lördag 31 december 2011

Barcelona 6

Båda på benen igen och i väg med tåget från Placa dÉspanya till Montserrat. En timmes tågfärd inåt landet kändes perfekt. Påminde litet om färden till Sintra från Lissabon förra året.

Vi hade köpt combi-biljett så det var bara att hoppa ombord på bergbanan, som hisnande tog oss upp på berget och benediktslottet från 1205. Väl där imponerades man av utsikten (man såg både Medelhavet och Pyreneerna) och hur välbyggt allt var. Den svarta madonnan var oansenlig men trots det ringlade sig kön av människor dit för att man skulle få beröra henne. Men så är hon ju också en staty av Kataloniens skyddshelgon La Moreneta.

Nerfärden var om möjligt ännu mer spektakulär men genomfördes utan problem. (Allt annat skulla ha varit en stor besvikelse)!

Väl tillbaka till Barcelona gick vi till Poble Espanyol och hittade och köpte två vackra glasfåglar blåsta på plats, samt fikade. Det varma kaffet gjorde susen eftersom det hade varit kallt uppe i bergen under dagen och framåt kvällen började det också att blåsa ganska rejält.

Det fick många känna av när fontänen vid Pl. Carles Buigas väcktes vid liv vid sjutiden och de hundratals människor som stod för nära blev rejält duschade. Det var ett häftigt skådespel, som fick avsluta dagen för sandvikarna, som tog metron till Drassanes och vidare hem till hotellellet till fots.
I gång i elva timmar! Det tar på krafterna!

torsdag 29 december 2011

Barcelona 5

Lämnade en magsjuk fru T med litet yoghurt och te från frukostmenyn på hotellet och styrde min kosa mot La Barceloneta.

Det var häftigt att komma ner till havet och se medelhavsvågorna slänga omkring med ett tjugotal surfare, som tydligen inte förstått att det är nyårsafton om några dagar. Härligt klarblå himmel och 10-15 grader och raska steg längs Platja de Barceloneta. Sämre kan man ha det.

Efter Port Oimpic trodde bloggaren att stranden skulle ta slut, men oj vad han bedrog sig. Det verkar vara där som den börjar, (och fortsätter upp mot Frankrike)?

Efter tillbakapromenad och en liten öl nere vid Passeig de Colom hann jag med att hitta julkrubban med den bajsande filuren innan det var dags att titta till fru T. Hon levde, men var inte pigg. Prognosen är att det kanske blir en stapplande promenad till kvällen. Vi får se?

onsdag 28 december 2011

Barcelona 4

Efter en halvdag i sängen (magsjuk bloggare) var det dags för Camp Nou. I väg tidigt med tunnelbannan till Collblanc. Sedan en kort promenad till Camp Nou-området. Efter biljettköp lotsades man smidigt genom hela stadion från omklädningsrum via spelargång ut till planen och sedan upp till övre delen av läktaren och kommentatorsbåsen.

Jätteupplevelse (för ett läktarfreak), skulle vara ännu bättre om det var match, självklart! Vi får se om det går att ordna i framtiden.

Museet var en orgie i barcelonamål och barcelonastjärnor. En saknades dock. Zlatan. Det kostar på att sätta sig upp mot det (de) guddomliga :-(

Efter det så blev det en tur till olympiaområdet från 1992. En härlig upplevelse. Själva stadion var väl så där men olympiaområdet var magnifikt.

Promenaden däruppe avlöses av en smaskens middag på en restaurang något stenkast från Place de Toros de Arenas (en gammal tjurfäktningsarena, som blivit modern galleria).

Vi hade tänkt hålla oss ute hela dagen, men tyvärr var det fru T:s tur att bli magsjuk så runt sju på kvällen boade vi i vårt hotellrum. Där hade den nitiska städerskan städat bort WiFI-accessen, men det löste sig :-)

Bilförarna i Barcelona måste vara världens bästa fickparkerare. De får in en bil med tre centimeters uttrymme i fram och i bak. Själv behöver jag tre meter på varje ställe!

måndag 26 december 2011

Barcelona 3

En fantastisk Gaudi-dag. Åtta timmar tog den men den var värd varje stelhet i rygg och ben, även om vi fuskade en del med tunnelbanan.

Sagrada Familia, kyrkan som nästan aldrig verkar bli klar gällande exteriören. Men interiören, varför pratar inga människor om den? Det var nog bland det mest omtumlande och vackra som jag och fru T någonsin sett. Man blev nästan religiös (skojar bara!)

Och sedan La Pedrera eller Casa Mila. Huset som Gaudi ritade till sin välgörare Guell. Vilket mästerverk, vilket tak, vilken vind och vilken lägenhet. Vilken fantasi och kreativitet! I början på 1900-talet, fantastiskt!

Sedan tunnelbana upp till Parc Guell. Mosaik i kubik men även fantastiska formationer i vanlig sten. Man kan fråga sig hur alla stenar håller ihop? Lägg även till en magnifik utsikt över Barcelona så kan man förstå att de åtta timmarna gick av bara farten.

Nu ett vattenhål på hotellrummet innan ännu en tripp ut i den ljumma barcelonanatten! Det är kul att resa!

Åh, vilken dag! Jag bara älskar Gaudi. Det är svårt att förstå hur han kunde få tillåtelse att uppföra alla dessa märkliga byggnader. Det är så kreativt, så precis inom gränsen för det man skulle kunna kalla "det normala". Det slår aldrig över till att bli för " wild and crazy". Han måste ha varit en sann homo ludens! Jag kommer att tänka på det lång tid framöver.
Fru T.

Barcelona 2

Härlig kvällspromenad i Katalonien:

La Rambla i juleljus

Hängmatteaffär grande

Kärt hotellåterbesök

söndag 25 december 2011

Barcelona 1

Vilken bra idé att sova över på Best Western i Arlanda. Visserligen blev det en lite udda julafton, men det kändes helt OK när Best Western-bussen skjutsade utvilade resenärer till terminal 2 kl.6 istället för att vi skulle hasta iväg i tretiden hemifrån.

En fantastisk flygtur med Norwegian tog oss till Kataloniens huvudstad. Det tog tre timmar men kändes kortare eftersom man hade WiFi i kärran och kunde surfa och uppdatera Facebook till några vänners gillande.

Hotellet är helt OK. Ligger ett stenkast från La Rambla där vi snabbt hamnade efter incheckningen. Det blev en helt underbar hamburgare och en halv liter öl ute på en gatuservering i sol och 16-gradig värme. Vilken kontrast till julen i Sverige.

Därefter tog vi en tre timmar lång promenad med början på La Rambla. Efter en viss frustration förstod jag var jag hade varit förra gången jag besökte Barcelona. Problemet var att jag då började gå på La Rambla norrifrån och inte som nu från söder.

Vad hann vi se idag, fru T?

1. En hel del trånga gränder där tvätten hängde i långa rader.
2. En trevlig stadspark där vi slumrade till en stund i solen.
3. En katedral som var stängd för siesta (mellan 13-17!).
4. En liten del av hamnen.

Mer hann och orkade inte ressällskapet denna första dag. Imorgon börjar vi beta av sevärdheterna på riktigt.

fredag 23 december 2011

Inför julen 2011 och Barcelona nästa!

Varför håller man upp i sitt bloggskrivande?

Det kan ju bero på att man är trött på att skriva eller att man inte har någonting att skriva om. Inget gäller denne bloggare.

I mitt fall har det berott på två saker. Den ena var att mitt mobila bredband togs ifrån mig. Snyft! Det innebar att jag inte har kunnat koppla upp mig via datorn när jag vill. Ersättningen hette Iphone och det hade väl funkat bra om man hade fått rätt version för uppkoppling mot nätet. Fick man det? Nej!

Den andra orsaken har varit att det hänt så mycket under hösten. I arbetet har den ena aktiviteten avlösts av den andra i en aldrig sinande ström. Mycket intressant har hänt, som jag gärna hade velat blogga om. Utdelning av 1-1-datorer, nationellt arbete rörande standardiserade lärobjekt, införandet av en ny lärplattform i kommunen och arbete med en IT-tjänstekatalog. Allt har dock krävt så mycket arbete under dagarna att det inte funnits plats att uppleva det på nytt gm bloggskrivande.

Slutarbetet med min självproducerade jazz-CD (klar i dagarna) och skrivandet av nya jazzalster notnoterade i Finale 2012 har också varit intressant och tidskrävande. Litet spelningar har det också blivit.

Under hösten fortsatte fru T och jag att resa i landet ända fram till månadsskiftet okt-nov. Det blev en sväng genom Värmland, en tur genom Örebro- Linköping och Eskilstuna, kulturhelg i Stockholm, skärgårdstur i Stockholm, kortfilmsfestival i Uppsala, Grisslehamnstur, barnbarnsturer till Dalarna två gånger. Glömmer säkert någon tur! Jätteroligt!

Nu skriver vi dan före dopparedan. Varje dag före jul är det träff med barn och barnbarn i olika konstellationer. I kväll blir det besök i Hagaström och i morgon bitti några timmar i Åshammar. Sedan drar fru T och jag järnet ner till övernattningshotell vid Arlanda för att i sjutiden på juldagsmorgonen lyfta söderut. Barcelona i en vecka! Härligt!

Och det kommer det att bloggas om (även om det blir i efterhand). Rumla på la Rambla, Caramba!

torsdag 29 september 2011

Så var sommaren!

För drygt två månader sedan lovade jag i ett inlägg att sammanfatta intrycken från årets semester. Men det glömdes bort när man hade fullt upp med att försöka njuta av återstående sommardagar. Nu när man har kommit igång på jobbet igen (och börjat använda strumpor) så vänder tankarna tillbaka. Det här finns kvar i minnet…

Att titta till de svenska kuststäderna norröver var roligt. Man vill inte att en tredjedel av landet ska vara okänd mark. Höjdpunkten var Kiruna som vi av någon anledning trodde skulle vara platt och grått. Det bästa är att gå omkring och titta ut mot vidderna. Det är så annorlunda mot alla andra städer man besökt. Och kyrkan hade en charmig, varm arkitektur.

Branta fantasieggande berg och vackra böljande dalar på Lofoten. Så mycket att se och fascineras av men lite svårt att komma nära och ”ta på”. Svårt att bada, svårt att fiska och svårt att cykla. Så efter en vecka hade ögonen fått nog och vi drogs mot något annorlunda.
Att byta tempo och glida över kalfjället där vägen går spikrak kilometer efter kilometer och det enda som bryter linjen är någon enstaka ren som klumpigt vaggar fram är tillfredställande på ett annat sätt. Meditativt och vilsamt…


…tills myggen anfaller i Karesuando. Det glömmer jag aldrig. Och att vi varken före eller efter det såg en endaste mygga på hela semestern!

Till Kukkolaforsen kan jag tänka mig att återvända. Om jag blir trött, utarbetad eller behöver vara helt solokvist någon gång så ska jag åka dit och kasta ut det trista i de skummande vattenmassorna.

Svenskbygderna runt Vasa. Plötsligt pratar alla bara svenska, överallt. Efter ett tiotal mil pratar alla lika plötsligt bara finska igen. Så underligt… att det aldrig flyter ihop.
Sanddynerna i Kalajokitrakten. Man glömmer verkligen bort att man är i Finland. Ett semestereldorado håller på att byggas upp med massor av hotell och aktiviteter. Inte min kopp te precis men det var häftigt på något vis.


