tisdag 31 mars 2009

Trådlöst

Tekniken går framåt. De trådlösa näten breder ut sig....

....snart!

Frukten var i alla fall god! Mycket fiber!

måndag 30 mars 2009

Husbil ut i vårsolen

På lunchen idag var det dags.

Hela vintern har den stått i en hangarliknade tegelbyggnad vid ”Labbis” i Forsbacka. Den har angripits av en del duvor som tyckt att deras träck borde ligga på Dethleffsens framruta. En del sot har också ramlat ner från taket och lagt sig som ett fint lager på bilens tak. Den har campat ihop med en del andra husbilar, husvagnar men framförallt ett stort antal båtar.

Nu skulle det ske. Skulle den starta? Den hade ju i alla fall stått där hela vintern med batteriet i. Sanningens ögonblick.

Vrid startnyckel till tändningsläget för dieseln. Det tar en halv minut innan instrumentpanelen ger klartecken. OK, vrid om! Med en vårfrustning ruskar hela bilen till. Plåt och kaross rycker till av välbehag. Motorn ropar ut sin glädje att få tuffa på. Hangardörrarna öppnas och 6,75 m husbil rullar stolt ut i vårsolen. 100 meter snötäckt uppförsbacke övervinns med lätthet. Asfalt och motorväg till Sandviken.

Våren är här. Sommaren ligger och väntar bakom hörnet och med den härligt vagabondliv på den europeiska kontinenten. Berlin, Lugano, Mosel....

fredag 27 mars 2009

Ja, det är våren!

Plötsligt händer det saker! IT-utvecklingen i Sandviken har tagit fart igen. Det trycks på både uppifrån och underifrån. Trevligt efter en ganska ljummen utvecklingsperiod.

LINS, Lärande Individ Näringsliv Sandviken har betytt mycket i sammanhanget. Det är ett samarbete mellan kommunen och Sandvik som det beslutats om i KS under våren. Uppdraget innefattar bl.a. insatser för att öka intresset för naturvetenskap, teknik, matematik och IT på alla nivåer i utbildningssystemet.

Med ens har områden som har legat på listan för tänkbara framtida projekt blivit i högsta grad aktuella. En till en-projekt efter Falkenbergmodellen, en egen dator som redskap för lärande är på väg att få beslutsstöd från både politiker och tjänstemän. Mitt uppdrag har blivit att på alla tänkbara sätt utreda hur vi kan gå in i ett sådant försök. Det är många parametrar som ska granskas och lika många stenar som måste vändas innan ett konkret, genomförbart pilotprojekt kan se dagens ljus. Det känns dock väldigt hoppfullt. Äntligen kommer lärandeverktyget att kunna användas med full tillgängliget för alla. Det är dags nu!

Samtidigt rullar arbetet med att få in vårdnadshavare i vår digitala elevdokumentation på. Vi är ett tuppfjät ifrån, nåväl två då, att i en medborgarportal ge behörighet via e-legitimation och bank-ID till e-tjänsten. Den digitala tjänstens värde kommer att dubblas mångfalt när vårdnadshavarna kommer in i systemet. Det är då tjänstens alla fördelar kommer att komma till sin rätt. Skolan är också äntligen ganska överens hur de gemensamma dokumentationsmallarna ska se ut. Till hösten borde det bara vara att köra över hela grundskolan.
Gymnasiet nästa?

Nästa vecka skriver vi avtal om nästa e-tjänst. E-tjänst för barnomsorg. Det kommer att innebära stora lättnader och fördelar för vårdnadshavare i kontakten med förskolorna när den förhoppningsvis finns på plats i höst. Då har vi ju redan medborgarportalen på plats med e-legitimationslösningen.

Mycket positivt, men får man önska något? Det är klart jag får. Nästa beslut borde vara att all förskole- och skolpersonal ska genomgå PIM i ett försök att få en lägsta nivå när det gäller personalens digitala kompetens. Nivå 3, tack!

Oj, vad positivt det här blev då! Det är nog för att jag var på Sven-Ingvars!! i tisdags och ska på bröllop i morgon och bada med de här damerna på söndag.


Samt ta ut husbilen på måndag nästa vecka! Hej och hå!

tisdag 24 mars 2009

Grus i maskineriet

Lärarförbundet är inte nöjt med förslaget på ny lärarutbildning. Det man vänder sig emot är återgången till en stadieindelad lärarutbildning. Man anser att det inte finns någon pedagogisk grund för den utvecklingen.

