triptyk som skildrar en fruktansvärd och sällsam värld. Fantastiskt tyckte vi.
Utanför satt ett gäng gubbar och lirade kort i en grön berså, några dagar före nyårsaftonen!!

Nåväl, dagen blev lång, men fantastisk. Mycket pga av vädret men också av Lissabons inneboende karaktär. Det här är en stad att trivas i. Det ska vi göra sex dagar till.

Hotellet? Vi bor på åttonde våningen på toppen av en kulle och har en ljuvlig utsikt över stadens centrum och Tajo, den breda och härliga flod som förbinder Lissabon med Atlanten.

Så vart det kväller den första dagen. Det känns bra att ha många dagar på sig och slippa känna stress. Man kan i lugn och ro orientera sig och lägga upp planerna för resten av semestern. Imorgon ska vi släntra genom varendaste liten gränd i den gamla stadsdelen Alfama.

Ja det är verkligen underligt att strosa runt i 18 plusgrader i en stad som de fyllt med vacker julbelysning. Jag har faktiskt tagit av mig yllekappan flera gånger idag och gått omkring i bara klänningen. Är det sant att det var massor med snö och svinkallt i Sandviken när vi for iväg? Nää, det måste ha varit i en annan värld!

Klockan är nio och vi halvligger i hotellsängarna med att glas vin och tittar på portugisisk TV. Alldeles snart kommer vi att somna gott. Men när fötterna vilat klart drar vi ut på äventyr igen. Det ska bli sååå kul.

Natti, natti. Fru T.

måndag 27 december 2010

Arlanda

Fru T här!
Nu hoppar jag in i bloggen några dagar igen eftersom vi är på resande fot. Vi har bara kommit till Arlanda men jag har redan fått en öl som smakar extra gott. Jag har nämligen varit sjuk under julen så det blev inte mycket till fest. Nu ska vi snart checka in. Återkommer från Lisboa imorgon.
Fru T.

Sagt och gjort. Jag har också en öl framför mig och ringer och fixar musikrep efter nyår samtidigt som fru T bloggar. New Orleans Bistro Bar är vårt kontor :-)

Ser fram emot en stad utan snö!

onsdag 22 december 2010

Det lackar mot jul!

I dag tog tre av mina närmaste arbetskamrater under de senaste tio- femton åren farväl från skolkontoret genom att bjuda på en smaskig smörgåstårta. Tack för den och tack för alla år tillsammans.

För att kunna ta itu med de nya arbetsuppgifter som man nu har framför sig flyttar alla tre till stadens gymnasieskola. En jobbar med planerat teknikcollege, en med marknadsföring och en som IT-pedagog.

Alla tre har under åren gjort avgörande insatser i bygget av Sandviken som en av landets mest profilerade IT-kommuner inom skolan. Som IT-resursare under kommunens två IT-pedagogiska projekt KiU 1.0 och KiU 2.0 fortbildade vi och drev mängder av delprojekt från vårt högkvarter vITalen. En fantastikt rolig tid med en gruppsammanhållning som förändrade arbetsuppgifter aldrig kan ta ifrån oss.

Nästan alla IT-resursare finns kvar i verksamheten med nya arbetsuppgifter. Förutom de ovan nämnda är vi systemansvariga, projektledare av olika slag samt IT-strateg. Informationstekniken finns med som en bas för oss alla i skiftande former.

Det är lätt att jobba med IT i Sandvikens kommun för närvarande. Politiken och Kunskapsförvaltningens ledningsgrupp driver IT-frågorna på bred front. 1-1-satsningarna är massiva. 2013 ska all personal och alla elever inom skolan ha varsin dator i trådlösa nät. Det kommer att innebära omvälvande förändringar inom skolverksamheten. Både för lärare och elever.

Därför kanns avskedet i dag mindre dramatiskt. Våra vägar kommer att korsas även framöver :-)

måndag 13 december 2010

Bok om digital kompetens

Digital kompetens i undervisningen
Handbok för lärare i samhällsvetenskapliga ämnen
Ulf Jämterud.

Om du är lärare och vill utveckla din användning av IT och digitala lärresurser i undervisningen har jag två råd. För det första kan du skaffa dig den här boken för i den har du mycket att hämta. För det andra tycker jag att du ska börja med att läsa slutordet i den.
Där tar nämligen Jämterud upp frågan "När ska jag hinna med allt detta?"
Jag tycker att frågan är berättigad eftersom boken innehåller så många idéer att risken för att genomsnittsläraren blir en aning matt är stor.
Enligt Jämterud har lärare inte all tid i världen att sitta ner i lugn och ro vid sin arbetsplats. Datorn har visserligen underlättat arbetet och minskat tidsåtgången. Mycket av administrationen görs nu via skolans lärplattform. Man fyller i närvaro/frånvaro, meddelar läxor, svarar på e-post från elever, föräldrar, kolleger och skolledning parallellt med att man förbereder lektioner i Word eller Power Point. Men den nya digitala kompetensen kräver så mycket mer. Man ska kunna och hinna med att blogga, twittra, delta i sociala nätverk, publicera filmer och bilder och hänga med i utvecklingen av ny teknik samt lära sig nya tjänster?
Hur gör man det?
Jämteruds svar är klokt. Lösningen ligger i att vi ställer rimliga krav på oss själva. Att börja med en eller två idéer, som man tror kan utveckla undervisningen och är värda tiden som man lägger ner.
Första delenBoken är uppdelad i två delar. I första delen tar Jämterud upp frågeställningar och perspektiv kring IT i skola och undervisning. Man påminns om EU:s nyckelkompetenser och i och med det bokens huvudämne, digital kompetens. Ett begrepp som de senaste åren har vidgats i innehåll och som författaren utvecklar på ett bra och tydligt sätt.
Intressant är hur begreppen digitalt infödda och digitala invandrare under senare år har döpts om till digitala invånare och digital turister.
De flesta lärare har idag säkert bra koll på Web 2.0 och de sociala medierna. Hemsidor, bloggar, twitter, wikier, fildelning, RSS och poddsändningar är företeelser som vunnit mark inom den pedagogiska verksamheten. Har man ändå missat något av detta så finns bra information i bokens första del, som också avhandlar mobilt lärande och datorspel i skolan samt upphovsrätt för lärare.
Andra delenOm man som jag har arbetat med IT under de senaste femton åren så är första delen välkänt stoff i stora delar. När man sedan kommer in i den andra delen måste jag erkänna att Jämteruds omvärldsspaning och beskrivande av resurser passerar mitt vetande på många områden. Han har dammsugit resurser på nätet och beskriver hur webben, digitala kartor, strömmande video, den sociala webben, mobilt lärande, datorspel och verktyg för plagiatkontroll kan bli en naturlig del av undervisningen.
Många länkar till Internet blir det. Det är bara att tacka och ta emot. Jag ska verkligen ge mig ut på upptäcktsfärd. Hoppas att alla länkar kommer att fungera. Det är ju en välkänd svårighet när webbplatser dyker upp och försvinner. Ett problem som Jämterud tar upp i sitt förord.
Som sagt, man blir imponerad av författarens sammanfattningar av nätets resurser. Lägg också till att han ger pedagogiska förslag om hur man kan använda dessa resurser och även tar upp farhågor gällande den övertro som kan finnas att tekniken ska lösa lärandets gåta.
Vem kan läsa boken?
Boken vänder sig i första hand till dig som undervisar i något eller några av de samhällsvetenskapliga ämnena på gymnasiet eller i grundskolan senare del.
Jag tycker nog att alla lärare kan hämta inspiration i denna bok. Läs den inte från pärm till pärm. Använd innehållsförteckningen och botanisera bland de delar som intresserar.
Mycket av innehållet passar alla ämnen i skolan men vänder sig mest till de samhällsvetenskapliga. Det är nog många mer än jag som anar att det finns ett visst behov av en liknade bok som tar ansats i de naturvetenskapliga ämnena i allmänhet och i matematik i synnerhet.
Vem skriver den? 

måndag 6 december 2010

9 dec 2010

Trots en smygande förkylning (med ryggont konstigt nog) som hämmade mina aktiviteter under helgen var jag på banan i morse. Två Ipren och så iväg. En aning stel fru T fanns med i bilen efter sitt heldagssläpäventyr till Kungsholmen under söndagen (nyförlovad son :).

Vissa dagar är tempot högt. De första två timmarna tog en grupp på tre personer och en del telefonkontakter beslut om en upphandling av datorer. Alltid svårt men vi kände oss nöjda med beslutet. Hoppas att alla involverade blir det också.

På vägen till kontoret svängde jag in och fixade litet fika till nästa aktivitet. Ett gäng från kommunen diskuterade och fick input från pedagoger kommande från söder om huvudstaden. Ämnet var Innovativa Skolprogrammet. Bra diskussion och tillika information om hur man kan få igång en på vissa håll slumrande pedagogisk IT-utveckling i Sandviken. Det kommer att behövas när "varsin dator-konceptet" slår till med full kraft inom Kunskapsförvaltningen de närmaste åren.

Full fart ner på stan igen och en härlig lunch med dotter nummer 2 och hennes två gulliga barn. En har just lärt sig att säga morfar Honken och en tappar tänder med jämna mellanrum. Vilken ynnest att få var med om detta.

Säg den lycka som varar beständigt. In i bilen och iväg till IT-kontoret och två timmar förevisning av en e-tjänsteportal. Upphandling på gång även där. KommunIT-strategen hade slagit till med saffransbullar. Välkommet!

Tillbaka till kontoret igen för summering, läsa och skicka mejl och säkra adressen till studiebesöket hos Vittra Väsby och deras 1-1 satsning i morgon.

Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man åker hem.

lördag 20 november 2010

Köket

Det var en gång ett kök som skulle rustas. På ytan var det fortfarande ganska fint, men lådorna fick öppnas med våld och spisen med en tång. Mattan var uppdelad i bitar som bestod av olika mönster. Kyl- och frysutrymmena var begränsade och suckade ofta när man krävde av dem att hålla kylan. Spisplattorna ville heller inte vara tillräckligt varma och när man verkligen vill laga mycket mat där så är inte det ultimat.

Så bort med det.

Och tomt blev det.

Och stökigt! Men fint!
Vad blir det för mat :-?

torsdag 18 november 2010

Riga

På höstloven brukar fru T och jag åka till något trevligt ställe. Förra året blev det Sthlm och i år Riga.

Trots att vi bilade i väg i god tid från brukssamhället på onsdagen så blev det litet stressigt vid terminalen pga av Stockholmsköerna. Ett tag var vi också på väg åt fel håll med resväskorna släpande efter oss. Men det löste sig till sist.