Campingplatserna som vi råkade besöka var kanske inte de bästa. Den sämsta vi någonsin varit på fanns i Tavastehus. Gamla slitna faciliteter, en olåsbar dusch och en enkel utomhusdisk. Men platsen vi stod på var den bästa vi någonsin haft med en helt ”egen” sjö framför husbilsdörren.
Tammerfors har jag tänkt på mer sen vi kom hem efter att ha varit till Gustavsberg. De har på likartade sätt utvecklat sina gamla industriområden (textil respektive porslin) till levande stadsdelar med restauranger, butiker och museer, istället för att låta dem förfalla.


Sammantaget var det en stillsam och trygg semester. Även om vi rest långt norrut så känner man ju igen kulturen och vet hur det mesta fungerar. Inga större överraskningar där. Det är en varierande tur som jag verkligen vill föreslå barnfamiljer som vill ha en lagom utmanande semester. För oss blir det nästa gång dags för mer äventyr igen. Inom rimliga gränser förstås! Vi vill inte köra till Marocko eller Turkiet, men Storbritannien… det blir finfint det! Då återkommer jag.

Du skriver som den ängel du är, Fru T :-)

fredag 5 augusti 2011

Badexpedition i Dalom

Vissa dagar är mera lämpade för bad än andra. Dagen efter spektaklet i Dalhalla var en sådan dag. Sol och 28 grader i luften. I husbilen glada barnbarn som på dalmål skanderade ramsan:
I Dalarna, i Dalarna finns de vackraste karlarna!

I sakta mak förflyttade vi motorhemmet på turistvägen genom Tällberg och gjorde vårt första badplatsstopp där. Varmt och skönt i vattnet och barnvänligt långgrunt! Barnbarnen är riktiga blötdjur. Morfar är en riktig blekfis. Omständigheter som beskrivs bra i följande bildillustration.

Ytterligare plus för badplatsen i fråga. Det fanns kiosk där och i och med det glass!

Efter detta blev det badstopp i Insjön, med lunchköttbullar och efterföljande jordgubbar doppade i strösocker!

Sista stoppet vid Främby utanför Falun med fika i deras härligt stora, kråkslottsliknande café. Och efteråt plums ner i dagens varmaste badvatten.

Hemkomst till glada föräldrar i åttatiden på kvällen. Man kan ha sämre dagar :-)

Familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna i Dalhalla.

Att åka till Dalhalla och titta på familjemusikalen Karl-Anton och Piraterna på samma dag som det är cruising i Rättvik kan tyckas oövertänkt. Man kommer liksom inte igenom centrala Rättvik under eftermiddagen om man kommer från Falu-hållet.

Men nu är det så att bloggaren och fru T har varit med förr och det innebar att en alternativ väg norr om Rättvik var förberedd. Visserligen på krokiga vägar, men det fungerade.

Vi anlände tillsammans med två femåriga barnbarn c:a halvannan timme före spektaklets början. För ett spektakel var det. Scenen var fantastisk, grön och blöt! Skådisarna vilda och roliga (piraterna). Många var dom som druttade i vattnet. Sjörövarskeppet bildade en magnifik bakgrund mot Dalhallas klippvägg. Det sjöngs och skojades. De två timmarna tog snabbt slut.

Litet rädda var nog våra femåringar för de galna piraterna ända tills de fick reda på att morfar Karl-Anton och pirathövdingen Rödskägg hade hittat på alltsammans för att morfars barnbarn och vänner skulle få en spännande upplevelse.

Sedan blev de litet spaka igen när de fick hälsa på skådisarna efter musikalen. Och det kan man ju förstå!


Och efter det blev det grillning och fricamping på en av Dalhallas parkeringar. Oj, vad trångt det var!
:-)

Generationsmöte i improvisationens tecken

En stor fördel med musik i allmänhet och jazz i synnerhet är att man kan spela tillsammans oavsett ålder. Ett exempel på det var ett jazzmöte i veckan i Harkskär utanför Gävle. Initiativtagare Stefan Gyimothy och hans "Figaro" sedan många år.

Gubbarna Roffe, Stefan och jag själv mötte tre tonåringar på frisörens veranda och spelade så att fingrarna blödde under några timmar ivrigt påhejade av ett antal harkskärbor som tyckte att initiativet var finemang! Konstellationens namn under eftermiddagen var självklart Fifty-fifty.

Som man kan se på bilderna så hjälpte vädret till en hel del:

Vill också tillägga att ungdomarna var fantastiskt duktiga!! Och gubbarna skötte sig bra! Och läser Roffe detta så åkte han in på vägen till Lövåsen! Tack också för suverän spis!

måndag 1 augusti 2011

Fortfarande sommar

När man kommer hem från en längre tripp är det lätt att förleda sig att tro att sommaren är slut. Trots att det bara är i slutet av juli.

Efter några dagar på jobbet tog resandet åter fart. En tur med två 3-4-åringar till Uppsala och en vända till Värmland.

Båda aktiviteterna var jätteroliga. Barnens känsla av att de hade flyttat till husbilen för gott och Vansbro, Mårbacka, Karlstad och Grythyttan i fint väder var härlig semester i det lilla.

Nu har bloggaren jobbat en vecka, men planerar en del strödagar och halvdagar veckorna framöver med början idag. En halvdags jazzande i Harkskär, Dalhalla (Piratteater) tllsammans med två femåringar samt några dagar på Öland finns i planeringen innan fru T tar cykeln till sitt jobb om några veckor.

Dåligt med ventilation på jobbet fick relativt många erfara när fler och fler återvände till arbetet från semestern.

lördag 9 juli 2011

Nådendal, i väntan på home-sweet-home.

Vi hann med en sväng på stan innan färden mot kusten startade. Joonas Haavisto Quartet hjälpte oss att tänka tanken att komma tillbaka om något eller några år och uppleva festivalen igen. Hela festivalen, för så trevligt har det faktiskt varit. Det kunde kanske vara slutet eller början på en tur runt Östersjön. Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark. En lockande tanke.

Nu fricampar vi i Nådendal inför överfärden till Kapellskär. Tre veckor har gått. Snabbt, fru T?

Både ja och nej. Det känns som mycket länge sen vi stannade vår första natt i Härnösandtrakten men samtidigt har tiden gått fort. Det ska bli skönt att landa hemma i Sandviken för några dagar. Ja, det är så det brukar var bli. Ganska snart börjar det suga i restarmen igen och vi sticker iväg på små äventyr hit och dit. Faktiskt är det ju så att många börjar sin semester ungefär när vi kommer hem men vi har kommit till ro och kan börja ta det lite lugnare.

Eftersom vi denna sommar har hållit till i mer välbekanta trakter så har vi vågat oss på att fricampa mer. Det har blivit åtta nätter sammanlagt utan campingplats och det går alldeles utmärkt. Man får bara tåla att vara lite lortigare och tänka mer på kylvaror och att ha telefonerna laddade Nu ska vi sova vår sista natt i Finland och sen hoppas vi på en fin båttur till Sverige imorgon så att man kan sitta på däck och läsa och sola. Återkommer med summerande tankar.


Fru T.

Linna Jazz

En heldag vid jazzen!

Efter att ha transporterat oss från campingen till stadens centrum så” rekade” vi fricampingplats. Valet föll på parkeringen utanför Tavastehus Slott. Samtidigt passade vi på tillfället att besöka slottet. Måste säga att det var ett imponerande bygge, som funnits där sedan 1200-talet. Det har restaurerats med omsorg och i omgångar och var riktigt roligt att vandra och klättra omkring i.

Efter” lunch på stan” (första gången på tre veckor) bänkade vi oss återigen på stadens torg för två timmars gratiskonsert. Värmen var mördande speciellt för de jazzentusiaster som tvingades sitta helt oskyddade framför scenen. Själva hade vi rutinerat slunkit in under ett tälttak vid en uteservering där förutsättningarna var helt annorlunda.

Första gruppen var Tommi Varjolo Trio. Tre spännande toppmusiker som spelade Tommis material ? i litet Scofield-inspirerad stil. Det var bara att njuta! De avslutade med två standards, Satin Doll och Lady Bird som inte gjorde det hela sämre. Spelades klurigt och modernt.

Sedan följde ett ungdomsstorband, Sibop Big Band. Hela torget fylldes av anhöriga. Bandet var roligt att lyssna på med ett mycket kompetent komp, bas, trummor och piano och en racergitarrist som förmodligen själv kommer att stå på Linnas jazzscen om några år. Roligt också med den sprittande sångerskan Emmi Nieminen.

Efter hemkomsten till motorhemmet blev det picknick vid sjön nedanför Tavastehus Slott. Just som de sista tuggorna av ost och vindruvor hade landat där de var ämnade avbröts utflykten av ett tjugo minuters hiskeligt åskregn. Som tur var hade vi bara ett hundratal meter till husbilen. Jag blev dock dyngsur eftersom jag tvingades springa barfota på grus och då går det som bekant inte fort!

Sedan blev det ett kvällspass och in till centrum igen. Denna gång till Rantakasino och en konsert med Jussi Paavolo Paris Quintet. Formidabel modern bebop med förgrundsfiguren Jussi Pavolo, som nafsar vår världsartist Magnus Lindgren i hälarna. Härligt flöjtspel bl.a. Men resten av bandet gick heller inte av för hackor. Excellent tysk trummis, magnifik fransk basist, idérik dito pianist samt en galant finsk trumpetare. Det var bara att njuta i värmen.

Väl tillbaka till husbilen gällde det att få ut dagsvärmen och få in litet kvällsluft. Det innebar att fönstren måste öppnas och i och med det fick vi in en del ljud av stojande, finska ungdomar som inte ville gå och lägga sig i den ljuvliga sommarnatten. No niin, efter halvannan timme tystnade även dessa och vi kunde fridfullt somna in på parkeringen ett stenkast från det märkliga 1200-talsslottet.

torsdag 7 juli 2011

Jazz och högsommar

Ja, sannerligen riktigt hög sommar. Igår kväll innan jag hoppade i säng gjorde jag nåt jag aldrig gjort förr. Jag badade i månens sken klockan elva och vattnet var alldeles stilla och ljummet. Vid den tiden börjar också fiskarna komma till liv. De hoppar och nafsar efter flugor och jag känner att jag bara måste fånga dem. I morse medan H sov gick jag ut för att kasta en stund. Nåt blev fel och linan bara trasslade sig. Nu har jag har löst problemet och ska göra ett nytt försök i morgon bitti.

Efter lunch idag cyklade vi in till stan igen för att lyssna på jazz på torget. Det var trevligt och vi lyckades hitta en plats under parasoll på ett café intill. Det var tur för vi har haft 28 plusgrader idag och obetydlig vind.


Tillbaka på campingen grillade vi korv! Vi kan inte påminna oss att vi har gjort det förut. Det blir alltid så att vi kastar kött på grillen. Men det var riktigt mumsigt med en grekisk pastasallad till.

Klockan är nu 21.20. H har precis kommit upp ur sjön och nu är det min tur. Ljuvligt, ljuvligt…
God natt från de tusen sjöars land.

Fru T.

Från jazzen på torget. Oj, vad tråkigt dåligt spelad blues kan vara. Tacka vet jag ett knippe jazzstandardlåtar som framförs av kompetenta musiker. Som av den svensk-finska gruppen Fours t.ex!