Man riktar kritik mot att utredningen har prioriterat ämnesbredd framför ämnesdjup i förslaget för lärare i förskolan, förskoleklass och skolår 1-6. Det här innebär de mest kvinnodominerade lärargrupperna kommer att få en utbildning utan något ämnesdjup och som dessutom är kortare än andra. Det riskerar att få en negativ inverkan på deras möjligheter till utveckling i yrket - både när det gäller lön, inflytande och möjlighet att söka forskningsutbildning, skriver förbundet.

Men vafalls, börjar de av Björklund så hyllade gamla lågstadiefröknarna ta sig ton. De borde veta sin plats, för det gjorde dom ju när utbildningsministern var en liten pilt. Börjar tiderna förändras? Det verkar så.

Det finns andra som också tar sig ton mot Björklund. I Malmö finns det lärarstudenter som öppet kritiserar utbildningsministern som konservativ, ytlig och utan större visioner. Debattgruppen kallar sig ”Sista ordet” och leds av lärarstudenten Rasmus Wennergren. De har också upptäckt Björklunds kluvna tunga när det gäller ökade kunskapskrav. Det har visat sig att det bara gäller för vissa. Dock inte för snickare, murare och lågstadiefröknar.

Björklund pratar om att individen och lärarnas ämneskunskaper är så viktiga. Samtidigt görs lärarutbildningen om så att lärarna blir mer generalister, berättar Rasmus Wennergren. Aftonbladet 2009-03-09

På det verkar Lärarförbundet och de lärarstuderandena ta varandra i handen.

Fortsättning följer!

måndag 23 mars 2009

Tankeverktyg

Under förra veckan träffade jag många människor som på olika nivåer sitter och funderar på hur IT-stödet i olika sammanhang kan användas för ökad måluppfyllelse. Kunniga och engagerade människor som jobbar i skuggan av kärva ekonomiska förutsättningar.

Efter samtalen känns frågan om den totala fokuseringen kring ökad måluppfyllelse ännu mera aktuell. Vi slänger oss med uttrycket ökad måluppfyllelse som om det vore en väl definierad sanning. Är det verkligen så?

En sak är säker. Det handlar definitivt om måluppfyllelse gällande svenska, matematik och engelska. Sedan sjunker ambitionsgraden när det gäller övriga ämnen i rask takt och landar i de praktiska och estetiska ämnena längst ner på skalan.

Men sedan då? Hur sättar vi fokus på ökad måluppfyllelse gällande kreativitet, samarbetsförmåga, flexibilitet, entusiasm, ansvar, engagemang, handlingskraft, kommunikationsförmåga, digital kompetens och förmågan att se möjligheter. Listan kan göras lång på förmågor som redan krävs i ett arbets- och vardagsliv och som med stor sannolikhet kommer att fyllas på framöver.

Om vi tror att ökad måluppfyllelse sker med automatik bara man använder uttrycket tillräckligt ofta begår vi ett stort misstag. Ökad måluppfyllelse kräver tidsenlig didaktik, pedagogik och arbetsmetoder.

Ibland tycker man att tiden står stilla trots att den rasar på med full kraft utanför fönstret. Efter drygt tio års satsningar (70-80 milj kr) på IT-stöd i skolan i Sandvikens kommun känns repliker som dessa mycket förvånande:

Vi måste förstå att datorn bara är ett hjälpmedel i skolans verksamhet.
Vi får inte låta tekniken ta överhand. Datorn är ett pedagogiskt hjälpmedel.


Berättigade synpunkter 1994 vid planeringen av första KiU-projektet.
Ekon från en svunnen tid när de uttalas 2009.

Som om vi inte borde förstå att denna artefakt genomsyrar väldigt mycket av lärande och tänkande i vårt samhälle idag både innanför och utanför skolans väggar.

Hjälpmedel, jovisst.
Tankeverktyg, absolut!

söndag 15 mars 2009

Genomförande kontra resultat

Tyvärr har det blivit ett kontra mellan dessa ben i skolans verksamhet. I sin iver att uppnå kunskapsmålen har skolan tappat fokus på de aktiviteter som faktiskt är grunden för att man ska nå målen, pedagogiken och metoderna. Det finns ingen automatik i att man säger att måluppfyllelsen är viktig. Man måste göra något åt det också.