Överfarten blev nästan i skumpigaste laget. Visst försökte vi dansa och hålla på men ibland klev man rakt ut i ett tomrum. Båtgolvet var inte där det borde befinna sig. Desto märkligare var det att showdansarna gjorde sina krumbukter och piruetter utan synbara problem.
Vid tretiden på natten var det som värst. Fru T vaknade av att hon befann sig i viktlöst tillstånd ovanför sängen.

Rigabukten blev räddningen. Då lugnade det ner sig och vi gled majestätiskt uppför floden Daugeva in i hamn vid tiotiden på förmiddagen. Terminalen ligger behändigt någon kilometer från den medeltidspräglade gamla staden så det var inga problem att korsa den och checka in på det fyrstjärniga hotellet i närheten av stationen.

Sedan blev det ett drygt dygns spankulerande i det härliga Riga i 9-10 plusgrader ofta med en höstsol som kikade fram. Jag tror vi hann med det mesta faktiskt från den gamla staden via marknaden i och runt de stora saluhallarna som ligger i de gamla hangarerna för zeppelinare och de fint bevarade Jugendkvarteren med vackert ornerade hus i art nouveau. Samt en del pråliga, nybyggda, av Rigaborna obesökta gallerior.
Ryska dockor, inte att förglömma.
Jättegod mat, härligt inhemskt öl till rimliga priser störde inte upplevelsen på något sätt. Och självklart en Black Balsam då och då.

Häng med, några bilder säger mer än tusen ord


Resan tillbaka blev betydligt lugnare. Båten var en modell större och havet inte hälften så argsint.

torsdag 28 oktober 2010

Snart november

Strålande höstsol och 7-8 grader varmt! Fru T har fiskevecka på jobbet, vilket innebär att hon åker omkring med ett jättedyrt sonägt kastspö och försöker fånga någon fisk i vattnen runt Sandviken. Hittills har fiskelyckan varit noll. Ett ljus i mörkret är att eleverna under torsdagens fiske vid Bångs lyckades dra upp ett antal feta gäddor.

Hemma ser vi ljuset i tunneln ang. installationen av nytt kök. I går fick vi upp kaklet. Aquaglaskakel plattsatt av skicklig "Bullen". I dag skruvar "Janne" upp fläkten och gör takanslutningen klar. Förhoppningsvis! Skönt med duktiga hantverkare.

Apropå hantverkare så undrar man över vad som händer med vår husbil som har varit i Caravan & Marines våld i snart en vecka. Utan återkoppling, ingen telefonsignal, inget svar när man ringer. Kanske dags att byta reparatör.

Full fart på jobbet. E-tjänster, styrgrupper, dokumentation och strategier i en salig röra. Mycket, men oftast väldigt roligt.

"Höstlov" nästa vecka. Nya läroplanerna på måndag, tur till Skolforum på tisdag och utdelning av DiU:s Guldäpple. Björn Ranelid delar ut priset. Sedan tar restarmen över på riktigt. Några dagar i Riga tillsammans med fru T.
November börjar anständigt!

måndag 25 oktober 2010

Brev till utbildningsministern

För några dagar sedan satt jag i föreläsningssal 6 på Högskolan Dalarna och lyssnade på insiktsfulla människor som pratade om nästa generations lärande. Plötsligt slog det mig att nästa generation redan har funnits i svenska skolsalar i ett tiotal år. En märklig och litet skrämmande tanke.

Men ännu märkligare och mycket mer skrämmande är vetskapen att vi under de senaste fyra åren har haft en utbildningsminister som har hävdat att nästa generations elever är samma elever som fanns i svenska skolsalar redan på femtiotalet.

På hemvägen från Högskolan funderade jag på när den populism, som har varit förhärskande i skoldebatten i media de senaste åren ska bytas ut mot en kunskapsdebatt som handlar om alla elevers lärande. Vi ska ju ha fokus på kunskaper, enl. utbildningsministern.

Vissa viktiga frågeställningar har lyst med sin frånvaro. Att eleven skulle kunna lära sig något på egen hand betraktas som flum. Att lära sig att lära är flum. Trots att det är just det som så många elever sysslar med i sitt informella lärande utanför skolans murar.

Näe, nu pratar vi om inlärning igen. Överföringsmetaforen med en sändare (läraren) och en mottagare (eleven) verkar vara det enda sättet ett lära sig något. Myten om att alla elever lär sig samma sak när en lärare från katedern berättar den eviga sanningen frodas och lever ett behagligt liv skyddat av ett politiskt etablissemang som sneglar tillbaka på sin egen skolgång och det samhälle man levde i då.

Skoldebatten har varit lika grund som Orsasjön. Den har handlat om betyg och sortering. Problem i skolan orsakas alltid av elever. Det är dem som ska skärpa sig och det är dem som får ta konsekvenserna. Man ska visa ansvar, men får aldrig vara med och ta ansvar för sitt eget lärande. Sitt still, var flitig och plugga! Prov på måndag! Betyg på tisdag!

Vart tog Piaget vägen förresten? Vart tog debatten om elevens lärande vägen?

För några år sedan var den konstruktivistiska uppfattningen om lärande förhärskande och vital. Styrdokumenten baseras på detta tänkande. Det handlar om att människan genom varierad och mångfacetterad information själv konstruerar sin förståelse av omvärlden. Synsättet utesluter all teori om att lärande bara skulle vara en påfyllningsprocess där en lärare överför färdigheter och kunskaper till elever. Det som Paul Freire kallade för sparbössepedagogik.
Om detta skrev och tyckte den schweiziske biologen, psykologen och kunskapsteoretikern Jean Piaget. Hyllad i går, glömd idag! Han liksom de flesta andra som forskar och försöker förstå lärandets mysterium.

Många inom skolan tror att de nya styrdokumenten innebär slutet för den kunskapssyn som handlar om förförståelse och förståelse. Så mycket viktigare då att ta till sig de nya styrdokumenten i stället för att bilda sig en uppfattning om skolans framtid via journalister som går på populistiska presskonferenser.

Kommer rektorer och lärare att bli förtrogna med de nya styrdokumenten? Det finns tyvärr fog för oro. Skolinspektionen konstaterar att det finns tydliga indikationer på att det hos en hel del saknas kunskaper om kursplaner och andra styrdokument både bland huvudmän, rektorer och lärare. Betygssättning utgår inte från betygskriterierna och de nationella målen och skolorna förmår inte att analysera sina egna brister och göra något åt dem.
Efter femton år av samma styrdokument!

- Det finns många problem som jag ligger sömnlös över men detta tillhör inte ett av dem, sade utbildningsministern angående skillnaderna i datortäthet i skolan. Tack och lov tar skol-Sverige inte lika lätt på tillgänglighetsfrågorna gällande ett modernt IT-stöd och moderna lärverktyg som han.

I Sandvikens kommun ger vi dessa signaler:
Genom en investering i Sandvikens skolors lärmiljö med en dator till varje elev och personal kan vi göra skillnad och bildar framtid.
Vi ökar elevers och pedagogers möjlighet till nya lärmiljöer och förutsättningar för bättre resultat och högre måluppfyllelse. IT erbjuder nya möjligheter att kunna anpassa och utveckla undervisning, pedagogiskt material, uppföljning av arbets- och redovisningssätt utifrån elevers olika förutsättningar och behov.
I Kunskapsnämndens beslut till inriktning för framtidens gymnasieskola i Sandviken står att: ” Datorn ska vara ett verktyg i vardagen, för både elever och medarbetare. Varje elev och medarbetare i gymnasieskolan ska ha en egen dator.” Arbetet med att uppnå detta påbörjas nu.
I september och oktober kommer elever och undervisande lärare i åk 1 att förses med var sin dator. Nästa höst får de nya eleverna i åk 1 vid gymnasieskolan datorer. Vidare planeras att Sandvikens samtliga lärare i grundskolan ska får varsin dator under 2011 samt att grundskolans elever successivt under 2012 och 2013 kommer att förses med var sin dator. Kommunens hela satsning tar sin utgångspunkt i Sandvikens kommuns Vision 2025 samt Kunskapsförvaltningens övergripande vision om att göra skillnad och bilda framtid.

Efter ett år av en dator till varje elev och personal på en F-9 skola i Sandvikens kommun reflekterar skolans rektor:

Elevers känsla av att vara respekterade när vi har satsat på dom märks så tydligt. Vår tilltro, även om den kanske är blåögd ibland, till att eleverna ska kunna hantera detta på ett ansvarsfullt sätt blir som en själuppfyllande profetia. Visst finns det dom som inte agerar med ansvar men dom gör inte det i något avseende och allra minst mot sig själva. Troligen är det så att det är fler som ”räddas” till att bli ansvarsfulla människor om dom möts av respekt och en självklar tilltro än de som vi ”räddar” genom att sätta upp staket, förbud och begränsningar.

Arbetslagsutveckling när sker den? När man tillsammans förflyttar sig till ett okänt rum. Där man utforskar och upptäcker tillsammans.
Man får bränsle av att andra är intresserade och frågar efter. Man höjer nivån från en trivial vardagslunk där många stigar redan utstakade, roller är givna både inom arbetslagen och i relation till chefen, förvaltningen, politikerna och inte minst IT avdelningen. En vi och dom känsla som jag också tycker speglar sig i relationen lärare /elever. Jag ser tecken i detta projekt som talar för att vi är på väg bort från detta rollspelande och i stället ser oss som ett team som drar åt samma håll.
Vi och eleverna växer när omgivningen har förväntningar.

Utbildningsministern, häng på nu när tåget går ute på svenska skolor! Stå inte kvar på femtiotalsperrongen! Skol-Sverige behöver en utbildningsminister som lever i nuet!

onsdag 6 oktober 2010

Reaktioner på 1-1

Det blev många positiva reaktioner på pressmeddelandet som gick ut om utrullning av de första 1-1-datorerna till gymnasiets elever.

Båda lokaltidningarna kom, Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Annonsbladet likaså samt TV 4.

Utdelningen flöt på bra. Avtalen fanns med och var påskrivna. Eleverna såg nöjda ut och artiklar och nyheterna på TV gick i positivitetens tecken.

– Bra och bekvämt att ha när man ska söka information på nätet, säger Cecilia Ilar som går på samhällsprogrammet. (AB)

– Jag ska vara extra aktsam och är lite rädd för att någon ska sno den, säger hon. (GD)

Här är TV 4:s reportage:



Sedan blev Arbetarbladet så taggade så att de följde upp med ett besök på Österfärnebo F-9 skola där man har haft ett 1-1 projekt under snart ett år.

– Datorerna har helt förändrat skolarbetet. Nu kan jag nästan inte förstå hur jag gjorde innan vi hade datorerna, säger Mariana Elfving, lärare för den internationella klassen på skolan där eleverna är i högstadieåldern. (AB).