Fantastisk kväll vid sjön!

onsdag 6 juli 2011

På badsemester i Hämeenlinna (Tavastehus)

När jag sov och fru T var uppe, tiden mellan 7.00 och 8.30 ändrades planerna för vidare resande drastiskt.

Hon hade nämligen upptäckt en ny jazzfestival (Linna jazz) i Hämeenlinna (Tavastehus). Inte nog med jazzen. Staden kan även visa upp ett pampigt slott vilket inte är helt fel när det aktuella husbilsfolket är ute på resa. Mer om detta senare.

Eftersom det bara är åtta mil mellan Tammerfors och Tavastehus så slank vi in till Iittila och besökte deras outlet och blev självklart deprimerade över priserna. Speciellt på fåglarna som är fantastiska men även fantastiskt dyra. Nu hittade vi dock två små flygfän som vi köpte. Flyg är kanske fel ord när det gäller pingviner. Fäna är av märket Arabia. Tänk vad invecklat det kan bli.

Efter några adressförbistringar hittade sedan vi fram till resans kanske vackrast belägna camping. Nere vid en trevligt trafikerad finsk sjö, fem meter från stranden har vi fällt ut markisen för att på ett värdigt sätt kunna ta emot den kvällssol som under dagen har jobbat upp temperaturen till behagliga 26 grader. Marvellous! Mucho bello!

Nu ligger kycklingen på grillen, inköpt i stadens centrum under vår cykelfärd fram och tillbaka för att skaffa information om jazzfestivalen som kommer att rulla på från 7.7 till 10.7. Vi får se hur länge vi blir kvar. En fördel med denna festival är att man anordnar många gratiskonserter på stadens torg.
Snart har vi varit på drift i tre veckor.

Keskiviikkon ilta.
Till staden var det fem kilometer men cykelvägen var hur vacker som helst så det kändes inte så långt. Däremot känns solen rejält idag. Jag har just flyttat möblemanget till skuggan så att vi kan äta kycklingen utan att förgås. Jag går ner en sväng i vattnet och svalkar benen då och då.


Tillbaka till i morse. Då lyckades vi navigera till huset där min farmor och farfar bodde. Jag kände igen gatan, gården och lekparken i närheten men allt var som vanligt mycket mindre än jag mindes det.

Nu när jag ser alla dessa härliga sjöar som slingrar sig fram överallt så får jag sån lust att åka någon tur med båt. Vi får se, jag ska kolla upp det.

Dags att duka bordet.
Fru T.

tisdag 5 juli 2011

Tammerfors/Tampere

En klassisk husbil/ cykeldag!

Så här ska det vara, vakna tidigt, göra sig färdig och ge sig i väg på en heldagscykeltur in till en ny stad. Spännande och trevligt! Vi har gjort det många gånger och i dag var det Tammerfors som gällde. En speciell stad för Fru T eftersom hon härstammar från Finland och har varit i Tammerfors den mesta delen av sin finska tid.

4 km in till staden. Sedan runt på olika ställen. En ortodox kyrka, ett konstcentrum, ett stadion med anor från olymiaden 1952?, Finlayson- området, Saluhallen, Stallbacken och slutligen nöjesparken i Särkänniemi.

Karuseller i massor och vi beslutade oss redan när vi stod vid Stallbacken och tittade ut över området att vi skulle åka attraktionen Tyrsky. En sorts snurr- och höjdkarusell som såg överkomlig ut…. från marken. Väl däruppe kändes det som om man skulle slungas ut över Näsijärvi. T.o.m. tuffa fru T blundade när det var som värst!

Avslutningen blev en hisstur upp till utsiktstornet Näsinneula och ett konstaterande att vi nu hade bra koll på Finlands i storlek andra stad.

Cykeltur tillbaka till campingen och en lyckad laxgrillning.

En kortis.
Nu ska vi snabbplanera inför morgondagen. Det enda som är helt klart är att vi ska ställa gps:en på gatan till farmors hus, sen får vi se.
Iltaa!

måndag 4 juli 2011

Jakten på……

…Paavo Pajumäki.

Det var min morfar det. Jag åkte till Virrat för att vara med på hans begravning 1979. Sen dess har jag inte varit där och lyckades (därför) inte hitta till den gamla gården där jag lekt så många somrar. Däremot kände jag igen mig i samhället Virrat där jag också vistats en del. Vi gick till kyrkogården och jag hittade graven där mormor och en morbror också ligger begravda. Kyrkan är mycket fin och den var annorlunda och större än vad jag mindes.


Efter lunch begav vi oss av mot Tammerfors och jag valde en mindre väg förbi ett antal sjöar som jag sett och badat i många gånger som barn. Hade jag tänkt! Men så mycket till vatten såg vi inte. Det var mest skog.


Nåja, nu är vi här på en camping vid Pyhäjärvi. Vi har ätit och tagit en promenad på området. Snart är det sovdags. Imorgon ska vi göra stan och vi hoppas på bra cykelväder. Just nu är det ganska grått och runt 13 grader. Till centrum är det 4,5 km. Jag ska också försöka hitta farmor och farfars hus. Dit har jag i alla fall adressen.


Igår var det två veckor sen vi åkte iväg på semester. Det känns inte så, tiden går verkligen jättefort.
Ha dé!
Fru T


En dag med mycket sökande. Roligt att vi hittade mycket av det som var målet för vår jakt.
Dagens personlighet! Det måste vara kyrkvaktmästaren i Virrat som hade en liten mustasch strax under näsborrarna strax ovanför området där vanliga mustascher brukar vara belägna. Märkligt! För övrigt berättade han om kyrkan på svenska utan att kunna svenska!

Sov gott!

söndag 3 juli 2011

En dag i svenskbygder

Efter ännu en trevlig cykeltur in till Uleåborg och ett glädjande möte med mujkor, som tillagades på stadens torg, drog vi söderut.

Målet för dagen var svenskbygderna från Karleby ner till Vasa. I dessa områden talar majoriteten svenska, på vissa ställen upp till 90 % av befolkningen.

Men vi började med att titta till Brahestads gamla träbebyggelse. Staden grundades på 1600-talet av Per ”i grevens tid” Brahe. Området har rustats upp under de senaste 10-15 åren och är nu ett attraktivt alternativ för boende i området runt den speciella stenkyrkan.

På vägen söderut överraskades vi av ett badeldorado söder om Kalajoki. Fantastiska dyner och sandstränder omringat av 5-6 hotell, en jättecamping och ett mäktigt äventyrsbad. Det fick oss att jämföra med Pite havsbad och man måste erkänna att den finska sidan avgick med segern. Ett grandiost område!

Efter detta gled vi igenom Karleby, Jakobstad och Nykarleby bara för att konstatera att alla pratade finlandssvenska och att alla skyltar var tvåspråkiga med de svenska namnen överst.
Det känns som att vi är långt söderut men man måste påminna sig att Vasa, som vi hamnade i till slut, har färjetrafik rakt över Bottenhavet till Umeå. Staden som ofta verkar oåtkomlig för oss gästrikar.

Fricamping i natt. Vi hittade en härlig parkering vid en båthamn på stadens norra strand.
Tiina gjorde en fantastisk fisk i folie! Inte av mujkor dock!

Hallå!
För några veckor sedan hade jag inte hört talas om mujkor men sen fick jag veta att det är samma sak som siklöja och det känner jag till (skitfisk vill jag minnas!).


Nu befinner vi oss som sagt i Vasa och vi kommer allt närmare trakter ”där som barn jag lekt”. Imorgon hittar jag förhoppningsvis mormor och morfars gamla bondgård och det ska bli intressant att upptäcka om jag får några feelings. Det är en plats som jag tror har präglat mig mycket. Pörtevarning alltså!

God natt/Fru T.

lördag 2 juli 2011

Twin City, HaparandaTornio

Nu vet vi att tomten finns. Efter ett besök i Santa Village i 26 graders värme och efter att ha suttit på varsin sida om honom och småpratat på engelska om Sandviken (som han ofta besöker med sin vän Rudolf!) samt Lofoten (som han svävade mera på målet inför) är allt tvivel som bortblåst. Han finns och han vill skinna oss på pengar. Vi vägrade dock att köpa ett litet foto av oss och Santa för 280 kr. Vi gick heller inte i fällan att åka karuseller inne i Santa Park utan barn.

Annars är det säkert väldigt trevligt där under den mörka årstiden bland alla julgrejer, lampor och julmusik.

Sedan begav vi oss till kusten och upptäckte att Twin City, Haparanda Tornio är betydligt större än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Vidare snackas det väldigt mycket finska i Haparanda.
Nu var det dags för en natts fricamping och var ställer man sig då. Självklart på relativt nyöppnade IKEAS parkering tillsamman med ett tjugotal andra husvagnar och husbilar. Billigt och bra!

Efter kvällsvarden stack vi i duggregn och på cykel till Haparanda Folkets Hus i och 4 timmars jazz- och bluesfestival (Kalottjazz&Blues för 28:e gången). Festligt, folkligt och knökfullt! Mest blues denna kväll. Vi fäste oss mest vid luleåbandet The Musical Express med gitarristen och sångaren Andreas Norberg i spetsen. Vilket gäng, vilken spelglädje, vilken variation på temat blues!

Snark på IKEA park!

Vad gör man när man vaknar på en IKEA-parkering i Haparanda? Åker till Kukkolaforsen och tittar på forsränning och sikhåvning naturligtvis. ”Bastun är den fattiges apotek” kunde man också läsa i anslutning till Kukkulaforsens campingreceptionen. Här i norr är det inte brist på idéer minsann!

Tillbaka till det gamla torget i Tornio och en timmes härlig bebop tillsammans med ett gäng oslipade studeranden från Lappias Pop&Jazz Konsevatorium. Enligt reklamtexten borrar de sig in i bebopens djupaste existens. Lyckas de? Nästan!

Uleåborg nästa!

Så överraskande stort och det inbegriper även dess fantastiska sandstrand i Nallikari där vi befinner oss nu! Sommar och sol, nästan som i Frankrike i fjol!

Tillägg.
När vi var hos Tomten passerade vi polcirkeln igen. Tänk, nu när vi kommit ner till Bottenhavet så känns det väldigt söderut igen men vi är ju bara jämns med Luleå. Då märks det att man varit ganska långt norrut.
Jag gillade verkligen Musical Express på Folkets Hus igår och jag gillade också de unga killarna på torget idag. Det ska vara lite stökigt och skitigt, lite experimenterande, ja det tycker jag om!
Oulu (Uleåborg), får vänta tills imorgon på att bli upptäckt. Vi är ganska trötta och orkar bara läsa, slappa och grilla. Det tar på krafterna att turnera!
Fru T.

torsdag 30 juni 2011

Till Finland via Tromsö och ett krig!

De senaste dagarna har det blivit ganska långa turer.

Efter campingen utanför Tromsö återvände vi till staden som ligger så vackert vid en av dessa oräkneliga fjordar. För att ta sig till centrum måste man åka över en riktigt hög bro. Fördelen med den är att det fanns promenad- och cykelväg på båda sidorna. Nackdelen att den är så trång! Att möta turistbussar där kräver tungan rätt i mun.