Jag tycker att Peter Thoreström uttrycker detta bra i Lärarnas Tidning i sin krönika På kanten:

Kärnverksamheten, den genuina didaktiken, tycks inte i det komplexa pusslet få det utrymme den kräver. Och föga överraskande, ett lärande verkar inte ske av sig självt bara för att eleverna har hög målkännedom. Visst vet de vad undervisningen ska leda till och visst är målkännedom en drivande komponent i kunskapandet, men det räcker inte för att fler poletter ska falla ner hos eleverna.

Lärare och elever må vara hur kursplanekompetenta som helst, men till sist hänger man ändå över eleven och river sig i skallen efter den där ultimata pedagogiska förklaringsmodellen som är så viktig för att ett lärande ska ske.
(Lärarens tidning nummer 5, 2009)

Lärande är här och nu.
Lärande handlar om lust.

tisdag 10 mars 2009

Det glykemiska indexet

Att leva i ett GI-förhållande betyder att man går från rejäl och stampig pizzeriamat till förslagsvis basilikapuckar med sallad av quinoa och cresta.

Varför?

Av gammal vana äter vi ofta för mycket snabba kolhydrater, socker och stärkelse som ökar risken för ämnesomsättningsstörningar och övervikt. De kan också ge allvarliga sjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Sakkunniga säger att snabba kolhydratyer har högt GI.

Om man äter för mycket av dessa kolhydrater stiger blodsockernivån snabbt. Då tycker kroppen att den ska släppa ut en massa insulin för att ta hand om allt socker. Då minskar blodsockret snabbt igen och suget efter en Japp eller Dajm blir åter ytterst påtagligt.

Det glykemiska indexet (GI) är ett mått hur kroppen påverkas över tiden av vissa livsmedel. Vissa livsmedel har ett högt GI, vissa ett lågt. Man säger att vitt bröd har 100.

Om man nu käkar ett livsmedel med lågt GI så får man en lägre blodsockernivå under en längre tid. Det blir jämnare och lugnare och det mår kroppen bra av. Livsmedel med högt GI gör däremot att blodsockret kommer att skena upp och ner. Det mår vi inte bra av. Inte heller av för höga insulinvärden. Humöret blir lidande och sötsuget ökar. Resultatet blir större kaloriintag med risk för övervikt och fetma. Den onda cirkel är inte så svår att förstå.

Därför mera GI-mat!

Bort alla dumma potatisknölar, kolhydratstinna riskorn och plufsiga vita bröd!
Fram för Renande Indisk böngryta med gurkmeja, Tabouleh eller Grillad halloumi med zucchini och aubergine!!

söndag 8 mars 2009

Villfarelser

Jag har aldrig varit någon som har trott på anden i glaset, magiska stenar, astrologi, gastar i väggar, UFO:n, kvacksalveri, slagrutor, jordstrålning eller spåkärringar. Ingen kan komma på tanken att kalla mig kreationist. I kampen mellan mellan evolution och skapelse har jag inte svårt att välja sida. Att så många människor bejakar ”det okända” är för mig en gåta.

Därför är det riktigt roligt att läsa Vetenskap eller villfarelse, redigerad av Jesper Jerkert och Sven Ove Hansson. Genom utförda vetenskapliga experiment och förklaringar tar boken död på många av de myter och skrönor som ständigt snurrar runt. Många gånger är kvacksalvarna själva med i försöken för att en gång för alla visa att deras påståenden håller. Men oj vad de misslyckas! Inte bara en gång, utan gång efter gång efter gång....

Ta rutgängare som exempel. Det är dom som lovar att hitta vatten, metaller och olja och allt möjligt annat genom att gå med en pinne i händerna. En slagruta. Denna yrkesgrupp har under nittonhundratalet varit med om otaliga tester för att utröna om de förmågor de påstår sig besitta verkligen finns. Resultaten har varit snudd på komiskt nedslående.

En svensk undersökning genomfördes 1906. Några skulle peka ut nedgrävda vattenledningsrör i ett par stockholmsparker.
”Utslaget var öfvermåttan påfallande. I intet enda bland de hundra fallen öfverensstämde det funna läget af ledningsrören med det verkliga…”
Övervakare kemisten Svante Arrhenius- Nobelpristagare 1903

Ett experiment med ”en av vår lands allra mest bekante rutgängare” utfördes av geologen B. Högbom på 1910-talet.
Resultatet var synnerligen negativt.