M.a.o. positivt fokus på gott skolutvecklingsarbete.

Läs också Brockmans blogg!

måndag 4 oktober 2010

Måndagen 4 okt 2010

11.00
Då röstar riksdagen om vem som ska bli talman. Redan nu krigas det. Det verkar bli en intressant och het politisk höst i minoritetsregeringens kölvatten!

13.00
Tar emot lokalpressen och TV4 som visar intresse när kommunen delar ut 600 st 1-1 datorer till pesonal och åk 1-elever på Sandvikens Gymnasieskola. Äntligen ökar tillgängligheten till en acceptabel nivå för att IT-stödet ska bli en pedagogisk hörnpelare i skolan.

17.00
När vi kommer hem idag är det gamla köket urrivet och hantverkarna har förhoppningsvis även reglat upp för det nya. De nya skåpen är ihopskruvade och fräscha vitvaror står och väntar.
Säga vad man vill om IKEA, men dom har skärpt sig med antal skruvar och annat material. Inte en miss på alla skåp!

Kvällen
Första tillfället att laga mat utan spis, vi har ju gasolkök och vi är ju vana husbilsresenärer :-) Sedan blir det disk på toaletten. En erfarenhet i sig.

Vad jag vill säga med det här?
Det rör på sig...

Och så vill jag sända en tanke till Martin Ljung, som spelade en stor roll under min uppväxt på femtio- och sextiotalet!
Är det inte Fingal Olsson som sitter därborta? Näe, men därborta!
Ester?

Vila i frid!

onsdag 22 september 2010

Falun

Sitter i föreläsningssal 6 på Högskolan Dalarna och lyssnar på idel för mig kända personer som pratar om nästa generations lärande.

Sofia Walter har varit först ut och sagt saker som jag håller med om till väldigt många procent. Det är bl.a. viktigt att vi verkligen tittar vad som står i de nya styrdokumenten i stället för att bilda oss en uppfattning om skolans framtid via journalister som tolkar Björklunds populism.

Hantera problem och planera efter möjligheter. Klokt tycker jag.

Vi gör skillnad och bildar framtid, var Lars Walters utgångspunkt när han tog över. Han förklarade Sandvikens kommuns 1-1-satsningar med jakten efter goda förhållningssätt och attityder, arbetssätt och metoder samt ökad tillgänglighet. Verksamhetsfokus i stället för teknikfokus.

Klarar vi av att....
Skapa nya och stimulerande lärmiljöer
Öka elevernas vilja och lust att lära
Öka möjligheterna till en likvärdig skola
Ha fokus på kunskapsresultat
Hantera krav på snabba och mätbara förbättringar

Ska vi.....
Ha fokus på att mäta eller på att bedöma
Kontrollera eller åtgärda

Vågar vi starta "top-down"-projekt
Har vi modet att våga göra skillnad, mod att våga satsa, (utan hängslen och livrem)?
När vet man att det är "rätt tid"?

Sedan var det Jan Svärdhagens tur att betona den pedagogisk utveckling med tekniken som stödjare.

Han fokuserade på ett antal F-words.

Förändring, pedagogisk analys vad vi har gjort under många och vad vi kan förändra
Förvånad över 12 000 online via Högskolan dalarna och mervärdet av detta
Forskning, hur bra är just in time och asynkront
Förunnad IT-stödet och att nyttja det för något bra.
Förbannad över att tekniken inte funkar
Förskönad bild, distans med barnet på armen
Förenklad modell, kan man räkna med det
Förutse, vad hände när man förändrade
Fri start.
Fri fart.

Jan kallade lärarna i Österfärnebo goda lärare, ej IT-experter. Dessa var uppkopplade online och ställde bra och adekvata frågor till panelen sista halvtimmen.

tisdag 14 september 2010

Tisdag

Började dagen med att åka till yngsta dottern i Gefle och hjälpa henne med att få hennes lilla dottern till förskolan. Man är inte så kry och rörlig när man har opererat diskbråck. Litet framåtlutad hela tiden och inte så snabb i vändningarna och definitivt ingen bärare av barn.

Kopplade upp mig i ett meeting med Ale kommun samt med konsult på förmiddagen och delade erfarenheter angående 1-1, lärplattformar och upphandling av verksamhetssystem. Bra med samarbetskommuner som har kommit ungefär lika långt som vi.

Sedan blev det elevavtalsskrivande för hela slanten gällande de 600 1-1-datorerna som ska rullas ut på gymnasiet i slutet av september. I en ny plattform, i nybyggt trådlöst nät med nypaketerade applikationer. En del att tänka på? Gissa!

Allt tyder nu också på att vi upphandlar leverantör av Macdatorer som ska bli 1-1-datorer på gymnasiets Mediaprogram. Tar tag i det i morgon!

Ibland blir man grymt trött på de stora drakarna, typ Tieto :-(

Vid hemkomsten idag läggs sista handen vid ett antal jazzkompositioner som tillkommit det senaste halvåret. När den förhoppningsvis goda kvällsmaten har inmundigats.

måndag 13 september 2010

Ett litet uppehåll

Ibland tappar man fart i bloggandet. I mitt fall har det berott på att jag känt en viss uppgivenhet gällande riktningen i svensk politik inför valet om en vecka.

Tänk att plånboken skulle ta vid när tankar om jämlikhet, jämställdhet, rättvisa och solidaritet inte platsar längre.
Tänk att högerpolitikerna har lyckats övertyga svenska folket om att vissa ungdomar inte är ämnade att läsa på högskolan.
Tänk att det nu är helt OK igen att vissa människor ska städa åt andra och att staten subventionerar detta.
Tänk att vi har en skolminister vars hela värld består av ordning och reda, straff och burkor.
Tänk att samma skolminister pratar om ökade kunskapskrav, men bara för vissa.
Tänk att Sveriges största dagstidningar driver valkampanj för alliansen på nyhetsplats.
Tänk att Reinfeldts högerpolitik och han själv applåderas på en nivå som i det närmaste framstår som löjlig och att Sahlins tankar om ett samhälle för alla förlöjligas.
Tänk att fyra år med den hyllade arbetslinjen har resulterat i flera arbetslösa och en katastrofal ungdomsarbetslöshet.
Tänk att fyra år med Björklund har resulterat i de sämsta resultaten i svensk skola någonsin.

Tänk att stora delar av befolkningen i Tyskland tror att Thilo Sarrazin, socialdemokrat och direktör i den tyska riskbanken har rätt sin rasistiska bok där han anklagar muslimer för att fördumma Tyskland.
Betänk att fler och fler i Sverige tror samma sak.

Annars då, går bilen bra?

måndag 16 augusti 2010

Eftersläckare 2 och 3

Sommaren ger sig inte. Varm och solig inspirerar den oss att ta små turer med motorhemmet. Förra helgen blev det en repa ner till Hallstahammar och campingen där. Cyklarna var med och vi skulle cykla längs Strömsholms kanal. Nog försökte vi allt, men cykelbanan gick mest några hundra meter från kanalen och Kolbäcksån så litet överreklamerat var det.

Nåväl, vi tog en underbar promenad längs Skantzsjön på kvällen och såg en spektakulär slussning vid Norlings sluss på morgonen därpå. Sedan bar det iväg till Västerås och ett trevligt dygn i gurkstaden innan hemfärd och barnbarnsumgänge. Den här helgen blev det kuturfestival i Stockholm för andra året i rad. Som vanligt utgick vi från Långholmen där husbilen placerades under Västerbron. Vädret var sagolikt och en del jazz på Brunkebergstorg made my days. Fru T var också nöjd både med aktiviteterna och sin nyservade cykel á 600 kr. Oj, vad bra den gick!

Ska vädret fortsätta att sparka oss i ändan även nästa veckohelg? Vi får se!

onsdag 4 augusti 2010

Inför hösten 2010

Sakta men säkert börjar maskineriet gå igång inför en höst som kommer att innebära många förändringar inom förskola och skola i Sandviken. Jag tänker på den digitala skolutvecklingen som äntligen börjar ta fart på allvar.

Alla åk 1-elever och lärare på gymnasiet får tillgång till en egen bärbar dator som kan nyttjas i ett trådlöst nätverk med hög kapacitet över hela gymnasiecampus.
Den lyckade 1-1-satsningen i Österfärnebo fortsätter i samarbete med Högskolan Dalarna.
Skriva sig till läsning blir äntligen en accepterad läsinlärningsmetod. På bred front fortbildas lärare i detta. Alla elever från åk 1 till gymnasiet får tillgång till de alternativa lärverktygen.
Kontakten med vårdnadshavare utvecklas vidare digitalt genom e-tjänster för IUP och barnomsorg/skolbarnomsorg.
På minussidan finns fortfarande brist på planering och genomförande av relevant kompetensutveckling av lärarna inom IT-pedagogik.

Tittar man internationellt pågår mycket utveckling på området i många länder Omvärldsbloggen: Stefan Pålsson IT i skolan.

I Danmark har man på regeringsuppdrag jobbat fram rekommendationer som består av tio punkter som finns samlade i rapporten Fremtidens folkeskole – én av verdens bedste. En av punkterna är:

Valfriheten för eleverna och den pedagogiska användningen av it och digitala medier ska öka. Det krävs både relevant kompetensutveckling av lärarna och en genomtänkt utveckling av digitala lärresurser för att detta ska fungera.

I New York vill man förändra skolan genom att skapa en flexibel modell för att kunna hantera komplexa och varierande utvecklingsprocesser:

Individuell anpassning med hjälp av IT. Genom att anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov vill man höja deras motivation och prestation.
Undervisning online. Ständig tillgång till vägledning och lärresurser på nätet kan förhoppningsvis bidra till att individanpassa undervisningen och ge bättre möjligheter för eleverna att få den hjälp och vägledning som de behöver. Samtidigt förändras lärarrollen för dem som undervisar online, från en förmedlande till en mer coachaktig roll.


Amerikanska utbildningsdepartementet arbetar med att ta fram en federal IT-strategi för skolan. Det finns en stark medvetenhet om att utvecklingen går snabbt och att det därför gäller att handla nu. Skolan måste helt enkelt ta till sig de digitala möjligheterna i sin undervisning och i sina kunskapsmål för att kunna försvara sin roll och uppgift i samhället. Och det handlar om att tänka på helt andra sätt än under 1900-talet, eftersom världen helt enkelt inte längre ser ut och fungerar som den gjorde då.