Plötsligt var det sommar. Sol och tjugo grader. Vi strosade omkring och hade bara semester, hittade Vinmonopolet och inhandlade en 2-liters vinare. Svindyrt! Dubbla priserna jämfört med de vi har i Sverige.

På vägen ut ur staden tittade vi till Ishavskatedralen för det ska man ju göra.

Sedan blev det långkörning igen. Vi åkte genom Skibotndalen (härlig tur) via Kilpisjärvi in till Finland. Fru T började genast plugga användbara ord och fraser. Framåt kvällen var vi framme vid Karesuando på svenska sidan. Där hittades en fin fricamping nära skolan, biblioteket och Laestadianernas pörte. Allt väl dittills. Fru T får berätta resten.

Efter att vi ätit och cyklat genom byn (vilket tog ca.8 minuter) brakade ett rejält åskväder igång. Det avslutades med en hagelskur. Det började bli sent så vi kröp till kojs. Vi fick sova ostört i tre timmar, sen bröt kriget ut. Det blev en vådlig fajt, attack och reträtt, attack och reträtt, men efter en timme kände vi att vi gått segrande ur striden. Det blev stilla och vi slumrade åter in fast tankarna gick om ”hur fasen de hade lyckats inta fortet”. Ett par timmar senare kom nästa kanonad. ”Vilka konstiga typer som kan mobilisera så i det tysta”, tänkte vi samtidigt som vi var tvungna att besvara elden för att inte förgås. När vi hade krossat större delen av anfallarna bestämde vi oss för att fly. Slagfältet var blodigt och vår irritation pyrde ut genom öronen (sådär som det gör i seriestrippar).
Jävla mygghelvete!

Hals över huvud stack vi från samhället som vi helst vill glömma. Vi kom till Muonio kl 7!! på morgonen och där var redan K Market öppet. Vi inhandlade krigsmaterial för vidare bataljer med insektsligisterna. Gifter av olika slag! Tejp och plast! Vill inte gå in närmare på detta.

På milslånga, spikraka vägar forslade vi oss sedan vidare till julgubbens hem i Rovaniemi. Campingen ligger excellent där Kemi älv tar sin början. En västlig sunnanvind smeker våra kinder. Fru T ligger och läser Arto Paasilinnas bok ”Kollektivt självmord”. Jag har nyss avslutat den. Härlig läsning.

En del av er bloggläsare kanske undrar var Hammerfest och Enare Träsk och mujkorna har tagit vägen i vårt resande. Det blir inget Hammerfest och inget träsk heller! Vi har förstått de avstånd som Nordkalotten har att bjuda på och ska vi hinna hem i rimlig tid så blir det bäst så här!
Om allt går som det ska vankas jazz- och bluesfestival i Torneå i morgon.

Sommaren har kommit allt tydligare för varje mil vi har avverkat. Halvvägs till Rovaniemi tvingade jag H att stanna vid en sjö så att jag fick svalka mig i Raanujärvis friska vatten. När vi checkade in på campingen försökte värden prata engelska men jag sa ”nej, i Finland pratar vi finska”. Språket liksom flög in i mig när vi körde över gränsen. Mystiskt!

Nu ska här lagas god mat och drickas gott vin. Innan vi lägger oss ska H gå igenom varje tänkbart hål i bilen och försegla det med tejp. Nu är vi beredda. Inatt ska vi sova!


Fru T

tisdag 28 juni 2011

Midnattssolen

Det här blev en dag då allt föll på plats!

Det började med frukost på en bergsknalle med utsikt över Bodöfärjornas hamn och hela Vestfjorden. En liten klättring uppför, sicksackande mellan sovande maskar (människor inlindade i sovsäckar) och en timmes ätande och diskuterande i morgonsolen på vilket sätt bilar i olika storlekar bäst tar sig in i små färjor, framåt körandes eller backandes.

Sedan husbilade vi mot dagens mål där vi hoppades få se midnattssolen i all sin prakt. Eggum är en liten by som ligger en mil från stora vägen västerut. Just att den ligger på västsidan gör den lämplig eftersom det är där man har största chansen att få se midnattsolen. Öppet hav och fri utsikt.

Byvägen genom Eggum tog slut och en grusväg förde oss till Utmarka där flera husbilar och tältare redan hade samlats för att uppleva naturfenomenet. 100 kr kostade en plats som man betalade i den relativt nybyggda kiosken.
Det var tur att vi kom på eftermiddagen för framåt kvällen ökade trycket mot den lilla strandremsan. Vi hade en alldeles fantastisk plats där vi solade, läste och senare grillade inför det märkliga naturspektaklet.

En grundförutsättning för att se midnattssolen är att vädret är... just soligt! Många midnattssolsälskare har under årens lopp blivit snuvade på konfekten p.g.a. ”dumma moln” som dyker upp och förstör! Hur blev det då för oss som gjorde vårt första midnattssolförsök, fru T?

Gudarna måste älska oss! Fantastiska förutsättningar! Vi lindade in oss i filtar vid stranden och sen satte vi oss att vänta en timme före utsatt tid. Och se, solen gick ner och ner men aldrig ända ner till horisonten innan den vände. Sen somnade vi gott eftersom vi kan mörklägga bilen fullständigt.

När vi vaknade i morse var det mulet igen. Men vad gjorde det, vi skulle ju bara resa idag. H har varit pigg och glatt styrt uppemot femtio mil på kringelikrokiga vägar. Vi har bara stannat för lunch och lite mathandling. Sen hade vi tänkt övernatta på Tromsö camping men se där hade gudarna övergett oss. Det var fullt. Vi åkte vidare drygt två mil och hittade en annan mycket trevlig sådan. Här sitter vi ny efter att ha ätit resterna från midsommarafton (sill och flädersnaps). Allt är väl och imorgon vänder vi tillbaka för att titta på Tromsö.


Fru T. (Ps. Vi har hittat ett par havsörnar i en souvenirbutik i Henningsvaer, precis vad vi ville ha!)

söndag 26 juni 2011

Å, sista anhalten på Lofoten

Efter en slö morgon med dusch och ”vatten i och ur” bilen så drog vi vidare mot Lofotens södra udde. Nu börjar det bli nog med alla superlativer om hur underskönt landskapet är så jag nöjer mig med att säga att det inte kan bli bättre. Innan vi åkte hit tänkte jag mycket på hur en del kunde tänka sig att bosätta sig här. Nu är det inte så särskilt få heller utan samhällena ligger som på pärlband utefter de små kustremsor som finns mellan hav och berg. Och jag förstår dem verkligen! Även om det sällan är högsommarvärme här så är vintrarna ganska milda. Man känner sig mycket liten som människa här, och det kan inte annat än vara nyttigt.

Vi vände där vägen tar slut (inte mycket annat att göra!) och tog in på en högt belägen camping i Moskenes. Elproblemen löstes av en tekniskt kunnig campingvärd. Alla Tv-kanaler är kodade här så vi ska titta på en film på dvd. Sen ska vi sova och imorgon, då…


Fru T.


Som chaufför hade jag en ganska picklig dag. Man vill titta på alla spektakulära scenerier samtidigt som man ska möte bilar, husbilar, husvagnar och turistbussar på smala och krokiga vägar. Går det ihop? Tydligen eftersom vi sitter och skådar ut över Vestfjorden och alldeles nyss tog en cykeltur ner till hamnen där färjorna till och från Bodö anländer och avreser.

Dagens personlighet? Självklart campingvärden som hjälpte oss med vårt kabeldilemma!

Ja, i morgon börjar vi dagen med att klättra upp för en bergsknalle bakom campingen och käka vår frukost …om gamlingarna klarar av bestigningen!

lördag 25 juni 2011

Dag 6 och 7 Björkliden till Kabelvåg

Så tog vi då klivet över till Norge via Riksgränsen. Någon kilometer efter gränsen hade norrmännen byggt massor av hytter och rest mängder av stenpyramider i vanlig ordning. Naturen var karg, eftersom vi befann oss ovanför trädgränsen, men praktull i solskenet.

Malmbanan till Narvik följde oss troget hela vägen.

Det är midsommarafton, vilket inte märks i Norge. Där lägger man allt krut på ”syttende maj”. Vår målsättning för dagen var att fricampa på ett vackert ställe och äta sillunch där. Eftersom sillunch på midsommaraftonen ”kräva dessa drycker” så var det uteslutet att färden skulle gå vidare efter lunch.

Vi hittade ett drömställe en bit från bron över från Hinnöya. Där boade vi, käkade ”lunsj”, kollade båttrafiken, funderade över ebb och blod, sov en stund och grillade kvällsvard innan vi utmattade insomnade i dagsljuset från midnattssolen.

Som planerat, bortsett från en norsk ”pratekvarn” som dök upp från en annan fricampande husbil och ville berätta om alla småvägar på Lofoten som han hade besökt under trettio år. Bra tips vid hans första besök, litet mera ansträngt när han kom tillbaka och ville berätta för oss vilka filmer han tyckte vi skulle titta på på Youtube och vilka komediprogram som finns på norsk fjernsyn.

Natten blev lugn bortsett från ett planerat arbete att få över ett hundratal ihoppressade skrotbilar från en kaj i närheten till en båt som tuffade in vid sextiden på morgonen.

Sedan blev det en härlig tur mot Svolvaer. Upp och ner. Runt fjordar, över broar, genom tunnlar i ett svindlande landskap. Varför ska man ner till Alperna för att uppleva detta?
I Svolvaer gjorde vi värsta actiongrejen, vilket fru T med ett jätterött ansikte ska förtälja.

Okej!
Ja, i alperna kan man inte uppleva detta. Lofoten är Lofoten. Jag får lite ”Sagan om ringen”-feeling och undrar t.o.m. om det ska vara nödvändigt att åka till Nya Zeeland.


Röd i ansiktet är jag för att vi har åkt s.k. rib-båt i fjordarna runt Svolvaer. Det var ganska kallt och kapten lekte som en galning men vi hade världens bästa utrustning på oss så det gick ganska bra. Vi fick se havsörnar på nära håll. Man ska veta att jag är en snålis och hade kunnat gråta åt att det kostade sexhundra per man men det var värt varje norsk krone.


Jag vill som avslut för idag berätta om Lofotsvädret. Det kan vara hur soligt och skönt som helst den ena stunden för att plötsligt slå över till regn och kyla. Det är svårt att planera vad man ska göra. Man får helt enkelt vara beredd på snabba omslag. Men det är aldrig så varmt att det går att bada. På båtturen idag fick vi se många fina vita sandstränder men tyvärr håller vattnet som högst tio grader.


Klockan är 18.40 och jag måste gå ut en sväng för att mota bort John Blund. Så tröttande är det med frisk luft och äventyr!
Fru T.


dagens personlighet: Mannen som tokkörde rib-båten och berättade" how tall the mountains were"!
Camping med el i Kabelvåg! Vår skarvsladd har dött!

torsdag 23 juni 2011

Dag 5, Gällivare till Björkliden

Även om Gällivare inte är det vackraste samhället i Sverige så måste jag säga att stället överraskade på en punkt. Vi såg inte en mygga på hela tiden vi var där. Förvånande och glädjande!

Nåväl, efter en del bilservice som hör husbilar till, tömning av diverse illaluktande saker samt påfyllning av färskvatten ställde vi kosan norrut mot Kiruna.
Staden överraskade. Den var fräsch och trevligt kuperad. Träkyrkan mitt i byn var helt fantastisk vacker både på utsidan och på insidan. Staden kryddades vidare av en del andra speciella byggnader. Snötäckta berg tornade upp sig i bakgrunden. Sista utposten före vildmark och fjällområden.
En sista bunkring av bensin och mat och så i väg mot Torne Träsk.

