torsdag 28 juni 2018

Dag 9 2018


Vilken natt, vi hostar, hostar och hostar. Vi beslutade oss i alla fall att duscha och plocka ihop och dra längre in i Bretagne. Efter några mil måste bloggaren sova.

Sen fortsatte vi till St. Thegonnes för att titta på en av de bättre stängda församlingarna (enclose parisseaux). Vi möttes av en jätteparkering och ställplatser och förstod att det här var något viktigt i den katolska världen. Tyvärr var det inte mycket att se.
Kalvarieberg
Fru T trodde att hon hade hittat en läkare i närheten men det visade sig vara en farmaceupt.

Sedan körde vi till en ställplats i Brest. 4 platser bland hundratals vanliga bilplatser, Näe, ingenting för oss i den kondition vi befann oss.

Vi stack till campingen i andra änden av Brest. Den var både billig och jättefin, men vi har svårt att uppskatta den pga av sjukdomsläget. Vi åt ingenting, bara lite fil och sånt. Roligt mitt i bedrövelsen att Sverige slog Mexico i fotbolls- VM och är klar för åttondelen mot Schweiz.

Vi tvingade oss, för att inte hoppa i säng alltför tidigt att ta en promenad ner till havet. Det sluttade nerför vilket innebar en otrevlig uppförsbacke hem till husbilen. Normalt inte så besvärligt men fruktansvärt jobbigt nu.

Vi slocknade framåt halv nio!
Hoppas att vi får anledning att sluta klaga i morgon.

tisdag 26 juni 2018

Dag 7 och 8 2018


Nu är båda förkylda! Eftersom vi bara hostar varandra i öronen blev det separation mitt i natten. Fru T hamnade i sängen mitt i bilen och bloggaren i den vanliga sängen. Då lyckades vi sova till halv sju.
Vi gav oss iväg in i Saint Malo men den staden gillar inte husbilar så det blev ett kort stopp på några minuter för att uppleva ebben.
Vi åkte vidare till den lilla grannstaden Dinard och där hade vi bättre lycka, trots en parant pensionatsvärdinna som ville att vi skulle flytta på oss för att vi stod i vägen för hennes obefintliga havsutsikt.
Det blev promenad vid beachen och jättegod kulglass (dyr) och en staty av Alfred Hitchcock med måsar lämpligt flygande över skräckens mästare
Vi beslutade oss för att åka ut till en udde som heter Cap Frehel. Det är ett fint område med en speciell fyr men inte hälften så dramatiskt som vid Cliffs of Moher på Irland.
Kap Frehel
Fru T piggnar till men bloggaren blir allt sämre när vi närmar oss campingen. Trevlig plats med härliga pooler (Fru T tar sig ett bad).
Bloggare blir bara sämre och sämre och 20.00 ger han upp! Natti, natti!
Dagen efter:
Nu är det en vecka sedan vi gav oss iväg från Sandviken. Vaknar storhostande/snörvlande kl 7 efter att ha tagit piller halv 2. Jag är så jäkla trött på den här sjukan. Hoppas verkligen att H klarar av det snabbare.
10.00 H har varit upp och viskat fram några ord och druckit kaffe, tagit ett piller, tagit ner min cykel och somnat om.
Vi stannar här en natt till.
Jag cyklar ner (brant) till byn. Först kommer man fram till den långa sandstranden. Det är snart lågvatten så de flesta badarna har dragit i väg. Nu är klocka 12 och vattnet kommer inte helt tillbaka förrän kl. 19 Jag cyklar utefter hela bukten. Det är en mycket fin by. Båtarna står på sniskan på havsbotten. Sen hittar jag apoteket och kan köpa värktabletter. De jag köpte i Paris är redan slut. Vägen tillbaka till campingen bli jobbig. Bara uppåt!
H vaknar till och tar kaffe och smörgås med mig. Sen somnar han igen. Jag läser och slappar ute till halv fyra när H vaknar till igen och dricker te med skorpa. Sen somnar han igen! Och vaknar fem och sätter sig ute. Jag tänkte tömma toan men det ska man göra på herrarnas så jag blev tvungen att be H. 
Jag ska äta resterna från gårdagens taco- middag snart. Och ta ett glas vin bara för att bedöva. Med de här knottrorna på  tungan längst ner svalget så kanske det till och med blir lite smärtsamt. H vill äta med mig, men inte dricka vin, han vill dricka Cola och sen sova.
Fru T