Satsningarna kommer att ske inom tre stora områden. Det första rör hur den konkreta undervisningen ser ut och hur den kan finna nya didaktiska former och möjligheter med teknikens hjälp. Det andra området utgörs av mer systemövergripande satsningarna som syftar till förnya och förbättra en hel skolas samlade verksamhet genom målmedvetna it-satsningar. Och det tredje området rymmer insatser som ska se till att förnyelsearbetet och förändringar kan utvecklas och leva vidare på längre sikt. Här kan det också handla om utvärderingsarbete och forskningsprojekt som kan både kan ge större perspektiv och förslag på konkreta förbättringsåtgärder.

Trevlig läsning! Sverige, då?

Skolk i betygen och förslag på att förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Håhå, jaja!

måndag 2 augusti 2010

Näset och Borgsjö

För andra året i rad anordnades samvaro och musik på Näset och i Borgsjö. The Andersson Family stod för arrangemanget och minstingen Pontus passade också på att fylla 50 år. I dagarna tre åt, drack, diskuterade och skrattade ett femtiotal människor.

Och så spelades det jazz och liknande musik som avslutningsvis framfördes i konsertform både i Borgsjö kyrka och Borgsjö hembygdsgård.

Några bilder säger mera än tusen ord sägs det :-)





Fortsättning nästa år? Den som lever får se!

måndag 26 juli 2010

Tågresa

Dagen före börjajobbadagen blev det en tur med Jädraås-Tallås Järnväg.

Tre vuxna och sju barnbarn gav sig iväg i ösregn till det gamla fina ångloket med dito vagnar. Sedan 1968 är Jädraås centrum för den ideella föreningen Museisällskapet Jädraås - Tallås Järnväg, i vardagslag förkortat till JTJ.

Vi trodde att vi skulle vara ensamma på tåget p.g.a. vädret, men aj, vad vi bedrog oss. Det var fullt. En hel vagn var reserverad för PRO bl.a.

Barnen i vårt gäng hade åldrarna 6, 4, 4, 3, 2, 2 och 2 vilket blev en kostnad på 40 riksdaler vilket kändes överkomligt :-) Det var bara sexåringen som kostade, övriga var gratis. Alla fick en biljett som konduktören klippte i två gånger (tur och retur). En tvååring åt nästan upp hela sin biljett och en annan vägrade när konduktören skulle klippa i biljetten.

Vi fick äta vår medhavda matsäck (tack fru T) i Tallås väntsal, eftersom PRO på snabba och lätta steg ockuperade cafeterian. De är duktiga att förse sig de där pensionärerna!

I morgon börjar jag arbeta!

onsdag 21 juli 2010

Millesgården och Waldemarsudde

Upp och iväg i det fina stockholmsvädret, 25-30 grader och snustorrt.

En mil ut på Lidingö och besök på Millesgården. Tänk att varken fru T eller jag har varit där. Skäms! Det var ju helt enormt. Vilket område! Vilken blandning Sverige och Italien. Synd bara att man inte hade med sig kameran denna dag, men man kan ju återkomma. Skatten finns ju i Sverige.

Sedan kajkade vi iväg till Waldemarsudde. Det var fint där också. Prins Eugen var väl inte världens bästa målare och konstnär men vissa ljusa stunder hade han. Det gamla slottet skulle man gärna ha på väggen hemma i Örta :-)

25 km på cykel blev det idag. På ABC-nyheterna fick vi reda på att det hade brunnit på Långholmen pga torkan. Inget som vi märkt av på Autocamper-parkeringen. Tack och lov!

Nu blir det mat :-)

Eftersläckare

Efter några dagars mental landning efter frankrikeäventyret och umgänge med nära och kära tog restarmen tag i oss igen. Speciellt när mina semesterdagars antal minskar dramatiskt. Eftersläckaren blev den kungliga huvudstaden. Ställplatsen på Långholmen, perfekt bas för cykelturer i Europas vackraste huvudstad.

Väl framme åt vi litet kex och ost, tog ett glas vitt, hoppade upp på våra röda pärlor och klättrade upp på söderns höjder. Vilken ljuvlig stadsdel! Lugn och avspänd, i alla fall denna tisdag rekordsommaren 2010. Vädret gudomligt med sol och en anings svalkande vind. Vi tittade in i Katolska Domkyrkan, cyklade i Sofo, hamnade på Nytorget för glassätande. Kämpade oss uppför backen till Fogelströms terass och den vidunderliga utsikten över Strömmen och Saltsjön. Uppe på Skansen såg vi massor av folk som redan förberedde sig allsången. Sedan gled vi nerför Fjällgatan och Katarinavägen ner till Slussen där vi mellanlandade för litet matinköp på Gallerian.

Med solen rätt in i ögonen tog vi oss till Långholmen via Söder Mälarstrand.

Som om detta inte skulle vara nog tog vi efter kvällsmaten en promenad runt Långholmen. Vilken idyll! Klockan var i niotiden och temperaturen jättebehagliga 25 grader. Vi var inte ensamma. Jättemycket människor njöt av kvällen vid klippor och bad och förundrade små japaner tittade in i Långholmens koloniträdgårdar och trodde säkert att de hade kommit upp till himmelen.

När vi kom tillbaka till husbilen blev det läsning under magnifika Västerbron. Jag läser fortfarande deckare. Oroväckande! Till slut var det mörkret som tvingade oss in för några timmars vila.

tisdag 13 juli 2010

Tisdag 13/7

Vi har varit borta i tre veckor och vi har kört 630 mil. Vad är det för tempo? Det är ett perfekt tempo för oss! Vi har båda två, som tur är, ett behov av att köra på som om vi vore på turné. Man ska ligga i, man ska jaga. Vakna på nya platser mest varje dag och undra vad som kommer att hända. Ligga på stranden och slappa är inte vår melodi. Det betyder att när vi väl kommer hem så behöver vi vila från semestern. Men såna är vi. Det är ingenting konstigt med det. (Tycker vi.)

Höjdpunkter på resan:

Första övernattningen i Filipstad. Fin camping vid vattnet. Åh, vad Sverige är fint!
Versailles. Större än jag trott men faktiskt mindre pråligt.
Amerikanska kyrkogården vid Normandiekusten. Flaggan ständigt på halv stång. Hur länge ska vi minnas?
Grottmålningar. Vad var det egentligen de ville berätta?
Naturparken Verdon. Hisnande vyer och härlig färg på vattnet.
Mont Blanc-massivet.
Trevliga människor.
Billig camping.
En duktig chaufför (H).
Transportsträckan Helsingborg- Sandviken. Åh, vad Sverige är fint!

Mindre bra på resan:

Att man inte får grilla på franska campingplatser.
Att man måste betala för att åka på de bästa vägarna.
Att det är dåligt med badställen. Det hade verkligen behövts denna varma sommar.

Nu ska vi gå ner i varv ett tag. Träffa barnen och leka med barnbarnen. Umgås lite med vänner. Så småningom tar arbetet vid igen. Men innan vintern gör sitt intåg blir det många tillfällen till små utflykter med husbilen. Till Stockholm ska vi några dagar som vanligt. Kanske blir det Dalarna, kanske Åland, vi får se…

Men nu tackar jag för mig och lämnar över bloggen till H igen.

Fru T.

Hemma

Efter att ha bunkrat upp vinförrådet i Puttgarden inför kalla vinterdagar togs färjan över till dansk mark. Vi övernattade i ett litet samhälle några kilometer från färjelägret som heter Maribo. Jag fick så positiva vibbar direkt och förstod först inte vad det var. Men efter en halvtimme insåg jag att det var var gräsmattan och vad som fanns i den. Klöver!

Är det sådant som kallas igenkännande och hemlängtan?

På kvällen avgjordes VM-finalen i fotboll och jag var säker på att den danska atmosfären skulle fixa fin bild på TV:n. Men aj, vad jag bedrog mig! Inte en kanal hittades, så det var bara att traska iväg till ett överfullt TV-rum på campingen och uppleva matchen på en liten TV tillsammans med ett femtiotal holländare.

Matchen var hård, ful och tråkig. Rätt lag vann! Spanien! Den lille vampyren Iniesta avgjorde. Mycket bra tyckte jag eftersom han är en av mina absoluta favoriter inom fotbollen. Holländarna i TV-rummet, då? Jo, dom tog det bra. Suckade och kröp in i sina campingutrymmen och började vänta på vinterns skridskosäsong! Då, jäklar!

Upp tidigt dagen efter och sträckkörning hundra mil till Örta i Sandviken. Tolv timmar tog det! Skönt att vara hemma! Reflektioner och bilder kommer!

måndag 12 juli 2010

Genom Moseldalen på hemväg

Det var riktigt härligt att åka Moseldalen norrut och återuppleva dalgången och de små orterna utmed floden. Det här området måste höra till de campingplats- och ställplatstätaste området i Europa. Varannan kilometer hade nya erbjudanden. Den här gången hade vi dock ingen nytta av dessa.

Man skulle med lätthet kunna vara vid Mosel en vecka för cykelturer, promenader och vattenaktiviteter. Hela floden från Trier ner till Koblenz är ett litet smycke. Vädret denna gång hjälpte naturligtvis till.

Nåväl, vårt mål med dagen var att åka halvvägs till Puttgarden och det lyckades vi inte med i den fyrtiogradiga värmen. Vi hamnade vid en alldeles utsökt camping nära Kassel. Priset 150 kr för en natt med el kan man inte klaga på. Lägg därtill att vi fick in fotbollen på vår TV och fick uppleva Tysklands bronsmatchvinst. För varje tyskt mål tutade jag i en gratisvuvuzela som vi fått vid något inköp och fick svar av ”andra tyskar” på området. Barnsligt, javisst, men det är ju semester!

Just nu sitter vid på en Raststätte och lunchar och har drygt 20 mil till Puttgarden. Det är söndag och vi har varit på resande fot i tre veckor. Lastbilarna lyser med sin frånvaro. Tack för det!

”Om femtio meter håll till höger!” - Håll käften Astrid, vi äter!

Så satte sig H vid ratten igen för att fortsätta norrut. Jag sitter vid matplatsen och försöker skriva. Vägen är lite skumpig just nu och det blir många missar som jag måste rätta till.

Även om det är väldigt varmt idag också så får vi hjälp från en hel del moln att slippa se solen. Jag sjunger ”Moln, moln, moln, mera moln, och moln det kommer det att bli. Vi vill ha moln, moln, moln, mera moln, se upp, nu attackerar vi!”

Igår när det var som varmast satte jag ut underläppen för att dricka upp det som rann nerför mitt ansikte. Jag orkade inte sträcka mig efter vattenflaskan. Det kallas recycling. Brukar ni göra så? Nähä.

När vi kommer till färjeläget ska vi gå in på bordershop och hamstra lite drycker. Förutom de låga priserna så kan man glädja sig åt att det är svalt därinne.

Kan jag inte skriva om något annat än värmen? Tyvärr, inte just nu.