Oj, vilken upplevelse det blev. Den avlånga och djupa sjön ringlade sig fram mellan snötäckta fjäll och dramatiska molnformationer. Solen tittade fram med jämna mellanrum och lurade oss att tro att det var varmt sommarväder. Icke, sa Nicke, när vi kom fram till Björklidens camping var det bara sju grader, vilket kändes när vi efter kvällsmaten tog en promenad för att föreviga Lapporten. Den kända bergsprofilen i Abiskos nationalpark.

I morgon är det midsommarafton!

Tillägg
Innan vi kom till Kiruna åkte vi in till den lilla byn Jukkasjärvi. Förutom att den ståtar med en bedårande liten kyrka där Bror Hjort har skapat altartavlan, så har de också sitt ishotell. Nu var det ju lite dåligt med isen (eller ”snisen” som de kallar den perfekta blandningen) men stället var intressant att se ändå.
Jag hade ju i min fantasi och okunnighet tänkt att vi skulle stanna i träskområdet över midsommar men ska det vara så här kallt så får det allt vara. Då far vi över gränsen till Norge imorgon. Fjället suger, så nu är jag rejält trött igen fast klockan bara är halv tio. Men solen skiner ännu.
Fru T.

onsdag 22 juni 2011

Dag 3 och 4

Oj, vad det kan regna i Norrland!

Dagen i Skellefteå började fint för fru T. Hon var som vanligt uppe tidigt och tog tillfället i akt att sätta igång bastun på campingen. Hon är inte finne för inte.

Sedan blev det en cykeltur in till centrum och där inköp av ett nytt regnställ till fru T, som hade glömt sitt hemma. Tur var väl det för när vi drog norrut började regnet.

REGNET!

Pite havsbad blev ingen sommarupplevelse.
Piteåbesöket en kamp mot vätan. Fin liten stad!
Vi tog oss till Luleå Gammelstad och satt på en parkering i en timme, gav upp i regnet och tog oss in till Luleå. Camping för 350 kr/dygn, näe, inte i det regnet! Vi tog en fricamping nere vid båthamnen för 40 kronor. Vi blev t.o.m. kollade av en parkeringsvakt.
Promenad i hällregn! Nu vet vi i alla fall hur Luleå ser ut i centrum!

Dagen efter, revansch för Gammelstaden. I hyfsat väder knallade vi omkring några timmar i en fantastisk liten by, som har funnits där i hundratals år. Bra gjort av Luleå kommun att man håller kyrkbyn så fräsch som man gör!

Sedan norrut efter den magnifika Lule älv. 45 mil är den. Nytta gör den! Harsprånget och Porjus! Södra Sverige bör tacka dem för att de finns!
I ett landskap som förändras drastiskt, träden blir lägre och smalare och myrarna ökar i antal, tog vi oss till Gällivare. Campingen ligger i närheten av Dundret, som man hört talas om men aldrig sett. Som så mycket annat på denna härliga semesterresa, som knappt har börjat!

Dagens personlighet:
Fru T som svängde sig med finska så att t.o.m. jag blev imponerad. Undrar vad hon sade?

Haha, ja det är lätt att vara imponerad när man inget begriper! Det låter bra ljudmässigt men ordförrådet är det si och så med. Kanske kommer jag igång lite mer sen när vi kommer till den finska sidan.
Nu börjat landskapet bli kargare och jag längtar efter stora öppna vidder, kala fjäll och samer med renhjordar. När jag var sju år köpte jag ett renhorn av en same i Rovaniemi som nu hänger hemma i Örta. Denna gång har jag tänkt köpa mig en kniv. De är dyra, sisådär fem-sexhundra. Men det är fint hantverk.
Imorgon, när vi angör Kiruna, ska vi börja ladda för midsommar. Köpa sill och färskpotatis. Snapsen inhandlade vi i Skellefteå. Förra året dansade H ”små grodorna” i Boulogneskogen i Paris. I år får han göra det i Abisko nationalpark. Lovar att visa bilder…
Fru T.


Glömde en sak. Vi höll på att köra över en hel rävfamilj som vinglade omkring på vägen till Harads. Men de klarade sig :-)

måndag 20 juni 2011

Dag 2

Det blev en god natt vid Mosjön men när vi vaknade var himlen grå och regnet strilade. Vi packade ihop och drog till Umeå. Först blev det skulpturparken i Umedalen. Det var verkligen en överraskning. Hög klass på konsten i ett mycket vackert område. Därefter bar det av till det kända området Gammlia där man får se hur det var i Västerbotten på 1800-talet. Inte lika rafflande då man sett en hel del dylika boenden i sitt ”långa” liv. Men de hade även några samevisten som man inte är lika van vid. Sen blev det en tur i centrum genom björkarnas stad. I LIKE UMEÅ!

På väg mot Skellefteå gjorde vi en avstickare till, hör och häpna, Täfteå dansbana! Vaffö dådå? Jo vi har ju sett stället i TV-programmet och då det bara blev någon extra kilometer så ville vi kika. Det var ett mysigt place. Vi hamnade i ett segt vägbygge också men vi fördrev tiden med David Bowie på hög volym så det var okej.

Nu har vi checkat in på Skellefteå camping och solen skiner trots att alla väderleksrapporter sagt regn. Vi har fått in 46 kanaler på Tv:n fast vi behöver dem inte för vi ska ut på promenad. Igår fick vi in 0 kanaler när det bara regnade. Men vi tittade på Tv play istället. Vilket program? Final i Bachelorette!

Fru T.

Fin dag måste jag säga. Vi har tur med vädret hittills. När vi sover regnar det, när vi åker bil regnar det, när vi går ur bilen slutar det. Hoppas att det fortsätter så.
Dagens personlighet, självklart den unge smeden på Gammlia som står och producerar järnsaker i mörkret alldeles själv. Solen skiner, klockan är strax efter 20, man får inte dricka kranvatten i Skellefteå, men det är kul ändå!

söndag 19 juni 2011

Semester 2011 dag 1

Första dagen på semestern är alltid speciell.

Ofta sover man litet dåligt eftersom fru T alltid säger att vi ska vara på väg strax efter klockan fem på morgonen. Då hon oftast vaknar!

Nu blev det inte så med denna avfärd heller (som alltid). Men runt tiotiden var vi dock färdigpackade och gav oss i väg norrut. Norrut förresten! Första gången någonsin! De senaste tio åren har vi dragit söderut, ofta med destination Europa av något slag. Förra årets värmebölja i Frankrike fick oss dock att fundera på Lofoten, Enare Träsk och midnattssolen. Och så blev det! Och så är det!

Jag brukar försöka utse en speciell människa eller företeelse varje dag på semestern och tänker inte frångå denna lysande idé.

Dagens människa är Kung Chulalongkorn och hans Thailändska paviljong i Utanede. Kungen, som blev kung i Siam 1868 fick en inbjudan att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm. Han tackade ja och hamnade även i mellersta Norrland med dess vackra natur och ståtliga vattenfall. Bl.a. övernattade sällskapet på Appelbergs i Sollefteå. Bara det att Appelbergs fanns redan då!

Kärlek uppstod och en väg i Utanede uppkallades efter kungen, Kung Chulalongkorns väg.
The rest is history!

I mitten av 1992 besökte en thailändsk dansgrupp Ragunda kommun och fick höra talas om vägen som var uppkallad efter deras kung. Det ena gav det andra och 1997 påbörjades bygget av paviljongen i Utanede.

2011 passerar jag och fru T stället och imponerades av byggnaden i guld som ligger där så fint i en litet flik av södra Jämtland.

Fin semesterbörjan. Sedan myggfri camping vid Mosjön. Vi hade tänkt oss komma till Umeå första dagen men hamnade 7-8 mil söder därom. Bra jobbat!

Halli hallo, Fru T här!
Klockan är 20.00 och det känns fint att bo här inklämd mellan Mosjön och E4. Magen är full av god grillning och vi har kunnat sitta ute och äta. Man måste passa på för nu sägs det att regnet är på väg. Det spelar ingen roll, då blir det bara regnställen på innan vi hoppar upp på cyklarna, så det så. Åh, vad trött man blir så här i början av semestern, jag måste typ sova…zzzzzz

fredag 17 juni 2011

Nedräkning semester

Nu är det bara några ynka timmar kvar till semester.

Det har varit full fart på jobbet in i det sista. Självklart har det handlat mycket om datorer och beställningar av dessa men även om bortplockande av gamla datorer. Det går ju inte att nyinvestera i 1-1 datorer utan att begränsa antalet traditionella datorer.

Mitt uppe i allt detta så är kommunen framme vid beslut om att införa en lärarplattform om något år inom samtliga skolformer. Samtidigt har ett stort standardiseringsprojekt gällande lärobjekt kört igång med VLM-institutet som initiativtagare tillsammans med SIS och Umeå universitet.

Spännande saker som dock har inneburit att jag har producerat PM hela veckan. Tugga på, tugga på! Känner på mig att det kommer att ta några dagar att komma ner i varv och landa i motorhemmet tillsammans med fru T på väg norrut!

Norrut, som sagt denna sommar! Lofoten, Hammerfest, Enare träsk, jazzfestival i Pori.... Det kommer att bli härligt! Kanske inte lika varmt som i Frankrike förra året, men säkert lika vackert och intressant.

Fyra och en halv timme kvar, nu lunch!

söndag 5 juni 2011

Recept på trevlig långhelg

Stuva in två pojkar i husbilen, 7-8-åringar.
Lägg till fru T och mig själv.
Utrusta bilen med spel, papper, nya färgpennor och två utlåningsbara Iphones.
Med omplaceringar då och då lura grabbarna att tro att vi kört 10 mil när vi egentligen kört 40 mil.
Norrut.
Övernatta på Norrfällsvikens Camping.
Ha överseende med att poolen är sönder och receptionen bara har öppet en halvtimme/ dag.
Acceptera myggen.
Grips inte av panik när en av grabbarna spyr ner hela mattan i husbilen.
Mitt i natten.
Misströsta inte, han kanske blir frisk till den stora klättringen.
Lägg om planerna och åk till Rövarbyn en dag för tidigt.
Ta kontakt med en gräsklippare.
Han som kör gräsklipparen, alltså.
Låna hans telefon för ett snack med Rövarbyns ägare som släpper in oss en dag för tidigt.

Hopp och studs och kryp i gångar.
Grillning andra dagen i rad.
Kämpa på trots att det är svårt att hitta Entre Nord till Skuleskogen.
Förbered hela gänget på en strapatsrik vandring rakt upp till himmelen, Helvetesgapet.
Mana på, mana på, mana på!
Härlig matsäck vid en av sjöarna, Tärnättvattnen.
800 meter kvar till Slättdalsskrevan.
Pust och stånk!
Lön för mödan!


Hur kunde Birk hoppa över till Ronja? Melon på vägen ner.
Tre belöningar utlovas.
1. Få åka i husbilssängarna på småvägar ut till stora vägen.
2. Hamburgare i Härnösand.
En sista natt på camping i Glada Hudik, Malnbadet.
3. Valfri glass och tidning i Tönnebro.