söndag 24 juni 2018

Dag 6 2018


Vi kom iväg från Paris strax efter tio. Fru T har fortfarande sin förkylning att dras med. Hon hostar ganska mycket.

Vi fortsatte att fara på gratisvägar. Det är mycket bra, man får se så mycket mer av Frankrike än utmed motorvägarna. Vi åkte igenom massor av vackra och välvårdade byar. Allt gick bra och efter att ha skymtat Mont Saint Michel (där vi var för åtta år sedan) anlände vi till Saint Malo och ställplatsen vi valt ut ca 8 km utanför. Helt OK ställe för 70 kr/ natten.

Vi cyklade till närmaste strand. Här blev bloggaren sugen på att bada så han hämtade badbyxorna i husbilen och vi cyklade en bit längre bort till en större strand. Där hoppade bloggaren i och konstaterade att det nog var närmare 20 grader i vattnet, inte 27 som han trodde det var i den lilla bukten.
Sjölejon
Sedan cyklade vi tillbaka till bilen och beslutade oss för att grilla. Nu fick det vara nog med grillförbud! Det funkade bra utan att någon lade sig i och det blev jättegott!

Härligt väder under dagen, lagom temperatur, hoppas att det håller i sig i morgon då vi fortsätter in i Bretagne.

lördag 23 juni 2018

Dag 5 2018

Quelle jour!

Fru T var uppe med tuppen och duschade, medan bloggaren somnade om och sov till nio!

Ett gäng knallertåkare i kortbyxor, regnrockar och träskor förgyllde morgontimmarna. Sen drog vi iväg på en lång cykeltur.
Härligt gäng
Vi bestämde oss att inte cykla till Montmartre och kyrkogården Pere Lachaise utan ta metron från Port Dauphine. Sagt och gjort cykling genom Bois de Boulogne till tunnelbanan, lärde oss hur man köper biljetter och så iväg.

Första anhalt var Moulin Rouge som vi missade förra gången vi var här. Mycket folk runt turistfällan. Sen promenerade vi genom Montmartres gränder upp till konstnärskvarteren i Tertre, sedan vidare till Sacre Coeur för att beundra den fantastiska utsikten över denna storstad.

Sedan gick vi ner för alla trapporna till Metron igen för vidare färd till den stora och berömda kyrkogården. När vi kommer fram är vi hungriga och det är dags för lunch. Vi tar första bästa krog och lasagnen smakar utmärkt liksom vinet och ölen.
Mums!
Pere Lachaise låg rakt över gatan från krogen och visade sig vara en enorm kyrkogård med ståtliga (nåja, i alla fall stora) familjegravar. Vi beslutade oss för att söka upp varsin favorit. Fru T tog Oscar Wilde som låg nästan längst bort på kyrkogården. Hans grav var glasomgärdad för att så många vill göra saker där. Inte bara lägga blommor, utan också flaskor och allehanda kludd.

Bloggaren valde jazzpianisten Michel Petroccianis grav. Den store musikern och den lille mannen.
Gravar
Sedan tog vi metron tillbaka till Port Dauphine, hämtade cyklarna och susade ner till Seine. Vi åkte förbi Louvren och tog en traditionell bild vid pyramiden. Bloggaren höll föredrag om sista etappen på Tour de France, som fru T hade hört hundratals gånger förut!

Därefter ville Fru T se hur det såg ut vid Centre Pompidou. När vi kom fram insåg vi att vi varit där förut och tillbringat timmar på muséet. Vi fick dock se fontänen Stravinski som vi missade förra gången.