Fru T.

fredag 9 juli 2010

Transporteringsdag och ett kärt återseende

Från Colmar åkte vi mot Mosel. På vägen in mot Strasbourg råkade vi ut för vår första riktiga köbildning. En och en halv timme tog den och resulterade i stela leder hos mig eftersom jag fick sitta och använda koppling, broms och gas oavbrutet under stoppet.

Vi kom dock iväg och styrde kosan mot vår lilla kärlek på europakartan, Mosel. Det var fem år sedan sist. Då var vi där med personbil och tremannatält. Det gick bra det också.

Då bländades vi av den slingriga floden, de vilt klättrande vinodlingarna och mängden slott och ruiner. Kanske beroende på att vi då var ute på vårt första europaäventyr.

Nu är vi här igen och ligger vid en camping några kilometer utanför Bernkastel- Kues. Omgivningarna är lika vackra som senast. Vädret gör sitt till även om det är tryckande varmt under dagarna.

Vi hann med en sväng in till samhället under eftermiddagen, men kom för sent att betala in oss på vin-muséet i Kues. Där kan man botanisera och avsmaka i stort sett alla viner som produceras i Moseldistriktet. 15 euro/ pers kostar det och vi hade säkert betalat in oss ifall vi hade kommit litet tidigare.

Nu blev det en flaska rött i stället och en härlig kycklinggryta några få meter från Mosel. Flodpråmar smög med jämna mellanrum fram på vattendraget och gjorde vår upplevelse ännu mera rik.

Annars börjar fru T och jag att känna en viss aktivitetströtthet. Sverige hägrar.

torsdag 8 juli 2010

Colmar

Staden som är Alsaces hjärta och huvudstad. En liten idyll som vi tog oss till genom att cykla två kilometer från campingen på utmärkta cykelvägar. Det hör till ovanligheterna i detta land, trots att Tour de France pågår nästgårds. Ofta jagas man av något irriterade bilister som inte har någon förståelse för detta alternativa färdsätt. Men vi börjar bli vana och är uppmärksamma i varje gatukorsning.

Staden är mysig och pittoresk, men har ett fel som hör ihop med de fordon som nämnts ovan. Man får åka bil på alla gator i staden. Eftersom vi har blivit vana att strosa genom städer avstängda för biltrafik blir detta en jobbig påminnelse. Varje gång man beslutar sig för att ändra promenadriktning har man en bil i bakhasorna. Det blir lätt stressande.

Vinprovningen, då? För det första så ligger vingårdarna en bit utanför Colmar. Inte så långt, men avsevärt om man ämnar cykla i 35-gradig värme. Då återstår vinhusen i Colmar.

Vi hittade ett som heter Domaine Karcher. De har sina vingårdar någon mil utanför Colmar där man odlar och skördar de druvor som ska bli vita viner i olika smaker. Olika druvor används och blir till söta eller torra viner när de produceras i vinhuset i Colmar.

Varken fru T eller jag har någon större erfarenhet av vinprovning på detta sätt. Herr och fru Vinproducent tyckte nog att vi var i taffligaste laget. Eftersom vi mest dricker röda viner så hade vi inte så många krav och frågor. Men vi fick i alla fall med oss en Riesling som vi tillsammans med fru Vinproducent hämtade i husets vinkällare.

När vi cyklade hem hade temperaturen åter åkt upp över 35 grader. Lyckligtvis låg floden l’Ill och väntade på oss med sitt gröna vatten.
Plums i! Hem till bersån.

I kväll blir det palmhjärtan som resultat av ett översättningsfel när vi var i den närliggande Super marché. Vi trodde det var purjolök på burk, men gott ska det bli!

Förresten, dagens opersonlighet måste också utses och det utan konkurrens. Kvinnan som utan problem gav sin sjuåriga dotter en rejäl hurring i uppfostringssyfte bara för att dottern petade på en sak i affären som tönten till mamma inte tyckte att hon borde göra. Medeltidsstäder är trevliga, medeltidsuppträdande är osmakligt.

Genom Schweiz mot Alsace

Vi beslutade oss för att klämma 45 mil till Colmar i Alsace. Vi valde betalvägar och det gjorde vi rätt i. Annars hade vi aldrig hunnit fram innan kvällen. Bl.a. gick färden genom Schweiz och där köpte vi en vignette för 299 svenska kronor. Det kan tyckas vara mycket pengar, men det betalade sig bra. För det första slapp vi de eviga stoppen som det blir på franka vägar när vägtullarna avlöser varandra. För det andra var hela färden genom Schweiz magnifique. Motorvägarna låg i öppna landskap vilket innebar att den ena fantastiska utsikten avlöste den andra. Bl.a. följde det vita berget, Mont Blanc, med oss en lång sträcka. Den gjorde sannerligen skäl för namnet. Hela toppen var vit av snö. Svårt att förstå eftersom vi färdades fram i 35-gradig värme på bara några mils avstånd.

Efter en ordentlig vägsnurr i Basel var vi tillbaka i Frankrike. Då hade vi bara sju mil kvar till Colmar. Tack vare en medhavd karta från Sverige hittade vi stadens enda centralt liggande camping vi floden Ill.

Vi fick en plats med en egen berså där vi boade ögonblickligen och blev kvar resten av kvällen. TV:n välsignade oss med 12 digitala kanaler, varav en visade Tyskland- Spanien från Sydafrika. Rättvis seger för spanjorerna trots att speciellt fru T hejar på Tyskland eftersom hon är litet tysklandsfrälst.

När dagen gick från ljus och värme och blev kväll med mörker och hyfsad svalka tog jag fram gitarren och påminde mig en del låtar som jag skrev månaderna före semesterresan. Det var hör och häpna första gången gitarren åkte fram under vår frankrikevistelse. Mycket på grund av att deckarna har avlöst varandra och det har varit för varmt i husbilen för strängaspel.

I morgon blir der vinprovning i Colmar.

Hisnande och hiskeligt

Så var det dags att ge sig på kanjonen i Verdon. Rätt upp på slingervägar och bara efter några minuter bjöd naturen på ett fantastiskt panorama. Långt, långt där nere i kanjonen ringlade sig floden fram mot den sjö som vi alldeles nyss hade lämnat. Människor i kanoter såg ut som prickar. Vattnet därnere var blankt djungelgrönt. Vädret gjorde sitt till för att utsikten skulle bli storartad och grandios.

Det enda som oroade en del var att vi hela tiden var på en klipphylla ett tusen meter upp i luften och att staketet mot detta fria fall var små halvmetersstenar. Lägg också till att vi mötte bilar hela tiden och att vi hade yttersväng. Men man måste bortse från vissa saker om man vill ligga på topp!

De 4 milen till Castellane tog några timmar eftersom det fanns gott om ställen där man kunde stanna och fota. Bilder som man kan ta fram under mörka vinterkvällar om man vill påminna sig en extremt vacker plats i det fagra Provence.

Frågan var sedan om vi skulle bli kvar vid en av de många campingarna i Castellane eller om färden norrut skulle ta sin början direkt. Vi valde det senare alternativet och började en ny klättring över de höga bergen. Efter några mil förstod vi att husbilsekipaget var inne i Alperna. Några mil österut tornade snöbetäckta kolosser som Mont Blanc och Matterhorn upp. Vidunderligt vackert.

Vi satte Grenoble som etappmål utan att ha en aning om någon camping. Lite chockade blev vi när vi kom in i staden och insåg att vi var i en jättestad. Vi trodde att Grenoble var en skidort. Dåligt researchat av oss, men det blir lätt så i slutet av semestrarna, mindre av förplanering och mera av improvisation.

Fru T stirrade efter campingskyltar eller skyltar så vi i alla fall skulle ta oss ut ur staden i rätt riktning. Vid trafikljusen programmerade jag om gps:en ett antal gånger för att vi skulle hitta lämpliga mindre vägar som förhoppningsvis kunde ge oss en campingplats. Vi hade också börjat få tidsnöd eftersom receptioner i Frankrike stänger betydligt tidigare än i Sverige. Efter några mil dök campingskylten som vi längtat efter upp. La Terrasse du Lac.

High five och incheckning och mat, fotboll och skön sömn eftersom nätterna här i Alperna är något kallare än nere vid Medelhavet.

I morgon drar vi oss upp mot Colmar i Alsace.

En kortis bara från mig för vi måste komma iväg. H har ju tagit beslutet att köra uppemot femtio mil idag och helst så mycket som möjligt av det innan det blir för varmt. Igår var jag lite trött och hade tänkt sova medan H körde men det gick inte. Det fanns alldeles för mycket vackert att titta på. Just nu känner jag att jag vill bo i Alperna. Igår kände jag att jag ville bo i Provence. Jag kan också tänka mig att leva på farmen i Versailles. Men det går ju inte, så man kan lika gärna bo i Sandviken.

Okej, turnén drar vidare. Om det är svalare i Colmar så ska jag ta en shoppingtur där. Fatta tjejer! På sexton dagar har jag inte varit in i en enda affär!!

Fru T.

Avignon och Verdon

Det var skönt att lämna den knastertorra campingen vid Medelhavet. När det inte är någon genomströmning på campingen och den består av 95 % säsongscampare blir det ibland så att man betraktas som en inkräktare. Lägg sedan till den kvinnliga campingvärden som tidigare beskrivits så har vi en camping utan några stjärnor alls.

Nu över till något mera positivt, staden Avignon! Vi åkte dit för att se Palais des Papes, men blev helt betagna av den gamla staden bakom murarna. Inte bara för byggnaderna, utanför också för de livliga kulturella aktiviteter som staden kryllar av. Hur kunde man se det under den timme som vi strosade omkring där? Affischer i tusental, uppklistrade på kartong och fastknutna med snören i stort sett överallt. Som vi kunde se var utbudet brett. Musik, dans, konst, you name it, allt fanns där. Inte undra på att Avignon betraktas som Europas kulturhuvudstad! Tack också till den beboptrio som stod och spelade Charlie Parker-låtar i en av gränderna. Det fick mig att längta till en del musikaliska aktiviteter längre fram i sommar.

I vår jakt på vägar som inte är avgiftsbelagda hamnade vi i en helt osannolik by när vi sedan åkte till Verdon. För att tjäna mil tog gps-Astrid oss över ett berg. På toppen av berget låg Villemus, eller Ville-Mus som vi kallade den. Den bestod av tjugotal hus med en krokig bygata som tvingade oss att ta i backspeglarna för att komma igenom. Ibland undrar vi vad vi håller på med. Håller andan gör vi i alla fall en del!