Hem till glada föräldrar!

onsdag 1 juni 2011

1-1 seminarium i Sandviken 31 maj 2011

Så genomfördes det planerade VLM-seminariet som handlade om 1-1 och som fokuserade på Sandvikens kommuns 1-1 satsning. Cirka 60 personer från 6 olika kommuner och Högskolan Dalarna hade hörsammat inbjudan. De fyra forskarna gjorde ett gediget jobb och lade genomgående fokus på vikten av pedagogik och skolutveckling. Datorerna i sig ägnades mindre tid och det kändes bra.

Artikel i lokalpress dagen efter.

Vi de efterföljande diskussionerna uppmanades de blandade grupper att beskriva förmodade positiva och negativa punkter som kan uppstå vid en 1-1-satsning. Plus och minus alltså:

+
Det är bra att kunna planera arbetet och utgå från att eleverna har en varsin dator.
Man kan skanna in arbetsmaterial så att man kan höra höra det man läser.
De tar nog mera ansvar för sina datorer.
Stava Rex, Vital, Spellright och andra kompensatoriska program.
God IT-kompetens hos eleverna.
De behöver aldrig spara på fel ställe så att allt försvinner, det kommer att sparas på datorn.
Mera etiska diskussioner.
Ett utvecklat samarbete.
Ger möjlighet för alla för utveckling.

_
Viktigt att tekniken sköts på ett bra sätt så att servicen fungerar.
Man måste lära sig rätt förhållningssätt så att inte ögonen och kroppen tar stryk.
Om alla har en varsin dator, förloras samarbetet då?
Att det blir för många (hämmande) regler omkring.
Oro för dålig källkritik.

+
Eleverna ligger långt fram i IT-tänket och kan vara med i uppbyggandet av arbetet.
Lättare att göra sammanställningar.
nationella prov via datorn- enklare.
Alla elever får samma förutsättningar.
Allt egentligen, men det känns som om tiden inte räcker till, se nedan.

_
Tidsbrist, utbildningen, den pedagogiska biten.
Mycket teknik som ska fungera.
Instabila nätverk när många är uppkopplade.
Detta (ovan) måste gå före innan man börjar använda datorerna.
Stillasittande elever för många inloggningar och nätverk.
För bråttom med barnens datorer- vi personal kunde ha haft våra datorer kanske något år innan.
Detta (ovan) måste vara klart innan man börjar arbetet.

+
Naturligt som äntligen kommer in i skolan i tillräcklig mängd.
Tillgänglighet
Närhet
Motiverande

_
Tekniska problem
Risk för övertro att datorn blir lösningen på allt.
Forskningen säger…
Svårt att stänga av vid missbruk
Diffusa gränser mellan arbete och fritid.

Allmän kommentar:
Lärarattityden är viktig/ källkritik
Elevattityden är viktig/ källkritik

+
Utbildning och process
Utveckling, pedagogik
Nyfikenhet, glädje och koncentration
Entreprenöriellt lärande
Delaktighet och lärande
Direkt feedback och ansvar
Alla synliga, våga uttrycka sig i ett forum i stället för fysiskt.
Källkritiskt granskande
Etik och moral på ett personligt plan.
Press på lärare.

_
Press på lärare, de som inte är…
Teknikstress
Mycket i datorn handlar om skriva, ensidigt (Word/xls)
Ergonomi, motorik, fysisk rörelse och inlärning.

+
Allt samlat på ett ställe
Att de har materialet med sig
Lugnare miljö
Bättre struktur, synliggörs vad eleverna ska göra.
Fler diskussioner, bättre arbetslagsdiskussioner.
Föräldrarna får större insyn
Lättare att individualisera lärandet
Gynnar elever med annat modersmål.
Elever i behov av stöd utmärker sig genom att alla har dator och specialverktyg.
Stärker elever att lyckas

_
Rättvisa, likvärdighet, alla har inte 1-1.
Missbruk , hur hanteras ordningsfrågan?

+
Lättillgänglighet (närvaro/ frånvaro)
Enklare att följa (lärare/ elev)
Skrivprocessen
Inkluderande arbetssätt
Likvärdighet

_
Tid och kompetensutveckling för lärare
Avstå andra projekt

fredag 20 maj 2011

Anthony Salcito: Enabling students of all abilities to realize their potential

Med sedvanlig amerikansk effektivitet tog Anthony Salcito sig an ämnet Enabling students of all abilities to realize their potential. Som Vice President i Worldwide Microsoft Education har han åkt runt I ett trettiotal länder under tiotal år och tittat på vad som händer med lärandet i dessa.

I många länder står kampen mellan befintlig ekonomi och satsningar på utbildning. Ofta vinner bristen på ekonomi och satsningar på utbildning får stryka på foten. Man vill ofta individualisera lärandet i blandade miljöer med det finns inte tillräckligt med resurser och digital tillgänglighet.

Föredragshållaren upplevde att vissa skolor ofta har klassrum som kan visas upp medan andra klassrums dörrar är stängda och förseglade. Mr Salito menar att alla klassrum borde vara öppna för insyn så att alla elever kan få tillgång till det individualiserade lärandet.

Lösningen kanske måste bli ”More with less”.

De skolor som börjar med tekniken först misslyckas ofta enligt Salito. Utveckling måste börja hos människor. Lärare och elever. Det är dessa som ska beskriva sina behov. En åsikt som de flesta är överens om, men som vi inte alltid lyckas genomföra. Det ska vara In the hands of the teacher, enligt Salito.

Sedan ville föredragshållaren visa en del exempel på Microsoft-satsningar som tyvärr misslyckades pga av ett ansträngt trådlöst nät. Synd, litet jobbigt var det också att samtidigt titta på en del förenklade och dryga twitter-inlägg som dök upp på skärmen bakom. Håller multitasking- och anonymitetskulturen på att göra vuxna människor till ”olydiga elever”? Jag tror inte att någon lärare skulle acceptera att elever höll på detta sätt.

OK, nu blev den del saker att kolla upp i efterhand. Kinect, InterrorBANG, RIN, ATCS, Education competence wheels, School Research partners in learning…..

Simon Lindgren, professor Umeå Universitet

Nät- och ungdomskulturer!

Det börjar bra det här. Mycket av de nya ungdomliga uttrycken kom fram under den halvtimme som Simon fanns på podiet. Han är sociolog och kulturvetare och angriper nutid och framtid som sådan. Han tycker inte att vi ska fastna i de risker som hela tiden dyker upp när vi talar om de nya sociala medierna. Konflikten mellan privat och offentligt samt beroenden av olika slag.

Näe, ta i stället och titta på allt nytt och kreativt som dyker upp i de nya mediernas spår.
Identitetsexperiment i de digitala onlinespelen.
Remixlogik när man piratkopierar Buffy och vampyrerna och Twilight för att finns med i jämställdhetsdebatten.
Nätverksrelationer i de sociala medierna.
Sökande i socialt baserade system.
Instruktionsfilmer på Youtube. Man kan bli en auktoritet på olika sminkläggningar.
Informella lärandet i olika gemenskaper. Dyker upp överallt. Deltagarkulturer blir lärandemiljöer.

Och visst ska jag läsa Steven Johnson som skriver om vad som skulle hända om innovationerna skulle ha kommit i en annan ordning. Onlinspel först och böcker sedan. Hur skulle de isolerande böckerna beskrivits? Intressant!

onsdag 18 maj 2011

Framtidens lärande onsdag

Första dagen av konferensen, som samlar så många människor som tycker att IT gör positiv skillnad i skolan.

Efter trevlig tågfärd från Sandviken och incheckning på Lilla Rådmannen i sällskap med Sveriges ende Robert Baron så begav vi oss till Globala Gymnasiet på Hornsgatan.

Hearingen avhandlade frågan "Vad händer när eleverna får tillgång till Internet och IT i skolarbetet". Formen för mötet var en panel och en moderator (Jan Hylén) som mötte representanter för aktörsperspektiv i Sverige kring skolutveckling med IT.

Sandviken representerades av Ami Lidén från Österfärnebo skola som gjorde ett jättebra jobb. Hon hävdade mycket viktiga saker som man har kommit fram till under 1-1 projektet där. Det har pågått i snart 1,5 år nu. Det är viktigt att skolor som har 1-1 från åk 1 blir synliga i debatten också. Inte bara "högstadiet" och gymnasiet.

Det var som vanligt roligt att träffa kollegerna inom DiU som under Beckers ledning tilldelades olika ad hoc-uppdrag :-) Jag fick bl.a. med Baronens hjälp gå och köpa 5 st blombuketter som skulle delas ut till "skriva sig till läsning"-föredragshållarna senare under kvällen. Bl. a. till vår egen Mona Wiklander. Undrar hur hon och Tragetorn kom överens :-)


Efter en smaklig buffé drog jag och mina kumpaner Sören och Robert ner på stan och slank in på Stampen för en öl och litet blues.

Tidig kväll dock, ut till Nacka i den arla morgonen dag 2.

söndag 8 maj 2011

Torkel Klingbergs Den lärande hjärnan

Jag har läst Torkel Klingbergs Den lärande hjärnan, om barns minne och utveckling.

Inför en föreläsning på Manhattan 2007 tvekar plötsligt författaren. Han ska just föreläsa om Betydelsen av kognitiv neurovetenskap för utbildning när frågan plötsligt slår honom. Vad har egentligen all den här forskningen, min liksom andras, för relevans?

Jag kan också tycka att frågan är berättigad. Hur kan lärare och elever förstå alla tusentals neuroforskare som visar bilder av gråa hjärnor med gulröda fläckar som illustrerar vilka områden som är aktiva vid olika uppgifter. Hur kopplas neurovetenskap samman med pedagogik? Hur kan dessa fakta förbättra en lärares förmåga att undervisa i sin klass?

Det här är frågor som blir allt mera aktuella när kunskapsnivåerna i bl.a. Sverige har stagnerat och i vissa fall försämrats de senaste åren.

Jag är dock glad att Torkel Klingberg kände detta tvivel inför sitt framträdande i New York eftersom detta föranledde skrivandet av boken Den lärande hjärnan. Boken är spännande, underhållande och borde intressera många människor som arbetar med utbildning på olika nivåer i Sveriges avlånga land.

Exempel
Innan jag återkommer till om Klingberg lyckas komma till rätta med sina tvivel vill jag ge några exempel på det galleri av människor som direkt eller indirekt genom forskningen lämnar ifrån sig uppgifter till den kognitiva neurovetenskapen. Det är ju ändå om oss som det här handlar och som gör boken så konkret och läsvärd.

Exemplen från de rumänska barnhemmen, som efter diktator Nicolae Ceausescus fall blev kända för den övriga världen är både skakande och tydliga. Barn som i tidig ålder får minimalt med omsorg och uppmärksamhet påverkas under resten av livet. Den kognitiva utvecklingen minimeras och perioden mellan sex och tjugofyra månaders ålder verkar vara extra känslig. Brist på stimulans under en tidig, känslig period i utvecklingen får negativa konsekvenser som ofta inte kan repareras Ett fönster av möjligheter stängs.