Cykelturen fortsatte över broarna, genom Sorbonneområdet upp till Jardin de Luxenbourg. En mycket stor och fin park där vi bjöds på chips och köpte läsk.

Det började gå mot kvällen när vi cyklade ner till bron vid Eiffeltornet och över till Trocadero och genom Boulognern igen till campingen. Vi hade varit borta tio timmar och fru T hade klarat det trots gårdagens förkylning. Bra gjort!!

fredag 22 juni 2018

Dag 4 2018

Efter en energigivande och lång natt var det lätt att ta itu med morgonsysslorna. Fru T mådde lite bättre och fixade en sedvanligt välsmakande frukost.

Bloggaren tömde toaletten, fyllde på dricksvatten, diskade och plockade undan utemöblerna. Efter morgontoalettbestyren var vi färdiga att ge oss av.

Första anhalten var Arenbergskogen och pavén där. En pavé är en kullerstenbelagd väg som genomkorsar det belgiska landskapet och som används av jordbrukarna för sina traktorer. Men de blir också cykelvägar i vissa cykellopp, tex i endagarsloppet Paris- Roubaix. Fem mil av tjugofem går på de här pavéerna och bloggaren har följt dessa lopp på TV under många år. Nu var det dags att se denna pavé på riktigt.

Det var en upplevelse. Stenarna var större och ojämnare än bloggaren kunde tänka sig. Det togs en tur fram och tillbaka på pavén och det var omöjligt att cykla på den. Svårt att tänka sig en stor klunga cyklister som brakar fram genom skogen i 50- 60 knyck! Som tur var fanns en stig jämte kullerstenspavén (där åskådarna brukar stå) och där höll bloggaren till.
Inte som Sagan precis
Sedan drog vi oss söderut mot Paris. Undvek tullbelagda vägar och stannade i Laom och lagade mat. Laom är en liten katedralstad väl värd ett besök. Serpentinvägar leder upp till katedralen som är medeltida liksom ”gamla stan” runt om.

Paris nästa och vi lyckades ta oss till campingen i Bois de Boulogne trots alla köer och en liten gps-miss. Det var åtta år sedan vi var här senast, lite mindre resvana då än vi är i dag.

Väl framme blev det firande av Midsommar, sill och snaps och sen i säng för cykling i Paris i morgon. Glad midsommar!




Dag 3 2018


När vi vaknade regnade det. Det gick dock över, men tyvärr inte fru T:s förkylning som hade blivit värre. Det påverkade henne hela dagen och hon somnade säkert tio gånger i framsätet under vår 40 mil långa etapp från Tyskland till norra Frankrike via Holland och Belgien.

Tack Holland för era fantastiskt välskötta vägar, inte så mycket tack för de belgiska vägarna.

Resan gick bra även om kommunikationen med fru T inte var lika livlig som vanligt eftersom hon mest slumrade vid bloggarens sida.

Vi hade tänkt att ta en enklare ställplats när vi kom in i Frankrike, men vi ändrade oss eftersom fru T var hängig och behövde en trevlig och omhuldande campingplats med el och fina toaletter.

Det fick hon. Vi hamnade på Camping du Mont des Bruyeres, som ligger i ett bergsomräde några kilometer från Arenbergskogen. Känt paveómråde under endagarscykelloppet Paris- Roubaix som går i området varje år.

Det här är ett av bloggarens önskemål under sommarens resa, att få cykla på pave´n i Arenbergskogen. Varför, jo, därför att han är ett cykelfreak av Guds nåde. Återkommer om detta i morgon.

Hoppas på lika fint väder som denna dag har bjudit på. Sol och inte alltför varmt. Återkommer med lite bilder, dålig uppkoppling här på berget.

onsdag 20 juni 2018

Dag 1 och 2 2018


Det kändes jätteroligt att ge sig iväg mot Frankrike. Vi tyckte att vi var väl förberedda. Husbilen  servad och småfel fixade. Tyvärr blev inledningen ganska kaotisk.