Verdon kallas ofta Europas Grand Canyon. Vi kom till området precis i tid för att checka in på en riktigt härlig campingplats, Petit Lac, Här är det god genomströmning av olika campare och äventyrare. Området lockar till klättring, cykling, promenader och kanoting. Husbilar och husvagnar blandas friskt med tält i alla storlekar samt stugor som det ser ut som vår gamle vän Erskine har ritat.

På vägen hit passerade vi en del hiskeliga serpentinvägar på så där 15% lutning. Uppför är det tvåan som gäller och nerför motorbromsen. Jag har märkt att mitt favoritord när det gäller att beskriva våra bergsäventyr är hiskeligt. Men det just vad det är, hiskeligt.

Nästa etapp blir att utforska områdets kanjondel.

Igår när vi kom hit till Petit Lac var det som vanligt över trettio grader. Man tar en dusch och har glömt bort den fem minuter senare. Men natten! 16 grader! Det var mysigt att dra på sig täcket för första gången. Och därmed erkännes att jag blivit fixerad vid temperaturen (och känslig för temperaturväxlingar. En sänkning från 32 till 29 är mycket tydlig.)

Idag har vi en lite vådligare färd framför oss. Jag har lovat H att vi ska hålla oss ifrån de värsta ställena, t.ex där de tycker att man inte ska framföra husvagn. Blir vi ändå sugna på att komma riktigt nära kanjonkanten så tar vi ner cyklarna.

Sista temperaturrapport: klockan är 9.48 och det är redan 29 grader. Puh!

Fru T.

söndag 4 juli 2010

Medelhavet

Det tog oss ett tag att komma iväg från campingen i Carcassonne. Nattsömnen hade inte varit den bästa p.g.a.värmen. Vi läser om värmeböljan i Sverige med 25 grader. Här i södra Frankrike pendlar temperaturen upp mot 40 grader och den ligger kvar långt in på natten och är svår att få ut ur husbilen. Jag låg någon timme utanför husbilen i en vilstol i natt.

Nåväl, vi ställde Astrid på en camping nära Medelhavet och kom dit på några timmar på fina gratisvägar. När vi såg campingen fick vi en smärre chock. Den såg ut som ett område för försäljning av husvagnar modell äldre. Tack och lov hittade vi en ny camping några kilometer därifrån.

Värmen dallrade i luften. Det kändes som om vi hade kommit till ett stekhett, torrt, kaktusaktigt Mexiko. Plötsligt hörde vi åskan mullra och inom en halvtimme strilade regnet ner och sänkte temperaturen tio grader.

Det fick oss att kvickna till för en cykeltur ner till det blå Medelhavet. Det var ganska mycket folk där trots att timmen var sen. Det var bara att konstatera att fransmän fiskar mera än badar.

I morgon drar vi norrut.

Det är inte bara platsen som är torr och kaktusaktig, det är Madame campingvärdinnan också. Hon är faktiskt den första människan vi träffat på två veckor som inte varit trevlig.

Klockan är tio och just nu fläktar en skön bris, fast det är fortfarande 27 grader varmt. I natt får vi hoppas att den fläkten tar sig in i husbilen. Det är jobbigt att inte kunna sova ordentligt. Man blir lätt lite grinig dagen efter. Vi har sett på väderleksrapporten att värmen blir kvar.

H har inte utnämnt någon personlighet på sistone men jag utnämner H till gårdagens. När han skulle tanka i närheten av Toulouse svor han en halvtimme över att tanklocket inte gick att öppna. Problemet var bara att han använde fel nyckel. Det är inte så lätt, vi har ju bara haft husbilen i tre år…
Fru T.

Oväder, grottor och medeltida städer

Mitt i värmeböljan fick vi vara med om ett hiskeligt oväder med regn, blåst men framförallt åska. På kvällen såg vi fronten närma sig oändligt sakta. Det blixtrade ungefär var femte sekund utan uppehåll. Det var bara att krypa in i husbilen och vänta på urladdningen. Och den kom!

I över en timme hängde väderodjuret över vår lilla campingkulle. Blixtnedslagen kändes som granatträffar som detonerade. Hela himlen var som ett eldhav. När det hela var över kunde vi öppna fönstren i husbilen och släppa in kyligare och mera syremättad luft. Det var välkommet och vi somnade och sov som stockar.

Dagen efter var resdag. Vi började med att besöka Bara-Bahaugrottan i Le Bague. Att vi valde den i den stora mängd grottor som finns i detta område var för att den kunde visa upp originalmålningar utan en massa tjafs runt om.

Det var fantastiskt att se hur våra gamla släktingar hade ritat en fresk bestående av allehanda djur, där en grottbjörn tog första priset. Att möta en sådan beväpnad men liten flintayxa kan inte ha varit roligt.

Nästa mål var medeltidsstaden framför alla, Carcassonne. På vägen från grottområdet ner till motorvägen körde vi tio oförglömliga mil på byvägar. När vi trodde att vägen inte kunde bli smalare och krokigare svängde vi tvärt vänster in på en grus- och lerväg lika bred som husbilen. Lyckligtvis närde ingen samma tanke att åka på denna slingerväg samtidigt som oss!

Carcassonne var en upplevelse! Fru T hade fixat en citycamping endast 2 km från den enorma, dubbla ringmuren. Det blev cykel upp till staden och väl där inne åt vi en fransk trerätters, bestående av löksoppa, lasagne och en chokladdessert. Till detta blev det en flaska rött och hela kalaset gick på 420 kronor. Prisvärt vill jag lova.

Att sedan vandra omkring i staden innanför murarna var storslaget. Tack Frankrike för att ni tar beslut om att allt bjäfs är förbjudet på sådana här ställen. Det var bara genuint och trevligt!

Cykelturen tillbaka till campingen med Carcassonnes upplysta ringmur som bakgrund var en upplevelse i sig!

Vi har ett litet problem. Det är så jäkla varmt på nätterna!

Vi hinner läsa litet också mellan varven. Jag läser deckare och fru T läser Alain de Bottons Lyckans arkitektur.

fredag 2 juli 2010

En dag vid poolen, nästan!

Vi startade dagen med en cykeltur ner till Sarlat, medeltidsstaden. Det blev tre bekväma kilometrar ner för 10 % lutande serpentinvägar. Redan då förstod vi att återfärden skulle bli Tour de Franceaktig.

Men innan dess insåg vi genom att spankulera genom Sarlats gränder att denna stad utklassar Visby som medeltidsstad bortsett från ringmuren som var ganska ynklig och på många ställen helt frånvarande.

Annars är stadens signum gäss, som både äts och avporträtteras på alla möjliga sätt.

Tillbakafärden, då? Tufft, tufft i den 35-gradiga värmen men campingens pool hägrade. Dit kom vi också och sedan blev vi kvar i detta stadium hela dagen, vila och bad i poolen. Vi kunde helt enkelt inte göra något annat i den tryckande värmen.

Nu är det dock kväll och vi har dragit in markisen och sitter och väntar på ett oväder som campingvärden kallade tornado (på franska) när han gick runt och varnade.

I morgon ska vi gå under jorden.

Slott och Sarlat

Upp i den arla morgonen. Nattsömnen var god eftersom vi öppnade allt vi hade husbilen, som utifrån såg ut som en igelkott.

Apropå dagens personlighet så gick den till den idoge fiskare som under gårdagskvällen stod nedanför campingen och använde utrustning för tiotusentals kronor och fick noll fisk. Stukad såg vi honom traska hem i pannlampans sken. Fiskare är ett tålmodigt släkte.

Vi drog i full fart till ett av områdets fantastiska slott, Chateau de Chenonceaux som ligger vid och på floden Cher. Slottet har blivit känt som kvinnornas slott. Där placerade mäktiga män sina älskarinnor för att de skulle veta var dessa befann sig och därför förmodligen ha en viss kontroll. Slottet innehöll därför ett tjugotal sängkammare och var byggt som en bro över floden. Under första världskriget användes slottet som sjukhus och under andra världskriget låg byggnaden mitt på gränsen mellan de allierade och tyskarna och var hela tiden i farozonen att förstöras. Det märkliga var att uppskattningsvis ett tusental besökare fanns på slottet under eftermiddagen.

I 35 graders värme äntrade vi vårt kära motorhome och körde ett trettiotal mil söderut till medeltidsstaden Sarlat. Eftersom vi försöker undvika betalvägar blev de sista tre milen en hiskelig färg över nationalparken på smala och krokiga bergsvägar. Den i vanliga fall lugna och rallyvana fru T bad chauffören H att sänka hastigheten och det hör inte till vanligheterna. De sista kilometrarna upp mot camping Terrssses du Perigord kändes vi oss nästan uppgivna. Var vi på rätt väg eller skulle vägen sluta i intet?

Men Gps-Astrid kan man alltid (nästan) lita på och efter en 270 graders högersväng hamnade vi utanför en stängd reception. En halvtimme för sent visade det sig. Frustration efter fyra timmar i bilen, men vem kom om inte Jacques Durres som öppnade och gav oss en plats som han kallade ”panorama fantastique”, en av tio sådana på campingen. Vilken utsikt, det bästa vi någonsin varit med om på en campingplats.

Så nu sitter vi nyätna och väldigt glada och tittar ut i mörkret och lyssnar på vårt nya favorithusdjur: cikadan! Det måste vi göra någon timme till eftersom det fortfarande är 28 grader varmt vid sovkuddarna.

Dagens andra personlighet: Fru T som varje dag, trots värmen i köket lagar gudomlig mat. Hon är bäst, ingen protest!

Ja, jag måste tillstå att köket är min favoritplats på jorden. Om jag skulle förpassa mig till slottet Chenonceaux, typ sextonhundratal, så hade jag velat vara första köksa. Vilka sällsamma regioner med massor av skinande kopparkastruller och nyhängt vilt vid slaktarbänkarna!
Jag vill utlysa en liten tävling; Vi befinner oss alltså i medeltidsstaden Sarlat . I närheten finns en plats som heter Lescaux. Där ska vi titta på något som är mycket äldre. Vad är det? Den första som svarar rätt kommer att få en flaska lokalproducerat vin!
Nu är klockan snart tolv. Platsen är underbar, vädret perfekt och livet underbart!
Fru T.

torsdag 1 juli 2010

Mont-St-Michel och Loire-dalen

Emaintenant: Saint Martin de la place. Un camping au bord de la Loire. 22 heure, 28 degrees.

Men innan dess: Vi vaknade till vad vi trodde en lite mulen dag, men när vi cyklade iväg mot ön var det uppe i + 26 igen och full sol. Vi gick svettandes genom gränderna men nådde så småningom kyrkan och klostret där det blev allt svalare. Det var en speciell upplevelse. Det var större än vi hade trott och man fick se mer än vi hade trott. Tre timmar tillbringade vi på denna lilla ö som faktiskt är en egen kommun. Vi fick se såväl gendarmerna som den lokala brandkåren i aktion.