De som hävdar att repetition är all kunskaps moder får verkligen vatten på kvarn när man läser om den polske mannen Piotr Wozniak som gjort spridningseffekten till den ledande principen för sitt liv. För att följa alla uppsatta repetitionsmål bär han ingen telefon, svarar inte på mejl och försvinner ofta i månader utan att någon kan kontakta honom. Trots att forskare anser att den praktiska användbarheten av spridningseffekten är uppenbar kanske Piotrs extrema hängivenhet inför en inlärningsmetod inte fungerar för alla.

Läs också om londonbon Daniel Tammets extrema förmåga att visualisera siffror som hjälp för att minnas dem, vilket bl.a. resulterat i det europeiska rekordet i att minnas flest decimaler av talet pi. 22 514!! Det tog honom fem timmar att rabbla upp alla decimaler han memorerat.

Eller varför inte tvillingparet, båda savanter och med ett IQ på 60, som har en särskild begåvning för siffror.
När Sacks (forskaren) tappar ut en ask tändstickor på bordet ropar de båda omedelbart: ”111”, och sedan ”37, 37, 37”. ”Hur kunde ni räkna stickorna så fort?” frågar Sacks. ”Vi räknade inte. Vi såg 111”, svarade de. När han räknar tändstickorna visar det sig också mycket riktigt vara exakt 111 stycken.
Vi vanliga människor tänker väl på filmen Rain Man med Dustin Hoffman i huvudrollen medan Torkel Klingberg funderar om det kan var en avvikelse i hjärnans utveckling som råkat ge deras minneskartor partialcortex en abnorm kapacitet. Detta skulle leda till att de omedelbart kan uppfatta 37, medan den normala gränsen ligger runt 4.

Jag märker att de senaste exemplen har blivit litet för mycket Guinness rekordbok, vilket i så fall är mitt fel. Boken är långt ifrån detta. Författaren kryssar förklarande och kunnigt via företeelser som arbetsminne, långtidsminne, ADHD, ”pruning”, gener, vit substans, klisterminne, teflonminne, hippocampus, dyslexi, dyskalkyli, läskod, epigenitik, flashbulb memories, mnemoteknik, feedback, inhibitionsförmåga…

Torkel Klingberg gör det bra. Han får mig, en vanlig normalstörd att i stort sett förstå allt som han skriver om.

Svar på tvivlet
Tvivlet, då? Hur kopplas neurovetenskap samman med pedagogik? Klingberg beskriver i slutet av boken fem teman där den kognitiva neurovetenskapen påverkar vår syn på barns utveckling och lärande:

Kartan
Hjärnforskningen har öppnat på motorhuven för att se motorns (hjärnans) olika delar. Det innebär att vi börjar veta vilka funktioner som ligger var i hjärnan. Det kan som exempel få oss att förstå varför ett barn som fötts mycket för tidigt kan ha problem med att subtrahera men inte att lära sig multiplikationstabellen utantill eftersom funktionerna ligger i olika områden i hjärnan.

Predikation
Kartan kommer också att kunna användas till predikation om vilka barn som är i riskzonen för olika svårigheter. För att kunna hjälpa barn behöver man hitta dem i tid, innan de har förlorat år av skolgång på grund av ouppmärksammade funktionshinder.

Intervention
Att identifiera barn i riskzonen är bara meningsfullt om det finns något sätt att hjälpa dem. För många svårigheter finns nu nya metoder. Framför allt när det gäller att träna arbetsminnet.

Skulpterandet
Hjärnan skapas genom decennier av växande och ansande. Barnets och tonåringens hjärna är inte en miniatyrvariant av den vuxna hjärnan och befinner sig i ett stadium av helt egna förutsättningar. Och är självklart då påverkbar.

Formbarhet
Det faktum att hjärnforskningen har visat hur formbar hjärnan är spelar en mycket stor roll. Det innebär inspiration och förhoppningar om att svårigheter kan kompenseras.

I framtiden
Jag välkomnar Klingbergs vidgade synsätt gällande lärande. Om vi lyckas att smälta samman forskningsfälten experimentell psykologi, kognitiv neurovetenskap, pedagogik och informationsteknologi kommer dessa att vara grunden för det framtidens lärande, som bara kommer att hittas via vetenskapliga metoder. Politikers och medias kunskapssyn baserad på anekdotisk evidens är en återvändsgränd.

Jag samtycker också med författaren när han hävdar att anpassning av undervisning efter individer inte bara betyder att i tid hitta och hjälpa barn som har svårigheter. Det handlar också om att ge resurser och rätt verktyg till de elever som har goda förutsättningar men som behöver extra stimulans så att de kan utveckla sin fulla potential.
Att skapa goda förutsättningar till dessa resurser är politikernas uppgift. Lämna över resten till pedagoger och forskare.

torsdag 28 april 2011

Gävle jazzclub

Stefan Gyimothy Band svängde loss på Konserthuset i Gävle på tisdag kväll.



Foto: Tomas Palm

tisdag 26 april 2011

Trosa

Det vackra vädret följde med oss till världens ände, Trosa. Väldens ände kändes relevant när man såg ett trettiotal husbilar som hade parkerat i hamnen precis där Trosa tog slut. Billiga ställplatser än så länge. Det blir väl dyrare framåt sommaren.

Vi fortsatte dock till campingen som låg vackert beläget därute på Öbolandet. Alla hus på vägen ut hör till Öbolandets Samfällighetsförening.

Man märkte av en temperaturskillnad när man kom ut till havsbandet. Tjugo grader förvandlades snabbt till femton och sjöbrisen tvingade oss att kränga på fleecejackorna. Av samma anledning inmundigade vi första sillen och snapsen för helgen inne i motorhemmet. Det gick bra det också.

Dag två gick i cyklingens tecken. 3 km in till Trosa och några timmars cyklande och promenerande inne i den lilla tätorten där Trosaån mynnar ut i Östersjön. Å och å förresten, den kändes mera som en kanal med promenadstråk på båda sidor. Vädret hjälpte till att göra dagen till en riktig fullträff.

Mätta på intryck från en av Sveriges äldsta städer cyklade vi ”hem” till campingen och en mycket lyckad grillning exekverad av grillmästaren själv.

Är man dagen efter (inte dagenefter) på hemväg till Sandviken via Stockholm är ett besök på Tullgarns slott ett gott förslag. Slottet, dammarna och varför inte VadblirdetförmatMorbergs hus?

I strålande sol, som det var denna påsk. I nådens år 2011.

lördag 23 april 2011

Mot Trosa

Efter några blindskär beroende på den mänskliga faktorn hamnade vi till slut i Mariefred och Gripsholms Slott.

Blindskären resulterade i alla fall i ett besök på Mälsåkers slott några kilometer från Stallarholmen. Luggslitet slott men vackert på något sätt. Riksantikvariatet verkar också tycka det eftersom man förlägger sina kurser där för blivande slottsrenoverare.

Jag vet inte vad travtränare Wallmann tycker om slott men han finns också där och tränar travhästar för 350 kr/ dygn. Lyckas gör han också. Giant Diablo är en av hästarna som slog världsrekord på en engelsk mil 2007.

Gripsholms slott, då? Fantastiskt! Härlig rundvandring med kunnig guide. Speciellt roligt eftersom man har ganska bra koll på alla kungligheter som nämns. Pampig avslutning i Gustav III:s Gripsholmsteater, som stått orörd sena 1775.

Mariefred är litet och idylliskt. Det är bara att konstatera.

Sedan begav vi oss till Trosa och Öbolandet där campingen ligger. Mellanlandning i Södertälje. En stad som överraskar om man bara har sett den från stationen där uppe i skyn på väg till Göteborg.

fredag 22 april 2011

Husbilspåsk

Snabbt iväg i motorhemmet efter en halvdag på Kontoret. En påsklovsledig Fru T väntade med förberedd packning.

Det kändes perfekt att bara trampa plattan i mattan (det går inte så fort) och sikta in sig på första anhalten, Strängnäs och ställplatsen vid hamnen.

Fördel med ställplats, billigt. Nackdel, ibland ingen el.

Måste säga att allt i Strängnäs var bättre än vad vi hoppades på. Vädret var fantastiskt (sommar)! Ställplatsen ett tiotal meter från vattnet.

Staden är pittoresk ut i fingerspetsarna. Domkyrkan vacker och majestätisk. Gränderna som tagna ur en saga. En jätteväderkvarn övervakar allt det dejliga. Precis lagom högt upp för att man ska orka snurra cykeltramporna ända upp till höjden. Anständig kändisfaktor med Willy Fixare skuttandes ner för en av gatorna. (Man förstår att det tog stopp i Let´s Dance). A-lagarna i hamnen spelade Pughs Låt oss alla ta i på lagom volym samt avlägsnade sig vid niotiden.

Precis när fru T och jag ville sova.

fredag 8 april 2011

Wednesday in London

Upp hyfsat i tid för avfärd via tunnelbanan till nästa skola, Anson Primary in Brent. En skola med rykte om att vara mycket framstående ICT- användandare.

Vi kom till en skola som det senaste året har byggts ut med en fantastisk matsal och ett musikrum (där vi blev informerade under en timme).

Om man tror att förutsättningarna att jobba med ICT ökar om skolan är homogen på elevsidan och föräldrarna är välbärgade får man en tankeställare. Här är 37 languages spoken och 34% av eleverna har free school meals.
Om man tror att invandrarfamiljer inte har Internetkoppling hemma tror man också fel. Dessa familjer håller kontakten med hemlandet via Skype och i och med det så har över 95 % av familjerna Internetuppkopplingar hemma.

Vi fick en presentation av användandet av ICT av miss Pennrose Brooke, som tillsammans med Simon Pile är ICT-coordinator på skolan. Pennrose härstammar från Australien, började på skolan för fem år sedan och har blivit kvar pga att hon är överförtjust i sitt jobb och i sin skola.

Det finns inga extra fundings utan här har man lyckats med sina investeringar pga av en sparsam och hela tiden närvarande rektor, Jeff. Det gäller att satsa på rätt hästar så att investeringarna blir använda.

Mycket av aktiviteterna på skolan finns beskrivna och presentationer och filmer ligger på hemsidan. Man har åsikten att skola ska vara rolig och kostar på sig aktiviteter som liknar populära TV-program. Man använder sig bl.a. av worder.net.
Skolan har också märkt att resultaten för eleverna går upp om föräldrarna loggar in på hemsidan för att få information om skolarbetet.

I stället för att blockera Internet har man byggt upp ett eget socialt nätverk där eleverna finns och känner säkra. Man har Fronter som lärplattform och har den filosofin att man börjar använda plattformen först och ser vad som händer. Därefter sätter man upp säkerhetsreglerna.

På Anson jobbar man med de nationella grunderna assessment, attendance och behaviour. Men här har man också lagt till have fun, inform, show work, help, include och discuss.Man gör små Screencorderfilmer för att informera föräldrarna, text services handlar mest om positiva saker och man använder twitter för att snabbt få ut meddelanden till familjerna.

E-learning fundation finns med på ett hörn för att organisera och implementera ICT. Det är dock väldigt få familjer som väljer att ha en 1-1-dator för sitt barn. Man tycker förmodligen att man får tillräckligt med ICT på skolan.

Vid rundvandringen besannades allt som vi hade hört om Anson Primary. Här var ICT embedded i alla klassrum hela tiden. Man hade också passerat det stadium när man använder ICT för sakens skull. Jag var både imponerad av dessa skickliga lärare och rörd över vad man såg i elevernas ansikten; glädje, vetgirighet och trygghet! Imponerad är ordet!