Det började med att bloggaren kom att tänka på att de reservlampor han hade inköpt hade blivit kvar i hemmet. Samtidigt som den tanken dök upp började husbilen låta som den hade gjort i november när ett hjullager pajade.

Modstulna åkte vi söderut men oljudet i höger bakhjul avtog inte och till slut måste vi stanna i Norberg och överväga om vi kunde fortsätta. Fru T rådfrågade Internet och  hittade en bilmek utanför samhället.

När vi kom fram stötte vi på en äldre herre som upplyste oss om att den tänkta bilmeken hade slutat för flera år sedan….men…. det fanns en bilmek inne i Norberg och han var bra enligt den äldre herren. ”Jag ska in till Norberg, jag kan visa er vägen, häng efter min bil”!

Sagt och gjort, efter några minuter stod vi utanför Norbergs Bil & Motor. Bloggaren tackade den äldre herren (jämngammal med bloggaren) och gick in och ringde på klockan. Ut från verkstan kommer Per Löfqvist, ägaren av Norbergs Bil & Motor. Jag förklarade vårt dilemma. Per Löfqvist avbröt det arbete han höll på med, hoppade in i husbilen, körde en sväng i Norberg, kom tillbaka, lyfte upp bilen, konstaterade att lagret inte var slut, rev av däcket, såg att handbromsvajern låg på och skavde på däcket, fixade det och önskade oss en trevlig resa. Vilken hjälte, vilken fantastisk bilmekaniker, vilken god människa! Ska man få fel på bilen hoppas jag att alla får det i Norberg J

Ja, sedan var det bara att brassa ner till Göteborg och Stena Lines Kielfärja.

Vi firade inledningen av semestern med buffe´ som smakade riktigt bra.

Vi sov som stockar och anträdde färden söderut gm Hamburg och Bremen och ett antal Staus i nära trettiogradig värme.

Framåt kvällen hamnade vi på en lite överreklamerad (av dem själva) camping utanför Senden. Visst är det fint här men kanalen som man skröt om i reklamen är det omöjligt att ta sig ner till.
Sommaräventyret har börjat 
 I morgon blir det Frankrike.

måndag 18 juni 2018

Ut på äventyr igen!

Hej!

Det var ett tag sedan det skrevs i denna blogg, men nu är det dags igen :-)

Har motorhemmet stått still under våren 2018? Nej, det har åkts en del:

Första turen gick som vanligt till Hornborgasjön. Vi åkte dit fredagen 30 mars men det var in i det sista osäkert om vi kunde åka eftersom vintern var lång och snöig och fortfarande kvar. Men det blev en tur trots att tranantalet bara var 7400 st detta år. Några veckor senare var det dock 24000 pippifåglar men då var inte vi där.

Tranantalet till trots var sillen och snapsen lika god som alltid och känslan av att vi var på väg mot sommaren finfin.
Sedan dröjde det ända till slutet av april innan vi åkte en tur igen. Denna gång blev det först en sväng  till Långholmen och Jemtska Hammondsällskapets årsmöte. Det blev en trevlig fest med mycket musik av fantastiska musiker. Tyvärr svävade oroliga tankar över mötet. En av initiativtagarna till Sällskapet kunde tyvärr inte vara med pga allvarlig sjukdom.

Ja, det är faktiskt bloggaren och Magnus Lindgren :-)
Bloggaren fickunder mötet  kontakt med en gitarrbyggare som byggt en Gibson LesPaul -59 och som veckorna senare blev köpt och nu finns på Bergsgatan 30. Jätteroligt och en fantastisk gitarr.

Sedan blev det en tur till Valborgsfirande i Uppsala med allt vad det innebär :-)

En tredje tur, helgen 18- 20 maj då vi åkte upp till Östersund och firade Hammond- Anders som fyllde 60 år. Mycket musik där
också. Bloggaren spelade på sin nya underbara gitarr.

Men nu är det dags för en långtur igen. I morgon tis. 19 juni åker vi till Frankrike. Häng gärna med på den resan här!