Eftersom klockan bara var två när vi återkom till husbilen så beslutade vi oss för att dra vidare mor Loiredalen. Det var hett som attan, nu visade termometern + 32. Vi hade på slutet Loire på vår högra sida och slotten dök upp allt tätare. Vi sa nyss god natt till dagen, och det sista vi fotograferade var några luftballonger som flög förbi och en bedårande röd solnedgång.
H skrev inget om det igår men han köpte en affisch över landstigningen i Normandie. Jag har sagt att det är okej att sätta upp den på ”lilla toaletten”. Så den som vill får komma och titta. Intresseflagg!!

Bonne nuit mes amis!
Fru T.

Operation Overlord

Vår vistelse i Luc sur Mer och dess camping blev mycket lyckad. Vi fick bl.a. kvitto på att ebb och flod verkligen finns och i den omfattning som beskrivs. Campingen hade också trådlöst nät, som vi nyttjade någon timme på morgonen för att planera några dagar framåt och lägga ut litet text på bloggen. Många campingar har den servicen nu och det är tacksamt eftersom vårt mobila bredband har tagit en paus.

Dagen ägnades sedan åt att förstå innebörden av D Day. Normandiekusten var ju den kust som användes för den inledande attacken mot Hitler den 6 juni 1944.

Vi började med ett besök vid muséet i Arromanches där vi tittade på en 360 gradersfilm från landstigningen. Effektivt och skickligt producerat med illustrativt ljud som fick oss att förstå vilken anspänning det måste ha varit för de allierades soldater att hoppa ur båtarna och vada iland beskjutna av tyskarnas kanoner.

60 000 tyska och 40 000 allierade soldater dog vid sammanstötningarna. Många blev kvar på speciella kyrkogårdar efter normandiekusten. Vi besökte den amerikanska som ligger mäktigt ovanför Omaha Beach. 9000 soldaters gravar med marmorkors i snörräta led på perfekt skötta gräsmattor gjorde stort intryck på mig. Några mil därifrån finns en liknade tysk kyrkogård med 20 000 soldater. Det är också lätt att snudda vid tanken på alla människor som dog under andra världskriget utan att få en egen grav. Liv som bara utplånas och glöms bort. Krig är ett elände.

Det kändes både härligt och allvarsamt att promenera barfota på den milslånga Omaha Beach i det magnifika franska sommarvädret.

C:a tjugo mil senare rakt söderut checkade vi in på en prisvärd ställplats (70 kr) två kilometer från klostret Mont-St-Michel. Efter grillning tog vi cyklarna och rullade ut mot ön. Andäktigt, genom en klunga restauranger, förbi ett hundratal japaner och lika många husbilar. Dessa stod i rader på en avpassad parkeringsplats ett hundratal meter från det upplysta klostret. Hoppas att inte floden tar dem.

I morgon ska vi dit på riktigt.

tisdag 29 juni 2010

Ebb och flod

Från Versailles reste vi norrut några mil till en camping vid Seine där vi tog semesterns första bad. Det var alldeles ljummet i vattnet och väldigt mycket folk. Det är inte lätt att hitta badställen för människorna här i landet om de inte bor vid havet. Varmt som sjutton även denna natt men vi lyckades få in en liten vindpust i husbilen så att vi kunde sova.

I morse sölade vi lite, sökte diverse saker på Internet och kom inte iväg förrän halv tolv. Det är lite tokigt för det innebär att man är sugen på lunch redan efter en timme. Som tar var hade vi bara en timmes resa hem till farbror Claude Monet där vi gjorde mat på parkeringen innan vi gick in till hans trädgård. Det blev en mycket angenäm promenad bland näckrosor och japanska broar. Hans hus var också fint och hemtrevligt.

Sen blev det en tur på knappt tjugo mil till atlantkusten norr om Caen. Vi befinner oss nu på en trevlig camping i en by som heter Luc sur Mer. Vi har grillat (vilket faktiskt inte är tillåtet på alla ställen i detta land) och nyss tog vi en cykeltur utefter stranden. Vattnet hade dragit sig tillbaka rejält (ebb) och vi började undra när det skulle återvända (flod). Vi vet inte så mycket om detta fenomen utan får helt enkelt försöka se vad som händer allteftersom. Jag blir kolossalt sugen på skaldjur när jag känner dofterna från den blottlagda havsbottnen.

För första gången på många dagar känner vi av en svalkande bris. Temperaturen har sjunkit till 19 grader nu när klockan närmar sig halv tio. Det kommer att bli en skön natt…

Fru T.

måndag 28 juni 2010

Versailles

Vilken praktfull dag!

Vi behövde bara åka tre och en halv mil så var vi där. Parkeringskulturen höll på att lura in oss på bussparkering. Det hade kostat oss fem hundra spänn så det blev en handbromsvändning och tillbaka in till staden och en parkering som var gratis(!) på söndagar. Ibland har man tur.

Besöket blev en fullträff. Vi tog oss in i de praktfulla salarna för relativt litet pengar. Sammanfattning: Har man sett detta så behöver man inte jaga andra slott! Punkt!

Sedan blev det en promenad i parken, så magnifik, så gigantisk, så vacker speciellt med tidstypisk musik spelandes i bakgrunden. Så oerhört varmt, plus 33 grader!

Kunde det bli bättre? Jo! Vi promenerade iväg till Marie Antoinette´s Estate bestående av Grand Trianon och Petit Trianon, några mindre slott som drottningen drog sig tillbaka till när salarna i der stora slottet blev för stora och konditionskrävande. Mindre och mysigare!

Därefter ännu längre österut där Marie Antoinette´s lilla by låg, som hon byggde upp för att påminna sig om sitt ursprung. Så vackert och så Sagan om Ringen-aktigt!

Promenaden blev väl halvannan mil lång, men det var det värt.

Paris, andra dagen

Fortfarande bedövande varmt för ovana nordbor, trettio plusgrader och en stekhet sol. Men man är ju inte i Paris varje dag så det är bara hoppa upp på cyklarna och hojja iväg.

Gårdagens cykeltur blev i runda svängar 2 mil och dagens i de södra delarna beräknas bli lika lång.

I dag hittade vi en bättre väg genom Bois de Bologne än i går. Riktigt hyfsade cykelvägar, tyvärr även här avbrutna av höga trottoarkanter. Paris och cyklande lirar inte ihop. Man är ofta som ett jagat villebråd på gatorna.

Tanken var att vi skulle upp på högsta nivån på Eiffeltornet. Men icke, den nivån var avstängd och köerna till de andra cirka tre timmar! Tre timmar i den värmen, nej, tack!

Så vi cyklade längs Seines södra kaj och över Pont Neuf i riktning med Notre Dame. Kyrkan som alltid är öppen var stängd pga av årets största prästvigning. Synd, men vad gör man?

Ger naturligtvis upp de kyrkliga drömmarna och besöker det bästa moderna museet i Paris, Pompidou, ett fantastiskt hus med härligt uppkäftig konst. Återkommer till detta.

Vi var där så länge att vi glömde att äta. Något som vi tog igen med en mumsig pizza på en restaurang i folkvimlet alldeles utanför museet.

Sedan blev det nonstopcykling hem till campingen och vi höll nästan inte på att ta oss hem eftersom det var hippodrome-tävlingar i Bois de Bologne. Hästar alltså, galopp!

Väl hemkomna hade vi vätskebrist och drack två liter vatten var.

Fru T, kom nu och skriv! Det blir inget i kväll. Hon har redan sovit en timme :-) I morgon ska vi till Versailles.

Midsommarafton 2010- i Paris

Efter en behaglig tur på 14 mil gps:ade vi oss fram till camping Bois de Bologne, behändigt situerad en halvmil från Paris centrum (vad nu det är)?

Redan vid ankomsten mitt på dagen började temperaturen klättra upp mot 30 grader, riktigt sommaraktigt med andra ord.

Dagens utsedda personlighet fru T hade planerat för ett traditionellt midsommarfirande med två sorters sill, gräddfil, hårt bröd, prästost, tyskt veteöl och tyskt snaps. Jag svarade upp med att sjunga små grodorna och hoppa som en sådan. Sedan åt vi och det var så himmelskt gott att alla franska adjektiv jag känner till inte räcker på långa vägar.

Där skulle man kunna tro att dagen skulle ta slut?

Men, nej!

Upp på cyklarna och iväg in mot den franska huvudstaden eftersom vi hade en tanke att den norra delen skulle utforskas. Genom Bois de Bologne och fram till Avenue de la Grande Armée. Vid korsningen hade alla trafikljus pajat och fotbolls-VM:s tutor stod sig slätt i jämförelse med de franska bilhornen. Vilket tutande!

Nåväl, efter en del snurrande tog vi oss via Triumfbågen upp till Montmartre och Sacré Caeur. Roligt att komma genom Montmartre och uppleva stadsdelen som den är för dess innevånare och inte via turiststråken. Det var mycket musik uppe vid basilikan och god stämning bland folk på trappan.

Sedan blev det fullt ös på cyklarna ner till Jardin des Tuileris och ett svalkande fotbad i en bassäng där och ätande av en vidunderligt god glass. Egentligen borde vi inte cykla som galningar bland de galna fransoserna men ibland blir man litet högmodig och glömmer hur gammal man är.

Efter Jardin des Tuileris hoppade vi på pedalerna igen och testade Tour de Frances avlutningsetapp på Avenues des Champs Elysées. Det gick inte lika fort som i touren. Mycket pga en skock portugiser som firade något i fotbolls-VM tillsammans med fransk kravallpolis.

På hemvägen hade prostituerade parkerat sina vans i Bois de Bologne och satt och väntade på kunder minimalt klädda. Människors liv är väldigt olika!

Cykelturen tog sex timmar, hur orkar vi?

Jo, man måste välja vad man vill orka med. Vi väljer i princip aldrig shopping eller att sitta på barer eller restauranger timme ut och timme in. Det är cyklande som gäller och gärna då i kvarter där s.k. vanligt folk bor. Sen gillar vi också allehanda kulturella platser som kyrkor, museer, kyrkogårdar och parker. Det blev inte så mycket av den varan idag men imorgon så… På hemväg från stan så tänkte jag att jag inte kommer att orka skriva något. Jag var helt slut och ville bara äta och lägga mig. Men livsandarna återvände och nu laddar jag för nästa etapp imorgon efter frukost.