Tuesday in London

Mycket intressant första dag i London. Med chaufför Barrys hjälp tog vi oss en timme norrut från London

Westfields Junior School
Där besökte vi en fantastisk liten skola, Westfields Junior School, Yately, Hampshire. En oerhört dynamisk och snabbtalande rektor tog emot och lotsade oss, med hjälp av pigga, artiga, roliga och duktiga elever genom skolverksamheten. Här vilade inga ledsamheter. Man testade olika IT-baserad pedagogik med friskt mod. Alla lärare var med på banan och jobbade energiskt med gemensamt tagna och genomdiskuterade mål.

Deras lokalt tagna curriculum lirade inte på alla punkter med de nationella överenskommelserna. Här pratade man mer om saker som i alla fall jag tycker är roligt att höra sägas och genomföras. Att elevers lärande inte bara består av enkelt mätbara kunskapsmål utan också innehåller annat lärande som kan utveckla eleven på ett individuellt plan.

För att hjälpa alla elever tar man till flera grepp som kanske inte skulle vara det lättaste att genomföra på svenska skolor. Bl.a. filmar man ständigt lektioner (automatiska filmning, ingen vid kameran) som blir till diskussionsmaterial när man försöker utveckla lärarens arbete eller analysera varför vissa elever inte fungerar i lärandesituationer. Diskussionerna utmynnar sedan i åtgärdsprogram både för lärare och elever.

Alla lektioner innehåller mycket IT. Skolprogram, digitalkamerors och videokamerors produktioner samsas på skolans lärandeportal dit även föräldrar har tillträde.

Man har mycket datorer och det liknar våra 1-1-projekt i Sverige dock med en stor skillnad. Här i England är föräldrar med och sponsrar med pengar till en fond, från vilken skolan sedan tar kapital för att använda till datorinköp till eleverna. Riktigt så går det ju inte till i våra skolor.

Skolan försöker involvera elever i allt. Bl.a. jobbar de i skolans reception under lunchrasterna. Ett roligt hedersuppdrag tyckte ett gäng tjejer som ansvarade för kontakten utåt vår besöksdag. Man belönar också flitiga, duktiga och framgångsrika elever med badges av olika slag.

Smolk i glädjebägaren är att man centralt blockerar Internet på ett ganska handgripligt sätt utan att skolan kan få påverka besluten.

Hopp in i bussen och färd till nästa skola. Under färden nynnades det på slagdängan Winchester Cathedral från 1966 (eftersom vi passerade nämnda katedral.)

Perins School, Pound Hill, Alresford
Den här skolan var en Secondary school med liknande kreativ personal som i Westfield. Här har man nyss byggt ett nytt trådlöst nätverk som invigs i veckan. 1-1-tanken är genomförd till 80-90 % och på samma sätt, genom föräldrars försorg. Man betalar pengar till en fond så att skolan kan förse eleverna med personliga datorer.

Känns litet främmande för oss svenskar, men fick det bra beskrivet och förklarat hur man tänker i England.

Vi fick även här en intressant rundvandring med skolans elev-IT-grupp som guider, som initierat svarade på alla våra frågor. Man trivdes verkligen på skolan och med sin roll som support både för elever och lärare.

Som lärplattform har man Moodle sedan 5-6 år. Man bygger och utvecklar plattformen själva men har även en leverantör som står för supporten. Ett nätverk av ansvariga utvecklare av Moodle finns i närliggande skolor. Dessa träffas regelbundet vilket underlättar utvecklingsarbetet.

På skolan finns två anställda tekniker som reparerar datorer och återställer stulna datorer via försäkringen.

Man har också en speciell plattform för föräldrar som vill följa med sina barns utveckling i skolan.

I morgon väntar skolor i London.

måndag 4 april 2011

Till London

Det var länge osäkert om jag skulle ta mig till London och VLM:s studieresa. Flunsan har jagat mig hela helgen, men den verkar ha beslutat sig för att släppa taget. I alla fall så att jag med vissa medikamenter i kroppen nu sitter på tåget till Arlanda.

Väderutsikterna verkar trevliga. Min iPhone säger sol och 19 grader på onsdag. Det är ju för sjutton sommar det. OK, det går ganska fort i Sandviken också. I går var fru T och jag och kollade husbilsplatsen i Vallhov och minsann det tar sig. Det var grus på hela ytan även om det var sumpblött. Få se hur det ser ut nästa helg, för då ska motorhemmet hem, äntligen!!

Vad väntar i London då. Vi har ett preliminärt program som ser ut så här:

VLM Institute School Visits
Provisional programme


Tuesday 5th April – depart hotel – 8:00 am

Visit primary and secondary schools in Hampshire
9:00 – 12:00 Westfields Junior School, Yately, Hampshire, GU46 6NN
http://www.westfields-jun.hants.sch.uk
Visit to include:
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT
• Discussions with ICT coordinator, curriculum coordinator and SEN coordinator
• Discussion with head teacher about future plans for redesigned space, home access and the role of school in training teachers

13:00 – 16:00 Perins School, Pound Hill, Alresford, SO24 9BS
http://hampshire.schooljotter.com/perins
Visit to include:
• Meet with head teacher
• Lunch
• Tour of school to see embedded and 1:1 use of technology
• Demonstration of the systems available for learners and parents outside of school
• Discussion with head teacher and notebook scheme manager about elearning foundation
• Discussion with staff about e-Learning development

Wednesday 6th April – depart hotel – 8:30 am

Visit London secondary school and 6th form
10:00 – 16:00 Seven Kings High School (Provisional)
10:00 – 12:00 Hosted workshop discussion on ICT in schools
Based on remodelling tools and self-review frameworks used in England
(Facilitated by Simon Shaw and Hans Persson)
12:00 – 13:00 Lunch
13:00 – 16:00
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT
• Visit 6th form and meet post-16 students
• Discussions with members of staff
• Discussion with management team about future plans for redesigned space, home access and the role of school in training teachers

Thursday 7th April – depart hotel – 9:00 am

Visit London primary school
10:00 – 12:30 Anson Primary School (Provisional)
• Meeting with head teacher
• Tour of school to see embedded use of ICT and Learning Platform
• Discussion about teacher training and the role of universities and schools

Roligt och intressant ska det bli!

tisdag 29 mars 2011

Plus och minus våren 2011

Fru T! Plus!
Den inspelning som jag har gjort tillsammans med musikaliskt likasinnade verkar bli riktigt bra. Efter 2 dagars mixning i garaget i Kilafors. Plus!
IT-arbetet i Sandvikens kommun flyter på med överraskande stor kraft. Plus!
Trevliga och kunniga arbetskamrater. Plus!
Anna-Karin Hatt IT-minister. Plus!
Upphandlingar som verkar oändliga är plötsligt ett tuppfjät från att bli färdiga. Plus!
Gjorde den positiva upptäckten i helgen i Lindvallen att jag forfarande kan åka utförsskidor. Trots utrustningen, eller tack vare! Plus!
Våren och i och med den; husbilshämtning närmar sig. Plus!
På måndag nästa vecka lyfter planet till England för några dagars omvärldsspaning på skolor i London. Plus!
Tre duktiga döttrar! Plus!
Härliga barnbarn. Plus!
Två artiklar med i nästa nummer av Datorn i Utbildningen. Plus!
Japan och dess katastrofer. Minus!
Libyen och en maktgalning. Minus!
Att min iPhone svek mig när Viktoria vinkade bara till mig. Minus!
Att Söderhamn/Ljusne förmodligen harvar kvar i div 2-hockeyn nästa år. Minus!
Fru T har influensa. Minus!

onsdag 16 mars 2011

”Att publicera, blogga och bara köra" Seminarium med Josef och Martin från Årstaskolan

Att utsättas för en pedagogisk artillerield från herrarna Fernström och Sahlin är både kul och lärorikt. Måltavlorna vid ett seminarium 14 mars anordnat av DiU var ett sextiotal lärare från stockholmsområdet. Lokalen var samlingssalen i Tekniska Nämndhuset och där hukade också delar av DiU:s styrelse som just hade avslutat sitt årsmöte 2011.

Varför just Martin och Josef? Jo, de är årets vinnare av DiU:s Guldäpplet!

Är det som herrarna gör nytt och innovativt?
Nytt, nej! (Deras egna ord)
Innovativt, ja! (Mitt)

Allt som vi gör tillsammans med våra elever har gjorts av andra, enligt Martin. Man knycker friskt och återanvänder på egna sätt. Och varför inte, webben är fri och kryllar av idéer som kan hjälpa elever att få i gång lustfyllda lärprocesser. Experimentera, gör fel men/och plötsligt lyckas man.

En lättvindighet kan tyckas vila över dessa relativt unga lärares inställning vad skola och lärande egentligen innebär. Men där tror jag att skenet bedrar. Här finns ett renodlat engagemang för att alla elever ska lyckas i skolan. Och då tar man till alla upptänkliga sätt och metoder.

Varför då digitalt på webben? Svaret är enkelt. Här är det på riktigt. Här finns det inga påhittade läroboksfigurer. Man möter och kommunicerar med människor av kött och blod. Här blir alla arbeten interaktiva och på riktigt.
Teorier bakom? Nja, inte så mycket, enligt Martin. Vi är inga Ken Robinsons. Här är det pragmatism som gäller.

Och detta för dom långt. Mycket av deras arbete baseras på bloggar, exempelvis Tegelbobarnens blogg, Årstabokblogg och en blogg om livsåskådning och tro.
Men i arsenalen finns även wikis av olika slag, en del med struktur och en del helt utan.

Det roliga är att de arbetar på detta sätt utan speciellt stor datortillgänglighet. Man förlitar sig på att elever och föräldrar har datorer själva och är villiga att använda dessa för arbetet i skolan. Tveka inte att sätta igång digitala processer även om ni inte har några datorer, tycker jag är en härlig inställning. Dock litet äventyrlig!?

Martin och Josef tycker också att äldre kolleger som ger sig hän i dessa nya arbetssätt är ”råpoppis” och ”vassa”. De ger också exempel på dessa ”äldre” och ”ännu äldre kollegers” stjärnor och bloggar som de imponeras av.

Podcasts, inspelade mattegenomgångar och framrappade alfabet samt multiplikationstabeller hör också till guldäpplevinnarnas ammunition. För att inte tala om breadcrumb, voki, slides och slideshares. I salen glittrar åskådarnas ögon. Man flämtar och frågar, hur gör ni, är det lätt, kan alla göra det? Varpå Josef lägger upp en blogg, gör ett inlägg och lägger till en nytagen bild på tre minuter. Något lugnare blir man i bänkraderna när PIM, Länkskafferiet, Skolväskan, Twitter, Webbstjärnan, Google och Youtube nämns som användbara lärresurser. Något mera kända för den ”vanliga” läraren.

Men jag då, den gamla ärrade IT-strategen? Osökt tänker jag på PUL, nätvett, godkända inloggningar, föräldrareaktioner, jämlikhet och andra ”hinder” som man i denna bransch måste ha en strategi för att helskinnat ta sig an.

Visst, det får man handskas med på något sätt, säger Martin och knäpper glatt med fingrarna och slår ihop handflatorna. Men det ska inte sätta stopp för den nya skola som firma Sahlin/ Fernström står för.

Man kanske skulle bli lärare igen. Det verkar så jäkla kul!