Internationella Föreningen för Slagruteforskning anställde experiment vid Pyrmont 1-3 juni 1921.
De fem rutgängarna var inte inbördes överens och ingen var heller sanningen på spåren.

Geologen Gunnar Ekström utförde kring 1930 experiment med fem kända svenska rutgängare.
Resultatet blev att ingen rutgängare var överens med någon annan, och att ingen var överens med sig själv på de platser som nyttjades två gånger.


En mycket ambitiös serie experiment utfördes på Nya Zeeland i slutet av 1940-talet. 75 rutgängare testades i en rad olika försök, som var anpassade efter varje rutgängares påstådda förmågor.
Resultatet blev att ingen enda rutgängare lyckades inom något område.

Hela 27 rutgängare testades på ett öppet fält i Maine i nordöstra USA.
Rutgängarna var inte inbördes överens och man kunde inte heller hitta någon som genomgående var nära de sanna värdena.


Norska armén ordnade ett slagruteexperiment 1987 för att testa personer begravda i snö.
Genomsnittsfelet för 24 slagrutemarkeringar var 19 meter och ingen kom närmare än 5 meter från målet. Det stod klart att slagrutan inte kunde användas för att finna personer i snö.

Stackars rutgängare! Känner ni er mobbade? Kanske ni skulle ta reda på lite om ideomotoriska rörelser så kanske ni skulle få en helt ny syn på detta.

Blir resultatet annorlunda när man testar astrologer och deras förutsägelser? Näe!
Någon annan av inledningsvis nämnda aktiviteter? Näe!

Oj, nu är det någon som gammal argsint sjöman med träben som knackar i väggen!

fredag 6 mars 2009

Projekt

Jag måste erkänna en sak. Jag håller på med ett projekt. Det går ut på att komponera 10 (jazz)låtar.
Varför just tio? Varför inte just tio?
Vad ska jag ha dom till ? Kanske ska jag tvinga något musikkapell att försöka spela dem.
Varför gör jag det just nu när jag under 61 år inte gjort det förr? Det känns som om det är läge nu.

Jag vet att jag är bättre än dom flesta att rimma och skriva texter. Nu vill jag veta om jag är bättre än dom flesta att skriva (jazz)låtar. Kanske inte men det är dags att göra ett försök.

Hur gör jag då? Jag sitter med gitarren och sedan går jag till Finale på datorn och skriver noter. Är jag bra på noter? Jag kan i alla fall skriva ner det jag hittar på.

Blir jag ledsen om det bara blir kattskit? Lite.

Hur går det då? Jag har snart skrivit 4 låtar på 14 dagar.
Blir dom bra? Svårt att avgöra själv.
Är någon annan delgiven? Näe!

Vad heter låtarna då? Komposition 1, 2, 3 och 4... De ska få andra namn sedan. Den som blir bäst ska i alla fall heta Tiina Tuulikki.

söndag 1 mars 2009

Utvärderingsmonstret

Så kallade Lena Lindgren sin bok som kom ut med för ett par år sedan. Där sammanställde hon forskning om effekter av kvalitets- och resultatmätning.

Det finns egentligen ingen tillförlitlig forskning som visar att kvalitetsmätning har bra eller dåliga sidor. Och ändå har det blivit en religion det här med utvärdering, säger hon.

Skolan har tagit till sig begrepp som produktivitet, effektivitet och kvalitet från näringslivet och det är begrepp som är svåra att använda i den komplexa verklighet som skolan är. När skolan blev målstyrd flyttades fokus automatiskt till utvärdering av resultaten. Nu tar skolan för givet att utvärderingar har goda effekter.


Lindgren ifrågasätter om den tid och de resurser som läggs ner på att mäta och värdera allt mellan himmel och jord verkligen ger utdelning i form av måluppfyllelse.

Hon säger också att man genom forskning vet att verksamheter tenderar sig att anpassa sig till det som mäts. För att få elever godkända i kärnämnena struntar man i annat skolutvecklingsarbete.
(Källa: Lärarnas tidning nr 4 2009)

Det här borde vara något att tänka på när skolan alltmer tenderar att ensidigt fokusera på mätning av måluppfyllelsen. Är det kanske dags att göra en utvärdering i fall det enträgna arbetet med utvärderingar och kvalitetsredovisningar i sig verkligen ger högre måluppfyllelse bland eleverna?
När man nu ändå håller på!