Det förvånar mig att H inte skrev att han hittat 33 digitala kanaler på tv: n här i Paris. Äh, han tycker nog att turistande är roligare än fotbolls-VM.
Det är väldigt varmt här i Paris. Vet inte så noga men en bra bit över trettio grader. Jag är grisröd i ansiktet och torkar mig ständigt med våtservetter. Det känns lite skämmigt och jag skulle vilja vara så fräsch och chique som fransyskorna. De går omkring i fina klänningar och näpna högklackade skor och ser ut som att inget kan få dem ur balans. Vad är hemligheten? Tänk om jag vågade fråga någon!
Fru T.

torsdag 24 juni 2010

Amiens

Vilken fantastisk dag!

Vädret har varit gudabenådande. Cykelturen in till Amiens från campingen utefter en kanal var en av de bästa cykelturer vi har gjort. Och vi har gjort många!

Väl inne i Amiens var det lätt att hitta katedralen eftersom man ser den oavsett var man befinner sig. Den var vacker både utanpå och inuti, väldigt luftig däruppe i toppen. Mycket information fanns att tillgå både vid den närliggande turistbyrån och inne i kyrkan, men nästan allt var på franska och handlade om själva byggnaden. Det tillfredsställde inte fru T som hade andra frågor angående katedralen.

Vi var nära att köpa två kivifåglar i glas med de uppfyllde inte kriterierna!

Sedan lyckas vi hitta en mataffär och köpte lunchmat bestående av ost, skinka, bröd och vin, vad annars? Detta tog vi med oss till Parc Saint-Pierre och inmundigade och tänkte tillbaka på en resa till Rom för några år sedan när vi gjorde samma sak men då på Palatinen.

I samma park glömde jag att jag är 63 år och åkte med racerfart nerför en nivellerad gräsmatta, som resulterade i en kraschad sadel. För detta utser jag mig själv till dagens personlighet.

Hem via mataffären och inköp av grillfläsk som grillades och åts av semesterresans varaner. Glupskt alltså!

I morgon far vi till staden som blir sirap baklänges!

Hahaha… ja han är rolig den Honken. Trodde inte att han skulle köra så hårt i den backen. Jag hoppas att ni hängde med på mitt skämtande om köttet igår. Det är sant att jag älskar kött men jag skulle kunna tänka mig att bli våldsam mot galningarna som föder upp monstertjurar.
Jag förundras över hur gott man kan sova i denna husbil med inte alltför stort utrymme. Jag sover djupt från det att jag lägger huvudet på kudden tills det har gått åtta timmar. Men det beror nog på att dagarna är fulla av nya intryck. Det har dock varit skönt att dra ner på tempot en aning och stanna här i Amiens två nätter.
Fransosernas bilkörande hade oroat mig en aning men de är riktigt vänliga i trafiken. Jag hoppas det fortsätter så i Paris också.
Fru T.

onsdag 23 juni 2010

Ibland blir det inte som man har planerat.

Det började på morgonen.

Vi hade glömt att tömma vattenavloppstanken, så den hade svämmat över och bildat pölar på parkeringen. De andra parkeringscamparna tyckte säkert inte det var så fräscht.

Jag hade också skjutit in våra stolar under bilen……mitt under vattenavloppstanken! Inte fräscht!

Sedan hittade inte gps-Astrid vår planerade camping i Amiens. Adressen var som bortblåst i systemet. Vi navigerade till citykärnan Amiens och staden är stor, men var ligger campingen?

På vägen till Amiens försökte vi undvika vägtullar vilket resulterade i 5 mils omväg och dubbelt så hög vägtull.

När vi kom in till tidigare nämnda stad (trångt, trångt) blev det till att köra rakt in och hålla korpgluggarna öppna efter en campingskylt. (the old way). Och det lyckades faktiskt!

Ankomsten blev några timmar efter beräknad tid. Upp på cyklarna och iväg i grannskapet på jakt efter en mataffär, som hittades men för sent. Så nu blir det en spetsad Chili con carne i stället för grillning.

33 digitala kanaler har helt plötsligt blivit 4 analoga kanaler i Amiens! Inge fotboll i kväll!

Litet stökig dag med andra ord!

Men campingen är härlig, vädret formidable, omgivningarna merveilleux; Tiina nyduschad och alldeles nyss tog vi ett beslut att stanna här i två nätter innan vi drar till Paris.

Ja duscha behövde jag sannerligen efter denna pärs. Det var mitt fel att vi inte hittade rätt gratisväg till Amiens. Fast å andra sidan är man ju utbytt mot en Astrid som inte heller alltid gör sitt jobb. H har gått iväg för att diska och jag håller på med spetsandet av burkmaten. Jag tillsätter lök, vitlök, chili och jalapeno. H blir säkert nöjd. Han älskar starkt. Men imorgon… då ska en köttbit hamna på grillen. När vi åkte genom Belgien fantiserade jag om en saftig bit belgian blue. Ja, jag är en snuskig köttälskare. Men jag älskar också grönsaker, sås, frukt, ost, bröd, glass, vin…

Fru T.

tisdag 22 juni 2010

Kontinenten

Oj, vilken trevlig överfart till Kiel det blev. Vädret var strålande och solnedgången formidabel.

Chachastegen satt som de skulle trots att de skulle lira ihop med 60-talspop och utföras i sandaler.

Dagens personlighet var den långe sjuttiofemåring man som vann så mycket mynt i spelautomaten att hans väl tilltagna nävar knappt klarade av att bära dem därifrån. Senare såg vi honom bjuda frun på en drink!

Att sitta på fördäck och tugga på en frukostmacka och glida in i Kiels hamn är en lisa för själen. Lågmälda tyskar pratar om ditt och datt. Jag förstår nästan alla ord men fattar ingenting vad de pratar om. Språk och kommunikation är ett mysterium.

Citti i Köln är en våt dröm för shopaholics i allmänhet och vindrickare i synnerhet. 800 kr kostade vår resas vinprovianterande. I Sverige hade det kostat det tredubbla.

Norra Tyskland är en mardröm. Vi körde femtio mil från Kiel till Köln utan att se ett hus (nästan)!

Väl framme i Köln gps-ade vi oss fram till en Stellplatz tre kilometer från centrum och ett stenkast från Rhen där en övernattning ”mit Strom” kostade 90 kr!

Vädret är fantastiskt, koltrastarna har fått spatt, den nyinstallerade TV:n med Boxerkortet fungerar. Just nu 2-0 till Argentina mot Grekland och 2-2 mellan Nigeria och Sydkorea.
Känns det bra när vi i morgon ämnar attackera frankernas land?
Ja!

Tror han ja! Jag anser att vi ska börja ta det lugnt nu när vi fixat transportsträckan. Dvs ta en övernattning i Belgien också. Kanske märker vän av ordning att vi åter ändrat resrutt. Vi åker till Paris först och sedan blir det Normandiekusten. Jag har precis diskat en jättedisk i husbilen vilket kräver en del slaskande. Normalt är det Honkens sak att diska i campingplatsens kök. Nu ska jag ta fram min nyinköpta vuvuzela och trakassera grannarna! Äh, förresten, jag tror jag hoppar i säng istället. God natt!
Fru T.

måndag 21 juni 2010

Göteborg-Kiel

Att åka från Filipstad till Göteborg innebär att man färdas från skog till åker och äng. Jag föredrar öppna landskap. Fru T vill ha skog omkring sig.

I kväll får jag det som jag vill. I alla fall öppet landskap i form av vatten. Just nu ligger Stena Scandinavica och väntar på att vi ska äntra. Hon ska ta oss från Göteborg till Kiel. 14 timmar kommer det att ta. En del av den tiden kojar vi i en koj. Få se hur mycket det blir. Man måste ju hänga i baren och dansa cha-cha också. Funderar på att ta på mig min stiligaste skjorta. Det kommer att uppskattas, det vet jag! Vi kom till Göteborg alldeles för tidigt. Den tiden har nyttjats för att cykla fram och tillbaka till centrum. Det blev nästan en mil. Det är förhoppningsvis bara början på ett dagligt cyklade där nere på kontinenten. Det kanske blir så att vi stöter på Tour de France! Det skulle vara en höjdare. Belöningen på dagens cykeltur blev glass.

Gårdagens personlighet(er) var den tyska familj som i ettiden på natten låg i ett vindskydd och vråleldade och stirrade helt bedövade på den vackra svenska sommarnatten.

Dagens personlighet var den svenske man som stod på bensinmacken med fingrarna i öronen och vägrade flytta på sig p.g.a. att några asfaltarbetare lät för mycket i hans närhet.

Jag är trött. Det blir för lite sömn när man har resfeber. Det var också skaplig motvind på vägen tillbaka från city. Jag ska försöka vila en stund innan båten avgår så att jag orkar släpa runt H på dansgolvet. Det sista vi inhandlade här i Sverige var färskpotatis, sill och ost. Det ska vi mumsa på (troligen någonstans vid Normandiekusten) på midsommarafton. En god snaps ska vi försöka hitta i Tyskland. Nu börjar semestern på riktigt...
Fru T.

söndag 20 juni 2010

Filipstad

Det skulle bli Fucking Åmål första dagen, men det blev Ferlins Filipstad.

Det berodde mest på att vi inte kom iväg så tidigt som vi hade planerat. Tvåårskalaset var för intensivt!

Gps-Astrid hade inte heller sin bästa dag. Hon ville att vi skulle ta smala medeltidsvägar på vår färd till Åmål. Tack och lov hade vi koll på var vi var och brydde oss mindre vad hon tjatade om.

Vädret var fantastiskt. Skogsvägarna genom Västmanland och Värmland förföriska. Ljusgrönt och mörkgrönt tillsammans med röda och rosa örter i solsken är bedövande vackert.

Till slut tyckte vi dock att bilresandet räckte och det var precis när vi åkte igenom Filipstad. Campingskylt pekandes till höger och efter ett besök på ICA Maxi landade vi på en underbar plätt på denna jord, Munkeberg. En liten klippa i den famösa Lersjön :-)

Kvällen blev magisk. Fläskkarrén grillades på en mullig glöd och åts vid det lilla campingbordet några meter från sjön. Ett dussin tyska Hell Angels-typer satt som små lamm en bit bort och sippade på öl och njöt av det svenska undret .

Efter middagen togs cyklarna ner för en tur till centrum och ett morsande på en själsfrände.

Ett tjugotal bilder togs av den värmländska småstaden. Hur ska denna resa sluta? Vi är ju i alla fall bara i Filipstad!!

Inget fucking Åmål (Eaumeaul) but I´m so fucking rich!
Tänk att ha det så bra att man bara kan slänga in sig i en husbil och dra iväg. Glömma jobb och allt som man tyckte blev fel under arbetsåret och låtsas som att det kommer att vara så här för alltid. Tid att reflektera och lägga upp strategier för nästa läsår när man ska göra allt så bra och så rätt!?
Godnatt Filipstad, godnatt Sverige! Får man ha det så här bra? Yes, I´m worth it!

Fru T.